La mig hyffsat igår eftersom jag var mer än lovligt trött. Skulle bara läsa ett kapitel i boken jag håller (höll) på med. Ett kapitel som blev två... som blev tre... Ja, ni förstår. Klockan var över tre när jag slog ihop boken och släckte lampan. Somnade nog ganska omedelbart. Men så vaknade lilla dotter strax efter fyra och tyckte att det var morgon. *gäsp*

I det här huset går man inte upp före klockan se. Punkt. Spelar ingen roll hur pigg man är, innan klockan sex är det fortfarande natt. Så jag låg i sängen med en pigg ettåring vid sidan som inte ville ligga still. Inte vara tyst. Och absolut inte sova.

Någon gång efter fem kom hennes pappa och bytte av mig. Han hade fram tills dess sovit på soffan för att inte störa oss andra med sitt hostande. Han är förkyld. Så då fick jag lägga mig på soffan och somnade nog ganska omedelbart.

Klockan sju vaknade jag och hörde att sambon var på god väg att bli klar för att gå till jobbet. Så jag stapplade upp för trappan och stöp ner i sängen igen. Vill inte lämna lillfia utan uppsikt när hon ligger i den sängen. Litar inte helt på att hon inte trillar ur sängen. Fick väl sova ungefär en timma till innan stora dottern vaknade och kom och väckte mig.

Så idag är jag dödens trött. Och det beskyller jag Stieg Larsson för. ;)