kristen opinion

NU TAR VI NÄSTA STEG!

kristen opinion öppnar debattforumet Churchmill

Vi bryr oss inte om vilken kyrklig eller politisk hemvist du har, utan om vad Du säger. Bidrar Du till att höja, bredda, spetsa eller fördjupa debatten om kyrka, religion och samhälle vill vi publicera Dig.

Vi har saknat en sajt för OLIKA uppfattningar.

Nu finns Churchmill! Klicka HÄR eller på länken uppe till höger!

Kyrkans tidning skriver om satsningen HÄR.

Oavsett om man är positivt inställd till monarkin eller inte så är det en historisk dag i Sverige idag. Det är första gången en flicka föds som tronarvinge. När (kron)prinsessan Victoria föddes ändrades så småningom successionsordningen så vi vi fick kvinnlig tronföljd.

Den nyfödda flickan föds in i en tid och ett samhälle som bejakar och säkerställer jämställdheten mellan könen. Hon kommer att få tillgång till utbildning och även om hennes liv - så länge monarkin består - kommer att vara annorlunda än andras har hon stora möjligheter att påverka sitt liv och göra egna val.

Som nyfödd kommer hon att få all näring och mat hon behöver. Varmt, tryggt och säkert kommer hennes hem att vara. Hon får tillgång till vaccinationer och medicinska kontroller.

När hon blir äldre och kanske skaffar egna barn kommer hon att kunna få hjälp, stöd och vård under graviditet och förlossning. 

Dessa livsvillkor delar hon med få flickor i världen.

Selektiva aborter på grund av kön är ett världsproblem av stora mått. Vi har redan idag ett underskott på flickor. De flickor som föds får runt om i världen sämre och mindre tillgång till mat. På många håll får flickor ingen skolutbildning och tvingas bli gravida och föda barn när kroppen inte är mogen. Andra bestämmer över deras liv och kroppar.

Den vanligaste dödsorsaken bland kvinnor i världen är dödsfall i samband med graviditet och förlossning. Ett sätt att fira vår nyfödda prinsessa är genom att ge ett bidrag till t.ex. Röda korsets arbete eller genom att stödja den kristne läkaren Dennis Mukweges arbete för utsatta kvinnor i Kongo.

kristen opinion gratulerar de nyblivna föräldrarna och ber om Guds välsignelse över deras nyfödda flicka.

 Annika Borg 

Följ den böljande debatten om Svenska kyrkans identitet i Kyrkans tidning. I dagens nummer formulerar bland annat kristen opinion nio punkter om identitetsfrågorna och kyrkans debattklimat. Läs artikeln "Skarpt läge för kristen tro" HÄR.

Annika Borg 

kristen opinion gratulerar Mark Levengood och Jonas Gardell som gift sig. Vigselförrättare var tidigare S-ledaren Mona Sahlin.

Vi vill inte vara tråkiga, men en liten fundering dyker osökt upp. Människor gör givetvis sina fria val. Men efter åratal av stridigheter, lobbyism och kampanj såväl inom kyrkan som utanför densamma om samkönade vigslar, är det lite trist att de inte utnyttjade denna nästan världsunika möjlighet till kyrklig vigsel. Båda har ju dessutom profilerat sig starkt, inte minst på det religiösa/andliga området. För det här med samkönad kyrklig vigsel är väl inte bara en symbolfråga, utan visst var - och är - den väl även konkret och verkligt viktig också? Detta ställt som en allmän fråga.

Annika Borg 

kristen opinion har snappat upp att bokförlaget Gaudete ska ge ut ett litet kit med skrifter för kristna: Gladpack för kristna kallar man det. Låter kanske som inspirerat av dagens coachningsindustri, men har faktiskt en allvarlig underton. Det handlar om hur man ska överleva som kristen. Och det är en viktig fråga.

Som våra läsare vet har ju kristen opinion några egna svar på den frågan: Identitet. Teologisk Reflektion. Självförtroende. Utveckling från en politiserande myskyrka som böljar ut som en amöba, till en identitetsstark kyrka med högt till tak. Vad gäller det sistnämnda: det går utmärkt att förena identitet med öppenhet. Men inte genom att rusta ned yrkesidentiteter och teologins roll, stringens och status.

