Hej tjena vänn, hoppas allt är väl i det som åt minstone ska vara helt, i det stora hela men som det varigt så tja splittrat trasigt i det stora trasiga. Jorlden befinner sig i en negativ axselerande negativ spiral. ? Vad göra av det, annat en att retta till det. Hela kittet fins men jag tycks inte kunna lära mig här, att presentera det alla kommer att käna på. Folk i allmen het, frågar efter svar men när vi kommer fram till att det är vi som är staten-sammhelet å att det är vi som för, systemet vi bygt å bygger, tja då hoppar folk av å föredrar den trasigande frätande av olika snurigga syror när de används som sprongbräda till evigt liv i parea disett för att ta ett ex, koranen lika dan som bibeln lite olika mubleringar bara, men kontentan är den samme, det är förhollningsättet till vad den en må vara som avjör om det är bruk eller missbruk, å mäeiskan har åt minstone missbrukat jorlden i stället för att gå i jenom vad som behövts, å jöra det så har slottermaskinen bara köra stenkrosar grejen.

Nu jag här! Ska gå å vila skallen med ett par bloss å lite kafe, inte för att jag vill vara med å sprida det arvät å jag röker inte i vanliga fall i största allmen het, nej det jör jag inte. Å vidare en indevid sade till mig att detta blir är en flopp, å att jag ska vänta tills jag är draågfri! Som om den grejen är min grej, det är för... fan inte jag som holler på att dråga söndring i mig.

Vad har jag att, berätta annat en att jorlden är hur blodigt förviratt hur mycke som helst, å det är inte bra nej då det är dårakt inte bra. Men det fins bettring botning, om vi bara ser varan käner i jän sig i spegeln. För alla olika rollspel fins i mig, även om jag ventelerar de lite olika, nu när jag vet om det, haqr jag i alla fall en chans även om jag inte får bevisa mottstsen till de, som har med den sakän att göra här å nu.

mvh. Stefann. föll.

borje-stefann@hotmail.com

Hej är det illa vara! Jag har ingen aning omk någonting, å tänker inte skaffa mig det heller. Har man en aning om någonting så kan man ju tappa, kotrollen eller vad det nu är, som förloras o man har någonting, släppa det man har för henderna å döda kors å tvärs inderekt å gå fri i från annstiftan till vad det nu är, å det är i sig allvarligt värre att det kan får fortgå, men hur monga har sett det å sig själv i det å samtidigt skuter å söker skydd, bak låsta barikader? Nej där står ingen att finna, så då jör vi allt det vi inte känner i jän, till ett hot.

Ett hot som ska stävjas, innan det släpps in det är fram låvat men icke icke, att det följds upp-fram-i, å sedean i sakäns narur! Fins det inget emblem att hänvisa till, tja då står man nog ganska om insatsen där alla har att vinna.

Men det där är inte min grej, var å en fårväll jöra som de den vill, (det är inte minaproblem) å sedan stå för det själva, jag har inget att göra med alla världes sjuka lekar, kriminella sådanna ochså ja.

M:V:H: borje-stefann@hotmail.com . Fins jag eller fins jag inte? Det är frågan!

Jag sitter alltjämt av mitt straff, om det inte vore för att jag har ett, livslongt kall å en mer i tiden som komma skall ja så vore det ett straff, jag har mera tur i det en skicklighet. 20/5, 2012. Jag går inte av det tåg i den meningen att kallet kan kallas tåg, nej nej. Vad är det vi söker behöver? Inte mycke en liten grej i det stora, men folk tycks tro att deras dommedag är här om rätt görs rätt, jag förnekar ingen dess nexsistens rätt, där i mot fins det massor av galna lekar, jag bjuds in i, för att få exsistensrätt innan de känner i jän sig själva i mig.

En jins skjorta drog jag på mig vid tillfelle innan nyss, men den blev på tok för varm, nu har jag en tun vit skjorta i stället.

Om vi rättar till språket så att det blir hanterbart, å facktiskt använbart i tid här å i tid som kommer. Så ska vi se skilnaden " Fins det någon som är berädd att vara med handgripligen, å trofast"? Markera korrt boskstav i tal lika som då i skrift. Vilken stjärna behöver stavas så? che ljud, tja då får det väll bli chärna, chorta,chärp, som exbara. Det fins massor att rätta till där här å vad det nu är som moste ricktas till, innan något händer i sak å handling! Beslut bara, som moste få en chans att väga av enn de ena enn de andra. Antingen eller politiken är ju nu ett okontrolerat hendelse för lopp, som är kallad den grå massan, som svajar emällan antingen eller å fastnar vi vidare i en axselererande negativ speral, som ingen i jäntligen vill ha.

