

31 mar kl 09:57, 2009

Barbro Lindgren
Det är alltid lika spännande varje morgon hur man vaknar. Av en arm eller av ett ben i ansiktet? Av att nästan trilla ur sängen för att någon lagt beslag på resten? Eller av att man klämts ihop av två små varma kroppar. Imorse vaknade jag av det sistnämnda. Man har legat på helspänn halva natten för att inte klämma någon och är helt öm överallt. Man undrar hur och var pappan (som redan försvunnit iväg till jobbet) fick plats i allt detta. Sedan minns man hur ont det faktiskt gör i ryggen.. Men allt är som bortblåst när man möts av ett nyvaket leende och en mjuk hand på kinden ♥
Vi hade nog behövt en större säng i dessa läge..