Okay, eftersom vi gillar katter så passar jag på att posta ett par bilder på Busen.

Han låg mysigt nerbäddad i sängen tillsammans med Tussan, men såg inte ut att ligga helt bekvämt.



Men i slutändan blev det ändock en ganska härlig bild som jag för tillfället har som skrivbordsunderlägg.

Ledsen att jag inte skrivit på ett tag men ibland tryter inspirationen och det finns annat än katterna pockar på uppmärksamheten. Bland annat har jag funderat lite på det här med tilltalsnamn.

Hur kommer det sig att vi tilltalar våra barn med namn medans våra barn oftast använder Mamma och Pappa som tilltalsnamn till oss?

När någon av mina döttrar skriker "PAAAPPPAAAA!!" för att påkalla min uppmärksamhet brukar jag svara, "ja dotter vad är det?", bara för jämlikhetens skull. Då brukar dom titta på mig med den där blicken som antingen säger, "neeeej, är han på det där störiga humöret igen." eller, "suck, har du glömt vad jag heter nu igen".

Okay, jag har naturligtvis en teori om varför det är på detta sätt.

En gång i tiden respekterade barn sina föräldrar och skulle inte drömma om att tilltala sina föräldrar med något annat än Mor och Far. Andra vuxna tilltalades med Herr eller Fru. Detta fenomen var inte förbehållet mellan barn och vuxna, utan man tilltalade sina medmänniskor med deras titel. "Jamen se Goderafton Lektor Palm" osv. Ganska stelt kan man tycka, men så var det.

Någon gång på mitten av förra århundradet började titlarna läggas bort och vi blev Du med våra medmänniskor. Det duades hit och dit, vissa personer var under denna pionjärstid oerhört upprörda, troligtvis var det personer med titlar som "Godsägare", "Direktör", "Konsul" osv. medans människor med titeln "vaktmästare", "fabriksarbetare", "skogsarbetare" och dylikt tyckte detta var en underbar idé.

Duandet har idag slagit igenom i stort sett överallt i det svenska samhället, utom mellan barn och deras föräldrar. Där tilltalar barnet sin förälder fortfarande med ett opersonligt substantiv. Ordet har däremot ändrats från Mor/Far till mindre de högtravande mamma/pappa eller det slangiga morsan/farsan.

Men jag ser oftare och oftare bland mina bekanta att deras barn tilltalar sina föräldrar med förnamn och aldrig säger mamma eller pappa. Har det att göra med bristande respekt eller är det helt enkelt språkets naturliga utveckling, eller kan det vara något annat?

You tell me!

Att katter har olika personligheter är väl inget vi behöver diskutera, det vet varenda person som har träffat fler än en katt. Alla katter är väl självständiga till viss del, vissa är självständiga intill absurdum. En del katter har inte så stort behov av att bli kelade med, andra katter har ett gosbehov som ibland kan göra en vansinnig. Vissa katter är väluppfostrade och visar hänsyn, medans andra katter inte har något som helst begrepp om vad hänsyn är.

 

Om vi tar Busen till exempel.

Han är ganska så reserverad och ytterst väluppfostrad.  Om han vill ha mat eller nytt vatten sätter han sig vid matskålarna och väntar. Där sitter han utan att göra mycket väsen av sig tills det blir något serverat.
Vill han sova i sängen med oss sätter han sig oftast nedanför och väntar på att bli inbjuden.

 
Sedan har vi Tussen.

Den katten har ett gosbehov som inte känner några gränser och han har ingen som helst känsla för hänsyn. När han behöver gos är det bara att ställa upp, oavsett tid på dygnet. När andra katter hoppar över en i sängen eller smyger runt benen klampar Tussen rätt upp över magen på den stackars sovand husse, ställer sig på bröstet och börjar slicka på huvudet samtidigt som han sätter igång och purrar. Det hjälper inte att dra täcket över huvudet för på ett eller annat sätt lyckas han pressa sig in eller så ställer sig helt sonika på huvudet tills man ger upp.

Ja, katter ÄR underbara djur, men...........

Katter är väldigt estetiska av sig. Med det menar jag att dom är medvetna om att dom är vackra, graciösa, smidiga och inte bara lite bättre än till exempel oss människor eller hundar.