Ett jag i balans, så att de grejer jag har att jöra med, kan kallas värktygshollning i stellet får kriggsföring ilindat i en de ena å än i det tredje, att självförstörelse! som inte jag deltar i mer en appsolut, nödvändigt, men jag menar bara, balans i mig å en väg värd att gås till i vidare in i målätt, vi alla vill ha. Hur ska jag skruva till det, kittet är i sig klart, men holls endå som sinnesjuks-facket. Så som sinnesjuk, även om alla inblandade vet att jag inte har tomtar i loftet. De tycks bara vara det, att de inte känner i jän sig i den grejen att de själva skulle prackteserat grovkaliber patron å hyllsa, i med vidare facktiskt kul jevärs krig. Om det är så eller inte vet jag det, nej men jag kan se monga olika missnöjesförklaringar, även om de är liteväl inlindatt.

Ha det fint i den mån det går, å vi är alldrig ensamma, men man kan känna sig ensamm å det kan inte vara roligt, men det betyder ju inte att, saker å ting ska hävdas till vilket pris som helst, ej heller exsostensrätten.  När vi har tröttnat på att bara få det sämre å semre, å på allt snack, i den stora världen. Så tja så fins jag  mf.  borje-stefann@hotmail.com Hotell ankdam-krokodilfarm, avd 21, 0340-481094. Ett ps.Med flra står för alla vi i sammhelet jorlden även om alla inte kan jöra samma sak hela tiden.Ds.

Hej tjena bloggen, undrar just om någon läser mig jenom bloggen? Annars allt väl för mig, även om så mycke bättre det kunde ha varigt, men det är bortom min horisont. Min horisont? Bakom den den vanliga världen som kräver så mycke fullkomliga kåder för att, komma med i den bilden det är för övrigt alla dessa kådkrockar som sänker skjäppet jorlden, är det någe att ha? Jag tycker inte det, världen går i sina reserver å när de är slut är det kört vare sig vi vill eller ej. Konsumera sig till framgong är att lura sig själv till att, en mer delta i slit å släng grejen å det  funkar inte, vi syras sönder å sjunker allt mer i den syrade mossen. Som vi styr till det, jenom gammal skola-i-från-krigartider-med dess nu snurrigga handahavande, utan objektiv lågisk granskning av allehannda ting å jörande, ingen vill ha denna negativa speral som bara axelererar vidare in i en mer galenskap, en vi redan har.

Jag är hjärndöd nu, inge vättigt i detta mer så det hamnar i utkastet tills vidare. Vilket det ocså jorde, men nu är jag på banan ett litet tag till kan tänkas. Jag har med hjälp från av andra lyckats identifiera, kärn-politikens jömmor där fröt ligger mörkass, mörkatts av oss själva. Vi jag har hela kittett utom förmågan att deklarera presentera det för någon hit intills, utan att väcka ont blod.

Friskrivningarna till alla våra galna saker som pga, att vi inte fott en fullstendig hemspråk utan en kådbar utan des like, stavning gramatik. Ä nu pallar jag inte förtydliga mig mer, jag behöver bara hjälp, å vem jör inte det. Men det kan skrivas att det gått longt, innan jag inser att jag inte kan mer. Jag har kittet, men inte förmågan i nuvarande tillstond som kunde varigt bettre, det kan sägas ja, vidare jag har alltså kittett men... inge mer men å andra sidan är det, ett skop utan like rätt presenterat. Jag har låg profil å inget embete att vidare luta mig i mot å presentera sakän. ( I stället holls jag fängslad så som sinnesjuk.) Det är sjukt även om det är förklarbart.

Hela den biten i sig, bland bra mycke mer fins i restlagret till huvud jag fott mig tilldelatt. Men som sagt jag kann tydligen inte lägga texsten rätt, i den här grjen är jag  ett foster som inte ens förlösts. Snacka om handikapp! Men nog moste det väll finnas någon här i världen, som kan kopplass in i grejen som en kedkelänk i annan länk. Grejen i sig är, vicktig värre det kan jag låva! Å kommer det bara fram i sin helhet, smått som stort, är det ett skop störe å mindre, i samma positiva spiral. Vad vi jort historiskt sett å gör tydligen en i dag kväll eller? Men ja, det är klart, samhällpsykeatrin som spänner i hela grejen sammhälle, det är klart, å godkänt i sig, men ett forum där alla fårplatts i frågan om repesentanter, så longt är det klart i skallen men att årdna det göra, det möjligt är, kört behöver tydligen en beledsagare.

