« Om man inte kör... | Hem | Tio minuter för mig... »
Somliga straffar Gud med detsamma!!!
Skrivet:   11 april kl. 18:12


Jag tror att jag en gång för längesedan berättade om Ingela... Hon hade fel på sina stämband och tappade rösten emellanåt, så när hon fick tillbaka sitt tal så var det inte nog med att hon pratade så öronen vissnade - hon skrek så att de bleknade också.


En dag kom Ingela till mig - tyst som en mus. Hon hade tappat rösten.


-Gud så skönt, sa jag. Tänk att någon annan kan få en syl i vädret för en gångs skull! Det är allt tur att du blir tyst ibland, sa jag och skrattade. Hon skrattade också, men försökte fortfarande förgäves att prata.


Nästa dag vaknade jag som vanligt, men när jag skulle prata kom inte ett ljud!!! Jag tog i med hela magen och skrek rakt ut, men det enda som kom ut var ett litet kraxande...


För första - och enda - gången i mitt liv hade jag tappat rösten!!!


När jag träffade Ingela kunde jag ju inte ens berätta det komiska i alltihop, men jag kände verkligen att "Somliga straffar Gud med detsamma", och där fick jag för min spydighet...


~


Häromveckan beskrev jag min man som en böld i arslet! Vad fick jag efter det?


Hemmorojder!!!


Jag har haft det förut och kommer sannerligen att få det igen, men den här gången... den här gången kan vi snacka hemmorojder i jämförelse med en böld i arslet!!! Ska jag skratta eller gråta?


Jag vet inte, men jag skrattar... Det är så jäkla obehagligt, och trots att jag smörjer och "stoppar in", så ger det sig inte...


~


Somliga straffar Gud med detsamma - och det är rätt åt oss!!!

 
Kategori:   Humor |  Permalink |  Kommentarer [1]
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/klok.som.en.bok/entry/somliga_straffar_gud_med_detsamma
Kommentarer:

Det där känner jag verkligen igen..det är helt omöjligt att ens tänka eller tycka något elakt...då drabbas man själv av något liknande..

Skrivet av Anne-Sofie den 12 april, 2009 kl. 18:03 #

Skriv en kommentar:

Namn:
E-post:
URL:

Din kommentar:

HTML Syntax: INTE tillåten