I detta Gladpack ingår faktiskt en förkortning av Confessio Augustana. Det gör i alla fall oss glada.

Annika Borg 

Säga vad man vill om Prideparaden, men där tycker alla ändå om varandra! Där går man som en enda stor färgsprakande familj. Eller...?

Det antimilitära nätverket Ofog hade svårt att älska de representanter för Försvarsmakten som gick med i årets parad. Bredvid soldaterna höll Ofog-aktivisterna upp plakat där det stod "Mitt jobb dödar" och liknande.

Ack ja. Kärlek i teorin är enklare än kärlek i praktiken. Även på Pride. Även för antimilitarister.

Christer Hugo

Så har vi kommit dit som vi fruktade att vi skulle komma, i kölvattnet efter terrordåden i Norge: Politiskt mynt slås för fullt av massmordet, trots att det av allt att döma finns många stenar att lyfta på innan vi får klarhet över hela bakgrunden.

Men någon eftertänksamhet hindrar inte skribenter som Petter Larsson i Aftonbladet att under rubriken Högern, hotet och hatet kalla problematisering av islamiskt inflytande och analyser av integrationspolitikens misslyckande för rasism och hat. Alla är vi på något sätt högerradikaler i Larssons värld eller låter oss nyttjas av dem: från Folkpartiets valstrateger och socialdemokrater som föreslagit flyktingtak till DN:s kulturredaktör Björn Wiman, som under sin tid på Expressen gjorde det förfärliga att flera gånger upplåta plats åt islamkritiska Ayaan Hirsi Ali.

kristen opinion hävdar dock envist att frihet och kritik är den västerländska demokratins livsluft även efter den 22 juli 2011. Sen får Petter Larsson säga vad han vill. Det är också en poäng.

Christer Hugo

När bakgrunden till terrordåden som nu Anders Behring Breivik erkänt sig skyldig till blir mer och mer känd, verkar det som om han levat med - och förgiftats av - en bisarr blandning av grandios självbild och egentillverkad idémix. Epitet som "konservativ" och "kulturkonservativ" figuerar såväl hos terroristen själv som i en del kommentarer. Här behövs nu lite intellektuell besinning. Terrordåd och massmord har givetvis inget med vare sig politisk konservatism eller s k kulturkonservatism att göra. Axess Magasins chefredaktör Johan Lundberg skrev om detta igår på Axess blogg, under rubriken En norsk tragedi:

Att den norske massmördaren hänvisar till liberala och konservativa portalgestalter, kommer naturligtvis att utnyttjas ideologiskt av liberalismens och konservatismens ideologiska fiender. Därför bör dessvärre det självklara inskärpas, att våldsdåd med revolutionär potential naturligtvis svär mot själva kärnan i de liberala och konservativa tanketraditionerna. Det strider naturligtvis mot den civilisationstanke, den idé om den personliga kultiveringen, som är konservatismens drivfjäder. Och det strider naturligtvis likaledes mot det upplysta, borgerligt liberala samhällets fundamentala föreställningar om demokrati, frihet och öppenhet.

Och Lundberg fortsätter med detta memento, värt att tänka på vid bearbetningen av den fruktansvärda tragedin:

I den mån som de tragiska våldsdåden i Norge kan sägas vittna om något politiskt, så är det om den sorts samhällsklimat --- där den politiska kartan tenderar att polariseras och radikaliseras genom att människor dras till olika extrempositioner - på höger- och vänsterkanterna. Extrempositioner där våldshandlingar av olika anledningar uppfattas som legitima.

Därav betydelsen av att poängtera vikten av att samhället hålls samman och inte splittras upp i enklaver där man inom var och en odlar en självbild av att man inom sitt eget, lilla kollektiv besitter en slutgiltig sanning om verkligheten som motarbetas av samhället i stort.

Läs hela Johan Lundbergs inlägg på Axess blogg!

Christer Hugo

Columbine, Jokela. Unga människor som mister livet i vansinnesdåd. Vi har mött tragedierna tidigare. Men Utyöa saknar motstycke i modern tid. Inte för att man kan jämföra och gradera helveten. Utan för att gärningsmannen (männen) på Utyöa vaggar in sina offer i trygghet, i tron på att allting är bra. Och lyckas för ett ögonblick - och trots deras motstridiga känslor - få dem att slappna av. Sedan avrättar han (de) dem. Och det förskräcker mer än något annat: att mördaren/förbrytaren/bödeln fått offren att tro att de räddas, visas omsorg. Det har skett i historien. Men det skedde också igår.