Tänk bara på hur dom kan sätta sig mitt på bordet, lägga svansen lite förnämt runt tassarna, sträcka på sig och få det där uttrycket i ögonen som säger, "Titta nu på mig, så här ser en fulländad guds skapelse ut. Bättre än så här blir det inte! Titta och njut!"

Det är ju bara synd att dom inte har någon som helst känsla för heminredning!

Blommor till exempel är enligt katterna till för att på sin höjd rensa magen med. Naturligtvis skall det inte stå några blomkrukor i fönstren för där skall ju katterna sitta. Det har vi lärt oss efter ett flertal krossade blomkrukor. 

Den nya beige tygsoffan som är så snygg passar utmärkt att kräkas upp hårbollar i, likaså är mattorna naturligtvis också perfekta att kräkas på. Tapeterna skall jag inte ens tala om hur dom ser ut. Det enda jag kan säga är att vi har kapitulerat totalt och skjutit en till omtapetsering långt på framtiden.

 

Små prydnadssaker av porslin är inte att tänka på. Jag har sett en katt sitta längst uppe på en bokhylla och demonstrativt tassa på en liten porslinsängel och sakta men säkert puttat den närmare och närmare kanten tills den ramlande ner. Sambon säger att dom är understimulerade och jag måste leka mer med dom. Själv tror jag mer på ren illvilja.

Hur vi har det här hemma mellan första advent och tjugonda knut är en historia för sig själv så det återkommer jag till!

Sex långhåriga katter hårar ner en hel del, eller rättare sagt, dom hårar ner ofantligt mycket. Det är katthår överallt och att ha svarta kläder på sig är helt otänkbart. Vi är storkonsumenter på rollers, som man rollar kläder, soffor, dukar, gardiner och allt annat av tyg med. Så här ser mina byxor ut efter en kväll i soffan!

Av katthåren så kommer det något annat ont också och det är dammsugningen. Jag gillar inte att dammsuga för det är tråkigt och katterna gillar definitivt inte dammsugaren för den är helt klart en maskin framtagen av djävulen för att plåga dom.

Enda sättet att locka fram katterna från under sängen, uppe på bokhyllan, bakom soffan eller från garderoben är att gå till kylskåpet och plocka fram sprutgrädden. När dom hör det pysande ljudet från flaskan så hör man ett rassel och katterna kommer sladdande från sina gömställen.

Jag har tänkt på det här med romantik. Efter vad jag har förstått så är det många som tycker att vitt vin, räkor och tända ljus är höjden av romantik.

Jo tjenna, säger jag. Hur är det egentligen om man tänker efter??

Okay, det är fredag eftermiddag och man kommer på, lite sent kanske, att man skall överraska sambon med Vitt Vin och Räkor. Så man smiter lite tidigare från jobbet för att handla.

Första anhalten är Bolaget för att hitta ett hyfsat vitt vin. Där är det alltid som det är en fredag eftermiddag, knökfullt! Jag FÖRSTÅR bara inte att allt folk, inklusive jag själv, väntar till fredag eftermiddag innan dom går på Bolaget och handlar! (Egentligen har jag en väldigt bra teori, men det tar vi en annan gång).

När man väl har slagit sig fram till vinet och fått med sig en halvtaskig Riesling så är det dags att åka på ICA för att handla räkor och allt annat som hör till. Där är det naturligtvis inte mindre folk än på Bolaget vilket innebär att när man väl kommer hem måste man först panikkyla vinet i frysen och paniktina räkorna i hett vatten.

Man plockar fram finporslinet och dukar i matrummet. Efter lite eftertanke plockar man även fram kandelabern, tänder nya ljus och förmanar katterna att "Nu låter ni bli den här! Det är Hett! Ni kan bränna svansen!"

Medans man står ute i köket, fyller på mer varmvatten och vänder på räkorna hörs ett brak och ett skrik från matrummet och två katter kommer farande som om dom verkligen hade eld i baken genom köket. Naturligtvis så har dom vält ner kandelabern så man har brännmärken och stearin på hela duken. Det är bara att plocka fram ljuslyktorna och värmeljusen igen.

