I dag var jag inne på Kyrkpressen och hittade där en i mitt tycke intressant sajt som handlade om en person som skulle läsa Psalmer. Alltså läsa inte sjunga. För sjöng gjorde hon i en kör, tror jag.

Och vid dom tillfällena som hon sjöng så var hon tvungen att kocentrera sig på sången, tonhöjd, noter och så vidare. Så därför skulle hon nu börja att läsa Psalmerna i den av den Ev. Lutherska Psalmboken i Finland . Det vill säga hon skulle ta reda på vad som står i texterna.

Detta verkar vara en god idé.

För Psalmer är verkligen något som man kan meditera över, sjunka in i texten och se vad som menas, då man kommer in i en Psalm . För det var inte utan orsak som fader Gunnar i Osby menade att i vår Svenska Psalmbok.

Där finns också mystiken i den Svenska Kyrkan.

Därför tror jag att det är en mycket god idé att läsa Psalmerna i Psalmboken vare sig det är Psalmbok 86 eller Psalmbok 37 eller den svenskspråkiga Psalmboken i Finland.

Behärskar man något annat språk så kan man ju också läsa deras Sångsamlingar exempelvis den anglikanska kyrkans hymner och sånger.

Eller på närmare håll de nordsamiska psalmböckerna.

Jag vet inte om ni har läst djungelboken. Jag har gjort det men jag tror att det är minst 10-15 år sen som jag läste den sist. Jag kan dock inte komma ihåg för vilken gång i ordningen som jag har läst boken.

I den andra delen av boken finns det ett avsnitt som börjar med orden ”Det är vår i luften” och kanske blir det så också hos oss här i Karesuando. Det är början till vår i luften. Den tid då vägarna börjar bli bara . Då snön smälter därifrån och man kan åka bil nästan som under sommartid.
Men ännu har inte de långhalsade skrikhalsarna svanarna eller som man säger häuppe med ett gammalnordiskt ord svanorna kommit. Då, när man ser dom . Ja , då vet man att den riktiga våren har kommit. På ett sätt är det fantastiskt när naturen vaknar och våren kommer.

Det finns ju också många Psalmer i vår psalmbok som beskriver uppståndelsen i vårtermer. Med en myckenhet av naturlyrik.Det tillhör vårt kulturarv men man kan också fråga sig kan detta beskrivas på detta sätt på det södra halvklotet. Nedanför ekvatorn. Där hösten kommer då bi har vår.Går det där att beskriva uppståndelsen i vårtermer?

Nåväl, jag var ute med hundarna i morse och tänkte att jag skulle gå på älven men snön var som mjukost, så det gick inte så bra men jag tog i alla fall några promenader med dom fast det blir rätt så sandigt inomhus då man kommer hem. Då sand lätt fastnar på mellanstora huntassar. Men som tur var finns det ju något som heter dammsugare. Det är väl bara att ta fram den och använda en sådan. Eller hur?

Det finns en slags underlig icke rapportering här i vårt land.
Och det handlar då om när judisk egendom förstörs eller försvinner i mellanöstern. Eller var som helst förresten.
En av de äldsta fungerande synagogorna i världen förstördes häromveckan i
Damaskus. Kanske har till och med Saul Paulus predikat om den uppståndne frälsaren där.

Man kan se på en bild att det var en praktfull synagoga men vad jag vet har
inga svenska media förutom att det delats på Facebook skrivit om att denna
åldriga klenod har förstörts.

Se bilden på intriören genom denna länk

https://www.facebook.com/photo.php?fbid=506310376092487&set=a.448639398526252.103970.184824244907770&type=1&ref=nf

Det har ju under många år blivit populärt att skriva om vädret. Och framförallt att skriva om klimatförändringar. Själv har jag trott att vädret alltid har varit oförutsägbart. Och att det för det mesta varierar sig.

I år har vi t.ex fått en snörik vinter så att vi måste börja oroa oss för att det kan bli en ovanligt stor vårflod med stora översvämmningar och kanske stora isproppar längre nedåt älvarna. I vårt fall mor Övertorneå och Haparanda-Torneå trakten.

Men det är inte bara vår generation som vi talar om klimatförändringar utan redan på 40-talet. Ja, till och med så tidigt som 1912 kom det ut en avhandling om detta. Och den som skrev denna var en svensk Oceanograf vid namn Ottoson. Jag har glömt förnamnet.

Han hade kollat månen, solfläckar havsrömmar men också ovanliga händelser i det förgångna och sen kopplat ihop detta med ovanstående. Och då antagit att det har funnits vissa samband med varandra. Exempelvis att på 1300-talet lägger man om de nordliga fartygsrutterna eftersom det förekommer isberg norrut. Och det är också då de nordiska inbyggarna från Grönland försvinner.