Jag är en mongsidig konstnär ex, i konsten när det är i jörandet är jag i det, å monga gonger känner folk inte i jän sig i forskande konst, å det kan väcka alltmöjligt, men inge vättigt den här gongen, jag sitter livstidsdömd tills jag presenteras vilkår jag själv kan leva med å det tycks ta tid, om det nu blir tal i det. Men de där snurrkrigandet får folk ha för sig själva! Jag har nog med mitt eget, skulle man kunna säga, å i det så är strukturplanen i kärnproblemet som ju föder allvärldens elleka lekar å spel, mot folks vilja i jäntligen å det visar sig om när man skrapar bort lite rost, att alla folk vill väl men har bara den förvirade världen att lära sig av å då blir det en värre. Den grjen är teckniskt sätt väldigt enkel å skulle föda gott, men folk tar det som pärsonpåhop där folks exsistens rätt upplevs förnekas, trotts allehanda friskrivningar som glöms bort i dimman av signalän från det påstodda sinnet, där känner inte alla i jen sig å man snaras-kan man säga. Men ja ja, jag behöver samarbets partner, fins det någe sådant.

Stefann.Föll. Håstensgatan 46. 43234 varbärge, eller sjukan i samma stad, avd 21.

Hotell ankdamm-krokodilfarm, avd 21, vad mer här att säga i skrift? 0340-481094 pasient-klient talen.

M:V:H: Å HA DET GOTT, jo ja, borje-stefann@hotmail.com är ju en kontakt grej, tjinicksen vänner. 

Panik vad är det ja? Det tycks som om man uplever att någonting ränner i väg så som man kan tyckas, framlevas i att tiden springer i från en å att man inte hinner med att je vad man tycker man, borde! Ingen kulgrej som otillräcklighetens känsla för att man inte når fram så som tänkt, ofta grund för det är att motparten signalerar att det når fram å in innan ibjektiv bedömning innan det sågas, otilräcklig het i det å skuldsätter sig för det, oftast eller alltid i den grejen i det stadiet, omedvetet, skulden letar sig sedan fram i olika former, för mig blev det en ospesifierad kattastråf-galätt värre-illa vara, utan plågsam gräns att jag inte tog livet av mig kan tyckas vara svårt att se, ett varför det i den grejen men det fins nog en bakrund som inte jag pallar med nu.

Undrar lite jör jag i vad jag holler på med? Är det jackten in i någon som ser liv, jenom att skjuta mig i skallen? Om så skulle bli så inte jör det mig någott, men i ett sådant läge är det väll bara hoppas det kliar i hjärnan å att kulan kliar klådan.

Vad är det som traslar till det för oss? Rätta stavning å gramatik, till i hanterbart, så fins det tillreckligt mycke av språkläran till i pracktik, vandra vidare i maskineriet å bekant sig med sitt eget språk, å ur andras så att vi känner till den värld vi endå ska möta, men i det läget att det rättas till så blir det vidareinbilDning, i stället för att holla på att jaga horisonten i jackten i från utanförskaps kännslan, som jes delas fram jenom att ha språket är så kluvet att det tar tiomilarder år att lära in för att dessutom inte ha någon anvädning. Vidare inbilDning i stället för utbildning, men det är inte min sak att bestämma fram det, jag kan bara svara i mitt å då blir valet inte svårt. Okompleserad stavning till hanterbar, i det värkliga livet, är kort bockstav som ska markeras som i tallet ex är bara att dubbellstava, det som ska markerass. Nå ja i en sådan grej, skulle det bli tillväxst å inte fortasat inflasion. men nå ja, väm kan se bortom horisonten, väg till det vi vill ha där i detta, fins farbar men om vi sedan använder oss av det eller ej är en annan sak. Förr eller senare är vi tvungna att byta spår helst redan i går.

Detta var kanche tjatigt vad vet väll, jag i det? Mvh. Stefann. föll. Väm är jag i jäntligen? inte rejering inte någe parti i politiken å jag är heller ingen Kung, Men i den karusällen fins en opolitisk, jo nog bara en stigfinnare, som söker orsak till all galänhet, inte bara en händelsebeskrivningar nej min san, sådana har vi nog av endå å alldeles på tok förmycke.Jenom att det inte levereras en ett årjärdspaket, den det fins men men, vad säga i den sakän annat enn att det fins. Snikeriet å fin slipa maskineriet, efter det att orsakän rettats till, annars går det inte, det blir bara en massa, grejer som lyfts fram som oförklarlig hendelsebeskrivning, det är fackta i sak.

Jag har ingen aning om någon mer en en handfull å inte ens det, läser detta, ingen reacksion i form av komentar eller i det frågor...Ds.

Hej å hå, vad det går, sedan hur det kommer att gå är en annan sak. det blir väll unge fär vad vi sår, å hur vi jör av det, kan man väll säga.

Nej nu är jag å min förjiftade kropp, inte3 mycke att hänga i gran även om det någonstans fins massor, av alle handa" tänk". Bettre en dätta blir det nog inte nej inte nu... 

Nej vad säga annat en att, i detta facktum hamnade i trålän sinnesjuk, i det facket. Är var, kanche var det bästa i det trasiga hela, med anknytningen att jag nog alldrig sett en typ av, stres-icoleringar komet i jenom denna sväng även om den jörs sinnesjuk long. Ett nödvändigt, en nödvändighet i sak kan man väll säga.

