

13 feb kl 10:07, 2012
"Sagolikt" heter ett förlag som ger ut barnböcker med "genus/mångfaldsperspektiv". Det är verkligen sagolikt att ta del av förlagets reklam. Först tänker man nämligen att texten kanske är ironi eller satir, lite sagolik just. Men sedan förstår man: det är blodigt allvar.
Beställ nu exempelvis nya genuspaketet, endast 649 kronor! Där kan du bland annat läsa för förskolebarnen om giraffparet Jösta och Johan. De "vill ha ett litet barn, men det är svårt eftersom de är av samma sort, likadan och likadan. Så de ger sig ut på savannen för att leta efter ett barn... ".
Tyvärr, meddelar förlaget, är Prinsessan Kristalla och Kalle med klänning slutsålda. Men nytryck planeras och det går att förhandsboka. I väntan på den presenterar Sagolikt emellertid en ny godbit, denna gång för de allra yngsta, 0-5 år: "Känn med hen". Njut av denna ideologiskt fullproppade stilistik:
Hur mycket hen är du? Eller är du kanske hun idag? Eller är det till och med så att du är hån? --- Möt familjen h som av dessa fem består: hun, hin, hån. hyn och hen.
Publiceringsdatum är 25 mars. Då kan rättänkande föräldrar och förskollärare sätta boken i händerna på sina intet ont anande telningar. Men det går ju alltid att kratta i manegen och redan nu fråga barnen på morgonen: Hur mycket hen är du idag? Så att de är beredda och inskolade i genus/mångfaldsperspektivet. Sagolikt.
Så griper sig genusextremismen an med att forma en uppväxande generation. På dagis och i familjer ska det ske, ända från 0-5 år. Ingen ska slippa undan. På bred front går man fram; särskilt ska hittepå-pronominet "hen" introduceras i offentligheten. Det är lätt att skratta åt tokerierna. Ironin kommer liksom helt naturligt när man tar del av de utrerade genusteoretikernas skrivövningar. Men i bakgrunden oroar en del allvarliga frågor:
Tänk om det faktiskt finns vissa grundläggande ordningar i skapelsen som vi inte bör fingra på? Tänk om det är en draksådd vi sår när vi förvirrar de fundamentala begreppen? Tänk om det blir fullt i terapifåtöljer och psykiatriväntsalar när regnbågsdagisets hen och hun vuxit upp och inte längre vet sig någon levandes råd?
Christer Hugo
Dina frågor i det avslutande stycket borde verkligen tas på allvar. De är centrala.
Rolf Pettersson
Skrivet av Rolf Pettersson den 13 februari, 2012 kl. 15:17 #
Bevare oss för extremister av alla slag. Dessa extremister åt det ena hållet är lika illa som motsatsen, t ex författaren av "Män är från Mars - Kvinnor från Venus" som gjorde en show up hos Skavlan i fredags. Båda omöjliggör en sansad dialog.
Skrivet av Thorsten Schütte den 13 februari, 2012 kl. 19:29 #
Undras hur det blir när vi får reda på att ungerskan och finskan + andra språk har samma ord för hon/han, 'hen', sedan många tusen år tillbaka, utan att ha kreverat eller terapiats sönder i sina kulturer.
Skrivet av Cecilia den 13 februari, 2012 kl. 19:29 #
Tack för detta! Låt oss VÄGRA HEN! Anders
Skrivet av Anders Gerdmar den 13 februari, 2012 kl. 23:48 #
Nu överdriver du väl? Har valet av ord blivit en grundläggande ordning i skapelsen? Menar du på allvar att det är angeläget i vårt tid att lyfta fram skillnaden mellan man och kvinna (från Mars och Venus, eller hur tänker du?). Vilken plats i skapelsordningen vill du ge dem som inte passar entydigt in i begreppen man och kvinna?
Skrivet av Mats Bernerstedt den 14 februari, 2012 kl. 10:43 #
Mats Bernerstedt! Att manligt-kvinnligt är en grundläggande kategori såväl i skapelsen som i Bibeln borde vara ganska okontroversiellt. Att det finns avvikelser eller variationer från normen motsäger inte själva normen eller den grundläggande ordningen. Ord, benämningar och begrepp är centrala för vår orientering i tillvaron (se t ex 1 Mos 2:19f). Det handlar om mer än nya sammansättningar av konsonanter och vokaler.
Skrivet av Christer Hugo den 14 februari, 2012 kl. 11:23 #
Ska vi verkligen hålla ordning på och hålla tillbaka skapelsens rika mångfald med bibelord? Skapelsen suckar ibland efter befrielse. Ordet hen är en befrielse i vissa sammanhang, ett erbjudande för den som vill använda det ordet. Får vi bara beskriva tillvaron med ord och normer som finns i 1 Mos?
