Magsjuka.
Något av det värsta jag vet att få själv, och något som jag lider av att se mina barn ha. Men inatt var det dags.
Egentligen redan tidigare, då hon satt i knät på sin pappa och sa att hon hade ont i magen, och han satte henne emot sig själv, pratade med henne, och fick allt i hennes magsäck över sig och i sig och var inte irriterad på henne, men var redan arg på mig, så att försöka hjälpa till var ingen idé.
Under natten la jag rena, torra badlakan under oss, sov en halvtimme, vaknade av en kaskad med spyor, torkade rent henne, bytte badlakan och somnade om. Efter trettio minuter - samma sak!
Men tänk vad man vänjer sig och accepterar konstiga saker som förälder, som man aldrig trodde att man skulle klara.
Barn blir lösa i magen, de kräks, de spiller och sölar och drar in tjugo ton sand, men man vänjer sig. Det kanske är av ren överlevnadsinstinkt, för skulle man gå upp i varv för allt, då skulle man ha varvat sönder sin motor innan barnet fyllt ett år...
Nu mår hon bra, och jag har ätit 10-15 vita pepparkorn i hopp om att det ska hjälpa. Fick samma tips från två håll, så jag tänkte att det var värt att testa.
Men huvudsaken är att Smulan mår bra.
Det är huvudsaken!

Vad spelar väl min jäkla blogg för roll? Egentligen...
Över vår jord dör människor hela tiden.
Unga, gamla, sjuka, friska, förolyckade eller på andra sätt,
så varför lägga energi och frustration på en blogg när man kan
lägga energi på livet istället?

Det kan ta slut inatt,
eller imorgon natt...

Man kan aldrig ta något för givet

Så nu tar jag en paus från mina tafatta försök,
jag tar en paus och njuter av min yngsta dotter och av livet en stund.

Per Oscarsson hör till en av mina favoriter bland svenska skådespelare,
även om jag sett alldeles för litet av honom - inser jag så här efteråt.

Men han finns kvar på filmer och inspelade teateruppsättningar.
Han finns kvar i minnet av det man sett och imponerats av.

Fast ska jag vara ärlig så börjar det kännas litet skrämmande att de blir fler och fler...

De som dör blir fler och fler, bland skådespelare såväl som bland människor jag känner eller har känt.

Det måste vara ett ålderstecken, eller hur?

En dag sitter man där - ensam kvar bland dödsannonser och begravningar...

Fast inte jag - Jag har inte tänkt bli så gammal, för jag tror inte att jag kommer att bli det!
Jag vill inte bli ensam kvar...

Sliter med  att försöka fixa min blogg på egen hand, men jag har svårt att koncentrera mig, för jag hör grannen ovanpå hosta så konstigt. Han brukar inte låta så.

Och jag vet att han har hemtjänst, så han mår väl inte så bra... Ska jag ringa någonstans, eller borde de komma snart? Han borde väl ha ett larm att trycka på? Fasen... Nu ska jag oroa mig för grannen ovanpå också!!!

Jag vet inte varför, och det var hemskt längesedan nu, men en gång såg jag någon rubrik som löd just så; "Socialen tog vårt barn". Jag kopierade adressen och sparade den, men på den gamla datorn som är rensad och har fått ett nytt program nu, men nu känns just det ämnet mer aktuellt än någonsin.

Inte en människa kan ana vad man får genomgå när man har problem i familjen som kommer till socialens kännedom. Det är helt absurt!!!

Man, eller som i mitt fall - jag, gör det bästa man kan, och man tar sitt barn och lämnar hemmet för att skydda barnet - inte sig själv! I mitt fall handlade det även om att vara en god förebild för mina tre äldre döttrar.

