Jag vet inte varför, och det var hemskt längesedan nu, men en gång såg jag någon rubrik som löd just så; "Socialen tog vårt barn". Jag kopierade adressen och sparade den, men på den gamla datorn som är rensad och har fått ett nytt program nu, men nu känns just det ämnet mer aktuellt än någonsin.

Inte en människa kan ana vad man får genomgå när man har problem i familjen som kommer till socialens kännedom. Det är helt absurt!!!

Man, eller som i mitt fall - jag, gör det bästa man kan, och man tar sitt barn och lämnar hemmet för att skydda barnet - inte sig själv! I mitt fall handlade det även om att vara en god förebild för mina tre äldre döttrar.

Helt plötsligt utsätts man för de mest absurda frågor och granskningar då man kommer till Barnavårdsundersökningen. "Får hon mat?" "Hjälper hon till hemma?" "Öh... Vi bor inte hemma. Vi bor på ett skyddat jourboende och hon är inte ens 18 månader, men jovisst hjälper hon till hemma. Hon dammar, sorterar tvätt, sopar och ställer rätt skor. Hon är litet rädd för dammsugaren och har inte börjat dammsuga än, och jag törs inte låta henne putsa fönster än, men jovisst hjälper hon till hemma!" "Pratar du med henne?" "Vad säger eller gör du då hon gör framsteg?" *suckar* Och jag svarade inte: "Jovisst pratar jag med henne. Vi diskuterar den kinesiska infrastrukturen samt hur regeringen planerar att lösa frågan då 60-talisterna ska gå i pension. Dessutom pratar vi ofta vid matbordet om genmanipulerad mat samt hormoner och antibiotika inom djurhållningen, och inte minst de långa och fruktansvärt plågsamma djurtransporterna!" Jag håller på att tappa andan av alla korkade frågor, och detta p.g.a. att JAG LÄMNADE HEMMET PGA MISSHANDEL OCH INTE VILLE ATT MIN DOTTER SKULLE BEHÖVA SE DET, ELLER ATT MINA ANDRA TRE ÄLDRE DÖTTRAR SKULLE BEHÖVA BEVITTNA HUR DERAS MAMMA LÄT SIG BEHANDLAS SÅ!!!

Under min tid på jourboendet lärde jag känna en kvinna som går igenom samma procedur, men satt i en värre sits än min och sitter i en värre sits än min, och som vi säger; Man väntar bara på att man ska få klä utav sig och visa att man har rena underkläder, att man använder tandtråd och inte har råkat lägga en kniv bland gafflarna i besticklådan.

Samtidigt skakar föräldrar ihjäl sina spädbarn. Föräldrar torterar ihjäl sina barn under fruktansvärda omständigheter, och socialen följer inte ens upp de anmälningar de får från grannar och skola. Men lämnar man en man som misshandlar en psykiskt och fysiskt - ja, då jävlar ska man granskas!!! Och mamman framförallt!!! Inte pappan?!

Så jag är hemma på plats igen och är tillbaka i mitt miserabla liv som min man säger att jag vill ha. Jag har en lägenhet på annan ort, men dit får jag inte ta Smulan, och utan henne (som dessutom är extremt mamm-sjuk efter denna långa period tillsammans), så åker jag ingenstans!

Men på Onsdag ska jag på möte! De vill höra om jag ser till och kan tillgodose hennes behov...

Det är så att jag har lust att lämna ut namn, telefonnummer och mailadress och be alla på Passagen att bomba dem med telefonsamtal och mail, för det har hänt så fruktansvärt mycket sjukt, så på nästa fest kan ni prata om den där kvinnan som ingen förstod att hon inte lämnade sin man, och sedan, efter det, gick tillbaka till honom!!!

DET VAR INTE DET JAG VILLE!!! JAG SÅG LJUSET I TUNNELN, MEN DET VAR ETT TÅG! OCH NU ORKAR JAG INTE... JAG SKA SAMLA KRAFTER, MEN GUD VET ATT DET ÄR ETT HELVETE ATT SITTA I SOC-MÖTEN OCH POLISFÖRHÖR, OCH JAG HAR INGA KRAFTER KVAR... JAG ORKAR INTE MER... MEN JAG HOPPAS MED HELA MIN SJÄL ATT INGEN TAR MIN SMULA FRÅN MIG! FÖR DÅ KOMMER JAG SAMMANKALLA ALLA KRAFTER JAG KÄNNER TILL FÖR ATT BOMBA ALLA INBLANDADE MYNDIGHETER. FÖR VERKLIGEN, DE ÄR INTE KLOKA DE SOM JOBBAR DÄR! I ALLA FALL INTE MAJORITETEN AV DEM!!!

PUSS OCH KRAM FRÅN EN DESPERAT KLOKER!!!