En annan sak hos henne som jag såg som något speciellt, var / är hennes kunnande. Alltså F är väldigt påläst / smart, hon kan väldigt mycket & är väldigt social & allmänbildad.
Jag personligen är inte speciellt allmänbildad, så jag fastnade väl för den där kontrasten mellan oss.
I min umgänges krets så är det nog jag som vet minst om tex. geografi, stora världsnyheter osv.. Fast det är ju mycket för att jag inte har nåt intresse av det, jag läser tex aldrig tidningen, lr kollar på nyheterna & lyssnar väldigt sällan på radion.
Sen har jag ju aldrig varit speciellt engagerad i skolan heller (när det begav sig). Så då blir / blev ju kontrasten till F,s kunnande väldigt stor.. Hon är som jag har uppfattade det väldigt insatt i det mesta, & har läst en hel del böcker &så. Och vad gäller skolämnena så vet jag att hon tex. är väldig haj på Engelska, typ C kurs nivå. Sen gällande hennes yrkes val så antar jag att hon är väldigt haj på Svenska &så. Jag personligen har ju inte ens några godkända A kurser i varken Engelska lr Svenska.
Nu kanske ni / du undrar vad detta har med nåt att göra??? Men det är väl just det att vi är så olika, hon är så påläst & kan en massa, & jag är inte alls där på samma sätt, & då finner jag det väldigt fascinerande att hon ändå kunde fastnade för mej.
Sen en till sak som jag gillade med hennes rörande ämnet, var hennes kunnade om musik. Hon kan citera textrader /stycken & nämna skivsläpp, med artister från tidigt 70- tal fram till idag, & det mesta av det är då hårdrock. Och det är en kvalite som jag verkligen bejakar & uppskattar, det är skit kul att diskutera musik & hon kunde en del, så det var riktigt kul att göra det med henne. F är även duktig på att sjunga. Jag kommer ihåg en gång när jag spelade en låt för henne, & hon hörde en stämma på sången som jag inte jag hade lagt märke till förut. Så hon kan ju sina grejer! Hon kunde till &med nämna namn på visa grupp medlemar i tyska 80-tals metal band... Riktig skoj!!!
(Fast det där med henne var ju längesen nu.)
Och hon förtjänar helt ärligt en kille som är lite mera insatt än jag, nån som hon kan sitta ner med vid frukostbordet & diskutera stora värdsliga saker med, som... (ja, nåt) Sen på kvällarna kan dom ta ett parti : TP, med varandra.
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [0]
Hej, mina blogg vänner!
Det var riktigt länge sen jag skrev nu. Så Varför var det nu så längesen jag skrev då ?
Jo, jag gick ju på en kurs här som jag var klar med här för en vecka sedan. Så nu är jag arbetslös... Iaf i den kursen som jag gick så ingick en 6- veckors praktik, jag spenderade mina 6 v. på en skola, där jag funkade som nån form av elevassistent åt lågstadie elever. Kul som fan var det, fast dom körde helt slut på mig dom små liven, så jag orkade / han inte skriv nåt här inne (trots att jag verkligen ville) Och till den här historian hör att, i börja på min praktik (första veckan) så fick jag i hopp det med en av skolbarnen mamma, jag är fullt medveten om att det är jävligt illa. Fast jag var ju BARA en praktikant som sagt!
Iaf, för att göra en lång historia kort, så kan jag säga att min "8-års svit" är här med bruten. I natt tex. så låg hon & jag och idkade fram till 6:oo i morse. Så min bitterhet & framför allt Ensamhet är här med borta.. Okej kanske inte fullt ut, men jag (vi) jobbar på det. Hon är verkligen helt underbar den här kvinnan som jag har träffat. Hon får gå under namnet: (shit va svårt) Junie, säjer vi. Om jag ska berätta lite kort om Junie så är hon fem år äldre än mej, hon har två döttar 8 & 13- år. Hon har mörka vackra ögon och långt mörkt hår.
Jag kommer skriva mycket mera om Junie, fast det får bli lite längre fram. Saken är ju den att jag har ju dragit igång hela de här grejen med Fenomenet här inne, & det har känts så himla skönt att få skriva om det (Rent Terapeutiskt) Så jag känner att jag verkligen behöva avsluta det här med Fenomenet... Så några bloggar till här fram över kommer involvera främst henne, men sen lär det med all säkerhet bara bli Junie för hela slanten.
Jag vill även passa på att tacka er som har skrivit till mej under den här tiden som jag har varit frånvarande. Så från mej till er: Ett stort TACK! Jag kommer att svar på era kommentarer snarast...
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [3]
Den bloggen gick under namnet: Minnenas aveny
Så nu tänkte jag gå in lite mera på det här med dom, & nu kommer det även att till komma en till tjej ( T ) Jag kan ju tillägga att av dom här 6 tjejerna så har jag bara varit tillsammans med 1 av dom. Och 3 av dessa damer har jag inte ens delat en kyss med.
T: En tjej som jag gick med i grundskolan. Hon var rätt ofta taskig mot mej kommer jag ihåg, men sen hade hon även en riktigt trevlig sida & kunde var hur snäll & förstående som helst (när hon ville) & Jag vet inte med jag gillade henne så pass mycket när hon var schysst &så, så då kunde jag stå ut med att hon kunde var en riktig häxa ibland. Sen var hon även så mycket mognare än dom andra tjejerna i samma ålder, hon var en väldigt vuxen tonårig på nåt sätt. Jag kommer ihåg att hon brukade sitta & skriva egna "kärleks noveller" som var väldigt utförliga. Så hon skrev & pratade en hel del om kärlek & sex. & Då när man var i dom tidiga tonåren så blir det ju jävligt intressant. Det var tex. en gång som jag, hon & en till i våran klassen åkte i väg till sjön, & badade då nakna, så hon var "ohämmad" på det sättet. Sen var hon även så himla egen & unik, hon var som sagt inte alls som dom andra tjejerna.
Nåt jag då fann & fortfarande finner väldigt fascinerande. Så hon var den första tjejen som jag hade riktiga känslor för, & verkligen fann ett intresse i. Intresse av henne i dag ? Inget alls får jag säja, jag klarar mej bra utan att ha henne i mitt liv. Jag har dock sett henne på stan rätt nyligen, var typ 2 vecka sen.
J: (Det är INTE samma J som jag hade ihopp det med där -98)
Utan hon var en av min brors gamla flickvänner, Jag kommer ihåg att jag var alldeles betagen av den här tjejen i mina tonår, typ högstadietiden. Jag såg ju henne ihopp med min bror kompis, & jag var så sjukt avis. Jag tänkte ofta att, så där ska min flickvän &så se ut & vara när jag skaffar en. Hon var / är kort, runt 1,65cm, smal, mörkt långt hår & väldigt fint ansikte.& Sen var även hon så där kaxig på ett intressant sätt. Påminde en hel del av om T(tjejen ovan) Både i utseende & sätt att vara! Hon hade & har väl fortfarande en jävla kaxig attityd, mycket skinn på näsan alltså, det är inte många som sätter sig på henne.
