KOSTDEBATTEN

Fråga #21
Till Uffe Ravnskov och Ulf Bohman

Till Ravnskov: Varför väljer du att referera till s k ”bantarstudier”?

Till Bohman: Varför väljer Livsmedelsverket att inte använda resultaten från s k ”bantarstudier”?

 

Fråga #20
Till Ulf Bohman och Annika Dahlqvist

Vad är ILSI? Och vad har du för åsikter om deras verksamhet?

 

Till Eva Kullenberg och Lars-Erik Litsfeldt:

Till Eva Kullenberg:
Varför välja en tallrik med övervägande kolhydrater till en diabetiker, när de inte tål just dessa?

Till Lars-Erik Litsfeldt:
Varför välja en tallrik med mycket fett till en diabetiker, då en vanlig komplikation är hjärt- och kärlsjukdomar?
 

Anna Hallén har skickat in en kommentar till Eva Kullenbergs svar på fråga #17

Evas svar på den frågan hittar du HÄR

Jag har valt att lägga Annas kommentar i svart text och Evas svar i blå text.

Här kommer kommentar och svar:

Jag håller inte med.

MEN för att vi ska föra debatten vidare så utgår vi från att du har rätt. Då kommer min följdfråga på ditt svar. Vi utgår alltså från att vi har en korrekt rekommenderad kost för diabetiker, varför är det då så skrämmande många som har kvar sin övervikt och till och med ökar den? Varför lyckas de inte? Varför blir de sjukare och sjukare? Varför är det så många diabetiker som inte håller kostråden? Vi kan ju inte bara ta i hårdare med något som från början inte fungerar, det skapar ju bara dåligt samvete hos de som misslyckas med det omöjliga.

Jag arbetar med Svenska Näringsrekommendationer som grund. Vi äter inte efter SNR. Alltså kan de inte skyllas för ohälsa, varken hos personer med diabetes eller övrig befolkning.

Vi äter för mycket fett, för mycket socker och alldeles för lite fibrer. Hade vi ätit efter SNR och haft den ohälsa vi har, så hade SNR kunnat skyllas för det, men det gör vi alltså inte.

Jag anser att det är många orsaker till att alla inte följer kostråden enligt SNR. Det krävs att man äter betydligt mer bär, frukt, grönsaker, rotfrukter och spannmål än idag. Det krävs att sockermängden minskas från dagens 42 kilo till hälften. Vi bör äta regelbundet, vilket många inte gör. Hela vår livssituation påverkar hur vi mår, stress, motion, rökning, alkohol med mera.

Hade jag haft en enkel lösning till hur jag skulle få alla att äta efter SNR hade jag givetvis redan löst frågan! Men så enkelt är det ju inte. Vi är alla olika och vi har alla ett eget ansvar för vårt liv. Vi har tillgång till allt – hela tiden.

Att halva svenska folket väger för mycket, beror på att vi äter för mycket, vi äter fel och vi rör oss för lite.

Det är stor skillnad på typ 1 och typ 2. Men ingen vill har njurar som slås ut, sämre syn eller amputerade fötter, oavsett vilken typ du är. Sjukdomarna skiljer sig så pass mycket att de borde ha varsitt namn. Men en sak har de gemensamt, de kan inte hantera kolhydraterna i kosten.

Diabetes typ I och diabetes typ II är två olika diagnoser. De behandlas olika, även om grundstenarna i behandlingen är kost/motion/medicin och en insulinbrist. Det finns ingen diagnos som heter ”kolhydratöverkänslighet”.

Kan det vara så att det finns fler rätt sätt? Och att det finns alternativa lösningar till de diabetiker som inte lyckas efter kostrekommendationerna? Att det finns alternativ till de som inte klarar av att hålla gränsen ”lite av allt”? Kan det vara så att INDUVIDUELLA lösningar kanske är betydligt bredare än att bara justera lite i tallriksmodellen?

Visst kan det finnas fler sätt än mina rekommendationer för att må bra. MEN, jag har ingen intention att arbeta efter något annat än SNR. Målsättningen med SNR är att ge så många som möjligt en god hälsa. Det tror jag är viktigt. Enskilda specialkoster kan passa vissa individer, men inte alla. Jag arbetar efter SNR, inte tallriksmodellen. Den kan vara ett hjälpmedel, men är inte allt.

Slutligen, när person efter person blir friskare av LCHF kosten, varför finns det ingen nyfikenhet? Bara ett massivt motstånd.

Denna frågeställning kan vändas. Det finns många som äter enligt SNR, och det fungerar utmärkt. Varför inte intressera sig för det? Ett individuellt kostråd av en dietist är inte ”tallriksmodellen”. Som dietist tar jag gärna en seriös debatt och diskussion, men jag anser inte att LCHF är en bra metod i längden. Jag lyssnar på argument, men hittills ser jag inget som kan få mig att tycka att fria mängder fett, stora mängder kött/fisk/ägg, uteslutande av  spannmål/bröd, ris, majs, ärtor, bönor, linser, frukt, bär och grönsaker skulle vara en bra kost. Det medför risker av olika slag, bl a för lite fibrer, för lite av vissa vitaminer, antioxidanter och flavonoider. Dessutom är det ur ekologisk och miljösynpunkt fullkomligt fel.

Jag tror t ex inte på hälsokostens mirakel, men när jag fick se att ett preparat mot värk som fungerade på person efter person, så fick jag backa. Jag fick ändra mig. Jag har ingen aning om varför det fungerar på värk. Men jag har inte träffat någon som inte blivit bättre. Så bort med prestigen. Jag hade fel. Jag ändrade mig. Enkelt. Men som mina klienter uppskattar att jag var öppen för resultat och erfarenhet, att jag inte fortsatte att blint hålla på mitt.

Jag följer forskningen. Jag lyssnar på argument. Jag är nog den enda dietist – så vitt jag vet! – som tar en öppen debatt. Men, jag gör inte det för att bli ”omvänd”. Jag arbetar efter det som följer forskning och beprövad erfarenhet och det jag i dagsläget anser främja folkhälsan. Det är mitt ansvar som legitimerad dietist. Det jag däremot ser som ett mycket stort problem är att inte fler dietister tar en öppen diskussion och vågar stå för sina åsikter.

Frågan är ställd av Annika Dahlqvist och är riktad till Ulf Bohman på Livsmedelsverket:

SLV:s lista på 72 studier som visar att mättat fett är farligt är ju svår att, som icke forskarutbildad, sätta sig in i och svara på. Vilka är de 5-10 viktigaste studierna som visar att mättat fett är farligt? Och då menar jag inte sådana som visar den ena eller andra effekten på kolesterolvärden, eftersom jag tycker att de är tämligen ointressanta, utan på hårda ändpunkter som sjukdom och död, och andra reella hälsovariabler.