

03 dec kl 14:31, 2009
Njuter av att ha en ny bok ute, Matthandlare Olssons död. En trivseldeckare, som en god vän sa. Men tänker samtidigt hela tiden på nästa bok, medan jag gör annat.
Har ännu inte kommit på någon riktigt bra mordintrig. Går och väntar på poletten som ska trilla ner. Brukar prata med andra, men det har inte funnits tid för det ännu. Jag tillhör den grupp som blir inspirerad av prat, medan andra behöver behålla "energin" för sig själva. Vi är olika. Lite binder jag mig kanske vid att jag tycker om när det är hyggligt realistiskt, men det måste ändå finnas en nerv. Fast nerven kan finnas i gestalternas tankar. Det är kul att läsa när andra författare "drar på", det är inte det, men dessvärre är jag bunden av att jag är som jag är när jag själv skriver.
Den här fasen är rätt körig. Jag blir låg. Men det går över. När jag väl skriver blir jag "varm i huvudet". Flyt är underbart.
Över jul och en bit in i januari ska jag vara doktor. Det är något helt annat.
Och en mycket uppskattad doktor dessutom vågar jag påstå!:-)
Varför inte skriva en deckare i sjukhusmiljö om du nu inte redan gjort det förstås!
Mvh
/Maria
Skrivet av Maria Moberg den 03 december, 2009 kl. 15:01 #
Alla mina deckare tilldrar sig mer eller mindre i sjukhusmiljö, även den senaste som kom för ett par veckor sedan. Men i "Blocket" och "Tröstaren" dominerar sjukvården mer. Falska läkare, hur det kan upplevas att få en diagnos som inte innebär döden, men oroar, hur det är att vara anhörig till en skallskadad och nerssövd dotter, säkerhetsfrågor mm. Det är en intressant miljö. Vi är alla beroende av sjukvården. Eller blir det, förr eller senare.
Allt gott från Karin W
Skrivet av karin.e.wahlberg den 03 december, 2009 kl. 16:00 #