Jag vet inte om han lever. Han dog inte på grund utav sin leukemi isåfall, utan av ålder.

Men han bestämde sig när han blev sjuk, för att inte bli en utav dem som dog, utan en av dem som överlevde just den cancerformen - och det gjorde han!

Själv tror jag att jag skulle lägga mig ner och dö! Fast det är ju så´nt där man inte vet förrän det har drabbat en...

Just nu, när min man försöker döda mina drömmar, då tänker jag på Styrbjörn! Jag kände honom inte, jag känner bara "till" honom. Och kunde han överleva sin leukemi, trots att han var i 60-årsåldern, då kan jag förverkliga mina drömmar! Min man kan inte döda mina drömmar. Han kan döda mig - men inte mina drömmar!

"Man kan tvinga en människa till mycket, men man kan aldrig tvinga henne till att vilja!"

Man kan tvinga en människa till mycket, men man kan inte tvinga henne till att inte vilja heller...

Jag har inte följt dagens nyheter, utan minns vad jag hörde igår och läste idag på morgonen; att ett barnlik blivit taget av en okänd gärningsman strax före sin sista vila. Vad är det för en människa som gör så?

Som jag flera gånger tidigare har nämnt i min blogg, är mitt mål att försöka att förstå och att finna förklaring till olika gärningar egentligen enbart av mitt eget egoistiska intresse. Jag vill så förtvivlat gärna tro på det goda, och att allt som skadar sker av en anledning, men vem stjäl ett dött barn ur dess kista?

För en tid sedan så skrev jag, utan att först inse det komiska i texten, att jag aldrig skulle glömma vart jag gömt ett lik... (Det var först efter en kommentar som jag själv insåg hur bisarrt det lät...) Nu tänker jag ungefär i samma banor; Vad skulle få mig att gå in i en kyrka och hämta ett dött barn ur en kista?

Vissa tankar dyker upp, och från att när jag började skriva det här, kände mig "frisk" i jämförelse med en person som stjäl lik, börjar jag undra om inte den där gränsen är otroligt hårfin... Kanske har jag min framtid inom något yrke där man identifierar sig med brottslingen och på så sätt finner den? Vet inte ens om yrket finns på riktigt, eftersom jag bara sett det i TV-serier, men då jag sitter i ett skede av mitt liv där jag ska starta om på nytt så kan jag inte låta bli att undra...

Vem stjäl liket av ett barn ur en kista strax innan begravningen? Och är jag så "intelligent sjuk" att jag skulle kunna bli en av de skickliga personer som gör en gärningsmannaprofil och kan hjälpa till att låta detta barn få vila i frid, och låta dess föräldrar få den mån av ro som är möjlig för dem att få?

Jag hoppas att jag vaknar imorgon och att de anhöriga till detta älskade barn har fått det tillbaka, och får begrava det på ett värdigt, vackert och kärleksfullt sätt, och möjlighet att få sörja i lugn och ro... (Så långt det nu är möjligt...)

Ni känner mig inte, ni vet inte vem jag är, men ni ska veta att jag lider med er och tänker på er!!!

Stor, sorgsen men varm kram från en mamma som hoppas att hon aldrig får uppleva detsamma...

För ett par år sedan ungefär, var jag och den klass jag gick i då, på utställningen "Helvetet" som Karlstad Museum visade. Det var en intressant utställning på många sätt och vis, men det som gjorde störst intryck på mig var de åsikter och uttalanden jag hörde runtomkring mig.

Jag brukar vara mer en lyssnare än en talare, men jag vet inte om min reaktion på vad andra människor tänker och tycker har varit så omtumlande som den var vid det här tillfället.

Vi var flera som var tysta, men jag blev uppriktigt chockad över hur rörande överens så många helt vanliga människor var, om att de nedanstående punkterna var ett mer eller mindre korrekt sätt att leva och fatta beslut utifrån.

(Det var bland annat det som fick mig att sluta undra om det var för att jag hade satan i mig som jag inte gillade kyrkor...)

Till viss del kan jag förstå det, för de flesta av de där punkterna ser rätt harmlösa ut, men för mig med mitt sätt att tänka och med min förhoppning om människan och vår sanna natur, så blev det ett rejält uppvaknande från mina idealistiska och övertygande drömmar om att människor innerst inne är goda och att det är på grund av okunskap, missförstånd, bakgrund, samhällsutveckling o.s.v. som allt är som det är. Och innerst inne tror jag fortfarande detsamma, men jag blev medveten om hur lång vägen är, om målet är att alla ska förstå hur man faktiskt mår bättre av att andra mår bra, och att det finns sätt att tänka och handla som gynnar alla.

De Nio Sataniska Yttrandena:

1. Satan representerar hängivelse, istället för återhållsamhet!

2. Satan representerar livskraftig existens, istället för andliga önskedrömmar!

3. Satan representerar obefläckad visdom, istället för hycklande självbedrägeri!

4. Satan representerar godhet mot de som förtjänar den, istället för kärlek bortkastad på otacksamma!

5. Satan representerar hämnd, istället för att vända andra kinden till!

6. Satan representerar ansvar åt de ansvarsfulla, istället för omtanke för psykiska vampyrer!

7. Satan representerar människan som vilket djur som helst, ibland bättre men oftare värre än de som går på alla fyra, och som, på grund av sin "gudomliga andliga och intellektuella utveckling", har blivit det grymmaste djuret av alla!

8. Satan representerar alla av de så kallade synderna, eftersom de alla leder till fysisk, mental eller känslomässig tillfredsställelse!