Enda sättet att få någon lugn och ro under middagen är att jaga tag på alla katter och stänga in dom i sovrummet. Med visst vemod inser man att sängen kommer att vara upptagen hela kvällen och en trevlig fortsättning på den romantiska middagen måste skjutas upp till någon annan gång?..igen.

När sambon kommer hem och man dukar fram så är inte alla räkor riktigt tinade och vinet är lite semisvalt. Men till sist så sitter man alltså där och kisar mot varandra i halvdunklet från några stackars värmeljus .

Har ni tänkt på att räkor har en bajssträng som löper över hela ryggen? Den vill man gärna ta bort innan man stoppar räkan i mun. Inte nog med det, sältan från räkorna svider som tusan i dom söndertuggade nagelbanden, för att inte tala om hur det känns att få in ett av dom där spröten dom har under en nagel. Inte luktar fingrarna hallontårta direkt heller efter man har skalat 30 räkor!

Där sitter man alltså i skumrasket med en tallrik full i bajs, händer som luktar otvättat underliv och med svidande fingrar.
Nejdu, romantik är något helt annat!

Det är väldigt viktigt att katterna alltid har tillgång till färskt vatten!
Det var väl bland det första man lärde sig när man skaffade katt. Alltid Färskt Vatten!

Hur noga katterna själva är när det gäller detta med färskt vatten kan väl diskuteras.

Dom är väldigt uppmärksamma när man står och gör i ordning deras mat. Allt måste ju gå rätt till!
Eftersom man är rädd om sina katter så diskas naturligtvis vattenskålarna ur varje dag och torkas rena och torra. Innan man fyller på skålarna låter man vattnet rinna ett bra tag så det blir kallt, färskt och gott! (duktig husse)

Men vad gör dom små krypen då? Så fort man har släppt ut dom springer dom genast till närmaste vattenpöl och lapar glatt i sig regnvatten!

Ibland verkar dom hellre föredra tre dagar gammalt regnvatten ur gyttjig vattenpöl än det färska vatten som serveras ur därför avsedd hygienisk vattenskål.

Gizmo däremot, en av våra blandraskatter, som aldrig varit ute annat än av misstag, har dragit detta med Färskt Vatten till sin spets. Han dricker endast vatten direkt ur kranen. Som den katt han är leker han gärna lite med ?maten? först.

För att inte gå miste om något tillfälle att jaga det undflyende vattnet är hans favoritställe i huset diskstället!

Vad är det med katter och stängda dörrar egentligen? Det räcker med att katterna ser en stängd dörr så börjar dom klaga. När man masat sig upp ur soffa och öppnat dörren så är de nöjda. Det är ju inte nödvändigtvis så att katten vill gå igenom dörröppningen. Huvudsaken är att dörren INTE är stängd!

Vi har ju sex katter och för att inte göra tillvaron allt för lätt för oss så får fyra av dem gå ut och två är rena innekatter. De två blandraskatterna har vi ärvt av min exfru och dom har inte varit utanför en balkong.

Nu är det väl kanske att ta i och kalla alla våra Birmor för "utekatter".

Busen går inte utanför dörren om det inte är varmt, torrt, soligt och garanterat helt vindstilla! Men är det en riktigt fin sommardag kan han vid sällsynta tillfällen ses ute på gräsmattan ystert jagandes en fjäril.

Tussan skulle aldrig riskera att bli blöt eller smutsig om tassarna så hon håller sig helst på bron.

Tussen vet jag inte riktigt vad han gör. Rent bokstavligt "vet jag inte vad han gör". Så fort man släppt ut honom försvinner han på en halv sekund och är totalt borta. Sedan från ingenstans dyker han helt plötsligt upp sittandes på broräcket.

Busan är väl det närmaste en riktig "utekatt" vi har. Hon kan vara ute ett par timmar åt gången då hon patrullerar sitt revir som är något större än våran tomt, som i och för sig är ganska stor.

Med detta sagt så ställer det ändå till vissa problem med att hålla reda på vilka katter som är vart och varför. En av de vanligaste fraserna i vårt hus är:
"Är det någon katt ute?"
Konversationen brukar sedan utveckla sig ungefär så här:
"Oh jösses!! Ja jag släppte ut Busan för en två timmar sedan"
"Okay, jag släppte in henne för en halvtimme sedan, men då gick Tussen ut"
"Hmmmm?.Johanna kom hem alldeles nyss, undrar om hon släppte in eller ut någon katt"

Detta är ofta starten på en skallgång genom 240 m² hus för att räkna in alla sex katter.

