Godmorgon! Idag kommer min recension av Patrik Sjöbergs bok Det du inte såg som han skrivit tillsammans med Markus Lutteman. Och nu tänker nog många. Men varför får hans bok som är så tragisk och självutlämnande bara två tummar. Så det måste jag nog förklara lite närmare. Jag jobbar ju som lektör/författarcoach och har fått in liknande manus, där någon skriver om hur de blivit utsatta för sexuella övergrepp som barn. Flera inom idrottrörelsen. De har suttit och först funderat i många år om de ska skriva om detta och när de bestämt sig har det tagit dem nästan lika lång tid att skriva. Jag har läst många riktigt bra skrivna manus, bättre flyt i texten och med bättre gestaltning än denna. När vi jobbat klart och det är dags för dessa personer att skicka till förlag blir de tyvärr refuserade överallt. Eftersom de redan har ett ganska dåligt självförtroende utav det som hänt orkar de ofta inte fortsätta försöka. Många har inte råd att ge ut på eget förlag, så manuset åker tillslut ner i en låda. Bara för att personen heter Svensson eller Johansson, är en helt vanlig människa som ingen känner till. Jag är alltså lite anti till kändislitteratur. För jag vet att deras tragiska berättelse ofta kommer ut på grund av deras namn och kändisskap inte för att manuset är suverränt skrivet. Nu fick jag denna bok av förlaget och då tycker jag att det är intressant att läsa en "kändisbok" som omväxling. Men jag beställer aldrig liknande böcker själv. Då ska det handla om någon som gjort något stort och intressant. Så nu när jag ska läsa om familjen Kennedy, känner jag att den kommer att passa mig bättre. Ja, det är vad jag tycker. Men jag har med denna som julklappstips, för jag vet att många friidrottintresserade sitter där hemma och önskar sig sig just denna bok i julklapp.

Det du inte såg (inbunden)http://www.norstedts.se/bocker/utgiven/2011/Var/sjoberg_patrik-det_du_inte_sag-inbunden/


Recension av Patrik Sjöbergs och Markus Luttermans biografi Det du inte såg

Boken är utgiven på Nordstedts (2011) och innehåller 413 sidor.

Patrik Sjöberg är en av tidernas mest kända idrottsmän. Han har vunnit ett VM-guld, tre OS-medaljer och innehar fortfarande Europarekordet i höjdhopp.

Markus Lutterman är journalist och författare. Han har tidigare skrivit böckerna El Choco och Utsatt. Till vardags arbetar han som webbredaktör på Nerikes Allehanda. Källa Norstedts.

Handling: I den här boken som Patrik Sjöberg skrivit tillsammans med Markus Lutterman, berättar han öppet om de övergrepp han blev utsatt av sin tränare Viljo Nousiainen när han var liten. Viljo Nousiainen kom tidigt in i Patrik Sjöbergs liv och även med andra småkillar som han tränade i friidrott. Viljo blev senare tillsammans med Patriks mamma, men troligen av andra orsaker än att det var henne han älskade. För Viljo Nousiainen var pedofil och tyckte bäst om att umgås med de yngre pojkarna.

Patrik berättar även om sin långa karriär och sin hårda väg till världsrekordet i höjdhopp, som då blev 2.42 cm.

Något sunt liv levde han inte trots att han var idrottsman. Han både festade och rökte mycket. På träningar och tävlingar var det jämt fest och ofta slutade med en tjej på rummet. Något som Viljo hade svårt att acceptera. Patrik Sjöberg tjänade snart mycket pengar och på den tiden fick man kontanter i ett kuvert och ingen hade koll på hur mycket som gavs. Han köpte häftiga bilar och levde ett liv i lyx. När Patrik skulle mönstra in till militärtjänsten försökte han allt för att slippa, men han kom inte undan. Då flydde han från Sverige. Han har haft kronofogden efter sig och blivit tagen för fortkörning ett antal gånger

Patrik Sjöberg erkänner i boken att han även gått på kokain. Men när hans dotter föddes började han äntligen fundera över sitt liv och dottern har fått honom att tänka annorlunda på sitt sätt att leva.


Visst är det en tragisk berättelse om ett barn som råkat ut för övergrepp. Något inget barn bör utsättas för. Men jag känner ändå att det finns många okända personer som skriver om liknande berättelser, eller har varit med om ännu värre övergrepp. Men bara för att de inte är ett känt namn är deras chans att få ut sitt manus nästan minimal. Och deras manus kan många gånger vara mycket bättre skrivet än denna bok, som inte var något speciell när det gäller berättarspråket och gestaltningen. Sedan har jag aldrig varit en fan av Patrik Sjöberg. Tyckt att han festat för mycket som idrottsman och smitit ifrån sina skyldigheter här i Sverige.  Tyvärr fick jag ingen större sympati för honom när jag läste denna bok, förutom att det var tragiskt att han blev utnyttjat av sin tränare.


Betyg 2/5 Kristina Simar 2011-11-28 (120) www.kristinasimarlektor.se

 
Kategori:   böcker Permalink
Kommentarer:

Skriv en kommentar:

Kommentarer är avstängda för detta inlägg