Av Johanna Andersson
På kristen opinion har vi uppmärksammat barnperspektivet, eller bristen på ett sådant, i en rad olika frågor. Bland annat när det gäller barns individuella rättigheter kontra ett vuxet kollektivs önskemål om att på olika sätt markera att barnet tillhör kollektivet. Ibland tolkas barnkonventionen som en föräldrakonvention.
En glädjande nyhet inom detta område är nu den lagrådsremiss som den 25 oktober var uppe i regeringen och som ger alla barn rätt till skolgång i Sverige. Också de barn vars föräldrar av olika anledningar inte har rätt att befinna sig i landet ska ha rätt till skolgång. Regeringen hänvisar till just barnkonventionen för att motivera sitt ställningstagande.
– Alla barn ska ha rätt att gå i skolan oavsett vad deras föräldrar har gjort eller inte gjort, säger utbildningsminister Jan Björklund (FP) enligt en intervju i Riksdag&Departement. Barnen får enligt förslaget rätt att gå i skola men omfattas inte av skolplikten.
Ett särkilt viktigt klargörande är att skola och polis inte får samarbeta för att hitta barnets familj. Att barn i en svår situation tryggt ska kunna gå till skolan och vistas där utan oro för att medverka till att familjen grips är ett tydligt sätt att låta barnperspektivet komma först. Detta innebär också att familjer verkligen kan våga låta barn ta del i undervisningen och inte håller dem hemma av rädsla för att kunna spåras.
Detta bemöts nu med en del kritik om att man inte ska ”belöna” människor som bryter mot lagar eller på andra sätt möjliggöra för dem som inte beviljats asyl att stanna i landet illegalt. Men, som Björklund påpekar, är det inte barnet som ska betala priset för föräldraras handlingar. Barnperspektivet måste komma först.
