Buren - en fantasi

30 maj kl 18:42, 2006

Skrivet av kettingtjejen under kategorin root | 17 Kommentarer | Permalink

Bloggen handlar om BDSM om du har svårt för det ämnet så surfa vidare, Tack !

 

 

En fantasi jag haft länge och som jag hoppas få uppleva någon gång, är buren. Som en del av en pågående session. Att börja där skulle nog göra mig väldigt röd om kinderna. Men däremot när en stund gått med diverse innehåll av order, uppvärmning i huden av piskor, nypor och kroppens egna morfiner börjar produceras för att lindra den fysiska smärtan.

Då när man känner sig het, varm, kall, våt, styva vårtor, öm, stel, hungrande, glansig, när man känner att man tappar kontrollen mer och mer över sin kropp. Bara låter sig flytas med i alla känslorna som översvallar en. Inte reflektera, analysera, känna efter utan alltså bara uppleva känslan och låta känslan själv få göra som den vill, utan förbehåll.

Då när jag är fuktig, våt, varm och tyglar mig själv om att inte bryta överrenskomna regler om mitt uppförande dvs inte låta kåtheten få styra impulserna, utan lydigt vänta, lydigt minnas att jag gett makten till han. När, om, hur något sker är utanför min makt, den har jag gett till honom.

När man har ömma, röda knän av krypandet på golvet. När ens bara fotsulor börjar bli småsmutsiga av att stått mot korset på det smutsiga, kalla betonggolvet i garaget. När ögonen fyllts av tårar av den brännande smärtan från nypornas utdragande i mina vårtor, när mina skinkor är röd-randiga av pisksvansarna. När mitt bara kön penetreras och order om att inte få orgasm. Då när jag är på väg, någonstans, svävandes på bara upplevelserna, så beodras jag att krypa till den öppna burdörren. Där finns en vattenskål och en låda för behov.

Väl där inne så stängs burdörren och min D sätter sig bekvämt tillrätta i fåtöljen utanför. Tiden står stilla, en ny erfarenhet börjar för mig. Och jag ser fram emot det *L*

« Slår knut på mig... | Hem | Ibland vill man... »

Kommentarer:

Det är väldigt modigt att lita så mycket på någon att kunna låta sig bli inlåst och utsatt på så många sätt.Djupt fascinerande är det att det du beskriver och som får lust och längtan att rasa runt i din kropp, får mig att bli rädd. Jag förstår att det är en lek, en överenskomelse och något ni tycker om och det måste vara fantastiskt att kunna fylla varandras behov till det yttersta. Men så mycket fysisk smärta och tårar i ögonen är läskigt, för mig som står utanför leken.

Skrivet av bless den 30 maj, 2006 kl. 20:04 #

bless: jag vet vad du menar. Även om man utövar någon form av bdsm så finns det saker även för mig som gör mig lite rädd. Främst är det electroplay, andningslekar & kanyllekar, blod, brännmärkning jag reagerar så på. Finns mycket som ligger under S/M. Tårarna kommer inte för att man är ledsen, utan tvärtom. Bdsm drar igång så mycket känslor inom en. Man kan gråta av ren lättnad att fått uppleva subspaces, endorfiner, adrenalin, och ps. kontroll av sin ps och fy. kropp kan göra att man gråter av ren glädje att ha klarat av det man ville uppnå. Jag vet *L* att det kan låta helskumt, konstigt. Hur tror du inte man mått under alla år då man inte visste vad dessa känslor handlade om. När man inte visste att det hörde hemma under bdsm och man trodde man var fullständigt vrickad och helt ensam om detta. Sån enorm lättnad att förstå, möta andra och veta att det kallas för masochism *L*