Hon kunde verkligen ta för sig (verbalt) Fast just den här tjejen var ju bara mycket äldre än mej, hon lär nog var runt 35 nu. Hon har jag förresten & så sett naken, i sammanband med stränder & bad. Det var nån gång där i mitten på 90-talet.. Intresse av henne i dag ?
Inget intresse där heller, absolut ingen tjej som jag skulle vill ha ihopp det med. Fast jag skulle bra gärna uppfylla en gammal pojkdröm & ha sex med henne, men hon är nog bättre saker för sig, så det är bara att glömma. Jag få lägga dom fantasierna / tankarna på hyllan.
( T ): Det är ju hon, min först & "enda" riktiga flickvännen i mitt liv.(so far)
Hon var väldigt lik dom två ovan stående damerna, kanske inte så jätte mycket i sättet, lr lite attityd hade / har hon väl. Men var gäller just utseendet så påminner dessa 3 "väldigt" mycket om varandra. (T) var / är &så runt 1,60cm, smal med lång mörkt hår.
Hur som haver, det här med henne var ju -94, jag var då 16 & hon 14.& Enda sen "vi" gjorde slut där -94 (lr som hon sa: att vi bara skulle ta en paus.) så har vi hållt kontakten rätt så bra, ibland så har det ju gått nåt år då vi inte har setts alls, men sen har vi tagit upp kontakten igen. & Genom det så har vi &så på ett sätt hållt gnistan vid liv. Den lyckades aldrig riktigt dött ut helt! Och vid flera än ett tillfälle så har det varit på gång att det skulle ha blivit vi igen, & det höll alltså på i närmare 11-år. Vi har träffades på nån fest & hånglade, & vi har även bott tillsammans i 7- månader osv. Så hoppet fanns alltid där under hela den tiden, mycket upp & ner, & fram å tillbaks har det varit. Så känslorna låg kvar hos oss båda till en viss del i över 10-år, fast det vart som sagt aldrig nåt mera av det. Men sen jag träffade & fastnade för F, så dog dom där känslorna för (T)
Vilket var väldigt skönt, så självklart så förändrade mitt sätta att se (T) på, en hel del efter det att jag träffade F. Förrut när jag träffade (T) innan F kom in i mitt liv, så vart jag ju alldeles "knäsvag" varenda gång som vi sågs lr pratade med varann. & Jag vart ofta alldeles varm i hjärtat & min känslor väcktes till liv igen. Fast sen efter det att jag fastnade för F så har jag inte känt nånting av dom här känslorna för (T), under dom gånger som jag har träffat henne....
Om vi ser den här 11-års period som varade så har ju (T) haft en massa långa förhållanden & hon har till & med varit förlovad 2 gånger. & Hon lever nu i ett förhållande sen 3-år tillbaks & dom är sambos & allt. Jag har ju &så haft en del tjejer men (T) har alltid funnits i baktankarna, & ingen tjej har fått mej att glömma henne, jag har helt enkelt väntat på henne. Fram tills att jag träffade F, då var (T) som bort blåst. & Vad gäller (T) så är det väl lite så &så att första kärleken är nåt som verkligen sätter sig, det förblir något väldigt speciellt. Intresse av henne idag ? Ingenting faktiskt (det är sant B) För typ 3 -årsen så hade jag kunna gett typ allt för att få en chans till med henne, men sen jag träffade Fenomenet så har det intresset försvunnit helt.
Min ungdoms kärlek är här med begraven!
Jag har även sett henne rätt nyligen & vi har båda försökt vid massa olika tillfällen att vara vänner, men det har alltid kommit nåt i vägen. Som tex. dom där jävla känslorna. Så det har inte funkat alls, sen här sista åren så har hon inte brytt sig nåt heller, angående mig & "vänskapen" så jag klarar mej alldeles ypperligt utan henne i mitt liv. Trots att jag gillar henne som fan. Hon är ju en underbar människa.
Som sagt så har dom här tre damerna ett snarligt utseende, alla är korta, har mörkt långt hår & har typ sammakropps byggnad. Sen vad gäller sättet dom är / var på så är dom &så lika. & Just T från skolan & hon J var / är så himla speciella / egna, det är tjejer som verkligen sticker ut från andra tjejer, både på gott & ont så klart! & Det är nåt som jag finner väldigt tilldragande, just tjejer som sticker ut från mängden.
P: En tjej som jag gick på samma kurs med -98. Hon var väl i 23-24 års ålder och hon var en sån typiskt "Tomgirl" (pojk-flicka) Alltså en tjej som är väldigt grabbig, hon umgås mest med killar & bär aldrig kjol tex. utan det är alltid jeans & lågskor. Sen spelade hon i band &så, hon var sångare i ett punk band & resten av band medlemmarna var bara killar. & Det tycker jag är skit coolt. Det var ju väldigt mycket punk över henne, med ring i underläppen & så där. Sen var hon även med grabbarna & sportade, drack öl/sprit och drog grova skämt m.m.
Så hon var ju verkligen som en av grabbarna, & inte en "typisk tjej".
Just dom här exemplen är väl rätt tafatta, men ni kanske får en bild av....
Så då var jag ju där igen, alltså att jag hittade en tjej som stack ut väldigt mycket från mängden. En tjej som inte var som dom flesta andra tjejer.. Intresse av henne idag ? Mycket får jag säja, hon är en tjej som jag skulle kunna åldras med. Dessvärre så tror jag inte att hon ser mej som pojkväns material. & Vi har ju aldrig rört varandra på det sättet, jag tror inte ens att vi delade en kram. Henne såg jag senast dan förre jul, mitt i rushen. (Hon vinkade & Jag log)
M: En tjej i 19-års åldern som jag tillbringade en kväll ihopp med på en stor fest, år -2000. (Alltså hon var ju 19-år då, så nu lär hon väl vara runt 25.)
Vi satt hela den kvällen & myste samt kysstes om vartannat. Och det kommer jag kommer ihåg bäst från den kvällen, förutom att hon var jävligt go. Så kommer jag ihåg att hon fullkomligt dränkte mig i komplimanger, hon sa så himla mycket bra saker om mej, hela kvällen. & Hon lyckades verkligen lyfta fram allt positivt hos mej, helst sjukt var det jag vet inte vad hon fick allt ifrån. Jag kan säja att jag aldrig har mått så bra i hela mitt liv, som jag gjorde just den kvällen. Hon fick mej att tycka så sjukt bra om mej själv, så det finns inte ord. Och hon var &så en tjej med mycket skinn på näsan, hon var totalt orädd, Typ som J.