Annika Borg 

Inför det ofattbara våldet som drabbar urskillningslöst, inför det besinningslösa mördandet söker vi förklaringar. Den gripne för terrordåden i Norge, Anders Behring Breivik - vem är han?

Ännu så länge sammanfattar det som ledaren för Antirasistisk senter Kari Helene Partapuoli säger till Aftenposten vad man kan känna när man ska försöka ta in vad som hänt och den ondska en människa är kapabel till: Alle kjenner navnet, men ingen hvet egentlig hvem han er.

Christer Hugo

Detta har ingen kunnat föreställa sig, säger biskop Helga Haugland i en intervju på Norske kirkens hemsida och ringar in känslan av förlamande overklighet.

DN:s politiske redaktör Peter Wolodarski uttryckte igår kväll, i ett extra insatt Studio Ett i P1, att attentatet i Oslo och på ön Utyöa är ett angrepp på vårt sätt att leva. 

Orden dröjer sig kvar. Det öppna samhället är hotat av extremism. Ännu dominerar frågetecknen kring händelserna, men att det som skett är ett angrepp på vårt sätt att leva står klart i all sin vidrighet.

Och redan har Anders Behring Breivik blivit ett sökord på Wikipedia. 

Annika Borg 

Pegah Ahangarani heter en iransk regimkritisk skådespelerska och dokumentärfilmare. Hon fick uppdraget av Deutsche Welle att blogga på farsi från damfotbolls-VM. Nu har den iranska säkerhetspolisen gripit henne. Eventuellt har hon förts till det ökända Evin-fängelset i Teheran. 

Vem sa att fotboll bara är en lek? Kvinnors fotbollsspel är i alla fall blodigt allvar. I mullornas Iran. Någon - Guillou, professor Gardell, Henning Mankell, KG Hammar - som vill demonstrera?

Christer Hugo

Kyrkans tidning hade för avsikt att ha en reporter med på en av Ship to Gazas båtar. Nu kom man ju inte iväg, men reportern har varit på plats i Aten. Hon svarar i en artikel i tidningen på vad som förmodas vara läsarnas frågor. Alla svar och frågor kretsar dock kring de svenska deltagarnas välbefinnande. Precis som vid förra aktionen är Gazas befolkning i fokus bara ett ögonblick, och aktionens svenska "hjältar" blir snabbt det viktigaste med alltihop. "Alla mår bra" och "har bemötts artigt av hamnmyndigheter", får vi veta. Det hela blir faktiskt generande. 

Reportern låter oss ta del av vad kaptenen på en av Ship to Gazas båtar anser om hamnmyndighetens åtgärdslista. Det rör sig om petitesser, menar denne. Förvånande? Vore intressant att veta hur hamnmyndigheten såg på saken. Och lite objektivt. Visst måste det väl gå att utröna hur det förhåller sig med detta?

Det finns en hel del antydningar om påtryckningar som "ska ha kommit" och om vad man tror sig veta. Det inger inte trovärdighet att endast återge aktionens icke-belagda uppfattningar.

Vidare får vi svar på frågan varför man inte istället åker till andra hjälpbehövande befolkningar: Ingen i styrgruppen eller bland passagerarna motsätter sig att andra gör andra solidaritetsaktioner. Man tackar.

Läs artikeln HÄR: Frågor om Ship o Gaza 

Annika Borg

På torsdagen berättade Dagen att österrikaren Niko Alm nu fått myndigheternas tillstånd att bära durkslag på huvudet på sitt körkortsfoto. En treårig kamp har krönts med framgång! Vi gläds med dig, Niko!

Niko Alm beslöt sig för att föra denna strid, sedan han läst att huvudbonad var tillåten på officiella foton endast av konfessionella/religiösa skäl. Då Niko är pastafarian, dvs tillhör Church of the Flying Spaghetti Monster, anförde han till myndigheterna att bärande av durkslag är en av hans religions föreskrifter. Efter att han nu även fått läkarintyg på att han är tillräckligt psykiskt frisk för att köra bil, är körkortsbilden alltså godkänd. Med durkslag och allt.