Skrivet av kettingtjejen den 30 maj, 2006 kl. 21:40 #

Det där med lättnad och få veta var man hör hemma kan jag mycket väl förstå. Jag kan känna mig ganska så ensam i min sexualitet emellanåt, trots att det är en som du skriver "vaniljsexualitet". Det helt otroligt märkliga är att min njutning och förmåga till orgasm gör mig till ett kuriosa föremål (om man hård drar lite). Om det stämmer bra med mig och min partner kommer jag in i något som liknar det som du och andra beskriver som "subspace" och orgasmern rullar fram i något som känns som en evighet och jag blir lätt och luftig. Alla orgasmer som sätter fart på allt oxyticinet gör mig lycklig. Lever jag i en relation med ett kontinuerligt sexliv är jag lyckligare än om jag inte gör det. För av bra sex blir jag nästan som lite hög. Det var samma efter förlossningen och ibland vid amning. Men ingen av de väninnor som jag har vill kännas vid något sexualbehov för att vara lyckliga. De tycker att sex kan vara mysigt, men inte mer.

Skrivet av bless den 30 maj, 2006 kl. 22:49 #

bless: sex är ju så personligt. Tror att man lär sig, utvecklar sitt sexliv om man vågar bejaka det. Att finna andra demintioner (felstavat) våga känna, släppa, hänge sig, våga erkänna för sig själv vad man tycker om. Ja jag vet att du förstår vad jag menar. Är lite seg i skallen vid den här tidpunkten *L* Själv är sex en stor bit i ett förhållande för mig. Förutom bdsm alltså. Är han ingen utövare av det så funkar det absolut inte. Visst blir jag kåt i skötet av vaniljsex men kåt i själen blir jag inte såsom när bdsm finns med. Visst är det lustigt? *L* du liknar dina olika orgasmer med det också. Att utan det så upplever du inte lika mycket, djupt som med dom. Som du säger, är precis likadant för mig, fast då med bdsm.

Skrivet av kettingtjejen den 30 maj, 2006 kl. 22:56 #

*S* Det är skönt att ändå vara lite lik någon;)

Skrivet av bless den 31 maj, 2006 kl. 07:55 #

Ja, vad skall vi göra? Jag som tycker att sex med män är bara mysigt och att det bästa sex som jag vet är det jag skapar inne i mitt huvud - jag känner mig också förfäääärligt ensam...! :) Hur vi än har det, verkar det som, känner vi oss så ensamma... Och sneglar åt sidan och undrar hur andra har det...

Skrivet av carulmare den 31 maj, 2006 kl. 10:06 #

carulmare: Nu läste du nog lite för snabbt? ;) Jag skrev att innan jag förstod att min njutning hörde hemma under kategorin bdsm, så trodde jag att jag var ensammast i hela världen. Som så många andra gjort/gör. Men det är vi ju inte *L* Intressant det du nämner om dig själv. Varför prövar du inte att försöka leva ut någon av dina fantasier? eller är det just att det är en fantasi som ingen annan känner till, som är det primära?

Skrivet av kekettingtjejen den 31 maj, 2006 kl. 11:21 #

Hm, och jag som får obehag redan av att behöva åka i en fullsatt tunnelbanevagn... I vart fall en upplevelse för doft-fetechister. Jag skulle nog hellre ha en fantasi som bygger på att ha blivit tillfångatagen av ett antal krigiska amazoner (underförstått att det handlar om bruna kvinnosoldater i löst sittande djurhudar) som för mig genom djungeln till deras läger, och där bli satt i en ranglig träbur i väntan på att domen faller. :-) En fantasi som inte är kompatibel med min fobi för HIV/Aids, tyvärr.

Skrivet av Peter Harold den 31 maj, 2006 kl. 11:40 #

Peter Harold: en ranglig träbur är ju också en bur och med ett packe kådisar bredvid så ;)

Skrivet av kekettingtjejen den 31 maj, 2006 kl. 11:53 #

Kanske är jag för trött. Min starkaste fantasi just nu är att inte behöva göra något alls, bara ligga i en stor famn. Bli omhändertagen... Inte vidare spännande...? Jag rör inte ens mig själv, jag bara tänker... Om jag kände mig starkare, skulle jag kanske kunna tänka mig att göra ett och annat... Töja försiktigt på mina gränser... Jag vet inte. Du skall veta att jag är en riktig livsförnekare. Jag har svårt att tro att det är någon mening med något alls. Med livet. Med vad jag gör... Så det är svårt att veta vad jag skulle göra om jag inte kände på det sättet... Jag menar: du sätter ju in så mycket tro och hopp i bdsm. Jag har inte mycket av den varan...