Jag kommer ihåg att där någon gång under kvällen, så var det en väldigt full kille som var på hennes kompis & drygade sig, & hennes kompis vill inte veta av den där fulla killen. Så då tänkte M flyga på den där fylle kajan & ge han "spö", & M är ju ingen stor dam direkt.
Vad kan hon var 1,60 kanske, med en matchvikt på max 50 kilo, men ändå så hade hon en sån jävla attityd. Men sen samtidigt så var hon ju som sagt så himla go &så, jag vet inte riktigt vad det är, men jag gillar verkligen den där kontrasten.
Intresse av henne idag ? Hon var ju jävligt go, men jag har fått höra här på senare att hon är mytoman, så... sen visade hon väldigt tydligt då att hon inte hade nåt intresse av att hålla kontakten med mig. Saken är den att jag som så många andra blir lite mera charmig & social när jag är på fyllan, & hon M fan mej nog väldigt charmig & rolig när vi var med varandra den kvällen. Men sen när vi pratade med varandra på telefon efter nån vecka efter åt(alltså när jag var nykter) så märkte hon ju att jag inte alls var lik social & framåt som jag var när jag var full. Och jag då så försvann hennes intresse för mej rätt så omgående.
Till saken hör ju även att hon var nästa nykter den kvällen som vi var med varandra, & hon sa vid upprepade tillfällen under den kvällen att hon verkligen såg fram i mot att få träffa mej nykter. Sen när hon väl fick uppleva mig nykter så upptäckte hon ju som sagt att jag inte var så himla spännande, & då dog hennes intresse. Just det här har faktiskt hänt förut med andra tjejer, men det har väl att göra med att jag har svårt att släppa loss full ut när jag inte har sprit i kroppen.
Henne så jag förresten &så här strax förre jul.
F: Hon behöver nog ingen närmare presentation.
Men jag har nog inte nämnt det förut, fast just F är verkligen en riktig Tomgirl, precis som P. Fast just F är nog till & med ännu mera grabbigare, mer kille än tjej så att säja. Det har hon till & med sagt själv. Sen är hon ju även väldigt mycket punk. Så hon stämmer helt enkelt in riktigt bra på P´s beskrivning, den som står skriven ovan.
Det som är så fascinerande med Tomgirls är att dom hänger ju oftast mest med killar, & blir ju på ett sätt en av grabbarna. Och då känns det som att när en sån tjej väl fastnar för 1 av hennes 15 killkompisar, så måste ju just han ha nåt som är verkligen speciell. Efter som han skiljer sig / sticker ut från alla dom andra grabbarna, i hennes ögon. Och det är den killen som JAG vill vara / bli.
& Även dom här tre tjejerna har ett snarligt utseende, alla dom här är &så korta runt 1,60 där. Fast isf för långt mörkt / brunt hår, så (hade) dom här tre tjejerna kort spretigt hår, & rött. Sen till skillnad från dom först 3 damerna i mina yngre år, så är dom här tjejerna mera snälla, & ännu mera speciella (alltså i en ren positiv mening då, såklart) Sen är det ju det med P & F då, dom är ju riktigt Tomgirls (pojk-flickor) Alltså det är ju inte så att dom mekar bilar osv. Men dom är som sagt väldigt grabbiga i sitt sätt & umgänge. Sen har dom ju båda en sån jävla attityd, i positiv bemärkelse. & Dom tilltalar mej nåt så inåt...
Jag måste ju tillägga att Just P & F påminner väldigt mycket om varandra, både vad gäller deras utseende & i deras sätt att vara. Dom är fan skrämmande lika, lr nu är ju P över 30 & jag har inte en sussning om hur hon är i dag, det här var ju trots allt för 8 år sen. Men om jag säjer så då, att F är NU som P var DÅ när hon var i F ålder, 23-24. Jag vet inte vad andra tycker, men jag skulle lätt kunna miss ta dom för att vara syskon. Ljuvliga damer!
Som det förmodligen framgått i det här sm jag har skrivit nu, så finns det ju ett mönster igenom alla dessa damer, ett mönster som har utformas av mej under dom senaste 15 år:en.
& När F kom in i mitt liv så motsvarande hon ju allt detta som jag har målat upp / utformat under all den här tiden, med bravur. Alltså det finns visa tjejer som jag verkligen har fastnat för i mitt liv, dom jag har tagit upp här. & Allt det som dom har frambringat som possitivt i mina ögon, det som jag har fastnade för, är saker som jag kan återfinna i F.
Så....
Jag skulle ju kunna utveckla allt det här så mycket, & gå in mera på varje enskild tjej osv. men då blir det så himla mycket text, & jag kommer förmodligen bara att rör till allt så jävla mycket i såna fall. Så det får bli så här..
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [5]
En ska som jag har varit med om iaf 2g, är det att kärlek verkligen kan komma i mellan & förstöra en vänskap. Nu finns det säkert många starka själar där ute som har varit & kanke även är i den siten, att dom blir förälskade / kära i en vän. lr att dom kanske har varit tillsammans med någon & kärlek / förhållande har fått ett abrupt slut, och trots detta bestämmet sig för att fortsätta hålla kontakten. alltså att förbli Vänner. Och till er som klarar av detta att var vän med någon ni känner MERA än vänskaps kärlek till, så får jag säja: Att jag lyftare på hatten för er! Ni är verkligen skit starka som fixar det / står ut, & hela grejen med att ni får det att fungera överhuvudtaget. Beundransvärt!
Nu låter jag förmodligen väldigt bitter & det är jag väl me, iaf i en viss utsträckning. Men helt allvarligt så är jag faktiskt glad för eran skulle, ni som står ut med detta. Jag klarade ju inte av det, jag tänker då närmast på det här med fenomenet. Visserligen spelade flera andra faktorer &så in gällande det här med henne, men jag tror ändå inte att jag skulle ha klarat av det där med vänskapen, även fast allt annat mellan oss skulle ha varit "tip top". Det gjorde för ont helt enkelt. Tex. hela grejen med "att se men inte röra" När jag umgick med henne så vill jag ju krama om henne, & även få hålla henne.osv. Sen ett stort skräck-senarium vore ju att få se henne vara med en annan kille, och ifall jag nu hade vara kvar i henne liv så hade förmodligen de senariumet tagit plats / skett för eller senare, & det är inget som jag skulle vilja bevittnat.
Hur som helst, en finsk grupp vid namn: Sonata Arctica har gjort en låt som handlar just om det här, obesvarad kärlek & vänskap. En riktigt bra låt är det med helt suverän text, det är den som står här nedan. Det kanske inte är så kul att läsa en sång text speciellt inte om den är på engelska, fast tro mej den här texten är verkligen värd att läsa igenom.
