Du hade mig kär. Jag skulle nyss
lagt allt jag ägt för din fot.
Jag skulle offrat all världen mot
ditt hjärta, din famn, din kyss.

Men lycklig vår kärlek, som doldes än,
som ej band oss i ve och väl,
tills den tvinade bort, tills vi dödade den
med varandras brister och fel!

Vad glömmas kan under åren, glöm!
Lyft mig ut som en död ur ditt sinne!
I dag är vår kärlek en dyster dröm
imorgon ett ungdomsminne.

Verner von Heidenstam

"Du skriker så högt, att jag

hör inte vad du säger!"

...nu ska jag sova!

Först var dina ögon bara havet.
Blågrönt skiftande,
speglande,
strandlöst sökande
som det.

Sedan var dina ögon bara människan.
Jag har aldrig sett ögon dröja så djupt hos en annan
forskande, förstående,
fulla av värme och vilja.

Sist var dina ögon bara sorg.
Bottenlös, förtärande
på livet besviken
sönderbristande sorg.

Då var du mig närmare än någonting på jorden.

                                                   (Kerstin Söderholm)

Kanske kommer jag själv aldrig att skriva något annat än brev och blogginlägg, men det spelar inte så stor roll. Jag är så tacksam och känner mig så förunnad som genom allt mitt läsande funnit en skatt i andras skrivna ord. De ger mig glädje. De ger mig tröst. De får mig att gråta. De får mig att känna mig stor, och de får mig att känna mig liten.

Åh, vad jag önskar att jag kunde dela med mig utav allt det här som dessa ord kan ge.

Bokstäver. Bokstäver sammansatta till ord. Ord förenade till meningar - magiska meningar, som skär genom ben och märg utan vapen eller verktyg, men som tar sig in till det allra djupaste jag äger, och talar direkt till själen.

Ibland, som just nu, då gör det så ont att jag bara vill gråta. Det känns inte fel att gråta av vackra texter när man förstår hur en text kan påverka en. Men att förklara för någon som inte funnit denna skatt, är det en omöjlighet att förklara hur några svarta bokstäver i en bok kan kasta om hela ens liv på ett ögonblick, och att de tårar man gråter inte handlar om sorg eller något man vill bli utav med, utan om något som nuddat ens innersta och berört en så starkt att det blir en övermäktigt.

Jag är så innerligt glad över min kärlek till böcker och det skrivna ordet.

Tack mamma! Det var du som hjälpte mig att komma dit...

ÄKTENSKAP

Besvikelse och anklagan - alltid samma ursprung
du mötte inte dig själv

Det är förbrännande att vänta sitt eget hos någon annan

Tänk dig rinnande vatten - alltid okänt

Känn svalkan att stå inför en främling

Carl-Erik af Geijerstam

ATT MÄNNISKA

Att människa
Att tala med
Att strida med
Att se och vara med
Att glädjas och att lida med
Att längta eller sakna

o att älska...

Gunnar Björling

Som många andra människor vars verk jag upptäckt och förstått att uppskatta så hann även Alf Henrikson gå bort innan jag visste vem han var. Jag minns när de berättade på TV att han avlidit, men vem han var? Det visste jag inte...

Jag upptäckte honom till fullo först efter att han gått bort, men nu uppskattar jag honom och hans lekfulla språk något oerhört. Ett språk och texter som allt som oftast innehåller mycket klokt och tänkvärt, men på ett lättsamt och lustfyllt sätt. Jag köpte en bok av honom igår och måste dela med mig av några rader.

Sålänge man inget vidare vet vet man att man vet.
När man vet lite mer så vet man att man inget vidare vet.
När man äntligen vet vad man inte vet vet man hur lite man vet.

Misstro är lagarnas grund i dag precis som i
Drakons dagar.
Ty hade vi höga tankar om fok så behövde vi
inga lagar.

Bättre en manlig gris än en grisig man.
Bättre en sorglig dag än en daglig sorg.
Bättre en skallig dansk än en dansk skalle.
Bättre en mänsklig stat än en statlig människa.

Staten vill icke för död och pina
att jag själv skall sörja för mig och de mina
utan staten vill unna mig husrum och mat
mot att jag avlönar en byråkrat.

Den gamle bonden älskar sin skog som susar så vackert på rot.
Som barn var han med och planterade den i sällskap med pappa och mamma.
Han kan inte förstå varför han måste be någon ung kameral idiot
om nådigt tillstånd att rensa däri och sakkunnigt sköta densamma.

I Kosta glasbruk i Kronobergs län i Smålands förlovade land
mötte jag intelligenta män så att säga på löpande band
så där syntes det genomskinligt som glas och tydligt och klart som kristallen
att folk som är skickligt i händernas bruk är även förståndigt i skallen.

Spelande vind över isfritt hav,
vårväder, vårsol, april!
Men somliga undrar var lyckan blir av
och varför den aldrig syns till.

(Ur: Anacka, text: Alf Henrikson, bild: Björn Berg, Bonniers förlag)