Vad ska jag säga helt kort i den sakän? Det går kanche men det är kopplat till en icolering i det vansiniga hemspråkslära utan kontackt med språk i praktiken så man vet vad man söker sig till. Å känner den värld vi då möter nu utbildas man till utanförskänslan som alla tycks ärkänna, i brist på annat.

Jag utbildar mig inte jag vidareinbilDning, å jör vad jag kan av det jag har, helt oavsätt vad folk vill ha det till. ska senda denna korta lilla vad det nu är. Mvh. Stefann. föll.

Hejn san hppsan, när julän kommer sakan varenda unge vi ha det bra. Detta är bara ett test har varigt mankele mank i maskineriet mvh. stefann.

Hej halå, sist för några timmar sedan å trollen i maskineriet, upp inlägget, nu skola vi se vad detta jer. Jag är inget stordjur annat en att vi alla är små å stora om vart annat. Det moste vara en fördel att veta om det, för att kunna göra nytta av det, å så är det med, alla de olika roller som fins fins ochså i var och en, vare sig vi vet om det eller ej, oftast inte allmän kennedom om i det. Men där är det ju ochså en fördel om man vi känner till det, för att kunna dra nytta av det i största bästa form. en test datorn-nätet har kronglatt.

Jag moste bara vara snäll, var det någon sade mig, men vad jör jag som inte är snällt?

Vandra i ljus go vänner, detta är en test. mvh, stefann föll.

testing test, någott stör sönde.

Hej halå, sist för några timmar sedan å trollen i maskineriet, upp inlägget, nu skola vi se vad detta jer. Jag är inget stordjur annat en att vi alla är små å stora om vart annat. Det moste vara en fördel att veta om det, för att kunna göra nytta av det, å så är det med, alla de olika roller som fins fins ochså i var och en, vare sig vi vet om det eller ej, oftast inte allmän kennedom om i det. Men där är det ju ochså en fördel om man vi känner till det, för att kunna dra nytta av det i största bästa form, när en situasion kräver ett annat en en inlåst överinlärd porsion i fråga. Vet man om att vi har alla olika emnen i oss kan man vänja sig att i medvetenhetes roll, jöra någott av det.

Vend dig till polisän uppmanas jag att jöra, angående denna olaga frihetsberövande grej jag är i nu. Har inte jort chel till att dömmas till hisspan å springer inte om kring här å är omedeljärlig med en massa konstigheter som skulle mottiverad. Det grejen handlar om att folk i allmen het inte känner i jän sig själva i mig, det är inte mitt fel, men det i sig lederfram till en olika monga slutsattser om mitt jag, jag är kan vara svårplaserad i sig, men det är inget chäl att holla mig i från världen i övrigt.

Olaga frihetsberövning blir det jenom att jag holls i hisspan å här holls jag i sinnesjuks-facket, bekvämt kanche för en del, men på tok för dyrt. Det jag skulle fott hjälp med här i från har jag fott årdnat själv. Nu har jag årdnat boende, atbete i olika varianter, en väldig massa att skriva det går att klämma in, i detta paket å om inget annat skulle funka så har jag arbetstillstond till sjöss, där är så mycke dötid att jag skulle hinna med att skriva i en 4-5 timmar å det skulle räcka, det går rett fort att skriva när man holls, jiftfri.

Jag har masser att je i skrift, men holls icolerad i från det i hisspa-piller och eller sprutleken. Någonstans beklagar jag bara det, det är illa nog.Angående min svårplaserade jag, beror nog nestan på eller det jör det, i mitt konstnärs förmåga sätter till är jag i konsten, men stanar å väljer annan väg när man kommer fram till yrkesvalät, konstnär för väm blir klokare av det, för mig släcks ljuset i det jenom det, men jag har fott en väldig respons i det. Jag stannar inte så länge att folk, kan fackplasera mig i jenom detta som nyss skrevs.

Är jag sinnesjuk för att jag söker knuten till våra olika, låsta rollspel som skövlar schendar å bedrar.? Jag jör vad jag kan med vad jag har, okrigiskt i bild å texst, ingen vapän föring här inte, värken i stort eller smott, ej heller krig av olika sätt i olika sätt.

Stefann. Föll. håstensgatan 46, 43234 varbärg, borja.stefann@hotmail.com  hör av sig någon, som ser å tröttnat på i förintelselägrett jorlden. Jag kan så mycke mer än att bara gå här å rosta sönder. I en bit behöver jag hjälp tydligen med att få de här marknadsfört. mvh. stefann.