: Lite kort så handlar denna text om en kille & tjej som var barndoms vänner, sen när dom blev lite äldre(i tonåren) så började kille utveckla massa känslor för henne. Så han blev slutligen kär i henne, vilket i sin tur ledde till att deras vänskap förstördes. Men "nu" har han insett att vänskapen som dom hade / delade var något väldigt värdefull, & han önskar att han DÅ hade tagit till vara på deras vänskap lite bättre, och inte låtit sina känslor kommit i mellan.
Shamandalie
In good old times, remember my friend
Moon was so bright and so close to us, sometimes
We were still blind and deaf, what a bliss?
Painting the world of our own, for our own eyes, now?
"Can we ever have what we had then?
Friendship unbreakable
Love means nothing to me
Without blinking an eye
I'd fade, if so needed,
All those moments with you
If I had you beside me"
One cloudy day we both lost the game?
We drifted so far and away
Nothing is quite as cruel as a child
Sometimes we break the unbreakable, sometimes?
"And we'll never have what we had then
Friendship unbroken
Love means nothing to me
Without blinking an eye
I'd fade, if so needed,
All those moments with you
If I had you beside me now"
I was unable to cope with what you said
Sometimes we need to be cruel to be kind
Child that I was, could not see the reason
Feelings I had were but sham and a lie?
I have never forgotten your smile
Your eyes, oh, Shamandalie
Time went by, many memories died
I'm writing this down to ease my pain
You saw us always clearer than me
How we were never meant to be
Love denied meant the friendship would die
Now I have seen the light
These memories make me cry
"Can I ever have what I had then?
Friendship unbroken
Love means nothing to me
Without blinking an eye
I'd fade, if so needed,
All those moments with you
And see the world with my wide open eyes
Friendship got broken
There's no other for me
Like the one of my childhood days
Can you forgive me?
The love got better off me,
On that one day back in old times"
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [12]
Jag har så himla svårt att tänka klart nu, eller jag nu & nu. Det har ju varit så här en längre tid, ett par månader. Jag har haft & har så fruktansvärt mycket i huvudet & är så sjukt tankspridd. Jag har fruktansvärt svårt att tänka klart & koncentrera mig. Tex. varenda blogg jag skriver så blir det alltid ett, lr flera fel.. jag nämnde ju lite om det i min "nytt år-blogg". Just det att jag glömmer massa saker som jag skulle ha skrivit med, sen blir det även så att jag glömmer nån bokstav, slänger om ord, en massa gramtiska fel m.m. Nu kanske det inte är något som Ni läsare alltid tänker på, men det är nåt som jag själv stör mej på.
Jag har så himla svårt att fockusera... det är bara som en enda rör i min skalle. Så sjukt mycket tankar, & det är mycket som jag verkligen vill ha ut här på bloggen, & det kommer jag få &så. Men det är bara det där med tid..., sen rör det sig ju om möjlighet &så. Alltså som det är nu så har jag typ 10 bloggar i huvudet som bara snurra, det blir för mycket bara.
Sen som det har varit & är nu, när jag känner jag mej så här, jävligt förvirra, vilsen, stundtals arg(mycket självförakt), depressiv... osv. Så känner jag att mina närmaste kan i viss mån få ta lite skit, jag vet inte om dom uppfattar det så... Men ibland så känner jag mej rätt taskig mot visa av dom, & det är mycket därför att jag kan blivit så självcentrerad, jag lägger sånt focus på mej själv & mina tankar. Och då blir det ju så att jag blir rätt frånvarande & kort, sen även lite småirriterad. Så jag kan ibland ligga & tänka på visa av dom här saker, nåt som har hänt under dan tex. Varför sa jag så till honom / henne ?
Men dom flesta i min omgivning är ju medveten om att jag har lite mycket nu, så jag hoppas dom har överseende med mitt "beetende". Jag kom & tänka på en sak som jag läste på en banderoll, så jag tänkte avrunda den här bloggen med dom orden:
"Älska mej som mest, när jag som minst förtjänar det."
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [5]
Jag har fått en hel del komplimanger på min kurs, av bla. dom andra som går där, samt av kursledarna.
Här är dom, komplimangerna:
Det kommer gå hur bra som helst för dig i livet, det är jag övertygad om!
Helt allvarligt, jag gillar dig skarpt!
Han är som en lite krambjörn! : )
Du verkar så himla genom go & snäll att jag bara vill krama om dig, varje gång jag ser dig!
Du är förmodligen världens snällaste kille!
Du verkar så trygg i dej själv!
Allt klär en skönhet!
Du verkar vara så romantisk!
Du kommer passa jättebra att jobba med barn!
Du är en sån underbar människa...!
Du är en charmig slarver!
Du verkar så himla snäll! Blir du aldrig arg???
Du är så mysig!
Du är så väldans charmig & snäll, så det går verkligen inte att bli arg på dig!
Du verkar vara väldigt empatisk, & värna mycket om andra!
Ja, det var väl typ dom... och det som är så roligt med dom här, är ju att dessa kommentarer kommer från flera olika människor. (mestadels av 2 barns mammor) *ler*
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [2]
Nu blir det prat om Fenomenet igen, saken är den att ibland så känns det riktigt bra, alltså jag saknar inte henne nåt nämnvärt & känner att jag kan leva med det. Men sen ibland så kommer det rejäla svackor, då jag bara tänker på det som har varit.. & det som kunde ha blivit.
Jag är inne i en sån svacka nu & har varit där i lite över en vecka.
Fast nu börjar jag komma ur den igen..
Varenda gång jag kommer ur en av dom här svacka så kommer över mej, så hoppas jag alltid att just den svackan ska var den sista. För när jag inte befinner mig i dom här svackorna så mår jag ju riktigt bra. Så jag hoppas återigen nu när jag är på väg upp, att den här svackan som har varat ett tag nu verkligen är just den sista.
I går så var det riktigt jobbigt, hade en riktig piss dag. Jag saknade Fenomenet så sjukt mycket, men nu känns det som sagt bättre igen.
Här om dan så fick jag för mej att jag såg Fenomenet, det var en bil som åkte förbi & då tyckte jag mej se F i bilen. Jag vet ju att det inte var hon, men för en kort sekund där så trodde jag ändå det. & Detta har hänt flera gånger det senaste halv året.
Som jag har varit inne på förut så kan jag känna igen / se Fenomenet igenom andra tjejer, det kan handla om hur en tjej står, lr hur hon rör sig. Det är oftas rätt små grejer, men jag kan ändå koppla de till det henne. Men sen finns det självklart saker hos henne som ingen annan kan "efterlikna", som hennes röst, dialekt & hennes skratt, allt detta tror jag faktiskt att hon har patent på. *S*
Sen lika hennes leende, hon är en sån person som ler med hela ansikten, så när hon verkligen ler så bara skiner det om henne. Sen hennes ögon, dom har jag ju nämnt förut, hon har dom mest underbaraste av ögon. Stor ljusbruna rådjurs ögon, jag får nog säja att hon har dom vackraste ögon jag någonsin har sett (dessvärre har jag aldrig sagt detta till henne)
Ja, vad kan jag säja.. saknad som sagt..
