- Skaffa en blogg du med!
- Anmäl denna sida
- Bli medlem | Logga in! Dina tjänster | Logga ut | Inloggad som
10 jun kl 14:44, 2012
Nyligen lade justitierådet Göran Lambertz fram att förslag som innebär att alla former av tvångsäktenskap kriminaliseras. Eller egentligen: tar bort den dispens som givit föräldrar möjlighet att inskränka sina ungdomars mänskliga rättigheter.
Förslaget har starkt stöd och det är glädjande – och mer än hög tid – att de ungdomar som levt och lever under skilda former av tvång och förtryck nu blir synliggjorda och tagna på allvar. Ärkebiskopen ger sitt stöd till förslaget HÄR. Läs också undertecknad och Christer Sturmark HÄR.
I senaste numret av nyhetsmagasinet Kristdemokraten blir man dock besviken av att läsa ledaren av Elisabet Lann. Hon tycks fortfarande tro att tvångsäktenskap skulle kunna tolkas inom ramen för en ungdoms individuella gudstro. Här sker en tankemässig glidning: den individuella religionsfriheten används som argument för att understödja kollektivets kulturella/religiösa krav på en individ. Det här är dessvärre en vanlig lapsus i debatten om religionsfrihet.
Lann skriver: ”… hur omodernt det än kan tyckas så förekommer det att unga människor vill leva så som de tror att man bör leva enligt en gud de frivilligt valt att tro på.”
Självklart är det så. Men detta har ju ingenting som helst att göra med den problematik förslaget skjuter in sig på. Problematiken rör kollektivets makt över individen – hedersförtryck - ett förtryck som ofta är religiöst motiverat men inte alltid. Uttolkningen av kulturen och religion tillhör inte den unge, utan normer och värderingar uttolkas av de som har makt.
I ett reportage i samma nummer av tidningen (som ofta har intressanta artiklar om de etiska frågor som många väjer undan för) får vi veta att man är oense om förslaget inom KD. KD-ledamoten i justitieutskottet Caroline Szyber säger till exempel att det förvisso är bra att förslaget sätter ned foten, men undrar om det sätter ned foten på rätt ställe. Nu tycker dock de ungdomar och andra som har erfarenhet av detta att foten sätts ned på precis rätt ställe.
Det är oroväckande om allt som har med kulturell identitet och/eller religion per automatik ska tolkas som gott och skyddsvärt. Det man riskerar att värna är inte religionsfriheten eller andra mänskliga rättigheter, utan maktutövning, kontroll och förtryck.
Nu finns det dock röster inom KD som hälsar förslaget. Men om de som vill fortsätta att osynliggöra ungdomars livssituation kommer att vara i majoritet inom partiet återstår väl att se.
Annika Borg
