Igår var jag och hälsade på Ted och hans familj, vi fikade satt och pratade lite tyst så där ser ju inte alls ut som det var förr längre.
Allt är kaos i vardagsrummet står en sjukhussäng och där ligger Leif, han är bara skinn och ben nu och får bara fram små stön då och då. Resten av tiden sover han och tyvärr är det bra för då vet vi att han inte har ont hellre det har jag förstått än att han skriker av smärta.
Livet är så outhärdligt grymt ibland, en man som arbetat hela sitt liv och ska strax gå i pension, gjorde sitt bästa i sina ungdoms år och tog jobb på Varvet i Kalmar där han arbetade med asbets detta sjuka gift som ger just lungsäckscancer och det kallas även för dammlunga. Det är obotligt. Sjukt nu ligger han för döden för att han tog hand om sin familj och arbetade ihop till mat och tak över huvudet.
Läkarna har sagt att det är dagar kvar nu, och det är så sorgligt vet inte i skrivande stund om han klarat natten jag ber för honom och tänder ett ljus. Förra året var Leif här och tapetserade 2 rum i lägenheten förra året var han pigg och frisk...
Sen hände detta den 18 maj fick han beskdet att han måste ta med en anhörig till lasarettet...
http://blogg.passagen.se/kristallery/date/20090518
....