Hej tjena kanrater, även om jag är opolitisk i fråga. Tåget har ju startat i fråga om att hitta nya spår som inte krockar med varan, kan man väll skriva säga. Sedan hur vi handahar resultatet, i den läran som kanche kommer även om det bästa vore att det redan är här men tåget har startat, tror i alla fall jag. Vad jöra annat en att bara vara?

Jag kan tänkass vara mongsidig å det jör folk i allmenhet oroliga, rädd om sitt, som om jag skulle plundra efter min anonsering i fråga som är i på tapeten. Nej så funkar inte en bedragare, de ser till först att de inte syns i folkhavet sedan spanar de in vad var det är lönsamt att plundra, en det åker dit torskar, fastnar i påstod polis-nätet. Men vad har jag med den sakän att jöra?

Jag kan nog tyckas vara en mongfasiterad konstnär i sin konst, som kan sticka ut, men jag fick ju aldrig chansen att gå i konstnärs fackets konsthögskola. Jag gråter inte för det, nej då inte alls. det är min lott att hanka mig fram, utan att störa eller förstöra mer en appsolut nödvändigt, när jag är i konsten å bygger med ting eller färg är jag så ine i det att jag tydligen inte tänker på, att folk känner sig oroliga i ett eller annat sätt när de inte känner i jen sig, själva i det hela. Det hela? Det hadde kanche ha blivigt helt, i det stora helat, men så icke nu enu nej såm är det nog.

Vad har jag, som ingen annan har? Ingenting, vi besitter alla våra olika rollspel även om det inte är i de medvetna, utan olika känslor väcks in för det vi inte känner till som en hotbild, bara för att vem det nu är inte skulle känna i jän sig i de det ser beroende på ett strässlås, kommer de inte in i sitt medvetna jaget, å det som väkts skjuts på annan part av ett eller annat chäl, prodejekteras i grunden samma sak, även om det ter sig anorlunda i varje pärson.

Jag har bara att vara nu, sedan ex antal år jag setatt fongen i mig själv jenom annan, skulle man kunna säga men så är det endå inte för jag har bara försökt, nå den springande punkten i det att vi hela tiden krockar med varan å oss själva. Även om alla vill väl, moste vägen vara framkomlig i det så att vi kan nå målätt. Avsikt väg å mål moste nog vara entydigt kunna hänga saman kedjat i hopflätat för att den biten ska funka.

Jag har i mitt jag å i min konst sökt väg som jör det möjligt att förena avsickt väg å mål, mer eller mindre medvetet har är det så. Hur konstigt det nu en kan tyckas, å spesielt för de som läst allt som skrivigts om mig i olika rejister. Oftas när det jäller de grupperna så suddas man ut till ingen ting därför att det inte skulle kunna studera sig fram till i mycke den väg jag gott, emedans andra skjuter sönder grejen för sig själv bland annat, i ur smuttsig avundsjuka som utanförskänslan kan styra till det, hur klar man än är så fins man inte i det läget, att i det läget slappna av å se att det fins inget utanför, annat än i känslan utanförkänslan, den flyr vederbörande i från jenom sin avensjuka i det läget.

Vad har jag att säga till om, det spelar ingen roll hur rätt jag en har å hur saklig jag en är, så hörsammas jag inte utan ett emblem som folk i allmänhet har att falla på om det kör i hop sig, så funkar utbildningen med sin icolering i hemspråks-sråklära. Vare vi vill eller ej så är det ett facktum. Jag hadde inte pedagogiken å har den tydligen inte nu heller, så att jag hörsammades, hörsammats! Tja någott i den stilen exsakt.

Världen jorlden är som den är, men det fins fortfarende fina goa fina, grogrunder, än är det inte försent, men longt till försent är det nog inte, vilket i sig inte spelar någon roll för mig, tycker bara det någonstans att det är mer en bara onödigt-tragiskt-å-ledsamt men det är bara någonstans i mig jag känner så. Lida värre en bara pin i det förskräkliga har jag jort nog, ta till sig i god tro otillräckligehets känslor å skuldsätta sig för det leder till kattastråf, någon stans hadde jag en eller ett par droppar tur i det, jag kunde vi tillfälle se det å nu känner jag i jän det å kan skjuta det i från mig. Men så hamnade jag i hispan för att folk inte känner i jän sig i spegeln, som jag tydligen är när jag möter krig utan att kriga, vilket annan part skulle jöra. Svårplaserad som indevid, obekväm för att jag inte deltar i varmans olika dummheter som ju krig i jäntligen är.

Men väm kan skylla på i, när de vi inte fott lära oss av den kloka vuxsenvärlden så som påstås, någe annat en att hevda vår exsistens rätt, till vilket pris som hellst. Fins det någon lösning? Ja det jör det som stigfinnare bland annat, har å ser jag det de, men jag hörsammas ju inte utan emblem å kriga till sig ett sådant holler inte för det blir samma sak mindre en, en halv generasion senare är det lika illa som innan bara lite om-mublerat. Vi moste rickta till språkläran, årdna den till hanterbar, helt enkellt.