Det har inte gått en dag det senaste 1 ½ året som jag inte har tänkte på henne, hon är det först jag tänker på när jag vaknar & det sista jag tänker på när jag somnar. Jag längtar ju till den dagen då jag kan komma på mej själv: Fan, jag tänkte ju inte på F en enda gång igår!
lr ännu bättre: Fan, jag har ju inte tänkte på F på FLERA dagar nu! När jag kommer ditt så har jag kommit väldigt långt. Sen när detta blir det kan ju bara tiden ut visa, jag längtar iaf.
Nåt som jag undrar över, är om jag går igenom hennes tankebana ibland ? Även om jag nu kanske bara finns där en gång varannan månad, så spelar det igentligen inte så stor roll.
Bara jag finns där Ibland... i hennes tankar.
Än en gång så tänkte jag avrunda genom att låta Lasse för min talan:
" När du står ensam kvar på tå
När ytan inte går att nå
När du träffat botten
Kom ihåg mig då
När du tagit första bästa tåg
Och ger vad som helst för en dialog
När du står sist i kön
Kom ihåg mig då
När vintern gömmer dina spår
Så att du inte hittar hem
När du är vilsen i en
vinternatt, igen
Kom ihåg mig då
När det blir varma sommardagar
Kom ihåg mig då
Kom ihåg mig då
När vinterisen ligger klar
Kom ihåg mig då
Kom ihåg mig då
Här finns du kvar
När du står på toppen och tittar ner
Och det är ljust vart än du ser
När du har vunnit
Kom ihåg mig då
När du får spring i dina ben
Och jordens dragningskraft är klen
När du är luften
Kom ihåg mig då
När våren öppnar sina dörrar
Och du tar den långa vägen hem
När du sitter på "uteserveringen"
Där vi satt, igen
Kom ihåg mig då
När det blir varma sommardagar...
När varje dag känns likadan
Och när det skymmer över stan
Och när du drömmer
Kom ihåg mig då
När du har varit i alla vrår
Och du har testat allt som går
Och när du tröttnat
Kom ihåg mig då
När det blir varma sommardagar..."
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [0]
Jag satt & kollade på tv med hans barn, & då frågade hans minsta: Har du barn ?
Var på jag svarade: Nej!
Följd fråga: Har du nån tjej då ?
Jag svara igen: Nej!
Då säjer B´s äldsta: Du får skaffa en tjej då, nån som tycker om dej jättemycket!
Var på jag svarade: Ja, jag får väl göra det *S*!
Då utbrister B´s minsta(som drog igång samtalet): DÅ kan du ju skaffa barn! *L*
Shit va go dom är dom små battingarna, allt är så enkelt på nåt sätt.. Barn är fantastiska på flera sätt, tex dom dömer ju aldrig människor, ifall någon är snäll så är det så. Sen spelar hans/hennes social status ingen som helst roll. Alltså oavsett om människan är rik, fattig, smal, tjock, lång, kort... osv. Så ser barn uteslutande efter vad dennes har i sitt hjärta. Det är fint!!!
Sen nångång på vägen så börjar dom matas med "en massa" fördömade från sin familj, samhället, media. m.m Sen med tiden så blir dom sabbade & fördömande, med andra ord vuxna.
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [2]
Gårdagskvällen, det var riktigt trevligt *L* Jag & några vänner åt god mat, kollade på Tv, snackade & drack en del.. & Inga tårar vart fällda heller :)
Det nya året, 2006.. Jag vet inte riktigt vad jag ska förvänta mej. Trots att det nu är ett nytt år så står ju mina problem fortfarande kvar, dom var / är för stora för att jag skulle kunnat ha lämnat kvar dom i 2005. Men jag ska köra på iaf så får vi se vad det nya året har att erbjuda. Nytt år, Nya möjligheter!
Nu till nåt helt annat, mitt förra inlägg vart lite knass.. men nu har jag varit in redigerat det, så nu är det lite mera lätt läst. Jag hade så himla bråttom när jag skulle skriva det inlägget"kort blogg", så det vart lite halv dant.. Saken är ju den att jag inte har tillgång till nätet så ofta, & sen är det ju det där med tid &så. Jag känner ju att i visa av mina bloggar så har jag inte ens fått med allt som jag skulle velat ha tagit med, pga att jag har glömt helt enkelt. Sen visa gånger så handlar det mera om tid, stress lr tidspress. Jag får väl skriva en blogg nångång där jag tar upp allt det som jag inte fick med först gången, bloggen får gå under namnet: Det som inte blev med.. lr nåt.... Fast visa saker går ju faktiskt att baka in i andra / nya bloggar, med tanke på att allt hör ju ihopp på ett lr annat sätt (den röda tråden)
Jag har ju jättemycket i huvudet som jag skulle vilja få ut / ta upp, & det kommer jag även att göra. Fast det blir som sagt i etaper, lite då & då.. pö om pö..
Så jag kommer fortsätta att "spotta" ur mej bloggar här 2006, det finns som sagt mycket kvar att ta av.. Jag får pass på att tack er som följer min blogg än så länge, det glädjer mej & självklart så värmer det även i hjärtat.. *L* Kram på er & hoppas att ni får ett riktigt gott / varmt / kärleksfullt & lyckligt 2006!!!
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [3]
Åhh, vad jag saknar Fenomenet!!!
Ibland så blir det så himla påtagligt & jobbigt, det blir för mycket bara.. & Jag vet inte alls hur jag ska hantera / tackla saknaden, speciellt när den blir så pass intensiv. Trots att jag nu inte har träffat henne sen i April (tror jag att det var?), så är minnena så pass klara fortfarande, hennes skratt, hennes röst, hennes ansikte, leende, ögon m.m. Allt detta finns i mitt huvud NU & det är så fruktansvärt tydligt att det är skrämmande, som om vi nyligen hade setts /träffats. Det är ju tyvärr även så att jag ser tjejer ibland, lr rätt ofta som på ett eller annat sätt påminner om henne. Alltså jag kan tex. se en tjej på stan som på ett lr annat sätt påminner mej om Fenomenet... Så jag kan ser henne (F) igenom andra människor, det vill verkligen inte försvinna!
Sen har jag ju självklart &så massa minnen av saker som vi har gjort & delat ihopp, tex. dom gångerna vi har suttit inne på hennes rum & pratat & lyssnat på musik. Samt alla andra upplevelser som vi delade utan & innanför "hemmet".
Fan vad jag saknar henne & dom stunderna vi delade, & jag hatar fan mej själv för att jag gör det... Sånt himla självplågeri, & så fruktansvärt energi krävande..
Jag vill avrunda detta med ett stycke ur en Lars W låt:
Nya dagar väntar med nya tidsfördriv,
och allting liksom kräver mera nu,
Så ta dina minnen och försvinn ur mitt liv,
Älskade, älskade du.
