Varmt välkommen till  vårt forum:  http://www.minoriter.net

Namnet helige Franciskus av Assisi påminner de flesta människor om en rar person omgiven av fåglar och som hade en stor kärlek till djur, natur och poesi. Andra kanske vet att Franciskus grundade tre ordnar, hade en stor kärlek till de fattiga, särskilt till de spetälska, och var en fredens man. Alla dessa ädla karaktärsdrag beskriver Franciskus men de är inte alls orsak till hans helighet. De härrör från hans kärlek till den korsfästa Jesus, hans lojalitet till Kyrkan, hans tillgivenhet till Jesus i den heliga Eukaristin (Nattvarden). Franciskus hade en obrottslig önskan att imitera vår korsfästa Frälsare i allt genom att leva enligt det heliga Evangeliet och genom att lära andra att också göra det. Det är omöjligt att förstå Franciskus åtskild från Kristus. Låt oss nu ta del av det enormt stora helgonets liv.

Helige Franciskus av Assisi (1182-1226) är grundaren av Franciskanorden. Han föddes i Assisi i Umbrien i Italien. Han döptes och fick namnet Johannes, men hans fars kärlek till Frankrike fick fadern att kalla sin son Frans. Frans far hette Pietro Bernadone och var en framgångsrik tyg-köpman, troligtvis den rikaste mannen i Assisi, och Frans mor hette Pica och var troligen från södra Frankrike. Frans lärde sig sin faders affärsverksamhet väl, och gjorde fadern ännu rikare genom sin skicklighet och begåvning som affärsman. Frans planerade att följa i faderns fotspår och bedriva handel. Han var dock olik sin girige far. Frans var mycket populär som ung man, och var ofta ledaren för de unga i Assisi, och han delade sin rikedom med sina vänner, och han var generös mot de fattiga. Han beskrevs som en stolt och fåfäng, men vänlig och älskvärd, ung man. Han var värdslig i sina unga år och hade drömmar om att bli riddare.

På den tiden var Italien inte ett enat land som vi känner det idag, utan det bestod av många mindre stater som ofta låg i krig med varandra. År 1201 deltog Frans i ett anfall mellan Assisi och grannstaten Perugia.

Olyckligtvis kom Frans skicklighet som riddare inte honom till nytta utan han blev tillfångatagen och förvarad i fängelse i flera månader. Detta följdes av en period av sjukdom, under vilken hans själ började vändas mot Gud.

Omkring 1205 engagerade sig Frans i en annan militärexpedition, för påven Innocentius III, mot Apulla, men Gud talade till honom i en dröm och frågade honom: Vem kan göra mer för dig, tjänaren eller mästaren? Frans svarade: Mästaren. Gud sade då: Varför lämnar du då mästaren för tjänaren, en rik herre för en fattig man? Det gick upp för Frans att han hade tjänat tjänaren. Frans frågade: Herre vad vill du att jag gör? Gud svarade: Återvänd hem och jag ska säga dig vad du ska göra. Efter detta önskade Frans att tjäna herrarnas Herre och att bli en helig riddare i Hans hov, så han övergav sina värdsliga riddarplaner och återvände till Assisi och började vårda sjuka människor.

Det fanns spetälska på den tiden i Assisi. De levde utanför staden, och Frans kom ihåg hur åsynen av dem fick honom att må illa. Av en händelse mötte han en spetälsk, och efter att erinrat sig sitt beslut att tjäna och älska sin nästa, omfamnade han den spetälske och kysste hans händer. Efteråt utropade Frans att vad som tidigare varit bittert hade blivit sött, och vad som tidigare varit sött hade blivit bittert. När Frans skulle lämna området försvann den spetälske ur hans syn och Frans upptäckte att det var Gud som uppenbarade sig själv under gestalten av den spetälske.