För att komma tillrätta med detta problem har vi kommit på den geniala lösningen att så fort vi släpper ut en katt så skall vi tända lampan i hallen!! Jättesmart! Yeah Rigth?.

För i praktiken funkar väl detta kanske inte helt klockrent. Ibland måste man ju tända lampan i hallen för att se något, även fast det inte är någon katt ute. Och ibland, jag säger IBLAND händer det ju att någon glömmer att släcka efter sig. Sedan är det ju så att på dagarna är det ju så ljust att man inte ser om lampan är tänd eller släckt.

Nu funderar vi på att sätta upp en whiteboard med katternas namn och en "inneplutt" och en "uteplutt" för varje katt i hallen.
Vi får väl se hur det kommer att arta sig!

Katter är alltid stora personligheter, dom är medvetna om att dom tillhör en högre stående ras och är stolta över det.

En av våra katter däremot är inte så övertygad om det.

Det yttrar sig på lite olika sätt. Bland annat så vägrar hon äta kattmat. Men hon äter gärna pasta, potatis, majs, korv, paprika, tomat, gurka, oliver eller vad det nu kan vara som vi andra "ickekatter" i hushållet äter. Naturligtvis skall maten ätas sittande på en köksstol vid matbordet och den skall serveras på en liten tallrik.

Ett annat exempel är att hon ytterst ogärna går på lådan som dom andra katterna gör. Ofta sätter hon sig och klämmer vid toastolen, tyvärr har hon inte lärt sig ännu att man skall bajsa I stolen, hon tycker att det går lika bra bredvid stolen.

Kissa däremot gör hon numera alltid på lådan. Men fortfarande med ett visst missnöje. Hon är väldig noga med att inte mer än max 1 tass och rumpan i lådan och hon ser väldigt förnärmad ut att hon måste nyttja denna inrättning som så tydligt är ämnad för katter.

När man läser litteratur om "att ha katt" står det ofta att katter föredrar att äta samma sorts mat hela tiden.

Tyvärr stämmer det på våra två blandraskatter Cosmos och Gizmo, dom äter inget annat än Eukanuba Hariboll Control. För er som inte vet så är det små hårda kulor som kostar skjortan och halva kostymen för 4 kilo.

Tyvärr så stämmer det även in på våra Birmor, eller det stämmer i alla fall till viss del in. Det kan vara lite svårt att hålla reda på vilka som äter vad och hur mycket när man har fler än två katter, men en sak kan man vara säker på när det gäller våra Birmor!

När man äntligen har hittat en mat som alla verkar gilla så kan man vara säker på att så fort man har släpat in ett två månaders lager av just den sortens mat genom dörren så bestämmer sig katterna för att "Det där är helt otjänligt som människoföda och ännu mindre som kattföda!"

Så efter att katterna matvägrat i två dagar är det bara att krypa till korset, gå ner till ICA och köpa en burk och ett paket av varje sort kattmat som finns. Förr eller senare så hittar man något dom vill äta och då är det bara att börja om igen.

Katter är underbara djur men inte alltid helt lätt att leva med!

 

/Klatuu

Någonstans har jag hört att en katt kan lära sig att förstå upp till 15 ord. Som sitt namn, mat, gå ut, sova, mat, fy, nej, sova, mat osv. Okay, det är säkert sant, sen om katten bryr sig om att reagera på det sätt som vi har tänkt oss på dom specifika orden det är en helt annan fråga.

I teorin finns det ett väldigt bra sätt att få katten att till exempel inte kloa på väggar eller andra ställen där dom inte skall kloa. Det är att fräsa åt dom som kattmamman gör när hon uppfostrar kattungarna, och det fungerar faktiskt ganska bra, i teorin.

Men hur är det egentligen i praktiken?!

Ni sitter i soffan och tittar på TV, en av katterna far runt som en tok i vardagsrummet, en katt sitter på sin pidestal framför elementet och putsar sig, en katt ligger utslagen på ryggstödet till soffan och en katt sitter i fönstret och spanar på fåglar.