Skrivet av Mats Bernerstedt den 14 februari, 2012 kl. 13:40 #
Såg ett inslag med Mark Levengood i tv 4 imorse. Han kommenterade detta "hen", som finns i finskan.Enligt honom skapar ordet faktiskt, om inte förvirring som kräver terapi, så skapar det ändå en stilla undran vem det är man talar om.Det leder ofta till följdfrågor och fötydliganden om vem som avses för att undvika missförstånd.På frågan om han ville ha sina barn på dagis där ordet "hen" konsekvent används eller på ett HBT-dagis, så var svaret nej. Det språket känns helt enkelt onaturligt och konstruerat.
Vi människor är skapade med biologiskt kön, det kan vi erfara rent empiriskt. Ordet skapelseordning är väldigt laddat. Det är lätt att man dessutom läser in vad som inte ingår i den ordningen, vad som är mot naturen etc... Därför måste ordet skapelseordning användas försiktigt så att man inte läser in mer i ordet. Det finns en risk att det kan bli en läsning som uräktar att tex definiera biologiskt kön med givna och stereotypa innehåll. Det är lätt att gömma sig bakom ordet skapelseordning för att skapa dikotomier och färdiga innehållsförteckningar. Det har skett och sker alltjämt. Gud och skapelseordningen kan nog inte fångas i en enda enkel formel. Vad "innehållets skapelseordning" innefattar är nog bortom det vi empiriskt kan erfara. Den skapelseordningen kan nog endast anas och liknas vid ett prisma som ger regnbågens alla färger och behöver kanske inte alltid definieras. Men när vi gör det, så gör vi det med språkets hjälp. Orden är vår orienteringskarta, som Christer säger. Det betyder inte att orden måsta vara bärare av snäva definitioner. Jag tänker fortsättningsvis använda mig av orden "hon" och "han". Det har nog mer med språkvård och språkbevarande att göra än med genusmedvetande. Dessutom säger jag som Mark: Det känns onaturligt och konstruerat.
Skrivet av 83.250.148.8 den 14 februari, 2012 kl. 16:39 #
"Ordet hen är en befrielse..." ja, det
kan åtminstone leda till befriande skratt
Jag kan aldrig ta det ordet på allvar ens
när jag försöker förstå meningen med ett
påhittat pronomen. Varifrån kommer det?
Skrivet av Sven Andersson den 14 februari, 2012 kl. 16:39 #
Mats! Den som bemödar sig att slå upp det bibelställe jag nämner i kommentaren ska förstå hur jag menar. Att du antyder att jag skulle vilja beskriva tillvaron endast med ord och normer ur 1 Mos låter, med förlov sagt,ana att dina fingrar på tangentbordet gått snabbare än tanken. Hen-nihilismen tror jag är förödande - och dessutom ett exempel på vår tids egocentrism: Det "känns" befriande för mig, alltså måste hela omgivningen anpassa sig efter mig. Tänk om jag känner mig som en hund i morgon och vill kallas Fido? OK?
Skrivet av Christer Hugo den 14 februari, 2012 kl. 19:59 #
Ditt bibelcitat tillför inget annat än att det får mig att på försöka få dig att svara på frågan vilket namn du tycker är tillämpbart på den människa som inte riktigt entydigt är man eller kvinna.
Om en sådan känner en befrielse över att få använda ordet hen, vad lider skapelseordningen av det?
Jag tror inte jag är någon genusextremist, men tror inte att barn mår dåligt av att någon gång få en motvikt till den marinad av könsstereoptyper som vårt samhälle badar i. Så den där boken är väl inte så farlig?
Skrivet av Mats Bernerstedt den 14 februari, 2012 kl. 21:11 #
Mats! Motvikt till könsstereotyper kan man skaffa sig utan att undergräva fundamentala kategorier och ordningar. Men är det verkligen säkert att samhället/kyrkan/vi alla ständigt bör bekräfta enskilda människors främlingskap inför sig själva och tillvaron, i stället för att hjälpa dem bearbeta sin problematik och komma vidare? Den tyske sociologen Hartmut Rosa har pekat på faran av att den personliga identiteten i vårt samhälle driver omkring i ett hav av möjligheter som dyker upp och försvinner - det bäddar för vår tids depressionssjukdomar. Värt att ta på allvar.
Skrivet av Christer Hugo den 14 februari, 2012 kl. 23:05 #
Är det alltså någon här i kommentarsfältet som har läst min ovanstående kommentar om att finskan och ungerskan + diverse andra språk har 'hen' dvs könsneutralt tredje person singularis sedan tusentals år tillbaka (sedan språken överhuvudtaget finns), alltså att han och hon är samma ord?
Utan att någon där kreverat eller behövt gå i terapi för det?
Skrivet av Cecilia den 15 februari, 2012 kl. 15:43 #
Jo, Cecilia, jag läste. Därför skrev jag om Mark som kommenterade just ordet "hen" i finskan. Någon terapi behövdes inte, men ordet skapar mer förvirring och komplicerar samtalen, när man ständigt måste förtydliga.
Skrivet av 83.250.148.8 den 15 februari, 2012 kl. 20:11 #
Cecilia: Du levererar ett logiskt argument på ett forum för tro. Vad väntar du dig?
