karin.e.wahlbergs blogg

Fick ett melj idag. "Hur gick det för Rosen?"

Har fått frågan många gånger och är självbelåtet uppiggad denna läsarreaktion. Vad roligt med folk som engagerar sig!

I "Matthandlare Olssons död" låter jag en kvinna kallad Rosen blir illa misshandlad av sin man. Maken anmäler henne sedan försvunnen. Polisen letar, hittar henne inte. När boken är slut får vi inte veta hur det gått . En lös tråd med andra ord. Och den är medveten. Svar kommer i nästa bok. Och så får man inte göra som deckarförfattare. Lämna läsaren åt sitt öde på detta viset!

Skälet är att jag delvis bygger på ett verkligt fall som berörde mig illa. Jag såg efterlysningen när jag skulle hämta en hyrbil för att som läkare ta mig till en mödravårdscentral. En make som anmält hustrun försvunnen. Tiden gick, artiklarna blev allt färre för att helt dö ut. Ett år senare hittade man henne nergrävd.

Och så lång tid kunde inte min bok sträcka sig.

Men nu vet jag inte hur jag ska göra med Tina Rosen. Har fått så många härliga förslag. Kanske hon staplade iväg, kanske någon hittade henne i ett dike och tog hand om henne, kanske hon kommer att hämnas. Vem vet? Förslag emottages med tacksamhet.