Nu ha jag haft en välbehövlig semester i fyra dagar. Jag har varit i Åre fyra dagar och inte tänkt speciellt mycket på företag och doktoreringar eller annat (ok lite då). HAr tänkt en del på bloggtjejen istället, klart trevigare sysselsättning.

Jag har märkt en förändring i min skidåkning. Innan jag träffade exet var jag en riktig kanonkula, fortast ner ar liksom grejen. Sen så träffade jag henne och började åka som en liten bitch. När det tog slut så började jag köra på som vanligt igen. Fullt ös medvetslös. Som det ska vara. Under helgen har den devisen gällt fullt ut. Jävlar vad jag har gasat. Och skoj har det varit. Även om vädret sugit pung. Som alltid i Åre. Tacka vet jag riksgränsen. Där har man iaf något för att det är ultradåligt väder.

Väl hemkommen så fick det bli en träff med bloggirl för lite mys och slött TV tittande samt krubb. Ett helt ok välkomnande till huvudstaden får man säga. På torsdag så är det övernattning nummer 2, jag längtar redan faktiskt. Ha en varm och mjuk bloggtjej i sin säng medans man somnar och speciellt när man vaknar är inte fel.

Igår blev det sådär så det svartnde för ögonen igen. Det är en så grym känsla. Något som iaf jag aldrig upplever vid one nights. Kanske är ett incitament för att ha mer varaktiga relationer?

Jag funderade om någo jag örde på radion. Att uniformsyrken är så attraktiva därför att man kan projicera vilken personlighet man vill på de som har dem. De kan vara hursomhelst när uniformen kommer av. Men när den är på så har de inga störande attribut. Fula skor, taskig klädsmak, dålig musiksmak mm mm. Ligger et något i det här elle rär det bara så att brandmän är heta för att de alltid har skäggstubb på sina välutvecklade hakor? Och Sjuksköterskor har alltid superkorta vita klänningar och ögonlappar? Svara mig den som vet.