- Skaffa en blogg du med!
- Anmäl denna sida
- Bli medlem | Logga in! Dina tjänster | Logga ut | Inloggad som
25 sep kl 10:16, 2011
Det finns skäl till att ord som identitet, sanning och kärna blivit skällsord i den senaste tidens debatter om kristen identitet.
Skälet heter postmodernism.
Förenklat beskrivet innehåller postmodernismen strömningar där man ifrågasätter att det finns sanning, identitet, subjekt, kärnor och så vidare. Allt ses nämligen som till största del – eller helt – konstruerat och som uttryck för specifika sammanhang (eller det välanvända ordet kontexter) i tid och rum. Religionerna är inga system med kärnor, utan stadda i ständigt förändring. Identiteter är flytande (som kön till exempel). Strömningarna kan vara intressanta, som teorier. Men när de slår ned i köksbordet eller på kyrkbänken uppstår en rad problem.
Hur ska exempelvis religioner, som ju gör anspråk på sanning och på ”absoluter” som Gud, kunna passas in i systemet? Löser man det genom att säga att identiteten (den kristna) inte är fast, undgår man ju ändå inte frågor som: innehåller den då något alls, hur lös är den, kan det finnas ett mellanläge mellan fast och flytande?
Hur konstruerad är jag och hur flytande är min identitet? Jag är inte densamma som jag var när jag var sex år, men är jag då verkligen någon helt annan? Finns det inte en kärna i människan? Det är samma fråga som den om kristen identitet. Vi som sprattlar i selen, och inte är övertygade om att allt är relativt, skälls för än det ena än det andra. För de postmoderna äger ju sanningen. Den sanning som inte finns, alltså.
För protokollet kan anmärkas att få muslimer skulle tala om sin tro som flytande och stadd i ständig förändring. Därför finns intressanta inslag i religionsdialogen, när postmodernt influerade präster möter identitetsstarka företrädare för identitetsstarka religioner. Det skulle inte förvåna kristen opinion om våra dialogpartners undrar vad vi håller på med och vad vi egentligen tror på. Det är ju föränderligt, som sagt. Inte lätt att fånga i flykten.
Det svåraste med det postmoderna är dock den maktutövning som kan florerar i teoriernas kölvatten, när man ska göra diskbänksteologi av dem. Det är nämligen då ”kristen identitet” blir skällsord inom en kristen kyrka. Så här ser den motsägelsefulla postmoderna maktutövningen ut (den som skriker högst och mest tar nämligen makten i den postmoderna världen där allt flyter):
Allt är konstruerat – men jag bestämmer hur det konstrueras.
Det finns ingen sanning – men min uppfattning ska du ta som
sanning.
Det finns ingen identitet – men jag bestämmer identitetens
innehåll.
Allt beror på vilket perspektiv man anlägger – men mitt
perspektiv är det rätta.
Kyrkan är således bitvis kidnappad av ett de postmodernt influerade och deras sanning. kristen opinion fortsätter att syna den ”sanningen”.
Annika Borg
Copyright © 2008 kristen opinion. All Rights Reserved | Designed by Free CSS Templates
Template modified by Passagen | Powered by Roller Weblogger 4.0.
I vissa stycken ett intressant resonemang, men relationsmodellen saknar ekumenisk bredd.
Perspektivet synes enbart vara utifrån de nutida strömningarna i SvK.
De facto är att i mångt och mycket har den tongivande teologiska opinionen företrädare sprungna ur andra kristna sammanhang.
De senaste 20 åren har t.ex. katolska företrädare påvisat tydlighet map. teologiska rötter. Likaså har frikyrkor med väckelsekristna rötter utvecklat ekumeniska band till såväl OAS-rörelsen som Livets Ord.
På andra sidan synes en del leva kvar i ett skrå som likt förre Stockholmsbiskopen Caroline Krook yttrade vid en TV-intervju inför detta perspektiv: "Jag är inte bekant med de frikyrkliga, för jag känner inga"... - inte undra på att perspektiven blir därefter.
Skrivet av Nils den 25 september, 2011 kl. 11:48 #
Nils, jag ser den bredden. Inlägget tog sin utgångspunkt i den pågående/senaste debatten om kristen identitet inom Sv ky, där identitetsfrågan blivit så laddad. Ville tydliggöra de teorier som ligger och "sänder" och skapar en del av retoriken. Tack för viktig och breddande respons.//Annika Borg
Skrivet av Annika Borg den 25 september, 2011 kl. 16:34 #
Postmodernismens byxor neddragna: Är tron på relativism också relativ?
På den här bloggen går vi från klarhet till klarhet.
Skrivet av Anders den 25 september, 2011 kl. 17:25 #
Annika.