När Frans började känna igen Jesus i de fattiga och spetälska, och Jesus skönhet och omsorg om världen, fördjupades Frans omvändelse. 1206, när Frans bad ensam i det förfallna kapellet San Damiano, hörde han Jesus tala till sig från korset. Jesus sade: ?Frans, bygg upp min kyrka, som du ser har fallit i ruiner? Frans tolkade detta som en kallelse att reparera kyrkobyggnader. Han började reparera kyrkan San Damiano och andra kyrkor. Han tog några av sin faders tyger och sålde dem, och gav pengarna till prästen i San Damiano.

Prästen använde inte pengarna, men gav härbärge åt Frans. Frans far, arg och förödmjukad av Frans beteende, låste först in Frans i en källare och tog honom sedan till biskopen. Där avsade sig Frans då offentligt sin egen fader så att Frans endast skulle tillhöra Gud. Frans övergav sina vänners fester för att hjälpa de spetälska, övergivna och utslagna, och människor som förkastats av samhället. Frans avstod från sina rättigheter och ägodelar, t.o.m. från sina kläder, och han gavs den fattiga lantarbetarens dräkt, nämligen en tunika, som har blivit franciskanernas kännetecken. Frans spenderade de kommande två åren som tiggare, eremit och med att reparera förfallna kyrkor. Frans jordiske far förblev indignerad.

Frans fick snart efterföljare. Han predikade nödvändigheten av en fattig, enkel, livsstil grundad på Evangeliets ideal. 1209 antog Frans en ny livsform rörande den yttre formen. Efter den heliga mässan blev Frans inspirerad att öppna den Heliga Skriften (Bibeln) tre gånger. De tre verserna han läste var följande: 1) Om du vill vara fullkomlig, gå och sälj allt du har och ge pengarna till de fattiga. Kom sedan och följ mig. 2) Ta ingenting med dig för vandringen, och 3) Om någon vill följa mig, måste han förneka sig själv, ta sitt kors, och följa mig. Frans bestämde att han och hans efterföljare skulle efterleva dessa ord ordagrannt, utan omtolkning, och att bröderna skulle vara kända som Botgörarna från Assisi.

1210 gjorde Frans och hans efterföljare en resa till Rom för att få godkännande av påven. Den helige fadern (påven) Innocentius III, djupt rörd av Frans uppenbara helighet, välsignade bröderna och godkännde muntligt de tidiga levnadsreglerna. Slutligen skrev Frans regeln för de mindre brödernas orden, som godkänndes av påven Honorius III år 1223, och som iaktas av franciskanmunkar än idag.

Frans arbetade glatt och återuppbyggde tre kyrkor, och han var mottaglig för den helig Andes ledning, och han började förstå att Gud använde orden inte endast för att bygga upp förfallna kyrkor, utan för att återuppbygga den Katolska kyrkan som var försvagad av sekularisering, som hotar kyrkan i varje tid. Frans kärlek, ödmjukhet, botgöring och predikan, tillgivenhet till den heliga Eukaristin och till Guds moder Maria, inspirerade många att återvända till Evangeliet. Frans imitation av den korsfästa Jesus och oräkneliga mirakler startade en stor katolsk förnyelse.

Frans och hans första följeslagares föredöme hade en stor dragningskraft, och en ung adelsdam, Klara (1194-1253), lämnade sin faders hus palmsöndagen 1212 för att leva enligt Frans levnadssätt. Frans klippte av hennes hår som ett tecken på hennes vigning till Gud i det lilla kapellet Portincula. Många andra kvinnor efterföljde Klara, och sex år senare fick systrarna godkännande för att leva i kloster under radikal fattigdom. Sålunda var den helige Frans andra orden född, som kallas ?Klarissorna?.

Mellan 1210 och 1221 sände Frans ut sina medbröder till världen i syfte att predika den fattiga, ödmjuka och korsfäste Kristus, och för att bringa försoning och fred till alla. Frans insisterade på att hans medbröder inte var munkar utan att de levde enligt ett nytt levnadssätt, och han kallade dem Mindrebröder.

En florentinsk köpmann, Luccesio, och hans fru Buonadonna attraherades av Frans och hans bröders levnadssätt och frågade år 1221 om att få leva det och samtidigt förbli gifta. Franciskus tredje orden var född.