Svar i det fins, men tja vad ska jag jöra åt det när jag inte hörsammats? Kanche kommer det, någe mer spesifikt i det, även om det redan är återjätts i täxst, via denna blogg innan nu i tid.

M.v.h. Stefann. föll. Ja just det ja, allt vi inte känner i jän är ett hot eller roande är ser, vi inte det eller ser vi det som ett oförklarligt hot, skjuts eller snaras det mm, å nu är jag plaserad i sinnesjuks-facket, inte illa om det är här jag vill vara. Det är det väll kanche inte det jag hällst velat men vad ska jag jöra åt av i detta, annat en att bara vara! Ps.Stefann.Föll håstensgatan 46, 03434 varbärg som jag mycke sällan är i å inte fins det någott värde i det som fins där, nej då det jör det inte, en annan adress, borje-stefann@hotmail.com  Eller avd 21 varbärgs sjukhus 034??. Pasient telän 0340-481094, hör jajärna av oss när vi tröttnat på att leva pin å allt tjafs, kanche jag kan hjälpa till men någott. Ds.

Hej å hå, nu ska kattän gå sin rundgong fast detn är klart att den inte blir long i sig. Vi har endel jädra massa problem inte bara i sverige även om vi tycks vara hemmablinda. En del sakär är ärligt deklaretrat även om det inte holler att jöma sig bakom å fortsätta jobba sönder det vi alla vill ha helt. Lärarförbundet är ett skolex. Lärar-för-bundet, tja vist är det förbundet men det betyder ju inte att det ska vara så när det bara är med å söndrar, fast det är vad de lärt sig, inget allterna tiv har mig veterligen inte ärbjudigts, å det kallas demokrat? Vi moste ju ha någott vättigt att följa, att bara gå i god tro för att det tycks enklast.

Brandförsvarätt har tydligen bytt namn men en då, brand-för-svarätt, tro fan att delar av folket som gott går i väggen följer hänvisningen å blir kallad pyroman. "Inge allterna tiv har getts." En krona under de tv över som ska bäras av den under, trofan att det blir galätt. Två under en över, med san vexselvärkan i jenom gränserna vore en helt annan grej. En natsjonal synbål hela världen skulle ackseptera om vi samtidigt redar i eget bo. Vad mer i den sakänn? Det fins massor, ej kopliserat om vi inte jör det till det.

Om vi jör språket hanterbart, i skolan. Stavar som vi tallar i ricks-svenskan, det fins två sätt att markera kort vokal eller kort konsonant, ex rantarunt i grinden, raantaa runt i ringen, eller rannta` runt i ringen, poängen med hanter bar språkbildning är att vi har tid att forska ströva om krin å lära sig språkett i sig själv å i annan, part å är i det bekant känner språket vi har att luta oss i mot när de olika yrkeskåder som ju moste finnas tror i alla fall jag i dag. Lära känna den värld vi endå kommer att möta, men nu med känedom av ege part och i jenom i annan part. Inget trippell jobb i det som bara tömmer stadskassan som finianseras jenom av natur källorna som holler på att slås ut, det värkar inte finnas någon holl bar motkraft en. Utbillda sig till i ett utanförskänsla som vi slår sönder tycks obetydligt men, det kostarn på att ta sig in i arbetarläge å där finn känna i grupp utanförskapskänsla bortsett i från de möte de vi har med sådant vi inte känner i jän, vad jöra i det? Hävda sin exsistenrätt till vilket pris som helst, inge jag rekomenderar.

Det är som att utreda en det ena en det andra, vad har jag för nytta i morgon av att jenom det se utan att se vad jag skulle jort å går för att slippa det som nu ska utredas. Inreda blir en annan sak, liksom det blir med en vidare in bilDning, som nys skrevs några texstrader härigfån i stycket innan.

När vi tröttnatt på allt jädra tjafs, å vill någe annat äen bara bättre än bässt, ring mig eller borje-stefann@hotmail 0340-481094, jag har nog massor, att jöra om inte annat, men att slippa i från den här svavelidränkta jäddsaks rottfälla i rävsakts modell.

Här i hendelsernas centrum, är det lungt värre, inte mycke vättigt händer, å det kallas vård. En förvaring vida olika medel närvjiftar om det används fel å det jör det i stället för nyckter vägledning är vad som är den i jäntliga mening med psykeatrin å är störningen i vederbörande, så ska störnings grjen rättas till, i stället för att knarka sönder indevider i sinnes-sjukan.

