Hej, mina blogg vänner!

Det var riktigt länge sen jag skrev nu. Så Varför var det nu så längesen jag skrev då ?

Jo, jag gick ju på en kurs här som jag var klar med här för en vecka sedan. Så nu är jag arbetslös... Iaf i den kursen som jag gick så ingick en 6- veckors praktik, jag spenderade mina 6 v. på en skola, där jag funkade som nån form av elevassistent åt lågstadie elever. Kul som fan var det, fast dom körde helt slut på mig dom små liven, så jag orkade / han inte skriv nåt här inne (trots att jag verkligen ville) Och till den här historian hör att, i börja på min praktik (första veckan) så fick jag i hopp det med en av skolbarnen mamma, jag är fullt medveten om att det är jävligt illa. Fast jag var ju BARA en praktikant som sagt!

Iaf, för att göra en lång historia kort, så kan jag säga att min "8-års svit" är här med bruten. I natt tex. så låg hon & jag och idkade fram till 6:oo i morse. Så min bitterhet & framför allt Ensamhet är här med borta.. Okej kanske inte fullt ut, men jag (vi) jobbar på det. Hon är verkligen helt underbar den här kvinnan som jag har träffat. Hon får gå under namnet: (shit va svårt) Junie, säjer vi. Om jag ska berätta lite kort om Junie så är hon fem år äldre än mej, hon har två döttar 8 & 13- år. Hon har mörka vackra ögon och långt mörkt hår.

Jag kommer skriva mycket mera om Junie, fast det får bli lite längre fram. Saken är ju den att jag har ju dragit igång hela de här grejen med Fenomenet här inne, & det har känts så himla skönt att få skriva om det (Rent Terapeutiskt) Så jag känner att jag verkligen behöva avsluta det här med Fenomenet... Så några bloggar till här fram över kommer involvera främst henne, men sen lär det med all säkerhet bara bli Junie för hela slanten.   

Jag vill även passa på att tacka er som har skrivit till mej under den här tiden som jag har varit frånvarande. Så från mej till er: Ett stort TACK! Jag kommer att svar på era kommentarer snarast...