"Ledsen! Vi tycks inte hitta det du söker"

Så har det stått i min ruta de senaste dagarna när jag har försökt skriva ett inlägg. Sist funkade det i lördax. Nu tycks det funka igen, om jag nu får iväg det här inlägget.

Jag har mejlat passagen nu i morse, men inte fått något svar.

Jag orkar inte med sånt här så jag flyttar min blogg.

Här finns den nya bloggen

Tack Passagen för att jag kommer in på min blogg igen!!!

Tänkte idag på eftermiddagen att alla universums makter har gått samman för att få mig att sluta blogga.

Först dör internetanslutningen hemma hos mig knall o. fall på torsd. förmiddag. Sen kommer jag till Oravais o. ska kolla bloggen från föräldrarnas nät, o. så kommer jag inte in på min blogg. "Ledsen! Tydligen finns inte den fil du begär", meddelade Passagen. Jag kan riktigt känna hur ärligt ledsen Passagen är för det.

Tydligen går det inte att kommentera senaste inlägget heller.

Äh fan, det blir nog att flytta härifrån så småningom.

Vilket öde!!!!

Min internetanslutning bara dog igår på förmiddagen, död, dead, muerto, kuollut... Från det ena klicket till det andra försvann kontakten.

Trodde först att det var en tillfällig störning, men när ingen kontakt fanns ännu på eftermiddagen ringde jag till Elisa. Felet löste sig inte o. han skull skicka en montör. Det skulle ta 2-3 vardagar. 2-3 vardagar, det betyder tisdag i värsta fall!!!! Va i helvete???? Lever vi inte i Finland år 2008??? Då ska det inte ta mer än max ett par timmar att fixa vad som helst!!

Jag är ett vrak utan mitt nät. Nu sitter jag på biblioteket i Vasa o. får lite substitutvård, men det är inte det samma. Det är hemma i lägenhet tillsammans med den stora ensamheten man behöver nätet.

O. till er som nu tänker i de banor att "ja, jaaa, det är bara bra att han är borta från nätet ett tag, han sitter så mycket där ändå, nu kan han göra något vettigt i stället, det är inte bra att sitta framför datorn så mycket bla, bla, bla...", så vill jag bara säga att: hur skulle det kännas för dig om TV:n mitt i allt slocknade och/eller radion tystnade och/eller de dagstidningar du prenumererar på mitt i allt slutade att komma och/eller han/hon du bor med mitt i allt försvann och/eller syret du andades tog slut????

Jag läser, o. har inte läst sen igår förmiddags, några mejl heller. IFALL nu någon skulle få för sig att mejla mig, för att tex berätta vad dom jobbar med nuförtiden o. hur livet i Sthlm annars går.

Hasta la vista!

Klicka inte på den här länken!!!

Idag är det de korta inläggens dag.

I'm gonna konock you out. My mamma gonna knock....

Suck!

Sommaren är klassträffarnas tid. Folk som har gått i skola tillsammans träffas för att se vad det blivit av de andra o. för att tala gamla minnen.

Inatt var jag på klassträff, i drömmarnas värld. Det måste ha varit från högstadiet med tanke på vem som var där o. med tanke på hur blyg o. bortkommen jag kände mig. För just så var jag i högstadiet. Platsen var ett hotell här i Vasa. Det skulle nästan ha kunnat vara gamla Waskia. Det bjöds på en himla massa mat o. dryck.

Men det blev ingen sen kväll för min del eftersom jag vaknade redan kl. 0609 o. kunde inte somna om. Det var kanske lika bra det med tanke på de mängder vin det bjöds på. Hade jag festat på fram till kl 0800-0900 tiden, skulle jag säkert ha haft en ordentlig huvudvärk nu. Många håller säkert på flera timmar ännu.

Idag har jag donat CV, översatt den till engelska o. skrivit en arbetsansökan på engelska.

Jag struntade i att söka modeller efter senaste inlägg, o. använde mitt eget huvud. Jag är ju för det här att man ska tänka själv, i motsatts till att följa normer. När jag satt o. pynjade med CV:n slog det mig hur mycket snack det var om det här o. att skriva ansökan under studietiden. Vissa fick det att låta som om det var beroende på om man hade rätt antal tomma rader mellan rubrik o. text om man skulle få jobbet. Bah!