Klimatet har alltså blivit kallare.

På nedanstående länk kan man hitta en artikel om detta och det är inte vem som helst som skriver detta utan Rachel Carson. Biologen som startade miljödebatten. Denna artikel finns också i en bok av henne som på svenska fått
namnet havet. Boken kom ut 1955 på svenska. Men varsågod och läs.

http://www.edsanders.com/global/warming.htm

Kanske inte så mycket att skriva om men det ser ut som om dom som redigerar Svenska Akademins ordlista kommit på ett genialt grepp då man möter oväntat(?)motstånd Ta massmedia och humorn till hjälp. Då löser det sig.

http://www.dn.se/ekonomi/ogooglebar-sprids-i-varlden

Och man kan inte låsa in hur ett språk utvecklar sig, det sker trots språkpoliser av olika slag.

Den sista tiden har det varit litet av en turbulens i vår kyrka beroende på vår kyrkas oförmåga att ta kritik på ett vettigt sätt. Återigen handlar det om Jenny Norberg och en av hennes krönikor i Svd.

Hon har varit kritisk mot vissa företeelser i Svenska Kyrkan men det är en kritik som inte har tagits nådigt upp. Två av dessa kritiker är ärkebiskopen wejeryd och min prästvigningskamrat nuvarande domprosten Mats Hermansson i Visby. Och man kan väl säga att kritiken mot hennes krönika inte har varit underbygd på ett sakligt sätt. Vilket bl.a har uppmärksammats av bloggen Kristen Opinion och inte att förvånas över. Av Dag Sandahl som är en av de kunnigaste och mest pålästa prästerna i vår kyrka. Att denna kunniga man inte blivit Biskop är en sak som är förvåndsvärt.

Nå, hon är kritisk till att det är 460 anställda på kyrkokansliet i Uppsala!

Där kan man nog ta bort de 160 som är anställda på uppdrag av utlandskyrkan och som många gånger gör ett bra arbete med lite resurser till sitt förfogande. Återstårr alltså 300 som ar anställda för att jobba på kansliet i Uppsala.
Och där ställer jag mig frågande. Vad gör dom? Vad är deras uppgift?
Behöver verkligen kyrkan så många anställda på riksplanet och till detta kommer alla stora och svällande stiftskanslier. Behövs det verkligen så mycket folk . Vore det inte bättre att ha färre anställda och fokusera på en inre mission i vår Kyrka.

Det vill säga att göra Kristus känd, trodd och älskad är inte det vår uppgift?

http://helenaedlund.blogspot.se/2013/02/31-vad-ar-det-egentligen-som-hander.html

Arbetsstugorna 1.

Här i Karesuando finns det en arbetsstuga och jag undrade vad det var för något, då jag kom upp hit för mer än ett decennium sedan. Ja, det är väl snart 14 år sen som jag kom hit upp till höga norden.

Men tillbaka till arbetsstugorna. Vad var det för inrättning?

I 20 årsåldern, straxt efter sen jag slutat min fritidsledarutbildning på en Folkhögskola arbetade jag på ett fritidshem i Stockholm. Fritidshemmen som idé hade då startat i ett tidigt skede av kristna filantroper. För att fattiga barn efter skoldagens slut skulle ha någonstans att ta vägen och dessa fritidshem kallades arbetstugor.

Denna idé om arbetsstugor tog man med sig uppåt landet efter nödåret 1902-03 med den ganska stora ändringen att barnen skulle bo på arbetstugorna under terminerna. Och att dom också skulle bidra till försörjningen av stugorna.
Dessa skulle förestås av föreståndarinnor som sen efter det att verksamheten kommit igång skulle utbilda nya föreståndarinnor s.k askultanter som fick jobba gratis under utbildningsåret. Man kunde också ta hjälp av äldsteflickor.
F.d arbetstugebarn som blivit för gamla för att vara inskrivna på arbetstugan
I de delarna av Sverige som det talades finska skulle man också försvenska barnen.
Barnen straffades om man kom på dessa med att tala finska

Då barnen kom till arbetstugan brände man också deras kläder, vilket var en nog så traumatisk upp- levelse, då man skilts från föräldrarna och inte kunde det svenska språket. Då säger nutida psykologisk kunskap att den trygghet som fanns var syskon eller kamrater som man kände men också att tryggheten satt i de kläder man hade med hemifrån.

Man har också hört skräckberättelser från f.d arbetstugebarn om hur man upplevde sin tid på arbetsstugan..Men också tvärtom, att det fanns en trygghet i att vara på arbetsstugan.