Den som vill få sig några goda skratt rekommenderas sålunda att gå in på Det flygande spaghettimonstrets kyrkas hemsida, www.venganza.org.

Christer Hugo

Alla vi som gillar brittisk TV-dramatik och brittiska deckare kan andas ut: Tom Barnabys efterträdare Detective Chief Inspector John Barnaby sköter sig alldeles utmärkt bland morden i Midsomer. Man var ju lite orolig över successionen. Men nu visar det sig alltså att kusin John har en alldeles egen stil och att han inte försöker kopiera sin företrädare. Och samhällslivet i denna idylliska engelska trakt är minst lika dysfunktionellt som tidigare, befolkad som den är av allsköns osympatiska individer som inte bara ogillar eller rent av hatar varandra, utan allt som oftast hittar på utstuderade sätt att ta varandra av daga. Inte sällan är förövarna helt enkelt spritt språngande galna.

I Midsomer har galenskapen och brotten dessutom gärna religiösa förtecken. Tokiga präster och fanatiska kristna begår gruvliga handlingar. Om det inte handlar om lugubra sekters övningar. Faktiskt - kristen opinion kan så där på rak arm inte erinra sig en enda normal och sansad troende bland korsvirkeshusen i Midsomer. Religionen är farlig. Den sansade forensiska vetenskapen och det metodiska och logiska detektivarbetet behövs för att återföra bygden till något slags normalitet. Visserligen har John Barnaby också examen i psykologi, och antas därmed inte vara lika down-to-earth som gamle Tom. Men även psykologin kan ju genomskåda religiösa tokerier.

Man kan jämföra med Adam Dalgliesh - efter P D James' böcker -, nu också repriserad på TV. Här dyker ibland någon klok och människokännande präst upp, en som förmår reflektera på samma intellektuella nivå som Dalgliesh. Den sorten finns inte i Midsomer.

Men välspelat är det. Och spännande.

Christer Hugo

Jag fick en vision - en framtidsbild (eller nutidsbild, vad vet jag?) från prästexamen i valfritt domkapitel inom Svenska kyrkan (med tacksam blinkning till träffsäkra samtidspejlarna Berglins):

- Hur gick det, grabben? Gick du igenom? Blir du prästvigd i morgon?

- Näe... Jag hade ju klarat exegetiken, tros- och livskursen om modern teologi från tiden 14 mars - 20 maj 2008 och djurrättsliturgiken, men dom kuggade mig på queerperspektivet på 1900-talets biskopsutnämningar.

Christer Hugo

Just nu pågår det en ganska snårig debatt om Jesu historicitet på debattsajten Newsmill, ta del av de diskussionerna HÄR.

kristen opinion sätter värde på att åtminstone en docent i Nya testamentets exegetik bidrar med kunskap i ämnet. (När denne väl får debattera de forskningsmässiga sakfrågorna och inte måste gå i svaromål om sin egen tro, vill säga.)

Det är intressant att det pågår så många samtal om religion och teologi i tidningar, på nätet, i radio och på TV i detta land som brukar kallas världens mest sekulariserade.

I synnerhet är det viktigt att teologer och religionsvetare visar att detta är ett ämnesområde man kan ha kunskap om. Det vill säga: det behöver inte alls vara så att man uttrycker tro bara för att man diskuterar religion och kan något om fenomenet. 

Jag lovar att återkomma till frågan om den historiske Jesus, för den debatten är plågsamt mansdominerad. 

Annika Borg 

Först: kristen opinion fann en annons där man sökte en präst till en församling. Kan inte undanhålla våra läsare innehållet i den:

Du är positiv till vår HBTQ-profil, musikprofil, rätteviseprofil och ett inklusivt tänkande där ingen är utanför. Utöver detta vill vi öka vårt miljöengagemang.  

Vad och vem är det man söker, undrar kristen opinion. En teolog med fem års utbildning eller någon annan yrkesgrupp? Skulle vara intressant att veta vem som söker, för man kan ju ana att en del vuxna kan störa sig på språkbruk som "jättebra", "gillar" och &-tecken i en seriös jobbannons. Förflackning? Antagligen.

