

18 aug kl 09:50, 2012
AV JOHANNA ANDERSSON
Ibland konstrueras situationer som är sådana att det knappt går att hantera dem utan att det blir fel och någon tar illa upp. Den skrikande tårtan, som enligt vissa avslöjade såväl konstnär som kulturminister som smygrasister, är ett exempel på detta. Ett annat känsligt exempel är Elisabeth Ohlson Wallins donation av en altartavla till Skara domkyrka. Enligt Ohlson Wallin kan altartavlan tas fram vid gaybröllop och särskilda HBTQ-tillfällen. Tavlan finns på bild HÄR.
Skara domkyrka har tackat nej till denna gåva och nu kritiseras detta beslut. Det är svårt att se hur man skulle kunnat agera i denna situation utan att få kritik. Hade de tagit emot altartavlan och ställt den i en skrubb hade det varit fel (får inte visas, duger inte att vara framme, tillbakaförvisade in i garderoben osv.). Hade man tagit fram den ur skrubben ibland hade det varit fel (göra skillnad på människor, olika altartavlor för olika grupper, de marginaliserades altartavla står i en skrubb och tas bara fram ibland osv.). Hade de tagit emot altartavlan, slängt ut den nuvarande altartavlan och ersatt med Ohlson Wallins hade det stört dem som inte tycker om hennes konst eller som hellre haft kvar den gamla. Dessa hade då kritiserats för att vara exkulderande och inskränkta. Och så vidare.
Bloggen Religionsvetenskapliga kommenterade häromdagen händelsen (HÄR) med att det offenliga rummet blivit en arena för teologiska diskussioner och sexualitet. "Mot denna bakgrund är det kanske till och med så att Ohlson-Wallin i större utsträckning uppnår sitt syfte att ifrågasätta hur vissa kristna ser på hbtq-frågor när Skara domkyrka inte vill ta emot hennes konstverk. Genom en uppståndelse i media synliggörs skiljelinjer och ömma punkter avslöjas." skriver bloggen. Och här har vi ordet "avslöjas" igen. Tårtan avslöjade ministern, altartavlan avslöjar inskränkta kristna. Till sist kan man inte låta bli att fråga sig vad som händer med tilliten om det gång på gång konstrueras situationer som har till syfte att avslöja hur inskänkt, homofob, kolonial - välj invektiv efter eget gottfinnande - man är.
LÄS också tidigare inlägg på kristen opinion HÄR.
Ett problem är också vem representerar konstnären? Sig själv,en grupp ? I såfall vilken? Jag kan ha fel men stundom får man känslan av att vissa miniorotetsgrupper pådyvlas inte bara att tillhöra en grupp utan dessutom acceptera självutnämnda representanter för den eller stundom försvarare av gruppen. I KT kunde en ytterst märklig utsaga läsas i sista numret av den tillträdande skarabiskopen Bonnier som om jag fattade honom rätt dels påstod att sexualitet är människans djupaste skikt, dels att detta ej fick benämnas med kategorier av synd, då det bar kränkande . Alltså är inte alla delar av människan präglade av synd och hennes djupaste är hennes sexualitet? Båda utsagorna får väl anses vara djupt oförenliga med en luthersk antropologi. Den utsagan av biskopen väcker naturligtvis inte samma uppmärksamhet som Ohlsson Walins konst och Skara domkyrkas beslut, men borde göra det. Bonnier säger sig ha jobbat mycket med dessa frågor. Alltså är anspråket att vara genomtänkt. Domkyrkans beslut kan säkert skyllas för motsatsen men är nog betydligt bättre dvs ett avstående inte ett avståndstagagande eller annorlunda uttryckt inte för snabba och för enkla svar./ Magnus Olsson
Skrivet av Magnus Olsson den 18 augusti, 2012 kl. 16:03 #
Magnus, intressant! Tack! Här finns mycket att reflektera över! /kristen opinion
Skrivet av kristen opnion den 18 augusti, 2012 kl. 16:33 #
Ohlsson med bilderna (med Jesu snopp bl.a.) har väl utträtt ur Sv.Kyrkan.
Hon har väl ingen rätt att provocera med
bilder för kyrkan. Varför så mycket om
detta jönseri?
Skrivet av Sven Andersson den 19 augusti, 2012 kl. 00:26 #