Behövs det hjälp med nyckter vägledning för att få den negativa spiralän vänd till poistiv såda, så ska det jörass, alla far bättre med en, trofast politik i stället för den vi haft historiskt å troligen ochså har nu, 25/4. 2012, utredningspolitik? Vad sak jag med morgondagens svar på vad som såddes å växste sig starkt i dag som jag ju ska utreda bort till i morgon eller, vad har jag för nytta av att i morgon få veta vad jag skulle jort för att slippa det jag har och som ska redas ut till i och med i morgon. Van o vettigt värre, men jag klarar mig alltid.

Nu lägger jag detta åt sidan, min prodjuktivitet är tämmligen sönder trasad. Men nu någon dag senare en nyss, i dag fickjag mitt lifstids straff, förlängt till om inge vättigt hände, noll i tid för jag kan inte hitta bestförudatum, i domen fortsat låst rätspstkiatisk, förvaring i till nästa prövning sex månader. Tjinge bara lin, min förvaring fortsätter, viket i sig kanche ine är så bra, för jag undanholless massa nyttigt som skulle behövas ja. Men vad då, med alla olika snurrighets prepparat i mig tycker jag bara, att det är bekvämt, likt uteligar livet. I det fins inte mycke att tänka på, enkelt i sig bara tuffa på. Att påstod vård skulle fortgå var inge annat än vänntatt.

Här i stillot, holls jag ganska fongen å fast, jenom pilleriett, 90% av tiden i min hytt, å 3-4 av de återståände i tid blir lite skrivett. Är det de vi vill, tja då är sakän solklar, någon hämd grej som jag inte har, jör i varje fall så att jag gott kan fröjda mig i eländet som växser sig allt starkare. Det i sig värkar onödigt, varför söndra plundra å bedra med kanche en skördetröska? När vi vill någe annat än att holla på att slå i jäl vara, i olika sätt, säg bara varför?

borje-stefann@hotmail.com mvh stefann.

Obbyte förnöjer heter det vist men bara om det blir är tii det bättre. Jag satt å knacka skrivmaskin när, de plöttsligt slog mig att jag kunde fortsätta, skriva i det löstagbara data minne, men det bev blir vist en blogg. Som jag inte har en aning om vad det blir i det. Som det är nu, försks maskin i mänskligt format med livet som insats i den snurriga värkstan. Produsera skapa å styra liv det går bara inte, men det är klart att man kan kanche styra fram olika tillstond, tills dess att man känner i jän sig själva utan, att känna sig hotat i sin exsistens. Jag är konst när i konsten å i den ja då är den inte färdig men jag blir ju hela tiden avbruten i det innan vederbörande har känt i jän sig själva. Det är som att svara sakligt i ställd fråga, blir man sågad där är man redan sågad innan. Å så är det.

Vad vill jag lite 50 plus? Jag vet vad jag ville, i sak en gong i tiden ganska nyligen. Jag ville jöra så att alla hare en chans att vara mad, vara med å je alla en ärlig chans. Men det skrämde tydligen folk efter som jag blev plaserad i psykförvaringen. Det i sig är väll inte konstigt, obekväm som jag är, folk i skola, lär sig teori i 190 km. Å har inte en chans att lära sig språk i praktik var på efter alla skolår inte känner världen de vi ska värka i, språkets stavning å grammatik tar all plats bortsätt i från någon kopp soppa eller vad det kan vara, men i det är det en massa andra ämnen som ska pluggas in å tar osedvanligt mycke platts.

Men nu är jag påstott sinnesjuk, så jag behöver inte bry mig i särledes mycke. Livet i krokodilfarm hottel ankdam avd 21, påminner om ty jag har eksementrerat mycke i en del saker å inte alla i andra, men det påminner mycke om bostadslösass liv villkett jag ochså har varigt, vi man behöver inte bry sig om någott, villket passar bra i den grejen att vi inte får prestrera nämnvärt mycke. Det som skiljer dessa världar är att jag, kan stella i från mig packningen här i ex känsterummet. Hottel eller inte, det är i prinsip bara det som skiljer världarn i från varan i hoplappade med lite tur. Jag har väll sådan tur, att jag kan länka i hop de olika, grejerna i med asisisoner. Det jer lite liv i det hela kanche det hela trasiga. Men lite liv jer det, i eländet.

Jag holls i lågprestandard men det är inget jag lider i eller kommer lida av, nej det kan jag inte tro jag vet. Förvaltningsdomstolän kommande tisdag halvårs prövning av i mitt min livstids dom. Jag har lite svårt att se att jag kommer att delta, har inget för elaka lekar å sjuka spel, alla vill väl men det ska gå i hop med bättrings vägen till bättre än bäst som det ju blir i det läget men det ska hända någott ochså. Inte bara en massa tjafs å gnat i den stora världen-värkstaden.

Å det går att ställa till rätta, med en mycke liten teknisk grej, framstyrt av oss världsmedborgare. Det går ja, har jag inte farigt med lögner hit in tills, varför skulle jag börja med det nu?

borje-stefann@hotmail.com Varför inte sända skicka en komentar en fråga, till lille jag, stefann.

