Idag är det en stor dag. Idag ska jag hämta nycklarna till den lägenhet där jag och Smulan ska bo tills vi flyttar nästa gång!!! Jag hatar att flyttstäda, så antagligen blir vi kvar tills jag har råd att anlita städhjälp...

Vaknade jättetidigt, men börjar bli trött nu... Brukar vara ganska dålig på det där med frukost, och Smulan föredrar fortfarande välling, men idag ska det bli - HAVREGRYNSGRÖT!!!

Om inte Smulan hinner vakna ska jag försöka hinna kolla upp vilka mobila bredband som ev. tar kunder med betalningsanmärkningar. Betalar man inte i förväg? Så borde inte de flesta göra det, eller?

Nu ska jag äta min gröt!!!

Det är definitivt inte den första gången  som jag funderar på att börja blogga på ett annat ställe, men antagligen blir jag kvar här ett tag till...

Känner ibland att jag berättat för mycket för att vara "hemlig", men för litet för att vara helt öppen och officiell. Men det kanske är den jag är? Berättar gärna mycket om mig själv för många, men inte allt för alla...

Det är ju så'n jag är, och kanske är det därför jag blivit kvar här trots allt? För att det är här jag hör hemma. Och jag började skriva för min egen skull, och vill jag skriva för någon annans skull finns det ju andra vägar att gå. Eller hur?

Frustrerad och irriterad ska jag bara skriva ett par rader om min frustration som driver mig till vanvett, men samtidigt till kreativitet och gör mig stark som ett urberg.

Funderar på att be Kojiki om att hjälpa mig med att göra om min blogg. En ny fas i mitt liv har startat, och därmed vill jag också ha ett nytt utseende på min blogg. Mer personlig, men samtidigt mer neutral... Vill kunna det här med datorer själv, men inser att de drömmar jag hade om att vara totalt självständig när jag blev "vuxen", är än mer orimliga idag än då jag tänkte dem då jag var 15...

Fryser och tittar ut i mörkret och regnet. Det känns som läggdags fast klockan inte ens är 16! Smulan sover, och jag borde väl passa på jag med, för direkt pigg kan jag inte säga att jag är. Fast det är det i och för sig sällan jag är.

Skulle vilja ligga i en mysig stuga framför en brasa och dricka glögg och lyssna på lugn musik... Men smulan skulle välta glöggmuggen, snubbla och nästan ramla in i elden och så är det med den saken! Jag har det inte så illa här heller. Smulan sover, regnet slår mot rutan och nu ska jag tända några värmeljus och lysa upp min dystra tillvaro med. Fast ärligt talat så känns den inte så dyster ut för tillfället.

Inte vet jag vad som kommer att hända, men det var väldigt längesedan jag slutade planera inför framtiden. Ingenting blir ändå som jag tror, så jag får väl vara tacksam över mitt "spännande och oförutsägbara liv som helt saknar röda trådar och målsnören att spränga..." Någon ska väl leva så också! Och den där någon - det är väl jag det, verkar det som!

Jag önskar att det fanns någon som kunde berätta det för mig
Jag önskar att någon kunde berätta för mig vilka val som är de rätta att göra
Jag önskar att någon kunde förklara det jag inte förstår
Jag önskar att någon visste konsekvenserna av de beslut jag måste fatta

Men det finns inte någon annan än mig själv som jag kan förvänta mig vet bättre än vad jag gör själv... Och det är väl tur kanske, att jag själv är den som står mig själv närmast och är den som andra anser fullt kapabel att fatta de mest förnuftiga, kloka och välgrundade besluten på egen hand. Alltså är jag inte omyndigförklarad på något sätt.

Nu ska jag sätta mig och fundera på saker och ting, och innan jag blir för trött, försöka få iväg mail till dem som jag kan rådfråga då det gäller områden jag inte behärskar.

Det är mycket nu...
Väldigt mycket...

Jag börjar också att slockna... Är så himla trött, men vid den här tiden har jag min tid!
Som vanligt alltså...
Men mindre konstigt när jag är själv än när vi var två. Varför kunde jag inte få min stund för mig själv?

Vilken ordklass hör varför till? Om det finns många varför heter det ändå bara varför... Kanske för att det är en helkass grej att haka upp sig på, och att det därför räcker med ett varför?

*suck*

Ska lägga mig innan alla ljus brunnit ut och fortsätta att inte tänka på en massa varför, utan se framåt och skita i varför - om jag kan. Det kan jag nog inte. Undrar ofta varför, undrar ofta hur och tänker och grubblar för att förstå, eller för att till slut ge upp den förhoppningen och förstå att jag inte förstår utan helt enkelt bara acceptera saker och ting som de är.