Skrivet av Erik Edlund / MatFrisk Blogg den 15 februari, 2012 kl. 20:11 #
Erik! Du missar poängen med inlägget "Känn med hen". Här handlar det faktiskt inte främst om argument utifrån den kristna tron utan utifrån hur verkligheten på ett för alla kontrollerbart sätt är beskaffad respektive inte beskaffad. Sedan verkar du bära på fördomen att kristen tro och intellektuell reda inte skulle kunna gå att förena. Det går i själva verket alldeles utmärkt.
Skrivet av Christer Hugo den 15 februari, 2012 kl. 20:27 #
Erik! Nu drar du felaktiga och förhastade slutsatser. Det här är ett forum för reflektion ock kritik. Även präster kan tänka. De akademiska studierna biter även på oss. Cecilia! Med ditt resonemang skulle det således finnas mindre av könsstereotyper i de länderna. Är det så? //Annika Borg
Skrivet av Annika Borg den 15 februari, 2012 kl. 20:30 #
Båda: För egen del värdesätter jag akademiska kunskaper som bygger på ett fåtal axiom och där resultaten är testbara. Med den utgångspunkten kan man gradvis utvidga sitt kunnande.
"Trosakademiker" utgår från en mängd axiom (ex. bibeln) och försöker passa in dem i verkligheten. Detta är uppenbarligen mycket svårt, men ansträngningarna fostrar välartikulerade företrädare.
Skrivet av Erik Edlund / MatFrisk Blogg den 16 februari, 2012 kl. 17:10 #
"...ordet skapar mer förvirring och komplicerar samtalen, när man ständigt måste förtydliga."
Ex. "grandmother" och "grandfather" i engelskan.
Men lugn, "hen" kommer inte att ha vunnit fäste i svenska språket när de primära företrädarna lämnar manegen. Själv skriver jag "h*n" när det behövs. De med SQL-bakgrund förstår och jag har aldrig mött vare sig kritik eller frågor.
Ännu, vill säga.
Skrivet av Erik Edlund / MatFrisk Blogg den 16 februari, 2012 kl. 17:10 #
Annika. Jag har inte resonerat om dessa länders stereotyper eller patriarkal-grad. För den vet jag mycket lite om. Det jag säger är att man resonerar enfaldigt om man tror att barn/spädbarn blir förstörda av att lära sig ordet 'hen', som förstaspråk s a s.
Analogi: Om jag skulle påstå att man måste skriva ut vokaler i språket för att det inte ska uppstå språkförvirring och psykiska problem, så skulle präster, pastorer och andra skratta åt mig:
"Men snälla Cecilia, titta på hebreiskan! Har detta folk gått under?"
och jag skulle behöva tänka om och inse att det är mycket jag inte kan om språk.
Skrivet av Cecilia den 16 februari, 2012 kl. 19:03 #
Hej! Av en slump hittade jag denna blogg. Jag ställer en enkel fråga till er troende: Skapade Gud sig själv? Följdfråga: Vem annars gjorde det?
Vore kul med lite sakliga mothugg till mina åsikter!
Hälsningar/Gösta
Skrivet av gostasing den 17 februari, 2012 kl. 13:59 #
Vilket genus har Kristi kropp?
"Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus." (Gal 3:28:)
Jag tillhör Kristi kropp och kan intyga att Jesus Kristus en man med en kvinnas blick!
Ni präster verkar lättskrämda. Med risk för att ge er skrämselhicka vill jag informera om att upphovsmannen bakom begreppet "logos", ordet, i "Johannesevangeliet är filosofen Herakleitos.
Betydelseinnehållet i begreppet logos hade ursprungligen inte ett dugg med någon Gud att skaffa. Skribenten Johannes tog alltså ett ateistisk ord och gjorde det gudomligt!
Om ni är rädda för det lilla ordet "hen" så kommer Nya testamentets största ord "logos" troligen att skrämma slag på er nästa gång ni läser Bibeln.
Skrivet av Bengt Wikström den 18 februari, 2012 kl. 18:06 #
Jag vill definitivt inte avskaffa "han" eller "hon", men nog behövs det en könsneutral motsvarighet? Det är ju inte så kul att behöva skriva "han eller hon" en massa gånger.
Skrivet av Daniel Weston den 18 februari, 2012 kl. 18:06 #
Hörrni, finsk-ugriska språk säger hän sedan urminnes tider. Persiskan säger "U". Skulle svenskan bli förenklad på detta sätt dog nog ingen, men samer och finsktalande, afghaner, iranier, perser och kineser skulle slippa en stötesten i svenskan. Vad är problemet?
Skrivet av Alma_Lena den 20 februari, 2012 kl. 09:30 #
Jag hakar upp mig på att det argumenteras för ett hen därför att det finns i flera andra spåk. Men där är det enda alternativet, det finns inget han/hon. Skulle det införas i svenskan så skulle det bli ett tredje alternativ. Vore önskvärt om det kunde påvisas att det förekommer i ngt annat språk!
Antingen har vi han/hon elller bara hen, det går inte att luta sig mot att det finns i annat i andra språk!
Skrivet av parlez-no-angle den 23 februari, 2012 kl. 08:32 #