Hej! Idag ger jag fem hjärtan till en otroligt vacker diktsamling som är översatt från persiska. Det är Azita Ghahremans Dikter: 4 diktsamlingar.

http://www.smockadoll.se/files/forfattare.html

Eftersom jag aldrig läst persisk litteratur förut så känner jag att jag inte vågar ge mig på en analys av vad Azita Ghahreman skriver i sin vackra poesibok Dikter: 4 diktsamlingar. Jag låter känslorna styra istället och berättar vad jag kände när jag läste boken. Jag läser annars mycket böcker som är översatta från persiska och tycker att i stort sätt alla dessa författare har ett poetisk skrivsätt. Texterna är alltid vackert skrivna och händelserna mycket väl gestaltade. Även karaktärer och miljöer. Jag har heller ingen större erfarenhet av poesi överhuvudtaget.

Nu har jag alltså läst Azita Ghahremans Dikter:4 diktsamlingar.

Boken är utgiven på Smockadoll Förlag (2009) och innehåller 167 sidor plus ett efterord skrivet av Rakel Churkri. Översättning har gjorts av Sohrab Rahimi och Kristian Carlsson.

Boken är uppdelad i fyra diktsamlingar som är skrivna mellan 1990-2009.

I efterskriften berättar Rakel Churki att Azita Ghahreman gav ut sin diktsamling Evas sånger hemma i Iran utan att tala om det för sin dåvarande make, som upptäckte boken i en affär. Hon förnekade av rädsla att det var hennes verk . Som hämnd fick hon se flera av sina böcker brännas upp. Flera gånger. Först i Sverige publicerades dikterna exakt som författaren hade tänkt sig. Dikterna har erotiska undertoner och religionskritik. Något som inte finns med i de iranska utgåvorna.

Det som är så härligt med dikter är att man kan läsa dem hur många gånger som helst och hela tiden hitta nya budskap. Jag läste denna diktsamling två gånger och kommer att läsa den många gånger till för jag upptäcker nya budskap varje gång jag läser. Azita Ghahreman är en otrolig ordkonstnär och använder sig av vackra metaforer. Även om jag tyckte mycket om alla dikter så är det två som fastnat mest i mitt huvud. Det är en dikt som heter Stening. Den börjar så här:

Med blå klänning

täckte de över henne

håret hade kapats av

och huden var full av skåror;

samtidigt som de bar iväg henne i kedjor och rep

stod hon på trappan och sa:

”Men jag säger er

sedan länge har er måne dött,

jag såg det med egna ögon

att fyra ondsinta fåglar

drog iväg månen med näbbarna –

det är lång tid kvar tills er sorg blivit mjölkvit

och himlen får dricka upp det gamla

och månen kan komma fram igen”

Hon sörjde och grät

men de stenade henne

och täckte de ljusa ögonen

med en svart sjal …

Jag kan verkligen känna kvinnans vrede och hat mot de som kastar sten på henne. Samtidigt vill hon inte visa vad hon egentligen känner. En mycket stark dikt.

Gömstället

Var har du nu ditt hem?

Alla vägar

slutar vid barndomens ödemark,

hos en flicka med iturivna skolböcker

bakom en stängd dörr.

Var inom dagens tysta ram

på jordens axel

finns nu höstens dofter?

När de leriga stövlar

och piska och hån

passerar våra drömmar

och de framdukade händerna.

När det i rädslans och förtvivlans gränder

inte finns annat kvar än

hjärtat som ska förlåta

och händer som ska smeka.

Var finns dina händer nu?

Denna dikt får tala för sig själv. Otroligt känslosam och vacker med ett budskap som kan tolkas på många sätt. Läs denna underbara bok och tolka de vackra dikterna på ditt eget sätt.

Betyg 5/5 Kristina Simar 2012-02-20 (17) www.kristinasimar.se