Något som engagerar oss här på kristen opinion, och som vi vill bidra till att lyfta, är de många diskussionerna om det sekulära samhället och religionens roll som pågår i vårt eget land och ute i Europa. Religionskritik ser vi exempelvis som ett hälsotecken i ett samhälle, och vi ställer oss även kritiska till att religionsfrihetsbegreppet har kommit att utnyttjas så att religion blir en frizon där mänskliga rättigheter inte gäller.

Caroline Fourest är en fransk författare och debattör som skrivit mycket i ämnet. Bland annat menar hon att det är viktigt att kritisera både religiös fundamentalism och främlingsfientlighet. Fourest gör en mycket klargörande distinktion när hon menar att ordet islamofobi bör utgå som begrepp och ersättas av anti-muslimsk rasism. Dels strör debattörer ordet islamofobi omkring sig och dels blandar man ihop intellektuell religionskritik med rasism. Det som enbart kritiserar fundamentalismen, till exempel feminister och sekulära, blir betraktade som rasister. Använd rätt begrepp, uppmanatr Fourest. Det är den anti-muslimska rasismen som ska bekämpas, inte de intellektuellas religionskritik.

Man kan känna igen fenomenet. Det har drabbat Humanisterna, det drabbar feministerna och för all del en och annan teolog.

Läs mer om Caroline Fourest HÄR och HÄR.

Annika Borg 

Prästen, docenten och bloggaren Dag Sandahl har myntat ett begrepp som är en kyrklig motsvarighet till uttrycket politisk korrekt (PK): Kyrkligt korrekt, KK. kristen opinion uppskattar förslaget.

Ledarskribenten Maria Ludvigsson skriver idag om diskrepansen mellan människors uppfattning om vad kyrkan ska syssla med och hur kyrkliga företrädare ser på sitt uppdrag. En undersökning nyligen visade att folk inte tycker att kyrkan ska hålla på med politik, men den synen delas inte av alla kyrkans medarbetare. Så, var går gränsen för när man börjar bli mer politiker än kyrkans tjänare? Viktiga frågor som förhoppningsvis fortsätter att väcka debatt. Läs Ludvigssons artikel här.

Inte bara de som medverkade i undersökningen, utan även andra såväl inom som utanför kyrkan, börjar uppenbarligen tröttna på kyrkans politiska utspel. 

Här kan man se en diskussion i Almedalen mellan biskop Eva Brunne, Fri Tankes Christer Sturmark och kristdemokraten Ebba Busch.: SVT play.  Sturmark lyfte fram att kyrkan har och ges en maktposition i samhället och talar utifrån den. Men det verkade inte som om vare sig Brunne eller Busch riktigt ville kännas vid denna makt, eller åtminstone inte var villiga att problematisera den. 

 Annika Borg 

kristen opinion noterar att Jan Guillou aldrig byter spår. I sin senaste kolumn i Aftonbladet skriver han om "Israellobbyn" och "Israels advokater" apropå den växande kritiken mot Ship to Gaza. Alla borde istället förstå "de enkla sambanden", det vill säga att Guillou har rätt. Det är "hat" man ägnar sig åt, inte kritik, enligt Guillou. Den där typen av konspirationsteorier och uppskruvade tonläge smakar, inte minst i det här sammanhanget, väldigt illa. 

Nu verkar det inte som Ship to Gaza kommer iväg än på ett tag. Grekland släpper inte iväg dem, och anklagas då, inte oväntat, av Ship to Gazas talespersoner för brottsligt samarbete med Israel. Man kan ju tycka att Grekland har mer än nog av egna problem än att landet också ska behöva ta sig an Ship to Gazas problematik. Men, det klart, mer bråk blir det ju. Och man kan ju få för sig att det är ett av syftena med frihetsflottan.

Guillou skriver också lättvindigt i kolumnen att världen snart kommer att bli av med diktatorn Gadaffi. Men så verkar det inte alls bli: AU, Afrikanska unionen, vägrar att gripa Gadaffi och har röstat emot den arresteringsorder som utfärdats av Internationella brottmålsdomstolen. Afrikanska unionen vill alltså inte samarbeta vad gäller att störta kontinentens diktatorer, men antagligen vill man ha kvar ett samarbete som stavas bistånd. 

Annika Borg