kristen opinion

AV ANNIKA BORG

I Dagens Nyheter kunde kristen opinion häromdagen ta del av en artikel om religiösa folkhögskolor och religionsfrihet som väcker en del frågetecken (läs artikeln HÄR). Undertecknare är representanter för judendom, de ortodoxa kyrkorna och islam och man vill ha mer folkbildningspengar, det framgår med all önskvärd tydlighet. Inget fel i sig - det vill väl alla, även om man naturligtvis kan ha synpunkter på hur pengar ska fördelas då de ju inte är manna från himlen utan begränsade.

En viktig synpunkt som framförs är att människor behöver bildas vad gäller religion (här tycks det dock vara om just den egna religion och den egna identiteten och inte om andras uppfattningar). Helt klart är kunskapsunderskottet vad gäller religion skriande, men hur löser man detta? Genom fler religiösa folkhögskolor för det egna grupperna? kristen opinion tvivlar på detta som demokratisstärkande åtgärder. Snarare lär de väl verka segregerande.

Därför är förslaget märkligt: Folkhögskolor har en demokratisk utgångspunkt, där möts heterogena grupper och lär av varandra. Här vill man istället bygga ut dem till religiösa folkhögskolor för minoritetsgrupper för att stärka den egna identiteten. Ett klockrent tips för segregation alltså - och på tvärs med folkhögskolornas idé.

Man vill att minoritetssamfunden ska få möjlighet att "utveckla nationella kunskapscentra med långgående integritet för bevarad religionsfrihet och med förutsättningar att vara en del i samhällets utveckling."

Det här betyder i klarttext att man med bildning i religion menar stärkande av egen identitet och trosuppfattning, att slippa den kunskapsorienterade (kritiska, icke-värderande) religionskunskap man kan inhämta i skolan eller på akademin. 

Riktigt konstigt och felaktigt blir det när man drar in prästutbildningen i resonemanget om att man ska utveckla imam- och rabbinutbildningar "i dialog med staten men utifrån samfundets egen självförståelse." Prästutbildning sker på universitetet, Här möts studenter med olika bakgrund, uppfattningar och syften med sin utbildning. Det är inga homogena grupper och de bygger inte på ett "vi". Och det är en stor poäng i utbildningen av präster. Parallellt med och efter den akademiska examen sker sedan kyrklig påbyggnad som samfundet ger, och betalar.

Det är också märkligt att man behöver resonera om att "bevara" religionsfriheten.Skulle religionsfriheten vara hotad i Sverige?  Varför sprider man bilden av detta "hot"? Var finns det mer demokrati och öppenhet? Nej, det här handlar om att få vara ifred och bevara det egna, och få mer pengar för det. "Rör inte min trosuppfattning", alltså. 

Men i ett demokratiskt samhälle får man inte vara ifred med sina uppfattningar. Tvärtom man riskerar - eller har möjiigheten till - att de ifrågsätts, kritiseras, att andra undrar och vill gå i dialog. Tack och lov. Det är så våra friheter ser ut.

Det är djupt olyckligt att skilda trossamfund nu kommer med listor och krav på samhället på hur religionsfriheten ska "bevaras" när det egentligen handlar om att få statligt ekonomiskt stöd för att få vara ifred och odla det egna, utöver det som redan ges från SST. Religionsfrihet är ett ord på glid. Den som vill fördjupa sig i att det aldrig varit ett självklart begrepp kan läsa Hans Ingvar Roths bok Är religion en mänsklig rättighet.

kristen opinion tipsar: 

 Den 11 oktober skrev kristen opinion om att röster höjts för att Svenska kyrkan ska finansiera bloggar och smedjor. Vi ställde frågan om vem/vilka i den kyrkliga makthierarkin av kompisar som kommer att haka på dessa krav först. kristen opinion kan konstatera att det blev prästen, teol dr, ledamoten av kyrkomötet och läronämnden Anna Karin Hammar. På twitter understödjer hon förslaget. Se där.

 Läs Johanna Anderssons krönika om skolflickan, människorättsaktivisten  och bloggaren Malala Yousafzai i GP HÄR.