År 1219, under det femte korståget, gjorde Frans ett berömt men fruktlöst försök att omvända sultanen al-Kamil. När Frans återvände till Assisi drog han sig tillbaka från styrandet av orden till förmån för ett liv i bön, kontemplation och fasta. Det var under denna tid han bad i La Verna, en reträttplats i bergen precis norr om Assisi, och 1224 mottog stigmata, Kristi fem sårmärken på sin egen kropp. Detta var första gången någon människa fått denna gåva i kristendomens historia. När Frans bad och fastade på berget La Verna bad han Jesus om att få känna så mycket som möjligt av Kristi passionslidande, i själ och kropp. Den korsfästa Jesus uppenbarade sig då för Frans, som en serafängel, och inpräntade Hans dyrbara sår, spikar och allt, i Frans händer, fötter och sida. Frans led enormt mycket de två sista åren av sitt liv på grund av Kristi sårmärken och på grund av en rad bittra sjukdomar. Under denna tid, i trädgården i San Damiano, skrev Frans den första delen av sin berömda lovsång, Solsången.

Oinbjudna spänningar inom orden var en annan anledning till stort lidande för Frans, som längtade efter enkelheten i ordens första tid men som nu inte längre var möjlig på grund av att orden hade blivit så stor. Frans förblev ett konstant vittne för den katolska tron, och han inspirerade alltid de trogna till djupare efterlevnad av Evangeliet, och hans anda lever kvar idag i de människor som strävar efter att leva enligt Mindrebrödernas regel, Klarissorna, och Franciskus tredje orden.

Frans dog på kvällen 3:e oktober 1226, liggandes på det bara golvet, naken och fattig i människors ögon, men rik av Guds nåd. Han blev helgonförklarad 16 juli 1228 av påven Honorius III, och Frans festdag är 4:e oktober. Bland Frans sista ord var kallelsen att fortsätta arbetet med förnyelse i den Katolska kyrkan: Låt oss börja på nytt, för hittills har vi inte gjort någonting. Må var och en av oss göra vår del för att sprida Evangeliet, den sanna katolska tron!

Under åres lopp har det skett många förändringar i franciskanorden, eller i Franciskus första orden, som idag består av tre distinkta familjer. Familjerna, eller de olika grenarna, har var och en sin egen styrelse och struktur och kallas Mindrebröderna (OFM), Konventualerna (OFMConv) och Kappucinerna (OFMCap). OFM. är en förkortning för latinets Ordo Fratrum Minorum, de mindre brödernas orden.

För närvarande är Mindrebröderna 17 224 bröder varav 104 är biskopar och mer än 586 är noviser. Konventualerna är 4 514 bröder varav 11 är biskopar, och Kappucinerna är 11 343 bröder varav 68 är biskopar.

Franciskusbönen

Herre, gör mig till ett redskap för Din fred. 
Hjälp mig att bringa kärlek, där hatet gror,
tro där tvivlet råder,
hopp där där förtvivlan härskar.

Hjälp mig att skänka förlåtelse, 
där oförrätt begåtts, 
att skapa endräkt, där oenighet söndrar.  
att sprida ljus, där mörkret ruvar, 
att bringa glädje, där sorgen bor.

Mästare, hjälp mig att söka
inte så mycket att bli tröstad som att trösta,
inte så mycket att bli förstådd som att förstå, 
inte så mycket att bli älskad som att älska.

Ty det är genom att ge som vi får ta emot, 
genom att förlåta som vi får förlåtelse, 
genom att mista vårt liv som vi vinner det. 
Det är genom döden som vi uppstår 
till det eviga livet.

+++

Du allra högste, 
ärorike Gud, 
upplys mitt hjärtats mörker 
och ge mig en rätt tro,
ett fast hopp 
och fullkomlig kärlek, 
samt känsla och insikt, 
Herre, så att jag kan uppfylla 
ditt heliga och sanna uppdrag. Amen.