Fann ett inlägg...
Skrivet:   12 mars kl. 01:02

http://jameswoodward.files.wordpress.com/2009/03/near-death-experience-1.jpg


 


http://blogg.passagen.se/klok.som.en.bok/entry/k%C3%A4nner_mig_kuvad


Jag känner mig även senil. Har glömt hur man länkar, men det här inlägget fick mig att minnas att jag känt mig kuvad och förtryckt redan tidigare. Fast egentligen var det inte rätt inlägg. Jag letade efter ett av de få där jag har uppgett en persons namn. Den personen är död idag.

Det är väldigt många som har dött... (Jo, jag vet. Fler än vad som lever idag antagligen!) Det är för många som dött! Jag sörjer dem men hinner ändå inte riktigt sörja "färdigt"... Och det får mig att bli stressad över alla i min närhet som kommer att dö. Alla som kan dö nu, om en timme eller en vecka, utan att jag hinner säga det jag vill få sagt till dem.

Jag har varit inne på det tidigare - att jag vill tacka alla som betytt mycket för mig. Det logiska känns som att jag borde börja med dem som är äldst, men de som dött och som jag inte riktigt fattat är borta, de var inte gamla. Så vilka ska jag börja med för att hinna?

 
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/klok.som.en.bok/entry/fann_ett_inl%C3%A4gg
Kommentarer:

Skriv en kommentar:

Namn:
E-post:
URL:

Din kommentar:

HTML Syntax: INTE tillåten