Älskade, älskade du.
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [2]
På dagarna så sitter jag på kursen & är omgiven av människor som
jag socialiserar & umgås med. Sen när kursen slutar på dagarna så
åker jag i 9 fall av 10 hem till nån kompis, & fortsätter att
umgås..
Men till sist så ta ju dagen slut & jag kommer hem till
lägenheten, där det är alldeles tomt & tyst. Jag sätta på
tv för att döva tystnade, & försöker att följa med i den filmen som
visas för kvällen. Men det är svårt att inte få tankar att börjar
vandra, ensamheten & tomheten bli för påtaglig.. & det är ett
tomrum som ingen tv i världen kan fylla...
Sen när tv slocknar så försvinner om världen helt & hållet, man går & lägger sig i den tomma sängen & tankarna som man har försökt att förtränga den senaste timmen kommer nu i kapp en med råge.. man uppfylls av dom & kan inte gömma sig. Tankar som rör framtiden, pengar / skulder, boende & framför allt kärleken, & genast så är den totala ensamheten ett faktum.
Så man saknar nån att dela allt med, sina tankar & funderingar. & Sen det med att få närhet & värme just att få känna sig bekräftad & behövd. Känslan att behövas av någon för den man är och känslan att tillhöra någon är som jag ser det något fundamentalt hos varje människa och den känslan är stark hos mig. Just det där att få ligga & hålla om en person & att få känna att i just det tillfället, är JAG den viktigaste personen i dennes liv. "bekräftelsemani" det att ibland ha ett sånt starkt behov av att ha någon annan intill sig, att man inte kan tänka på annat.
Jag saknar verkligen att ha någon där, som kan hålla om mej & stryka handen genom mitt hår & säja att: Allt kommer bli bra!
Nu till det där här med tårar.. jag har själv aldrig haft lätt till
tårarna, jag nog alltid haft lätt att stäng allt inom mej, & där
igenom inte känt nåt behov av att gråta.
Jag kan knappt minnas när
jag grät nykter senast, jag kan känna ofta nu för tiden att jag vill
gråta. Men då blir det bara (torrgråt), alltså gråt utan tårar, det
skapas bara några fåtal tårar som rinner ner för kinden. Och det är ju
inget som renar / gör någon nytta, utan det behövs ju gråtas ut
ordentligt. Jag lär väl ha någon form av spärr inom mej efter som jag
bara kan hitta / få fram tårarna när jag är berusad.
Sist som jag verkligen grät ut utan att ha alkohol i kroppen, var
sommaren -94. Det var efter att jag hade blivit lämnad / dumpad av
min först riktigt stora kärlek, jag var då 16 år & jag skulle vilja
på stå att det är det enda RIKTIGA förhållandet som jag har haft i mitt
liv. Tjejen var 2 år yngre än mej & vi var ihopp i 5 månader. &
Allt mellan oss, mig & T var väldigt gemytligt, vi förlorade tex.
oskulderna till varandra. Det var riktigt vackert, & vi var väldigt
inställda på att det ALLTID skulle var vi. (naiva som vi var)
Men som med alla historier så fick även denna ett slut, & inte på den fina sagolika sättet?
Så när det hade gått upp för mej att det verkligen var slut mellan
oss, & att hon hade gått vidare, genom att skaffat sig en ny kille
osv. så vart jag helt knäckt!
Så jag införde då en "ritual" som på gick i typ en veckas tid, så här såg den ut:
Jag
satt & kolla på tv på nätterna, på serierna som Pluton 5 &
M.A.S.H, sen efter att dom tog slut vi typ 03:oo tiden på natten. Så
tog jag ett pake ciggareter, gick ner till sjön å satte mej där på ett
stenrös, sen satt jag där ett tag & kastade macka samt kedjerökte
& grät.
Sen efter det så vart det att jag stängde av igen, det tog mej då 5- år innan jag hittade tårararna igen.
Det var julafton -99 jag var ute på krogen & där träffade
jag
såklart T.
(alltså hon mitt ex, samma tjej
som jag satt & grät över på stenröset) Vi hade ju hållt uppe
kontakten rätt bra ändå under dom där 5-åren, sen vi hade
brytigt upp & bestämt "oss" för att kört på hela
vänskapsgrejen. Fast ju den här kvällen var hon riktigt PÅ, det var
snack om att jag skulle sova hos henne osv. & Jag var ju alldeles
eld & lågor. Det här var ju nåt som jag hade drömt om dom senaste
5-åren, att det skulle bli hon & jag igen. Jag hade ju inte lyckats
att komma över henne än, så det var ju rena drömmen för mej...
Men
sen när vi väl skulle hem till henne, & vi det var dags för att
äntligen återförenas efter vårt 5-åriga uppehåll.. så visade sig att
hon hade lyckats att träffat en annan snubbe där under kvällen.
Så för att göra en lång historia kort, så vart det ju tyvärr så att hon gick hem med den där snubben, & där stod jag med lång näsa & fattade ingenting.. & Den återföreningen som skulle ha blivit av, blev såklart inte det. Jag var förtvivlad & förbannad & så himla ledsen, jag gråt & gråt & gråt så sjukt mycket resten av den kvällen / natten. & Full som en nejlika var jag ju..
Sen gick det en 5 års period igen, utan tårar... Tills Januari här i år (snart ett årsen.)..
Det
var en fest som jag var på med bla. Fenomenet. & Det vart så att
jag tog ett lång snack med henne, sen mitt i allt så bröt jag ihopp
totalt, "all" skit som jag hade lagrat upp under dom senaste fem åren
kom ut. Jag bara brast i Fenomenets armar.. & självfallet så var
det ju så att hon (fenomenet) var en väldigt förlösande faktor i
detta. Så jag grät ut i hennes armar, & hon var så sjukt go &
snäll, hon höll om mej, torkade mina tårar & pussade på
mej. Det var så fruktansvärt skönt & förlösande.. sen att
många av tårarna som kom ur mej då var på grund av hon inte ville
ha mej, tro jag faktiskt inte att hon riktigt kopplade. För
hon såg ju mitt gråtande på sitt eget väldigt enkel spåriga sätt,
hon sa att jag hade en sne-fylla helt enkelt, det var ju inget mera med
det. & Jag ville inte förklara heller, skulle bara blivit
jobbigt för henne.
Hur som helst, sen efter det att jag hade gråtigt ut i fenomenets
armar så förlöstes mitt gråtande på nåt sätt, för typ bara en
månad efter detta så grät jag igen, på en fest hos en kompis..
