Nu blir det prat om Fenomenet igen, saken är den att ibland så känns det riktigt bra, alltså jag saknar inte henne nåt nämnvärt & känner att jag kan leva med det. Men sen ibland så kommer det rejäla svackor, då jag bara tänker på det som har varit.. & det som kunde ha blivit.

Jag är inne i en sån svacka nu & har varit där i lite över en vecka.

Fast nu börjar jag komma ur den igen..

Varenda gång jag kommer ur en av dom här svacka så kommer över mej, så hoppas jag alltid att just den svackan ska var den sista. För när jag inte befinner mig i dom här svackorna så mår jag ju riktigt bra. Så jag hoppas återigen nu när jag är på väg upp, att den här svackan som har varat ett tag nu verkligen är just den sista.

I går så var det riktigt jobbigt, hade en riktig piss dag. Jag saknade Fenomenet så sjukt mycket, men nu känns det som sagt bättre igen.

Här om dan så fick jag för mej att jag såg Fenomenet, det var en bil som åkte förbi & då tyckte jag mej se F i bilen. Jag vet ju att det inte var hon, men för en kort sekund där så trodde jag ändå det. & Detta har hänt flera gånger det senaste halv året.

Som jag har varit inne på förut så kan jag känna igen / se Fenomenet igenom andra tjejer, det kan handla om hur en tjej står, lr hur hon rör sig. Det är oftas rätt små grejer, men jag kan ändå koppla de till det henne. Men sen finns det självklart saker hos henne som ingen annan kan "efterlikna", som hennes röst, dialekt & hennes skratt, allt detta tror jag faktiskt att hon har patent på. *S*

Sen lika hennes leende, hon är en sån person som ler med hela ansikten, så när hon verkligen ler så bara skiner det om henne. Sen hennes ögon, dom har jag ju nämnt förut, hon har dom mest underbaraste av ögon. Stor ljusbruna rådjurs ögon, jag får nog säja att hon har dom vackraste ögon jag någonsin har sett (dessvärre har jag aldrig sagt detta till henne)

Ja, vad kan jag säja.. saknad som sagt..

Det har inte gått en dag det senaste 1 ½ året som jag inte har tänkte på henne, hon är det först jag tänker på när jag vaknar & det sista jag tänker på när jag somnar. Jag längtar ju till den dagen då jag kan komma på mej själv: Fan, jag tänkte ju inte på F en enda gång igår!

lr ännu bättre: Fan, jag har ju inte tänkte på F på FLERA dagar nu! När jag kommer ditt så har jag kommit väldigt långt. Sen när detta blir det kan ju bara tiden ut visa, jag längtar iaf.

Nåt som  jag undrar över, är om jag går igenom hennes tankebana ibland ? Även om jag nu kanske bara finns där en gång varannan månad, så spelar det igentligen inte så stor roll.

Bara jag finns där Ibland... i hennes tankar.

Än en gång så tänkte jag avrunda genom att låta Lasse för min talan:     

" När du står ensam kvar på tå

När ytan inte går att nå
När du träffat botten

Kom ihåg mig då

När du tagit första bästa tåg
Och ger vad som helst för en dialog
När du står sist i kön
Kom ihåg mig då

När vintern gömmer dina spår
Så att du inte hittar hem
När du är vilsen i en
vinternatt, igen
Kom ihåg mig då

När det blir varma sommardagar
Kom ihåg mig då
Kom ihåg mig då
När vinterisen ligger klar
Kom ihåg mig då
Kom ihåg mig då
Här finns du kvar

När du står på toppen och tittar ner
Och det är ljust vart än du ser
När du har vunnit
Kom ihåg mig då

När du får spring i dina ben
Och jordens dragningskraft är klen
När du är luften
Kom ihåg mig då

När våren öppnar sina dörrar
Och du tar den långa vägen hem
När du sitter på "uteserveringen"
Där vi satt, igen
Kom ihåg mig då

När det blir varma sommardagar...

När varje dag känns likadan
Och när det skymmer över stan
Och när du drömmer
Kom ihåg mig då

När du har varit i alla vrår
Och du har testat allt som går
Och när du tröttnat
Kom ihåg mig då

 När det blir varma sommardagar..."