En vacker dikt...
Skrivet:   17 maj kl. 23:55


Först var dina ögon bara havet.
Blågrönt skiftande,
speglande,
strandlöst sökande
som det.


Sedan var dina ögon bara människan.
Jag har aldrig sett ögon dröja så djupt hos en annan
forskande, förstående,
fulla av värme och vilja.


Sist var dina ögon bara sorg.
Bottenlös, förtärande
på livet besviken
sönderbristande sorg.


Då var du mig närmare än någonting på jorden.


                                                   (Kerstin Söderholm)

 
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/klok.som.en.bok/entry/en_vacker_dikt
Kommentarer:

Åhh vad vackert! Den var den du pratade om va?!
så fin!

Leona (alias Ozzy)

Skrivet av Leona den 17 maj, 2009 kl. 23:58 #

Leona: Jo, det var den jag menade... Fin och inte svår, eller hur?

Skrivet av Kloker den 18 maj, 2009 kl. 14:41 #

Skriv en kommentar:

Namn:
E-post:
URL:

Din kommentar:

HTML Syntax: INTE tillåten