Katten som halkar runt på golvet får nog och springer fram till väggen för att vässa klorna på tapeten och du ger genast ifrån dig ett ilsket fräsande!

Resultatet blir att katten som sitter och putsar sig tittar förnärmat på dig och verkar mena att det faktiskt är hans skyldighet som katt att hålla pälsen vacker.

Katten på ryggstödet vänder öronen mot dig, väntar på att det skall komma något mer, lägger sedan ena tassen över nosen och somnar om.

Katten i fönstret börjar genast att putsa sig frenetiskt, tittar på dig med en oskyldig blick som säger ?Vaddå? Fåglar? Jag? Nejdå! Jag bara putsar mig, det är faktiskt min skyldighet som katt!

Katten som står med klorna djup begravda i tapeten tittar på också på dig och fortsätter sedan glatt att riva loss stora stycken av tapeten. För han vet ju att förra gången du fräste så satt han ju och putsade sig och det är ju faktsikt hans skyldighet som katt att hålla pälsen vacker. Så det där fräsandet som husse håller på med är inte mycket att bry sig om.

Ja just det, vi har ytterligare en Helig Birma att presentera och det är en till "kattunge" Tussen:

Det är han som har stoppat in huvudet i rumpan på Busen:


Annars så har han hittat sin plats i tillvaron, ryggstödet på soffan:

Personligen så har jag oftast inga problem att sova, i alla fall inte efter 02:00 när katterna har "jagat" färdig, ätit lite, putsat sig, invaderat sängen och somnat strategiskt utplacerade vid huvudkudden och fotändan.

Men när katterna sover gör dom det oavsett yttre påverkan. Busen, en av de äldre Birmorna har inga probem att somna oavsett ställning:


Busan däremot, också en av de äldre Birmorna, är lite kräsnare och sover helst själv på satin lakanet:


Sedan har vi Tussan, en av "kattungarna" som inte har något emot att vila sig mot mattes bröst, och vem kan klanda henne :)) :

Katter är underbara djur, charmiga, gosiga, roliga, egensinniga och ibland inte helt lätta att leva med.

Katter är ju nattdjur, i alla fall mina. Så från det att jag har gått och lagt mig runt 24:00 till ungefär 02:00 är det fullt ös i huset. Visst är katter smidiga för det mesta men jag lovar, när vissa av dom hoppar ner från ett bord på övervåningen skallrar det i taklampan på nedervåningen.

När klockan ringer på morgonen är jag stel i varenda led på grund av att ha legat som ett Z i sängen, undanskuffad av katter som vill ha det varm och skönt. Med viss möda stretar jag upp mina lätt variga ögon (är en liten aning allergisk, men vem bryr sig), försöker räta ut dom krokiga lämmarna och svänger benen över sängkanten.
Naturligtvis sätter jag en fot direkt i en kattspya med tillhörande hårboll. Svärande stapplar jag in på toan och river av en ansenlig mängd toapapper och torkar upp klägget.

När jag kommer tillbaka in till toan har en av katterna inte kunnat motstå fliken toapapper som hängde så lockande från rullen, utan har rivit ut halva rullen och frenetiskt attackerat det oskyldiga pappret så hela golvet är fullt av papperstussar. Jaja, det får jag ta hand om senare. Jag vacklar fortfarande sömndrucken fram till spegeln och försöker fokusera blicken, jag är alldeles diffus i kanterna. Tillslut upptäcker jag att det är bara en himla massa katthår som fastnat i mitt några dagar gamla skäggstubb, jag ser ut som en dåligt maskerad jultomte.

När morgonbestyren är avklarade på toan har katterna lärt sig att nu är det matdags. Det spelar ingen roll hur noga jag än har förklarat för dom att ?det går inte fortare för att ni springer mellan benen på mig? så går det inte en morgon utan att jag snubblar på minst en av dem. När kattmaten väl är serverad, tittar två av dom alltid på mig och ser ut att undra, ?men för helv? gubbe, skall vi äta sådant här igen?, försöker demonstrativt krafsa över maten och går sedan med höjd svans och stela ben därifrån. Ja, katter är underbara djur. Men ibland inte helt lätt att leva med.

/Klatuu, stolt ägare till 4 Birmor och 2 långhåriga blandraskatter.