Som att mina värmeljus börjar slockna och att det är dags för mig att säga god natt!

Börjar bli vansinnigt trött, men tänker göra ett nytt försök med att börja blogga igen.
Det är fortfarande mycket jag inte kan/får/bör skriva här, men jag kan berätta att det börjar röra på sig och att trots att jag hoppas på ett framtida liv med Smulans pappa, har jag idag bestämt mig för vart vi ska bo så länge...

Hur så länge är, det vet jag inte. Men att bestämma saker definitivt hör inte till någon av mina starkare sidor, så mycket får lösa sig naturligt med tiden - även om jag inte gillar det där "så länge"...

Nu ska jag äta något lätt och snabbt innan jag lägger mig och försöker hämta nya krafter inför morgondagen. Jag har gått ner tio kilo, för på dagarna har jag ingen aptit alls, men på nätterna däremot... Smulan vaknar fortfarande ofta och vill ha lite välling, och medan jag gör den så äter jag. Ingen bra vana, men just nu bättre än att inte äta just något alls. Även om jag har att ta utav - än så länge.

Kram och god natt!!!

...men ibland måste man bara göra det man är tvungen, även om man saknar både tid och ork! Kan bara säga helt kort innan jag skrider till verket, att:

"Ge dig inte på berg, när det finns småsten!"

Så funkar det för mig...
Jag vet att jag skrivit det tidigare, för ganska längesedan...
Älskar jag någon gör jag det för alltid, även om det blir på ett annat sätt och av andra anledningar än de som fanns från början.

Och motsatsen till kärlek är inte hat, utan likgiltighet...

Antagligen låter det inte klokt, men på ett sätt skulle jag nästan önska att min mans beteende och ibland totala likgiltighet och känslokyla beror på knark, för då kanske det ändå kan finnas hopp...

Det var inte så här det skulle gå, men det var såhär det gick. Varthän det bär härnäst, det vet jag inte. Det är trots allt ett ganska spännande liv jag har - om än på gränsen till vad jag orkar med emellanåt.

God Natt och Sov Gott!

Det var vad en narkotikaspanare sa till mig igår på telefon.
Nej, jag har inte förstått det. Jag vill fortfarande inte förstå det. Jag vill inte att det ska vara så. Antagligen är det därför jag inte reagerat på alla tecken som häromdagen blev så uppenbara att det höll på att knäcka mig totalt. Men då var det bara starka misstankar från min sida!

Jag kontaktade en person jag känner som är mer insatt i olika former av heroin- och morfinmissbruk än vad jag själv är. Inom de drogerna är jag total novis. Visst känner jag till en del, men inte så mycket som jag uppenbarligen borde ha gjort.
Kanske för att jag inte ville veta?
Kanske för att jag inte ville att det skulle vara så?
Kanske för att det innebär att knark isåfall betyder mer för honom än jag och Smulan?

Jag pratade med en polis på narkotikaspan (om det finns någon avdelning som heter så? Jag vet ialla fall vad han heter, vem han är och att han jobbar med att spana på narkomaner...)
Han fick mig att framstå som en idiot. Han kunde inte fatta att jag ens kunde tro något annat.

Hade jag trott att han knarkade hade jag väl för i helvetet inte gått och skaffat barn med honom?

Jag vill fortfarande ha fel i mina misstankar.
Jag vill att hon som jobbar med narkotikafrågor ska ha fel!
Jag vill att polisen jag pratade med ska ha fel!

Jag vill att min man ska bevisa att de har fel!

Fram tills dess är han belagd med besöksförbud då det gäller mig.
Nästa vecka ska åklagaren besluta om ev. besöksförbud då det gäller Smulan.

Det värsta av allt, det var nog att få höra hur lite han bryr sig om vart jag befinner mig just nu, och att han antagligen är så fokuserad på att hitta sitt knark att han inte ens orkar bry sig om att leta efter oss...

Snälla Smulans pappa!!! Bevisa att de har fel!
Men antagligen läser du inte min blogg... Du har aldrig visat något intresse av vad jag känner, tänker eller tycker tidigare, så varför nu?

Men bevisar inte du motsatsen, måste jag till slut bevisa att de har rätt!

Och jag vill inte att de ska ha rätt... 

Det hade aldrig ens jag själv anat då jag började...