Jag har intrycket att det mest var pojkar som upplevde tiden på arbetsstugan som ett helvete medan flickorna kanske trivdes mer där. Men jag tror att alla mer eller mindre längtade hem till far och mor och syskonen.

Och vem skulle inte göra det i den situationen?

Den här maskinen som jag har framför mig, det är en tidstjuv som man borde kunna vara utan. Men det är ju så bekvämt att sätta sig ned framför datan och göra det man skall. Men så fångas man upp av datan. Kanske av någon som amn tycker intressant tidningsartikel eller något annat.

Det är ungefär som när man sitter och bläddrar i ett lexikon. Det man letar efter hittar man väl ganska snart men så finns det en hänvisning eller någon annan artikel som är intressant och så vidare.

Men det finns en skillnad på det man finner i lexikonen sitter för det mesta kvar som en slags allmänbildning i hjärta och hjärna men det som man hittar på nätet glömmer man snart.

En sak som är trist i Sverige det är att debattklimatet mellan olika människor och media. Det verkar också som om det man kallar gammelmedia inte har hängt med i svängarna riktigt. Man har också försökt stänga ute människor från att ta debatt om olika frågor.
Och det innebär i och med internet att nya media har växt fram som sajter som Avpixlat knutna till Sverigedemokraterna och nu sist Dispatch International som kanske blev hackad i en atack före jul. Kanske har den också blivit hackad nu i den vecka då papperstidningen kommer.
Det är trist att man inte låter människors åsikter komma fram för det innebär att man inte i en offentlig debatt kan korrigera uppenbara felaktigheter. Detta borde och torde vara en demokratins livsnerv. Att inte ta debatten med dom som karakteriserar sig som invandrarkritiska kan vara farligt och att i stället klistra nedsättande epitet på dom människorna som fober av det ena eller andra slaget är heller ingen framkomlig väg.
Nej, ta hellre debatten och respektera att människor har olika uppfattningar!

Jo, kära vänner på Passagen, det kommer mera bloggsposter men jag har haft en del att göra och inspirationen har inte varit den bästa men jag hittade på nätet följande. Som jag ställer mig helt bakom. Så läs detta!

http://carolinajohansson.wordpress.com/2012/12/19/vad-vill-stockholms-stift-med-seglora-smedja/

Jag är inte ensam om att ha hört på sjörapporten och det var nästan som att vara i kyrkan och höra dessa namn under barndommen. Också nu är det trevligt att höra namnen men det verkar som om farvattnen utanför Jären och Lista inte är kvar.

I vart fall inte i sjörapporten!

Däremot Hammers Odde var den nu ligger.

Genom Daddys blogg som tipsade om följande artikel i nättidningen magasinetpargraf.se, så har jag läst om kanske en annan rättskandal.

Läs och fundera:

http://www.magasinetparagraf.se/grav/fallet-pela

Det finns en blogg vid namn Kristen Opinion och i den har en präst vid namn Christer Hugo medverkat. Ja, det är mer en nättidning än en blogg. Han har nu lämnat den. Jag vet inte varför. Men det är tydligt en stor nyhet för den kavsiidéella bloggen Seglora Smedja. Om någon skall meddela detta borde det vara Kristen Opinion. Och sen kan man undra vad har Seglora Smedja och dess redaktion med det att göra.

Andra bloggar och nättidningar tar väl in vilka skribenter de vill, det har inte Seglora Smedja med att göra. Eller?

Som en del kanske förstått så har jag intresserat mig för en del företeelser som inte är så vanliga bl.a detta med det som jag skrev i den förra bloggsposten om massförsvinnande. Dom är ju inte så vanliga. Många av dom tillhör nog sagans värld.
Och i den världen är allt möjligt.
För något år sen läste jag till och med en bok som hade titeln evakueringen och i den hade i stort sett hela Sveriges befolkning försvunnit utom en person som åker genom landet i bil..Elen fungerar så han kan tanka sin bil. Men människorna är borta. Utom vid vissa tillfällen han kan t.ex stanna och äta vid en restaurang som är full av folk. Men sen försvinner också dom.
Till slut får han syn på en liten stuga där det ryker ur skorstenen och där bor en gumma som han stannar hos och hjälper.
Det som förvånar mig vid dom här skildringarna om massförsvinnanden, det är att man inte gör någon koppling till det som i vissa kristna kretsar kallas för uppryckandet. Det vill säga det ställe i Nya Testamentet där Jesus säger att två är ute på marken men en lämnas kvar. Två skall sova i samma säng men en lämnas kvar. Nu tror jag inte att dessa försvinnanden, om dom nu har hänt? Handlar om detta men kanske är det så att eskatologi inte ens i kristna kretsar är något ämne som berör.