Helt plötsligt utsätts man för de mest absurda frågor och granskningar då man kommer till Barnavårdsundersökningen. "Får hon mat?" "Hjälper hon till hemma?" "Öh... Vi bor inte hemma. Vi bor på ett skyddat jourboende och hon är inte ens 18 månader, men jovisst hjälper hon till hemma. Hon dammar, sorterar tvätt, sopar och ställer rätt skor. Hon är litet rädd för dammsugaren och har inte börjat dammsuga än, och jag törs inte låta henne putsa fönster än, men jovisst hjälper hon till hemma!" "Pratar du med henne?" "Vad säger eller gör du då hon gör framsteg?" *suckar* Och jag svarade inte: "Jovisst pratar jag med henne. Vi diskuterar den kinesiska infrastrukturen samt hur regeringen planerar att lösa frågan då 60-talisterna ska gå i pension. Dessutom pratar vi ofta vid matbordet om genmanipulerad mat samt hormoner och antibiotika inom djurhållningen, och inte minst de långa och fruktansvärt plågsamma djurtransporterna!" Jag håller på att tappa andan av alla korkade frågor, och detta p.g.a. att JAG LÄMNADE HEMMET PGA MISSHANDEL OCH INTE VILLE ATT MIN DOTTER SKULLE BEHÖVA SE DET, ELLER ATT MINA ANDRA TRE ÄLDRE DÖTTRAR SKULLE BEHÖVA BEVITTNA HUR DERAS MAMMA LÄT SIG BEHANDLAS SÅ!!!

Under min tid på jourboendet lärde jag känna en kvinna som går igenom samma procedur, men satt i en värre sits än min och sitter i en värre sits än min, och som vi säger; Man väntar bara på att man ska få klä utav sig och visa att man har rena underkläder, att man använder tandtråd och inte har råkat lägga en kniv bland gafflarna i besticklådan.

Samtidigt skakar föräldrar ihjäl sina spädbarn. Föräldrar torterar ihjäl sina barn under fruktansvärda omständigheter, och socialen följer inte ens upp de anmälningar de får från grannar och skola. Men lämnar man en man som misshandlar en psykiskt och fysiskt - ja, då jävlar ska man granskas!!! Och mamman framförallt!!! Inte pappan?!

Så jag är hemma på plats igen och är tillbaka i mitt miserabla liv som min man säger att jag vill ha. Jag har en lägenhet på annan ort, men dit får jag inte ta Smulan, och utan henne (som dessutom är extremt mamm-sjuk efter denna långa period tillsammans), så åker jag ingenstans!

Men på Onsdag ska jag på möte! De vill höra om jag ser till och kan tillgodose hennes behov...

Det är så att jag har lust att lämna ut namn, telefonnummer och mailadress och be alla på Passagen att bomba dem med telefonsamtal och mail, för det har hänt så fruktansvärt mycket sjukt, så på nästa fest kan ni prata om den där kvinnan som ingen förstod att hon inte lämnade sin man, och sedan, efter det, gick tillbaka till honom!!!

DET VAR INTE DET JAG VILLE!!! JAG SÅG LJUSET I TUNNELN, MEN DET VAR ETT TÅG! OCH NU ORKAR JAG INTE... JAG SKA SAMLA KRAFTER, MEN GUD VET ATT DET ÄR ETT HELVETE ATT SITTA I SOC-MÖTEN OCH POLISFÖRHÖR, OCH JAG HAR INGA KRAFTER KVAR... JAG ORKAR INTE MER... MEN JAG HOPPAS MED HELA MIN SJÄL ATT INGEN TAR MIN SMULA FRÅN MIG! FÖR DÅ KOMMER JAG SAMMANKALLA ALLA KRAFTER JAG KÄNNER TILL FÖR ATT BOMBA ALLA INBLANDADE MYNDIGHETER. FÖR VERKLIGEN, DE ÄR INTE KLOKA DE SOM JOBBAR DÄR! I ALLA FALL INTE MAJORITETEN AV DEM!!!

PUSS OCH KRAM FRÅN EN DESPERAT KLOKER!!!

Vi diskuterar diamanter här hemma just nu. För en gångs skull har vi funnit ett samtalsämne som berör något viktigt, men där vi inte tar parti för varsinn sida.

