

01 sep kl 08:29, 2012
AV JOHANNA ANDERSSON
Anders Ahlberg klagar i Kyrkans tidning (HÄR) över vår jagcentrerade tid och över tron på frälsning genom självförverkligande. Fenomenet coachning kritiseras som ett uttryck för en sådan jagcentrering. Naturligtvis lyckas Ahlberg också få in den nu dömde norske massmördaren som ett särskilt avskyvärt exempel på jagcentrering.
”Jagcentreringen gäller också på tidens viktigaste fält, i kommunikationen, där de sociala medierna dominerar såväl diskussionen som affärerna. Här bekräftas och förstärks jaget: Jag bestämmer om gemenskapens gräns. Jag säger ja eller nej till vänskap, jag slår på, jag släcker ner.” skriver Ahlberg. Mot det ensamma jaget (som alltså har Behring Breivik som namngiven företrädare) ställs församlingens vi och gemenskap.
Varför det är så problematiskt att individer själva kan bestämma vilka de vill vara vänner med på Facebook är svårt att förstå. Borde församlingen avgöra detta? Religiösa kollektivs krav på att vara viktigare än enskilda individer och att få bestämma över individens liv är inget nytt. Kritiken mot exempelvis kvinnors val av yrkeskarriär och självständighet istället för familjeliv var hård från kyrkligt håll under delar av 1900-talet. Nu är vi alltså där igen.
Vad coachningen gjort Ahlberg för ont är svårt att förstå. Att personer tar andra till hjälp för att utvecklas och få nya perspektiv är ju inget nytt och är väl knappast stötande heller. Att upprepat utnyttja den norska tragedin för att framställa de egna åsikterna som de moraliskt enda möjliga är däremot just det: stötande.
![]()
kristen opinion är oense: kristen opinion har inte lyckats uppnå redaktionell enighet om vad symbolen föreställer som pryder hbtq- utbildningsmaterialet Livgivande mångfald – en pilotutbildning för Svenska kyrkans 13 stift. Trots långa diskussioner når vi inte samsyn i denna fråga. En av oss följer bloggardags tolkningslinje, enligt vilken symbolen avbildar en företrädelsevis manlig kroppsdel. Någon står nära en mer officiell kyrklig hållning i just denna fråga och tycker det hela ser ut som ett träd. En tredje redaktionsmedlem företräder istället uppfattningen att detta är en parafras på paret Eames kända klädhängare (HÄR). Intern religionsdialog pågår nu för att lösa de konflikter som väntas uppstå i samband med olika tolkningar.
kristen opinion tipsar: Vad är anständighetsglasögon? Läs krönikan i GP HÄR.
Var hittar man denna omdebatterade bild, så man får chansen att själv bilda sig en uppfattning? Varken Dag eller ni länkar till materialet, och det verkar svårt att hitta genom googling.
Skrivet av Pär den 01 september, 2012 kl. 09:25 #
I den religiösa (och kristna världen) finns två linjer vilka utgör 1 en kontrollerad längtan tillbaka till Eden 2 en längtan efter utveckling och pånyttfödelse. Den förra präglas av just kontroll och den senare av osäkerhet. Den förra upprepar den senare söker kunskap. Den föra söker Gud och den senare gudomen bortom Gud. Den förra styrs av tradition (som kan vara två veckor gammal) den senare av det som finns i skeendet. Den förra klär sig i skrudar, den senare avkläder sig. Den förra är ljus och skyr mörker och präglas av rädsla. Den senare övervinner rädsla och går ut i det mörka okända. Den förra traderar och den senare passerar. /Magnus olsson
Skrivet av Magnus Olsson den 01 september, 2012 kl. 11:13 #
Jösses, vad bra Magnus!
Skrivet av 78.82.58.124 den 01 september, 2012 kl. 17:27 #
Pär! Vi beklagar att vi inte funnit länk till bilden! Vi ska försöka lösa det. Mvh/kristen opinion
Skrivet av kristen opinion den 01 september, 2012 kl. 17:28 #
78.82.58, tack tack, du får gärna utveckla vad du fann bra och varför. /Magnus Olsson
Skrivet av magnus Olsson den 01 september, 2012 kl. 19:48 #
Magnus Olsson, jag känner igen mig i det du skriver!! Hur vanligt är det med 2:an i kyrkan?
Det här då? Det första analyserar, det andra accepterar. Eller: det första har Svaret, det andra har Frågan?
Skrivet av En anonym en den 01 september, 2012 kl. 20:33 #
Oki, tack kul att du kände igen dig, då ser vi nått tillsammans. Nej det är inte vanligt, iallafall inte officiellt eller i större sammanhang pga rädslan att avvika, göra sig obekväm genom att dels förhålla sig självständig till systemen dels framhäva en alternativ kunskapssyn. Den kyrkliga debatten präglas av rädsla. Vad gäller din distinktion mellan analys och annat kan jag dock inte följa dig, men det är när likhet och olikhet föreligger samtidigt man uppnår det jag försöker säga, varför det inte är ett problem utan en möjlighet. Vet ju ej vem du är eller vad du tror på eller hur ditt liv ser ut men jag tillönskar dig den frid som övergår allt förstånd och tackar dig för visad vänlighet. /Magnus Olsson
Skrivet av Magnus Olsson den 01 september, 2012 kl. 21:34 #
Vill gärna också läsa den uirsprungliga artikeln,
men en sak vill jag gärna säga: Du kan inte vara vän med alla. Med vissa människor klickar personkemin, med andra inte. Däremot kan du vara >VänliG< mot alla - men det är absolut inte samma sak som att vara en vän. Jag kommer aldrig att kunna bli vän med alla i mina nya församling, lika lite som jag var vän med kollegorna i min gamla amtörorkester. Tillsammans skapade vi underbar musik, men jag hade få riktiga vänner där.
Skrivet av Josephine den 02 september, 2012 kl. 09:51 #
De där glasögonen var kul, skulle kunna behövas lite till mans och kvinns. Med lite vidareutveckling kan vi få det därhän att kvinnoprästmotståndaren endast ser svartrockade män vid altaret, befrielseteologen endast ser pålitligt röda präster omkring sig, sverigedemokraten på besök i Rosengård endast ser folkdräktsbeklädda blonda fäbodjäntor och nudisten inga kläder alls ser.
Om sen andras glasögon kunde redigera bort min kulmage och flint och måla på lite muskler, så vore allt perfekt.
Skrivet av Hans Odeberg den 02 september, 2012 kl. 11:20 #
Hans! Du har en affärsidé här!/ mvh, kristen opinion
Skrivet av kristen opinion den 02 september, 2012 kl. 12:06 #