Den här romanen I sinom tid någonstans av Lars Eriksson Wiström har jag recenserat eftersom författaren frågade mig om jag var intresserad. Jag vet tyvärr ingenting om vem författaren är, men det gör ingenting. Jag hade en trevlig läsning ändå.

http://www.hostensbocker.se/book-9789163390715

Recension om Lars Eriksson Wiströms roman I sinom tid någonstans

Boken är utgiven på Ekvation Förlag (2011) och innehåller 448 sidor.

Handling: Berättarrösten är en svensk man utan namn och boken är skriven i jagform. Boken skildrar mannens liv i Latinamerika mestadel i Quito som är huvudstad i Ecuador. Mannens första resa gick Guatemala i januari 1969. De var sex upplevelselystna ungdomar som rest med ett kylfartyg M/S Albany, rutten Bremerhaven – London – Halifax och nu Puerto Barrios. Läsarna får följa mannens i denna hans första resa och i stort sätt den största delen av hans liv som han tillbringar i Latinamerika. Om hans arbete som volontäradmistratör, kärleksaffärer, hans giftermål och tvåbarnspappa. Den senare skilsmässan och den dåliga kontakten med sina söner. Mannen berättar om intressanta resemål med förtjusande naturupplevelser och indianreservat. Om fattigdom och ett projekt som ska förbättra levnadsförhållandena för de fattiga invånarna i slummen söder om Guayaquils stadskärna. Där ska de förbättra bostäder, vatten och avlopp. Han berättar om goda vänner, men även om den ensamhet han känner ibland. Mannen berättar om sina tidigare alkoholproblem och om att han numera är helt nykter. Läsarna får även följa med honom till sin uppväxt i Västernorrlands län, där han berättar om sina förfäder och sin familj.  

Eftersom den här romanen kändes mer som en självbiografi, så kände jag mig tvungen att fråga författaren om hur det låg till. Han berättade att det mesta var fiktivt, men att det fanns vissa självbiografiska inslag. Romanen innehåller mycket fakta och fina gestaltade naturupplevelser. Även de fattiga delarna av Latinamerika är detaljerat beskrivna. Ibland var romanen lite tung att läsa, för att i nästa stund vara en riktigt bladvänner. Den var även lärorik och intressant. Jag tyckte om författarens språk och sätt att uttrycka sig och boken innehöll mycket ord. Och just ett varierande språk är något jag tycker om i böcker. Kanske den kunde varit något kortare, men för alla som är intresserad av att läsa om Latinamerika från 1969 och framåt är det en givande roman.  

Betyg 3/5 Kristina Simar 2012-01-27 (8) www.kristinasimar.se