2 år är många inlägg
Många tankar
Många åsikter
Många känslor
Många dagar...

...och inte anade jag då att jag idag skulle sitta där jag idag sitter...

Det ska bli roligt att se ifall det kommer en 3-årsdag, och vart jag isåfall befinner mig då den dagen kommer. Inte kan det vara i Helvetet i alla fall! För nu har jag varit här och vänt så många gånger att jag börjat bli trött i benen av allt spring i trapporna, och med åldern kommer dåliga knän och rädsla för att bryta höftlederna, så efter den här vändan tror jag att jag stannar på Jorden. För himlen har jag inga förhoppningar om att komma till. Jag är nöjd om jag får stanna här på jorden och bli maskmat! Bara att jag slipper det helvete jag befinner mig i nu, och flera gånger tidigare.

Återkommer senare, och längtar till den dag jag har möjligheten att dela med mig av alla vansinniga delar i mitt liv, för många börjar de bli.

FÖR MÅNGA...

Men än har jag huvudet opp och fötterna ned!

Orkar bara skriva att jag inte orkar skriva, och att jag ska gå och lägga mig och hoppas att imorgon blir en lättare dag, övermorgonen ljusare och på fredag kanske jag t.o.m kan le?

Families break up when people take hints you don't intend and miss hints you do intend.
Robert Frost

I'm not sure what the future holds but I do know that I'm going to be positive and not wake up feeling desperate. As my dad said "Nic, it is what it is, it's not what it should have been, not what it could have been, it is what it is".
Nicole Kidman

Det är inte klokt hur det kan vara jag som är patienten inom psykiatrin, när de som tror sig vara friska och utan problem, är så sjuka att de får mig att bli stum. Nu ska jag ta något och äta, och sedan ska jag försöka sova och vakna tillräckligt utvilad för att tackla ännu en vansinnig, urflippad, absurd, sorglig, jobbig och oundviklig dag i detta mitt liv, som bara blir värre, konstigare och sjukare än jag trodde var möjligt. Men tills jag finner ord så säger jag god natt och önskar er alla en bra vecka! Eller åtminstone en bra måndag...

Det sägs att tiden går snabbt när man har roligt, men jag kan berätta att den kan gå snabbt när allt är skit också! Den kan till och med gå ännu snabbare...

Luften gick ur mig för en stund sedan, men den brukar komma tillbaka. Just nu är jag hur trött som helst och har inte hunnit en bråkdel av allt det jag hade tänkt göra idag. Imorgon är det måndag och full rulle igen!

Det är möten, förhör och telefonsamtal.

Det är allt praktiskt som hör till det vardagliga.

Det är den känslomässiga berg- och dalbanan, och utmattningen som följer efter varje uttömmande samtal.

Det är trötthet och ett barn som gnäller om nätterna för att tandköttet gör ont.

Det är ovisshet inför framtiden och frågor utan svar.

Det är osäkerhet om vilka beslut som är de rätta att fatta, och ensamheten i vetskapen att ingen annan än jag kan fatta dem.

Ja, det är mycket nu... Väldigt mycket!

Om jag orkade skulle jag gå tillbaka och se vad jag skrev då!
Om jag orkade skulle jag ta mig tid att blogga oftare!
Om jag hade tid skulle jag göra mycket som jag längtat efter att göra!
Om om fanns, då skulle jag inte sitta här där jag sitter!

Om om fanns då skulle Smulans pappa ha lyssnat och tagit till sig det jag sa!
Om om fanns hade jag kunnat sitta hemma och blogga istället för på ett skyddat boende!
Om om fanns skulle jag inte längta hem och önska att allt vore annorlunda!

Om finns!
Det är det som är det värsta...

Jag tror inte att någonting har en mening i sig själv. Man måste finna den!
Redan idag kan jag se mycket positivt i det trista faktum att jag sitter där jag sitter.
Det som hänt har hänt, och det som skett är historia.
Man kan lära av historien, men tyvärr säger den inte mycket om framtiden. Så jag tröstar mig med att:

"Det som skiljer den kloke från den dumme, det är att den dumme hela tiden begår samma dumhet, medan den kloke ständigt hittar på nya!"

Men nu har jag snart hittat på så många dumheter att jag inte har många kvar. Fast jag har en som jag funderar på, men jag vet inte hur jag ska gå till väga för att lyckas med den. Jag tror att jag måste rådfråga någon som är klokare än mig och kan hjälpa mig att göra en så'n komplicerad dumhet...

Smulan har tröttnat på mig och jag lämnar bloggen för nu!