I går sändes två bloggar härifrån! Hur ska man jörs för att inte upprepa sig i onödan? En gong i tiden var det en stilla fest hemma hoss mor Men tja jag hadde en liten grj att ventelera, men det jick inge bra, jag jick om kring å ryckte försicktigt i bycksben å tjolar men ingen reacksion i den kloka påstodda vuxsenvärlden, å när jag till slut hittade jag mor där det började i köket, ( två år var jag då, det mins inte jag hur gammal jag då var men mor sade det efter en tid) Nå väl i köket vid låderna för köcksvärktyg-knivar å dyligt. Jag såg i en sinnes bild vad som kvarstod för att finnas, ta en kniv å hugga mor i benet men i sinnesbilden fans kom det i, inbygt vad det skulle väcka inte min avsikt å ente reacksinen, var på jag lade ner det hela i den sakän. Å jag gav upp, tog min storasysters dockvagn som kamuflars å gled i väg. Att jag var tämligen liten råder det ingen tvekan om för vagnäns dock variants handtag jick upp till näshöjd. Nå väl jag jick till, civilisasionen, torget lagaplan utan ett diräckt plan-tänk. I varje fall jag hamnade i tunelbanets vänthall, å där blev jag stående ett tag inte länge för de komm en tant som jick till i jenom spärrarna strax, jag var fyndig, jag insåg diräckt att de inte skulle släppas i jenom att gå själv, å i det när tanten kom tänkte såg jag att om jag slog följe med henne, så skulle det gå men inte för nära så att honn anade ugglor i mossen men ej heller så longt efter att det inte togs som sälskap, jag mins det här som klarare en amen i kyskan. Jag hengde på, å vek av in i tunnelbannan ungefär i mitten å hon fortsatte en bit till, innan hon vek av in i sin vagn.

Mitt livs tråkigaste plågsamma resa tog sin början, tunnelbannan hade jag ju åkt innan, detta lilla äventyr. Ja ja, intill staden stockholm komm jag å jick av vid slussen, hela världen stod vid mina fötter det var en kolosal välust, mitt äventyr hadde sin början men unge fär stracks efter det att jag känt levt i, hör jag på plattrongen ekade det fram en efterlysning, om en liten knatte som var jenom det efterlyst.

En härre en 15-20 meter i från mig våra ögon möttes å jag såg kände mycke väl att jag inte skulle ha en chans att springa i från honom så han kom fram å all luft i världen fins inte då som kunde mäta sig med min känsla då, å lyfte upp mig i sin famn för att bära mig till dåvarande biljätt-kur, där jag lämnades av, å i därifrån mins jag bara lite sedan ingenting. Det var min morbror som skickat i väg efterlysningen, förmodligen därför att vagnän stod parkerad i biljätt hallän, nå väl efter det lilla jag kommer i håg i från, bilettkurän i slusän mins jag inte just någonting. Inte en aning om hur jag hammnade i bagarmossen som den station heter ock in det området vi då bodde i, inte ett smack mins jag i, tillbakavägen, men den känslan av i att hela världen stod för mina fötter, är bara kattastrofal i positiv mening.

Det var första gongen å det fans chäl, jag värken syntes hördes eller fans i vuxsen världen denne gong. Var på jag tycktes rymma.

En annan grej ex antal monga år senare, 72 ungefär prässades-sköts jag in i gatulivet ingenting jag sökt utan det blev bara så den gongen. Fram till i början av 80 talätt då jag sökte nya spår å fick familj även om det inte höll i evighet. I alla fall, jag var skötsam med ett ruggigt vilt liv skulle en del säga men nu jick det bra, å tjejen å jag var i kvartesbutiken å handlade, när vi senare då det var dags att betala jick vi fram till kassorna. Väl där stod daggstidningarena vikta så att man bara såg en del, men grejen var att med stora bockstäver, stod mitt namn med stora svarta bockstäver, STEFAN FÖLL, tjejen vinglade till å höll på att svimma jag fongade upp henne sedan tittade jag på tidningen, å tänkte å vad har jag nu jort jag fattade apsolut ingenting vad har jag jort. Sedan jick jag fram å väklade ut tidningen å då kom rästen av texsten, 16 meter, en hissmontör som trillat ned å tydligen överleft den lilla resa, följdaktligen stod det. STEFAN FÖLL, 16 METER. Mor berättade att när hon kom till jobbet efter jobbet alltså å var för att handla å när hon kom fram till kassan å såg, STEFAN FÖLL, släppte hon vagnen med mat skrek å sprang ut. Å det kan jag tro, mot vilkett frågetäcken det var i mitt huvud när jag såg det.

Spökskrivare, stefann. föll. borje-stefann@hotmail.com med vänliga hellsningar, från jag Estefann.