Hej!

Jag ville skriva en stund och för en gångs skull själv göra en skrivövning, istället för att lägga ut dem på min blogg och besökte därför SkrivPuff.

Dagens övning var:
Skriv om ett udda husdjur.

Det blev kanske inte en berättelse om ett udda djur utan fler och dessutom en berättelse om att ha koll på läget. Lite av det här är självupplevt av mig för många, många, många år sedan.

Lägenhetsuthyrning och husdjur

Åsa hade hyrt ut sin lägenhet i andra hand till en man som hette Staffan. Hon skulle bo i Oslo under en period men ville ha kvar lägenheten om hon ville komma tillbaka. Annonsen om uthyrningen hade hon satt in i en av stadens större tidningar. Det var många som hade hört av sig, fler än vad hon trodde. Av dem som hade svarat och träffat henne ansåg hon att Staffan var den som var bäst lämpad att ansvara för hennes lägenhet.
Han hade frågat henne om det var ok att han tog med sig sina husdjur och hon hade svarat honom att det hade hon inget emot. Visst fick väl Staffan ta med sig sina katter eller hundar. Det brydde hon sig inte om det för det var inget problem för henne. Problem var det om han skulle festa loss eller röka i lägenheten, det hade hon förbjudit. Hon tänkte inte mer på det. Hennes avresa närmade sig och hon hade fullt upp med allt det praktiska. Nycklarna lämnade hon över till Staffan kvällen före hon skulle resa och bad honom ringa henne om det var något. För säkerhets skull hade hon sagt till en av grannarna att hålla kollen på honom och ringa henne om det var något.

Månaderna gick och allt var lugnt. Men en kväll ringde telefonen. Det var grannen.
- Åsa, du måste bara komma hem.
- Vad är det som har hänt, frågade Åsa med darr på rösten.
- Du sa ju att jag skulle ringa om det var problem och jag tror det är det nu.
- Vad är det för problem?
- Jag var inne hos Staffan igår och du har ju bara en etta... Nej, Åsa du får komma hem, så får du själv se. Du får bo hos mig.

Vad var det nu för problem Staffan hade ställt till med? Faan, att inte Katja kunde säga något i telefonen. Hon försökte ringa honom för att se vad som stod på. Men inget svar. Det blev till att åka hem imorgon. Den natten sov hon inte många timmar. Hon vände och vred på sig i sängen men John Blund kom inte och besökte henne.

Hon kom till Göteborg på kvällen och gick raka vägen upp till Katja. Hennes steg ekade i trapporna, i det gamla landshövdingehuset. Hon ringde irriterat på Katjas dörr, fastän Katja inte var glädjeförstöraren.
- Hej Åsa! Bra att du kom hem. Ställ in väskan så går vi ner tillsammans till honom.
Åsa slängde in sin väska och gick sedan med raska steg nerför trapporna med Katja i följe.

Ringsignalen på Staffans dörr, hennes lägenhet, var lång och utdragen. Ingen kom och öppnade. Typiskt han var inte hemma. Hon ringde på en gång till. En kort signal. Nu hördes steg innanför dörren och Staffan öppnade.
- Hej är du på besök, sa han och höjde på ögonbrynen.
- Vad är det nu för problem som du har ställt till med, frågade Åsa med gäll röst.
- Problem?
- Ja, problem som Katja ringde mig om igår och inte ville berätta om.

Ett litet nöffande hördes i bakgrunden och en minigris kom fram och visade trynet.
- Var detta problemet, Katja?
Åsa vände sig mot sin granne.
- Nej, inte bara minigrisen, gå in själv och se i lägenheten.
- Är det ok om jag kommer in en stund och ser vad det är för problem, frågade hon Staffan.
- Javisst, sa han och log mot henne.
Hon tog av sig skorna och gick i i lägenheten. Hallen var det inget speciellt med. Inte heller köket. Men i rummet, i hennes bokhyllor som det hade stått böcker i tidigare stod nu terrarium efter terrarium. Åsa kände sig yr och fick hjärtklappning, svetten rann längs ryggraden. Hon tog tag i en fåtölj och satte sig ner i den.
Det var större och mindre spindlar i några terrarium, gröna och gula ormar i andra och pinnar i det sista hon såg. Pinnar förresten...
- Det är inga pinnar i det terrariet, det är vandrande pinnar sa Staffan med bestämd röst.

Hennes hem hade blivit ett riktigt zoo. Hon hatade spindlar och ormar och insekter. Bara hon tänkte på dem så fick hon gåshud. Nu fanns det allsköns kryp i hennes lägenhet. Tänk om de ynglade av sig i hennes gömslen. Allt detta för att hon hade sagt att Staffan fick ta med sig sina husdjur. Tänk om han ändå varit en rökare eller hålligångare. Hon hörde ett nöff-nöff bakom sig, borrade ner sig djupare i fåtöljen och slöt ögonen. Allt snurrade. Ett Zoo...

Kajsa