Skrivet av carulmare den 31 maj, 2006 kl. 11:57 #

curalmare: Ok, när man känner sig redo (obeoende varför man tagit en paus från sitt sexliv) så hän ger man sig åt sina njutningar igen. Och tills vidare kan ju fantasierna vara ett bra sätt att ändå hålla kontakten med sitt sexliv.

Skrivet av kekettingtjejen den 01 juni, 2006 kl. 11:36 #

Jag ser inte riktigt på sex på det sättet - som något jag kan ta paus från eller behöver hålla kontakten med. Jag är sexuell, oberoende av vad jag gör eller inte gör. För mig är sex ungefär detsamma som livskraft. Jag tror att det är sexlusten som håller mig igång (fastän svagt!), som får mig att säga det jag säger och skriva det jag skriver. Som får mig att orka gå till jobbet på morgonen, le mot arbetskamrater och kunder, och kanske sätta på en tvättmaskin när jag kommer hem. Jag är lika mycket sexuell då som när jag gör någon av de handlingar som vi vanligen binder ihop med sex. Jag tror inte heller att de i snäv mening sexuella handlingarna ger mera livskraft än något annat. Om de verkar göra det, tror jag att det beror på de positiva känslor (tex bekräftelse) som man kanske har på samma gång... Jag tycker nog att den gängse synen på sex är ganska så mekanisk, okänslig rentav... Av den anledningen är jag kanske ännu mera oliktänkande än du...? :)

Skrivet av carulmare den 02 juni, 2006 kl. 08:12 #

Hej Tjejen med E, om man har fobi, instängdhet/ cellskräck- kan detta vara en modell att testa för att bli av med obehagskänslan? Jag fick en fantasi nyss. Jag är bunden på en sto med kraftiga rep. Mitt emot är en kvinna bunden likadant, ingen kan nå varann, bara se. Båda tänker, hur få av oss kläderna? Och hur ska vi komma loss? Bara tanken får saven att rinna till ... Egentligen kanske burfåglar tvärs emot mina tidigare värderingar uppskattar burar, instängdheten, fast ok den är ju inte självvald ... Hm, får fundera mer, är ju novis. Må gott Janne

Skrivet av Janne den 05 juni, 2006 kl. 14:10 #

bunden på en stol, för bråttom ... J.

Skrivet av Janne den 05 juni, 2006 kl. 14:11 #

Janne: Jo jag förstod att det var en stol och inte ett sto du var bunden på ;) Försök känna, tänka efter vad i det hela som eggar dig. Själva rörelsebegränsningen av dig? Eller synen av henne bunden? (hon är i din makt) Utlämnandet till henne & din utsatta situation just då (om bara du är bunden)? Kanske just någon uppgift som du blivit ålagd med (från den som band dig) att se om du lyckas ta dig loss? Att ta fram en känsla (som du säger; saven stiger när du tänker på denna situation *L*) och fundera vidare på den, vad den står för, vad den vill, bli bekväm med den osv. är kanonbra !!! För det är ju faktiskt något där som du gillar. Om du vill så kan du skriva till min e-mail adr. här på passagen, om du vill skriva privat om detta. kettingtjejen@passagen.se Kram på dig =)

Skrivet av kekettingtjejen den 06 juni, 2006 kl. 19:38 #

Tack jag ska skriva, när jag fått loss repen ;-) Janne *tack för tips*

Skrivet av Janne den 06 juni, 2006 kl. 23:28 #

Jag har skrivit, med repen på ;-) så du får väl läsa ... J.

Skrivet av Janne den 15 juni, 2006 kl. 00:30 #

Skriv en kommentar:
Kommentarer är avstängda för detta inlägg