Befinner mig just nu i en väldigt märklig situation där jag vill göra det jag tycker och känner är rätt, men förhindras just p.g.a. svartsjuka.
Hur ska jag avgöra om jag rätt som följer min magkänsla, eller förhindrar att min partner mår dåligt?

Om jag byter bloggplats - följer du mig då?

Jag har varit borta länge, men det finns gamla bloggvänner som följt mig ändå.

Vi har mejlat, ses på facebook och pratar i telefon ibland,

så att jag inte har fått vänner här, det är en lögn och inte värt ett grand.

Så om jag byter bloggplats - följer du mig då?

Tecknad av: Hogrelius

Trögare vet jag inte om jag har blivit, men då jag läser mina opublicerade utkast från tidigare, då skrämmer det mig hur länge saker och ting har varit i princip likadana i mitt liv och min tillvaro - trots att så mycket har förändrats, kastats omkull och blivit... annorlunda?!
I vilket fall var tanken hela tiden att mina handlingar skulle leda till förändringar, men är vanans makt stor hos den enskilda människan, då kan jag avslöja att den är ännu större hos våra myndigheter.
Här i den här frågan har jag känt mig låst genom att gå ut offentligt med kritik, eftersom jag idag vet att jag inte alls är anonym, utan tvärtom t.o.m. lämnat ut min bloggadress till bl.a. polismyndigheten, i syfte att genom min blogg visa att jag sedan länge har mått dåligt och utsatts på olika sätt i mitt äktenskap.

Idag är jag över 40 år, och jag har inte blivit trögare. Möjligtvis en aning tröttare, och definitivt mer insatt i de av samhällets maskinerier som verkligen är tröga och tär på ens krafter, fast på samma gång håller igång den eld som brinner under min ilska, mitt civilkurage och mitt rättspatos!

*skrattar* Men när jag sitter här, för vilket år i ordningen, det har jag glömt, så måste jag erkänna att min syn har blivit sämre och att det börjar bli dags för glasögon såhär i början av medelåldern. Ev. stavfel kan jag därför skylla på att jag inte riktigt ser vad jag skriver, men inte på att min hjärna blivit trögare. Min hjärna är fortfarande vass och snabbtänkt - då jag väl använder den. Fast jag måste ju vara ödmjuk också, och inte briljera allt för mycket...

LEVA DET ÄR LESSAMT

MEN DÖ ÄR OCKSÅ TRIST.

DÅ ÄR DET INTE UNDRA PÅ

ATT MAN BLIR PESSIMIST.

Alf Henriksson

De sista åren har jag haft problem med i princip allt som gäller mitt fysiska mående. Tack och lov ingenting allvarligt, om man bortser från min Hepatit C, som jag väl får leva med tills jag dör eftersom behandlingsresultaten är relativt dåliga. Om man nu kan kalla 50/50 för dåligt...

I våras fick jag veta att jag har gallsten, och innan dess hade jag själv ställt diagnosen "irriterad tjocktarm", som jag idag vid ett läkarbesök i princip fick bekräftat, fast under ett annat namn - en bokstavskombination (vilket för övrigt allting verkar bestå av nu för tiden)!

Slår jag ihop de tre diagnoserna och försöker komma fram till vad jag ska äta, dricka och hur jag ska motionera, då får jag inte ihop ekvationen?!

Hepatit - Undvik, eller avstå helst från alkohol helt och hållet

Gallstensproblem - Undvik fet mat, äpple, ägg m.m.

Irriterad tjocktarm - Inga kliniskt bevisade råd, men blir ofta bättre av motion, LCHF-diet och att undvika stress och rent generellt ta hand om sig bättre.

När magen blir uppblåst och jag blir illamående, då hjälper av någon anledning folköl. Läkaren trodde att det i själva verket var alkoholen, och att den minskade min känsla av stress. För övrigt sa han att de erfarenheter han själv hade fått genom många patienter, var att de blev bättre av LCHF-diet. Dessutom gick de ner i vikt, (vilket jag verkligen borde göra, efter att ha lagt på mig 30 kilo på 18 månader).

Men, då ska man äta fett - vilket inte gynnar symptomen från gallan! Dessutom undvika kolhydrater i alla former, vilket då bl.a. finns i folköl! Men främst skulle jag undvika bröd t.ex. och produkter som godis, pasta gjort enbart på vete, potatis o.s.v.

Nu har jag suttit och funderat och kommit fram till att ostbågar kanske kan vara ett alternativ? Men de innehåller säkert socker de med, och majs känner jag inte riktigt till då det gäller graden av de kolhydrater som de innehåller. Havre var i alla fall okej.

Jag dricker mycket mjölk och fick som förslag att byta ut den mot laktosfria mjölkprodukter, så där har jag min meny: Havregrynsgröt med laktosfri mjölk! Inklusive mer motion!!! Men varför klaga när så många svälter?

Frukt och grönt ibland är säkert också okej, men just nu vill jag, som egentligen tycker si sådär om Anna Skipper, bara skrika rakt ut i desperation: "ANNA SKIPPER!!! KOM OCH HJÄLP MIG!!!"

Mitt bloggande får mig i alla fall att ventilera och lätta på stressen, så det måste ju också vara hälsosamt och något jag borde börja med igen. Så det gör jag nu!!!