Men fan vilken tid det tar när man ska tänka igenom vad man har gjort de senaste 33 åren. Jag hoppas att jag inte glömt något nu.

Sen att hitta de rätta engelska orden... Well, well... Nu är det fullbordat iaf.

Det är dax att börja söka jobb här i Vasa. När man ska söka jobb behöver man ett CV (konstigt nog heter det "ett" CV, jag skulle ha sagt "en"), så jag tänkte börja med att skriva ett CV. Jag har haft ett CV någon gång i tiderna, men det hittar jag inte nu. Lika bra att börja från rent bord.

Det finns säkert 1000 olika teorier om hur ett bra CV ska se ut, o. den rådande paradigmen hur ett bra CV ska se ut ändrar ju hela tiden. Så jag gjorde som man gör nuförtiden när man skall ha reda på något, googlade.

Då snubblade jag över det här intressanta citatet av Monica Renstig som driver något som kallas Womens Business School AB. Monica säger bland annat så här om hur man ska skriva ett CV: "Din uppgift är inte att ge arbetsgivaren en helt rättvisande bild av dig själv - det lär inte dina konkurrenter om jobbet heller göra".

Igår läste jag oxo på en annan blogg om en person som erkännde att han/hon ljugit för arbetsgivaren o. på det sättet fått jobbet.

Jag vet inte... Är det jag som är så där finländskt/österbottniskt naiv o. dum, som tycker att man ska ska ge arbetsgivaren en rättvisande bild av sig själv o. att man absolut inte ska ljuga?? Kanske man borde vara fräckare? Räta ut kurvorna ordentligt o. vara kreativ med vissa uppgifter? Det har jag jävligt svårt med iaf...

Nä, nu var det alltså pynjande med CV som stod på programmet, inte hängande på blogg.

Jag upptäckte just en tidigare okänd egenskap hos min nya lägenhet. Efter att ha varit ute på landet i några dagar, o. således haft fönstren stängda, kommer jag tillbax till city o. märker att min lägenhet oxo kan fungera som bastu.

36 kvadratmeter bastu med internetuppkoppling, TV som inte fungerar ännu, en säng, soffa, kaffekokare o. mycket mer. Inte illa!

Hui, säger jag bara!!!

Idag, eller ikväll rättare sagt, skulle jag ha varit på bröllop i ett främmande land. Jag skulle till o. med ha varit bestman.

Men som ni märker är jag inte det. Bröllopet blev inställt.

Jag kom just att tänka på de tilltänkta huvudpersonerna. För dem är det knappast en rolig kväll. Livet tog en helt annan väg än vad som var planerat.

Men kanske bättre ändå att nitbromsa, än att ångra sig efteråt. Ja, det är det nog...

Det blev sommar! Så där, pang bara! Känns det som.

Efter den tröga starten blev man nästan överrumplad när sommaren slog till. Man får för stor dos av die sonne på en dag, så att man börjar må illa.

Efter att ha läst Aftonbladets djuplodande o. genomarbetade artikel om hur farligt det är att blogga, åkte jag på semester till semesterparadiset Oravais på torsdag eftermiddag. Fast jag inte är kvinna, bloggandet drabbar ju kvinnor värst enligt AB, så tänkte jag att det är bäst att ta det säkra före det osäka.

Nå, lite har jag kollat in hit sen dess, men jag har kunnat hålla mig från att skriva något, tills nu.

Det var väl allt för just nu. Här kommer en sång om sommaren...

Ha, ha... här är en till rolg grej från Aftonbladet.

Bloggandet är den nya "kvinnostressen". Kvinnor drabbas värst som vanligt.

"Det är inte hälsosamt att driva en blogg", säger Malin Wollin. Vad säger du om det Maria? :)

Sverige är chockat för att Ellos säljer bikini för bebisar. Någon tycker att det är som att sälja porr till bebisar.

Hallå!!!???!! Knack, knack... Är det någon hemma??

Jag förstår inte vad problemet är faktiskt. Tycker man då att det är mindre porrigt att bebisen är helt naken?

Den som tycker att det är porrigt med en bikini på en bebis borde kanske reflektera över sina egna sexuella fantasier.