...och det jag älskar

Är min största fruktan

Att tröttna

Jag älskar från topp till tå och av mitt hela hjärta

..mörkret i mig. jag är inte den som omgivningen tror.

Att finnas men inte vara är inget man ska sträva efter

...mig själv. vet inte om omgivningen tror på mig. Jag tror på mig trots allt

förändras

Ändras till det sämre

Hatar när det blir men skulle helst vilja gå i ide

Är något för andra

Jag har ett "ordnat"

Men jag undrar om jag inte skulle behöva........

Och har klickat sig genom de få inlägg som finns?

Är det någon som "kommit på" vem jag är?

Och antydningar

Kan ge oväntade reaktioner

Men att fråga rakt ut direkt är bra

Varför har jag så svårt för att hävda mig själv ibland, säga vad jag tycker?

Jag är otydlig och svår

Men jag älskar, det är bra

.... i närheten

Beklagar och inte förstår

Har dom inte tittat klarsynt i spegeln

i mig själv och i själen

Lever jag

Kan inte leva

Utan din närhet

Jag har gått med bomull i skallen och feber i 3 dagar

och inatt och idag har jag sprungit på toa

Trött jag blir

vetskapen att kunna rasa ihop närsomhelst

Är ganska enkelt

Senast var förra veckan och resulterade i en natt på KS

Det är nog värre för omgivningen än för mig

Att få frågan om vilket år det är och svara fel är ju ganska lustigt iaf

(minne?)

Jag måste överleva

Det som jag håller så kärt kommer inte att finns mer

Att det sker nu är ännu värre, jag vill inte.... men det är ett måste

Av kärlek

Jag cyklar fram på en smal grusväg.

Egentligen bara 2 spår med en gräsremsa i mitten.

Skog till vänster och ett rapsfält till höger.
Dofterna som blandas, raps och frisk skog fyller mina sinnen.

Det är vindstilla och det enda som hörs är gruset som knastrar sådär härligt som grus kan göra under ett par cykeldäck.
I övrigt inga ljud, inga fåglar, inga bilar, ingenting

En liten bit fram ser jag en övergiven traktor. Tycker att den står lite udda, nästan ända ute på grusvägen.

Jag kommer fram till en sjö där det ligger en eka och guppar i vattnet, upp och ner

Jag sätter mig på en klippa och försöker höra något ljud

Allt är tyst

Inte ens träden låter

Men doftar

Tyst

underlig anledning har jag inget problem med känslan när snön faller

Det är ju helgalet egentligen, jag hatar vintern men gillar ljuset som kommer i slutet av mars

Gillar det jag ser och vill ha en rejäl snöstorm

Det hade livat upp

Är att tro att man ska klara allt på en gång

Dessutom blir jag frustrerad när det inte fungerar

Ska kika på problemen imorgon och fixa det som är kvar