Med bloggposten ovan har du gjort mig till ett fan av kristen opinion. En alldeles lysande avklädning av postmodernismen, som är så subversiv att den undergräver sig själv och försvinner filosofiskt sett i ett svart hål.
Du har invigt mig i post-postmodernismen. Tack!
Samuel.
PS. Kanske skulle Dagen kunna publicera texten?
Skrivet av Samuel Johansson den 25 september, 2011 kl. 18:19 #
Samuel, kristen opinion tackar och bugar!!//Annika Borg
Skrivet av Annika Borg den 25 september, 2011 kl. 19:56 #
Tack för en spännande blogg! det bästa som hänt på den teologiska blogghimlen på länge. Tänkvärt och ibland riktigt vasst och säkert besvärande för "fundamentalister" i alla sammanhang.
Skrivet av Anders den 25 september, 2011 kl. 20:35 #
Annika.
Med bloggposten ovan har du gjort mig till ett fan av kristen opinion. En alldeles lysande avklädning av postmodernismen, som är så subversiv att den undergräver sig själv och försvinner filosofiskt sett i ett svart hål.
Du har invigt mig i post-postmodernismen. Tack!
Samuel.
PS. Kanske skulle Dagen kunna publicera texten?
Skrivet av Samuel Johansson den 25 september, 2011 kl. 22:09 #
oooops, nu kom mitt originalinlägg fram.
Skrivet av Samuel Johansson den 25 september, 2011 kl. 22:11 #
Det märkliga är att SvK tar denna position så sent - då hela det postmodernistiska projektet redan evaporerat. Det ledde ju ingenstans, där fanns ingen substans.
Tackar med för en viktig blogg. Hoppas ni härdar ut i er strävan att syna "sanningen." Någonstans måste den ju ändå få finnas, allas vår längtan efter sanning och substans, efter post-postmodernism?
Skrivet av Carolina den 25 september, 2011 kl. 22:18 #
En fördjupning i det här ämnet får man om man läser Annika Borgs bok "Bibeln på mitt sätt".
Skrivet av P-A Rudberg den 26 september, 2011 kl. 10:41 #
Det skulle vara intressant om du utvecklade diskbänksteologi, jag har inte hört det ordet förr.
Det intressanta är att kristendomen aldrig kan förstås ur en makt perspektiv. En kristen drar alltid det kortaste strået, ( vi är kallad "dårar").
Så fort en människa är ute efter makt försvinner denne "ut från sig själv". Det är endast när vi inser den kraft som finns inom oss själva som vi har makt, en makt som är helt olik den som söker vinning för sin egen skull.
Du kan inte glädjas över en enda duell du vinner, inte över ett slagfärdigt ord, du kan aldrig vara stolt över att ha rätt... för det existerar inte i kärleken. Det ligger en otrolig maktfaktor i kärleken... en kraft... en styrka... men du kan aldrig använda den "makten" - du äger den istället inom dig.
Vad jag vill säga är att teologier kommer och går... teologin är en lek men det är inte verkligheten. Det är något vi kan roa oss med för att få igång både hjärnknölar och skrattmuskler.
Verkligheten bryr sig inte om vilken lära vi har inte heller vilken religion vi tillhör.
Jag tycker detta är tydligt när det sker katastrofer eller någon behöver hjälp.
Det är intressant att följa er, jag gillar leken!
Skrivet av livluftsfri den 26 september, 2011 kl. 20:23 #
Tack för responsen! Anders: Din uppmuntran ökar energin att skriva. Carolina: viktig fråga ställer du, och tack för din uppmuntran. Livluftsfri: funderar vidare på du skriver, vi tycker också om "leken" (och allvaret..). P-A: tack för vänligheten. Sammantaget vill vi säga att kommentarerna ger oss respons som gör att vi stärks i övertygelsen om att detta är väldigt viktiga teman att ta upp. //Annika Borg
Skrivet av Annika Borg den 27 september, 2011 kl. 16:12 #
Vilken fin blogg ni skapat och uppehåller,
Annika och Hugo! Jag vill nu instämma i hyllningskören, t ex från min trosfrände Samuel. Och skynda att skaffa Annikas bibelbok! Jag tycker inte all postmodernistisk filosofi är fel, s a s.
Men har ofta kommit att användas och åberopas ytligt. Filosofi är svårt, jag minns en kommentar som att teologer undviker att referera till och använda sig av Wittgenstein; det kan slå åt så många olika håll,och är svårbestämbart.
Lycka till i Er kamp för tydlighet, där så går att vara!
Skrivet av Krister Janzon den 28 september, 2011 kl. 08:28 #
Sorry Christer Hugo,
jag ser nu att vi har samma förnamn;
ber om ursäkt för slarvet!
Krister
Skrivet av Krister Janzon den 28 september, 2011 kl. 08:34 #