Sen
dess har det följt med mig, så fort jag har
blivit full & disskutioner runt fenomenet har kom upp, så
har jag började jag gråta, iaf i hälften av tillfällena. &
Till sist så vart det faktiskt lite väl mycket, alltså dom senaste
månaderna här i höstas & förvintern, det har varit
så att jag har gråtigt över fenomenet "varje" gång jag har
varit full.... & Jag har inte lidigt så himla mycket av
det, de var / är ju sånt som behöver komma ut, fast jag lider dock
med min kompisar / vänner som har behövt genom lida skiten på "varje
fest"... Så nu har jag varit nyckter i drygt 2 månader, fast på
Lördag är det dax igen.. få se hur det går då???
Men det största dilemma i allt det här är att jag vill / behöver "måste" få gråta, fast jag lyckas som sagt inte att göra det nyckter. Jag måste komma över den där spärren på nåt sätt ?
En lösning vore ju att köpa ett flack öl, sätta mej själv hemma,
sätta på en Lars W skiva & supa mej helt dyng.. sen gråta ut
riktigt ordentligt.... Nää allvarligt, fy fan va det vore
tragiskt!!!
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [6]
I går när jag kom hem vid typ 18:oo tiden så låg det en lapp innanför dörren, det stod: från & med den 20 Dec så stänger vi av elen tills dess att detta belopp är betalt...
Så det var bäcksvart i lägenheten ingenting funkade, jag satt mej i soffan ett tag & bara dum stirrade ut i mörkret. Sen efter en stund så tröttnade jag & gick hem till kompis, fast den stackarn var sjuk.. så jag fick gå vidare till min mor istället. Så jag satt hemma hos morsan i en dryg timme & passa då på att äta lite.. samt att låna lite värmeljus.
Sen efter det så gick jag hem till en annan kompis & satt hemma hos honom ett tag, & pratade om livets små missöden. Men till sist så var jag ju tvungen att gå hem igen, så jag kom hem igen runt 21:oo. & Då hade jag absolut ingenting att göra.. ingen Tv ingenting... så jag gick & la mej. Så jag låg där i sängen & tänkte(som vanligt alldeles för mycket)
Men mitt i allt, när jag låg där & funderade som bäst så ringde telefonen, jag gick upp & svarade. Det var E som ringde(en tjejkompis), hon ringde för att berätta att hon skulle åka bort nu på torsdag, hon skulle vara borta i 3- veckor & jag kunde då få låna hennes lägenhet under tiden. Jippi!!!
Till saken hör att jag har inte nämnt nåt till henne om att jag ligger efter med en massa räkningar osv. & Att min el skulle stängas av.. Så hela grejen med att hon ringde mej bara 4- timmar efter det att jag hade blivit varse om att elen hade blivit avstäng & just erbjöd mej en bostad, känns nånstans jävligt skrämmande... Fast jag klagar ju inte, sjönt med lite flyt för en gång skull :) NU handlar det ju i & för sig om "bara" 3- veckor, men det hade ju inte kunnat kommit lägligare. Jag kommer verkligen njuta av dom här veckorna med el & allt!!!
Bara tanken på att få komma bort från min egen pisslägenhet i några veckor känns helt ljuvligt, jag bodde ju hos B en vecka här i somras, & bara den veckan var helt underbar.
Men jag måste ju erkänna att jag lider dock lite med Huvet, som får sitta alldeles alena där ute i "skogen", men jag får åka ut & hälsa på.... ;)
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [7]
Nu har en helg passerat igen & det är alltid lite jobbigt med helgerna. För nåt som jag tänker på åtminstonde en gång varje helg är: Undrar vad fenomenet har gjort / gör...?
Självklart får hon göra precis vad hon vill, det är ju inget som jag kan på nåt sätt kan göra nånting åt, eller på nåt sätt styra över. & Jag har ju faktiskt ingenting med det att göra heller.. Men på nåt sätt så stör det mej ändå.. självklart så vill jag att hon ska vara lycklig, & ifall nån kille kan ge det till henne om det så bara handlar o en kväll, så är det klart som fan att hon ska ha det / han. Men det faktorn som jag verkligen stör mej på gällande detta är ju att den här killen förmodligen inte inser vad han håller i sina armar, för han handlar det säkerligen om att komma innanför hennes trosor & det gör mej fan förbannad.. fast att hon nu &så är med på noterna & bara vill hångla av sig / få en stund av närhet lr är väldigt sugen helt enkelt.
Men jag tycker ändå att det är väldigt orättvist, för den här killen lr killarna som hon träffar & är med när hon går ut, värdesätter ju inte henne alls lika högt som jag gör. Men ändå så är det dom som får vara med henne, & inte jag som skulle göra bara mycket för att få vila i hennes armar igen & får att få kyssa henne igen.
En annan sak som jag tycker är väldigt orättvist gällande fenomenet, är att jag inte "vann hennes hjärta".. alltså att hon inte ville ge oss en chans. Sen om det hade funkat det vet jag ju inte, men det är ju där som jag tycker att vi borde ha fått en chans. Man kan ju aldrig veta för än man har testat.... Det hade ju kunnat blivit fiasko & hållt i typ 2-veckor bara, men det hade även kunnat bli hur bra som helst & hållt i flera år.. fast nu fick jag / vi aldrig veta hur det hade kunnat gått.
Nu vet jag "att det finns flera fiskar i sjön" & "mister man en så står det tusen åter", & en massa annat dravel..... Saken är bara det att Fenomenet är den andra personen som jag någonsin har varit riktigt riktigt kär i, alltså i hela mitt liv! Jag har skit svårt att trilla dig & bli kär, vilket jag tycker ä väldigt synd för det är verkligen helt underbart att var just kär. Men det sitter verkligen lång inne på mej, jag har verkligen skit svårt att väcka känslor för tjejer överlag.. Men sen när jag väl får känslor för en tjej, å till & men kanske blir just kär, då blir jag det rejält i stället. Men det händer som sagt inte speciellt ofta, en gång var 10:de år typ. Jag har ju varit ett svin många gånger, iaf när jag var yngre. Då jag kunde vara tillsammans med en tjejer enbart för att få ha sex med henne, fast det var ju ALDRIG nåt ändå..
Iaf jag tycker ju att när jag väl vart (riktigt kär) för första gången på över 10 -år i hon fenoment, varför fick jag inte var det lyckligt då, iaf ett tag... Alltså jag kan känna mej känslomässigt handikappad när det gäller det här, just att känslorna på nåt sätt sitter så himla lång inne i mig. Jag har ju kompisar som nästan kan bli kär i en tjej, bara för att tjejen ifråga väljer att pratar med dom. Självklart överdriver jag nu, men jag känner ju folk som har väldigt lätt att trilla ditt & få just känslor för andra, tillskillnad från mej som VÄLDIGT SÄLLAN får dom där känslorna..