Jag har aldrig hört till dem som ser något egentligt värde i så´nt som prasslar eller så´nt som gnistrar...

Då jag, oftast i amerikanska program, ser hur hysteriskt lycklig en kvinna blir över en ring, då... Då undrar jag över en hel del...

En diamant är en bit kol. Pengar är papperslappar. Ensam i Amazonas, vad vill jag ha? En gigantisk diamant, en miljard dollar eller en äkta vän?

Fast det var inte det vi diskuterade, utan arbetsförhållandena för dem som letar diamanter. De som arbetar ihjäl sig för dessa jävla kolbitar bara för att få mat för dagen. Och runt om i världen sitter människor med sina jävla, sketna diamanter och tror sig vara något p.g.a. dem...

Det är sorgligt hur dumma i huvudet vi människor är och vilka ynkliga, patetiska varelser det gömmer sig bakom flotta fasader, fräcka bilar och "bling-bling"!!!

Tuta och kör och byt ut mitt gamla rosa!!!
Vet du en sak jag skulle vilja ha annorlunda... Det är när jag trycker på enter! Går det att göra så att jag bara hoppar ner en rad, eller måste det vara såhär att jag hoppar ner längre? Jag som ibland skriver för långa inlägg, får ännu längre inlägg när de tar så stor plats. Men kanske borde jag korta ner inläggen istället?

Hur som helst skulle jag gärna vilja ändra på det, men det kanske man gör på något annat sätt???

Är trött och ska snart sova, men ser med spänning fram emot att logga in och bli förvirrad och klaga på Passagen och anklaga dem för att jag kommit in på fel sida!

Och förresten... när jag ändå håller på... Går det att dela utav de olika inläggen med något roligare än de här strecken som jag brukar använda? Bry dig inte om det ifall det är mycket besvär, men är det enkelt så får du gärna hitta på något roligare!!!


STORT TACK OCH STOR KRAM TILL DIG - KOJIKI!

Få har så dålig koll som jag då det gäller hur människor ser ut, eller vad de eventuellet väger, men då det gäller Fredrik Reinfeldt, så har få provocerat mig så mycket som han då det gäller att sätta det lägsta belopp i månaden som är möjligt att leva på.

Hade han tillräckligt med hår skulle jag lugga honom, men... han har inte ens det!!! Vilka ser han som Sveriges framtid? Vilka vill han satsa pengar på? Inte pensionärer. Inte sjuka. Inte barnfamiljer. Inte studenter. Inte arbetslösa. Inte invandrare...

Vem eller vilka ser den här mannen som en investering för framtiden?

Sven-Otto Littorin? Han har i alla fall ett roligt namn, så kanske kan han bli spermadornator och göra Sverige till ett roligare land att leva i med hjälp utav sitt namn???

Reinfeldt vill i alla fall inte jag heta. Inte Littorin heller... Och tack och lov så slipper jag. För de vill inte ge mig sitt namn heller! Så sen är det bra med den saken!!!

Men kan någon människa som röstade borgerligt förklara för mig vilka dessa människor vill satsa på? Vart ser de framtiden? Ska vi alla bli politiker? Ska vi alla bli EU-parlamentariker? Vad är det som jag har missat?

JAG HOPPAS ATT DET ÄR MYCKET!!!

FÖR MYCKET ÄR DET SOM FATTAS... I ALLA FALL I MITT HUVUD...

FAST DET VAR VÄL KANSKE ETT DÅLIGT EXEMPEL, FÖR DÄR FINNS DET MYCKET SOM FATTAS, MEN INTE EMPATI OCH KÄNSLA FÖR MÄNNISKORS OMÖJLIGA LIVSSITUATION, DET FATTAS INTE HOS MIG, MEN DET FATTAS DÄREMOT HOS HERR REINFELDT!!

JAG KAN SÄLJA NÅGRA PROCENT AV DET JAG HAR - DYRT!!!