9. Satan har varit den bästa vän kyrkan någonsin haft, då han hållit den rullande alla dessa år

Jag har hittat "hem" i taoismen. Det har visat sig att jag har funnit de svar jag sökt där, och hela livsfilosofin och synen på människan, djuren, växtligheten, vår planet m.m överenstämmer med min. Fast för att bli en "vis taoist" har jag mycket kvar att lära. Och jag tvivlar på att den "obefläckade vishet" som ombenämns här ovan är av samma sort...

Tänk vad många människor som går runt och mår dåligt utan att vilja veta om det, eller inte vilja erkänna det. Som istället för att fokusera på sig själva försöker finna glädje i när det går åt helvete för andra, ser till att det går åt helvete för andra eller missunnar andra att lyckas, vara glada eller må bra.

Att det är så svårt att inse att ingen förlorar på någon annans glädje. Den som mår bra har så mycket mer att ge än den som mår dåligt.

Jag har tänkt extra mycket på det där de sista dagarna och känner en så enorm besvikelse då jag upptäcker vilket litet stöd jag känner från dem som skulle tjäna mest på att jag mår bra, men istället försöker motarbeta mig när jag försöker berätta vad jag behöver och förnekar att det jag känner glädje över är något jag ska ta på allvar.

Nu ska jag sova och försöka hämta nya krafter till imorgon...

"Den som går i uppförsbacke får starka ben!"

Och har man varit längst ner så är man inte längre rädd ifall man rasar tillbaka dit heller... Det känns bara så förbannat onödigt...

Vem är det som har beslutat att alla viktiga och betydande beslut skall fattas utav vuxna? Ju mer jag läser och hör och ser, desto mer övertygad blir jag om att vår värld vore en bättre plats att leva i om den styrdes utav barn. Och nu syftar jag inte på barn som beter sig och tänker som pensionärer, utan riktiga barn.

När presidenter och andra makthavare rör sig i åldrarna runt 70 eller mer, då börjar jag sannerligen att undra... Vad har de för intresse av att länder enas, att folk kommer överens och att det blir fred och mat till alla?

Hellre än dessa gamla föråldrade män som växte upp då telefonen ännu var ny och TV:n inte i var mans hem, skulle jag se barn sitta i maktposition och styra över världen. Inte överintelligenta barn. Inte överengagerade barn. Inte föräldrastyrda barn, utan helt vanliga ungar!!!

Finns det hopp - då finns det där!!!

Nya tankar, nya idéer, nytt hopp... Hur ska det kunna komma fram ur gamla stofiler? Erfarenhet i all ära, men i tider som de här tror jag att nytänkande och ungdom är den enda lösningen.

Israel vägrar fred!

ISRAEL "FANNS INTE"!!! HUR DE HAR MAGE ATT BEHANDLA ANDRA MÄNNISKOR SOM DE GÖR FÖRSTÅR JAG INTE!!!

GAZA-REMSAN = ETT SKÄMT!! ETT DÅLIGT SÅDANT!!!

LÅT NYA FRISKA HJÄRNOR TA VID, FÖR DEN HÄR VÄRLDEN, DEN LIGGER RISIGT TILL... INGENTING KAN BLI VÄRRE! ALLT KAN BARA BLI BÄTTRE! OCH DET MED HJÄLP UTAV BARN!!!

BARN UTAN FÖRDOMAR, UTAN INPRÄNTADE, GAMLA POLITISKA UPPFATTNINGAR OCH ISTÄLLET FRISKA, SUNDA, UNGA TANKAR - DET TROR JAG PÅ!!!

JU MER JAG TÄNKER PÅ DET, DESTO MER ÖVERTYGAD BLIR JAG OM ATT DET ÄR DET ENDA JAG TROR PÅ...

VAD ÄR ALTERNATIVET?

Blev jätteglad över det du gjorde!

Fler så´na människor behövs! Att göra en god handling och istället för att kräva något i gengäld be folk att göra detsamma är föredömligt!!!

Jag önskar Dig ett riktigt Gott Nytt År!!!

...och det är läggdags sedan länge för mig.

Jag och min man fastnade (som så många gånger tidigare) i vad som är rätt och vad som är fel då det gäller engagemang i andra människor och hur mycket man kan/skall bry sig i människor som inte tillhör ens familj eller släkt.

Vi har så olika uppfattningar, och jag förstår skälen till varför vi har det, men lika mycket som jag försöker förstå hans skäl, vill jag att han skall förstå mina!

Han fick "ett plus" då det härom veckan framgick hur en man utan armar utnyttjats av en grupp människor för att tigga ihop pengar i ett antal länder. I Sarajevo är just den typen av "tiggeri" vanligt, och därför är han extra kritisk..

Om jag sitter på en busshållplats och hör hur en människa saknar sju kronor för att komma hem, och jag har sju kronor i mitt myntfack, då lägger jag till det. Jag tror inte att någon ställer sig och spelar ett spel med busschauffören för sju kronor, bara för att jag sitter där och ser lättlurad ut.

Det är kanske dags att jag sätter in ett fotografi på min alias-sida så kan ni själva bedöma hur korkad jag ser ut...

Jag kan ju själv välja vilket foto jag sätter in där, men oavsett hur dum jag ser ut så är jag inte dum!

Kanske är jag godtrogen och överdrivet välvillig... Kanske vill jag mer än jag klarar... Kanske är jag fel ute, men det beror inte på att jag är dum i huvudet. Det beror isåfall på att jag har högre tankar om mänskligheten och människan än vad jag borde ha, men jag kan inte finna det dumma eller olagliga i det?!

Jag har i grund och botten höga tankar om människan och mänskligheten. Eventuellt är det enbart utav egoistiska skäl, för att inte tappa hoppet helt. Men är det så himla fel? Är inte det bättre än motsatsen?