Jag har ju nämnt lite om mitt senaste förhållande, & det var med en tjej som var helt underbar på alla sätt, & hon var så himla go & snäll J. Så jag & J hade i hopp det ett tag där -98, men det var inte ett "riktigt" förhållande utan det var mera ett KK förhållande. Fast sen började J kära ner sig mera & mera i mej, & till sist så kom hon med ett ultimatum # Allt lr inget # just för att hon inte pallade med mera.. & Jag vill så himla gärna satsa fullt ut # Allt # för det kändes verkligen som om det skulle kunnat funka riktigt bra.. Men, jag kände ingenting.. alltså hon var hur underbar som helt & vi storm trivdes ihopp, allt var väldigt gemytligt, det var "bara" det att jag inte hade några känslor för henne (jag var inte kär)
Så vi gick skilda vägar tyvärr, & har ingen kontakt alls med varandra idag. Fast jag brukar faktiskt se J ibland på Stan med barnvagn, så hon är ju mamma nu.. jag måste ju erkänna att det svider lite att jag "släppte henne", men å andra sidan så hade det ju inte varit rätt mot varken henne lr oss att blivit tillsammans med varandra, enbart för sakens skulle & för att vi passade ihopp. Det skulle aldrig ha funkat..
Hur som helst så hoppas jag iaf innerligt att det inte tar ytligare 10 -år, innan jag få "ramla ut för stupet igen"..
Men jag ska väl ändå inte klaga, det finns säker "många" medelålders män där ute som aldrig har varit med en kvinna.. & som bara har en kvinnlig bekant i sitt liv, deras egen mor. Så min situation i sig är väl inte den värst tänkbara, men det är ju ändå jävligt jobbit & framför allt väldigt svårt att tackla..
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [7]
Nu tänkte jag att jag skulle skriva en positiv blogg.. (från sett all misär) Om ett väldigt kärt ämne, nämnligen 80-talet.
I går så satt jag på kursen & lyssnade på musik & då kom en tjej fram till mej & sa: Mötley crue!!!
Sen var samtalet igång.. låten jag lyssnade på var "your all i need". Hon sa att hon inte hade lyssnat på bla. Mötley sen hon var 15-år, ändå så kunde hon citera först stycket i "your all i need", samt att hon kunde namnet på skivan som låten var med på. (jag är impad!!!)
Sen började hon berätta om när hon var 15 år(1987), hon sa att hon hade ett typist flickrum med rosa tapeter & en himmels säng.. sen som en stark kontrast mot det "gulliga" så var hennes väggar affischerade med Mötley planscher & annat godis. & Som kronan på verket så hade hon en stor affisch på Nikki sixx ovanför sängen, som hon sa att hon brukade ligga & kolla på, & drömma sig bort. *L* (det är vackert, poesi)
Sen drog hon upp flera andra band som hon brukar lyssna på under sina ungdomår.. Tex. Scorpions, Guns n Roses, Hanio Rocks, Posion, Helloween, Skid Row, Europe, Sha-boom m.m
Jag bara satt & mös när hon berättade, hon berättade även att det var typ "krig" mellan undomarna & vilken grupp det var som gällde, så det fanns typ olika läger. Dom som gillade Guns n R & dom som gillade Europe, osv... hon stog i det här "slaget" på Guns n Rosen sida berättade hon.
Fan, jag önska ibland att jag vore typ 7 år äldre, det måste ju ha varit drömmen det.. tänk om man hade fått varit 15-år 1985, då hade man varit med om ALLT detta & fått varit DÄR när allt detta hände.
Appropå 80-talet så måste jag ju inflika en sak till, jag säjer bara: Bosse Larsson.. Ny gammalt på Julafton. Det symboliserade hela julen, iaf när jag var liten, ingen jul utan Bosse... Så var det på det glada!!! :)
Okej, jag får hålla med om att Bosse L var så klämkäck så det var äckligt, men han var ändå Mr: jul på nåt sätt.
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [4]
( Jag har ju förmodligen fått det att låta som att jag aldrig kommer träffa någon, men självklart kommer det väl komma nån för eller senare.. sen om denne är ett bergtroll lr inte, det kan jag ju inte svar på :)
Iaf nåt som jag stör mej på nåt så förbannat på gällande detta, är att jag tror att om typ 2-år när jag mår riktigt bara.
Alltså när jag har fått ett bra jobb & bor nånstans där jag verkligen trivs & allt annat bara flytter på, inga skulder lr obetalda räkningar m.m. Jag kanske till & med har lyckats hitta mej själv. (så min fysiska samt psykiska hälsa är närmast på topp)
Så när jag står där om typ 2 år, då jag mår riktigt bara helt enkelt, då lovar jag att en tjej snubblar in i mitt liv. & Det är så dax då.. Självklart kommer jag bli väldigt glad då, men det är ju trots allt nu som jag verkligen behöver den närheten & värmen.
Jag menar då så kommer jag med all säkerhet vara starkare än någonsin, & jag har nu levt ensam så pass länge att jag på nån nivå inte "behöver" nån annan.(jag har vant mej...) Utan det är ju nu när allt är som svårast som man behöver nån, som stötar en & kan trösta & förstå en, & även det där att få känna sig behövd & älskad.. För om jag nu tar mej igenom det här helt själv, vad ska jag då med någon annan till igentligen??? Det är ju ändå när man är som svagast man behöver någon som bäst.
Om man mår prima & kan hålla sig flytande / över ytan, så känner ju inte jag nåt behov av någon annan.
Jag är ju jävligt bitter nu.. mina tankar kan ju förändras under tiden gång.
Men jag tycker ändå att det är så jävla orättvist att man inte får det man vill ha, just när man som bäst behöver det!!!
Jag ska dra ett exempel: Tänk dej att du har haft ett jobb i typ 7-8 år(en symbolisk siffra :), & du får en riktig skit lön..
Så du lever verkligen på exstistens minium, & du kan verkligen inte unna dig nånting alls...
& Chefen har ingen möjlighet att höja din lön heller, han ge er så mycket som han har råd med, det är en jätteliten firma & ni är bara två anställda. Sen få firma ett riktig uppskjut efter alla år, så helt plötsligt så kan chefen ge er en regäl löneförhöjning.
Ni får höjd lön med hela 30:- i timmen, så ni går från typ 80:- /tim till 110:- /tim.. så nu efter typ 8 år av "misär" så kan du nu börja få lite livskvalite igen.
Du är självklart skit nöjd över detta, & tar verkligen var på dom där extra slantarna som du nu får över, efter din första riktiga lönen. Sen går du & köper dig en lott.... & på den lotten så vinner du en miljon..
Självklart blir du jätte glad över din vunna miljon, men skulle det inte kännas för argligt att du inte vann detta nåt år tidigare, när du levde riktigt risigt & verkligen hade haft större användning av pengarna.. Det blir ju lite "kaka på kaka"..
Nu framstår jag säkert som en riktig knäppis, men så här tänker / känner jag iaf...
" Varför är inte allt "godis" som delas ut bland oss människor, mer jämt fördelat "
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [4]
