

09 jun kl 12:16, 2012
Hur många psykiatriska diagnoser kan en människa ha är en fråga kristen opinion ställer sig efter de senaste rapporteringarna från rättegången mot massmördaren och terroristen Anders Behring Breivik. Håller delar av rättegången på att utvecklas till något slags prestigekrig mellan olika psykiatriker?
Idag rapporterar DN (en längre artikel i papperstidningen, referat HÄR) att ytterligare förslag på diagnos presenterats. Förutom paranoid schizofreni med hallucinationer och vanföreställningar, pågående psykos, narcissim, dyssocial personlighetsstörning, grandios självbild samt avsaknad av empati, som de två tidigare utredningarna kommit fram till alltså.
Denna nya diagnos ställdes av en psykiater, Ulrik Fredrik Malt, som inte alls var inkallad för att vittna om Breiviks psyke, utan om hur en rättspsykiatrisk undersökning går till.
Malt hade observerat Breivik i rättsalen under en tid och lanserade under sitt vittnesmål uppfattningen att Breivik lider av Aspergers och Tourettes syndrom.
Ytterligare en psykiatriker, som undersökt den då fyraårige Breivik, skulle ha vittnat under fredagen, men stoppades på grund av tystnadsplikten. Denna tystnadsplikt hindrade dock inte denne barnpsykiater från att till NRK säga han stödde Malts uppfattning om Aspergers och Tourettes syndrom.
Börjar det inte bli en aning besvärande att så många vill ha en del av Breivik och ett ord med i laget? Besvärande, milt uttryckt.
kristen opinion drar sig till minnes de svenska diskussionerna i samband med vittnespyskologernas inträde i de svenska rättssalarna. Att hur många psykologiska skolbildningar som helst stod mot varandra hjälpte väl knappast rättens domare. Här fanns också inslag av att så många som möjligt väldigt gärna ville ställa upp när målen var stora och fick mycket uppmärksamhet i medierna.
De återkommande diskussionerna om Thomas Quicks brott, där inblandningen av psykologer och terapeuter tycks ha spelat en avgörande roll för utfallen i domstolarna, stämmer också till eftertanke.
Nu påpekar dock Malt att psykiatri inte vilar på biologiska rön, utan på observationer och värderingar. Precis. Det borde också mana till eftertanke.
På ett djupare plan handlar väl allt detta om att vi inte till fullo kan förklara onda handlingar. Vi når aldrig fram till totaliteten eller helheten som skulle göra allt begripligt.
"Det vi ser är mycket mer än högerextremism. Det är en tragedi för Norge men också för Breivik", konkluderar Ulrik Fredrik Malt.
Det är sant. Och lite mindre av exploatering av alla dessa skilda aspekter skulle vara välkommet.
Annika Borg
Om ni är skeptiska till Gardells mer politiska förklaringsmodeller och nu också till de psykiatriska, hur vill ni tänka kring fenomenet Breivik? Jo, jag vet att ni kritiserar i synnerhet Gardells förklaring och mest problematiserar godtyckligheten inom psykiatrin, men vad har vi mer?
Skrivet av Kent Wisti den 10 juni, 2012 kl. 11:53 #
Det har kommit igång en viktig kritisk diskussion i medierna om att ställa diagnoser utan att ha träffat patienten i fråga. Gardells vittnesmål är också mycket omdiskuterat. Såväl av kristen opinion som av andra.
Skrivet av kristen opinion den 10 juni, 2012 kl. 12:08 #
Hur man ställer till Gardells vittnesmål och anser om det var dåligt eller inte måste bero på vilken ståndpunkt man tagit i hurvida Breivik är frisk eller inte. Gardell har kallats av försvaret för att försöka stödja tesen att Breivik är frisk. Om man tycker att Gardells vittnesmål är "dåligt" så måste det vara från den utgångspunkten att det inte stöder Breivik i hans strävan att bli förklarad frisk. Har man intagit ståndpunkten att Breivik är sjuk så kan man kanske tycka att Gardells vittnesmål var bra tack vare att det var så dåligt, dvs han kunde inte stärka Breivik i sin sak, att han är frisk. Det är ur den synvinkeln man måste se Gardells vittnesmål, ur Breviks perspektiv, gynnar det Breivik eller inte?
Skrivet av Christer Eliasson den 11 juni, 2012 kl. 09:42 #
Hela rättegången havererade redan innan den kom igång eftersom den inte planerats för att utröna skuldfråga och utdöma straff utan för att bearbeta den norska nationens kollektiva trauma. Gärningsmannen har erkänt sig skyldig och bevisläget är rent allmänt mycket gott så skuldfrågan är avgjord. Då återstår ändas att avgöra om den skyldige ska dömas till maxstraffet 21 års fängelse, s.k. förvaring eller rättspsykiatrisk vård. I detta avgörande är i andra fall endast att beakta om gärningsmannen var förmögen att begripa vad han gjorde då han begick gärningen och eftersom påståendet att han inte skulle ha gjort det skulle uppfattas som stötande för allmänheten kan utfallet endast bli att han inte kan dömas till vård. Rättegången kunde alltså ha klarats av på 1-2 dagar med en snabb dom till förvaring. Tyvärr verkar utredningen istället ha kört fast i att analysera ondskans problem något som man istället borde vända sig till kyrka och filosofi före att diskutera. Nu får charaden fortsätta med det enda resultatet att gärningsmannen får sprida sin propaganda som planerat. Fienden gnuggar händerna!
Skrivet av Populisten den 11 juni, 2012 kl. 12:44 #