- Skaffa en blogg du med!
- Anmäl denna sida
- Bli medlem | Logga in! Dina tjänster | Logga ut | Inloggad som
12 aug kl 13:36, 2012
AV ANNIKA BORG
I en intervju i Sydsvenskan idag gör tidigare ärkebiskopen KG Hammar det så enkelt för sig angående trosfrågorna att det nästan är generande.
Han påstår också att ”ateistiska fundamentalister” (är inte åtminstone något av begreppen felplacerad här? Och vilka är egentligen dessa fundamentalister?) skulle se det som/kräva att religion är i samma fack som naturvetenskapen. Så är det inte alls. Det är en felaktig bild av diskussionerna om tro och vetande. Förenklad och osaklig. Detta vet givetvis en forskare som Hammar. Dessutom har sanningsfrågorna varit brännande under hela teologihistorien. Att det finns en analogi i de påståenden vi gör om verkligheten.
Men precis som biskop Jackelén vill Hammar blanda bort korten vad gäller sanningsfrågorna.
Förenklingarna gäller även annat. Det finns ju kort sagt ett utrymme mellan att vara bokstavstroende och att tänka sig att allt är berättelser och metaforer.
Men för Hammar har tron ingenting med försanthållande att göra utan är ”tillit i nuet”. Lundateologi anno 2012 alltså . Och lika filosofiskt oklar.
Om nu Jesus existerar och har existerat i samma mening som Hamlet gör, varför ska vi då kalla det ena tro och religion och det andra litteratur?
Om det är helt oväsentligt vad de bibliska berättelserna återger, som att Jesus gått på vattnet, varför ska de då alls ha något slags särställning?
Om allt är metaforer, varför just Jesus och Bibeln? Varför inte bekänna Edith Södergran eller Selma Lagerlöf och Gösta Berling istället?
Om det inte finns någon skillnad på dessa litterära uttryck, så får nog Hammar vara lite mer specifik och reda ut vad man då ska med en kyrka eller kristen tro till.
Poängen med att Jesus gick på vattnet är alltså inte att Jesus gick på vattnet, tron ska inte rikta in sig på det för då blir den inte existentiell, enligt Hammar. Istället blir den ett försanthållande av något som skedde för tvåtusen år sedan och ”det har ingenting med tro att göra”. Jo, vad som skedde och inte skedde för tvåtusen år sedan har med tron att göra. De skeendena är själva utgångspunkten för troende. Inte enkla sådana, men avgörande. Hammar förenklar och bygger fyrkantiga positioneringar.
Och det är ju den lätta utvägen när det gäller frågorna om under, naturlagar och helande. "Existentiellt” och ”metaforiskt” räcker inte som svar på trons frågor.
Vad är kristen tro? Hammar ställer själv frågorna:” Varför har denna berättelse berättats? Varför för vi den vidare?”
Ja, precis, varför har den det och varför ska vi det?
Copyright © 2008 kristen opinion. All Rights Reserved | Designed by Free CSS Templates
Template modified by Passagen | Powered by Roller Weblogger 4.0.
Det viktiga är inte berättelserna om Jesus i sig utan det viktiga är det som berättelserna pekar på, lär oss, talar om, påminner oss om. Jesu liknelser är endast hjälpmedel som han använde för att få oss att TÄNKA på rätt sätt. Det är bara genom att ta ansvar för vårt tänkande som vi kan lämna detta helvete och komma tillbaka till Gud. Detta gjorde INTE Jesus på korset ÅT OSS. Det som Jesus gjorde på korset var att visa att hans undervisning om 100%:ig förlåtelse omsatt i praktiken fungerar till den milda grad att den ger oss ett evigt liv. Det är bara att göra likadant. Hur? Med Jesu hjälp förstås! Men den förfärliga kristna lögnen att Jesus har gjort allt och vi bara behöver lalla runt och sjunga gospel med röda kinder och tindrande ögon utan att tänka själva, titta på vårt inre mörker och be om befrielse från vår FELAKTIGA ATTITYDER OCH TANKAR, den lögnen gör att vi inte försöker ens. Med resultatet att vi inte kommer någon vart.
Vad ska vi med den kristna tron till? Inte vet jag. :)
Skrivet av En anonym en den 12 augusti, 2012 kl. 15:12 #
Tack för att du tar upp detta, att benämna
nattvarden som en "metaforisk minnesmåltid" är sannerligen att förminska något av det mest centrala i vår tro, tänker jag och undrar vad som egentligen är meningen med ett sådant uttalande.
Skrivet av Marie Fredin den 12 augusti, 2012 kl. 21:00 #
Marie! Tack för respons! Ja, precis, vad betyder "metaforisk minnesmåltid"? Det är att förminska, skyla över och fly undan från kärnfrågorna. Mvh, Annika B
Skrivet av Annika Borg den 13 augusti, 2012 kl. 09:42 #
"Det är att förminska, skyla över och fly undan från kärnfrågorna." Det här är jätteintressant, Annika! Vad exakt är "kärnfrågorna" då? Jag vill förstå hur du tänker.
Skrivet av En anonym en den 13 augusti, 2012 kl. 10:29 #
Hej anonym, men det är ju det inlägget handlar om. Följ vår blogg så hittar du en mängd inlägg om sanningsfrågorna och kristen identitet. Mvh, Annika B
Skrivet av Annika Borg den 13 augusti, 2012 kl. 10:49 #
Okej, Annika, det verkar som om t ex nattvarden är en kärnfråga för dig. Jag är konfirmerad, varit kristen och firat nattvard i Svenska kyrkan ett antal gånger. Under nattvarden där har jag haft märkliga mystiska upplevelser, både negativa och positiva. Då borde jag fortsätta att vara kristen, tycker någon kanske. Jag har ju fått bevis, eller hur?
Visst. Men jag anser mig inte fått bevis för att kristendomen är "rätt" utan snarare att Jesus själv är verklig och fungerar som en andlig terapeut här och nu snarare än någon som har offrat sitt liv för oss. Upplevelserna var ibland otäcka men slutade alltid med frid och glädje. Jag pratade inte med prästerna om dem, de hade nog inte förstått det. Att jag inte vill visa mig i kyrkan längre (har gått ur) är för att jag vill inte propagera för kyrkans teologi, vilket jag anser vara helt åt pepparn!
Skrivet av En anonym en den 13 augusti, 2012 kl. 11:15 #
Anonym, tack för din kommentar! Funderar vidare på den. Mvh, Annika B
Skrivet av Annika Borg den 13 augusti, 2012 kl. 11:27 #
Vad jag ville visa med föregående kommentar var att det inte är viktigt vad som hände för 2000 år sedan, t ex om Jesus gick på vatten eller på flytande margarin. Det viktiga är att förstå att Jesus inte drunknar eller sjunker när vi tycker att vi gör det. Jag var ibland livrädd under mina nattvardsbesök men valde att ha, för att citera Hammar "tillit i dag, i nuet". Och det slutade undantagslöst lyckligt. Något svart i mitt undermedvetna blev bortrensat. Inte så illa, va? Jag behöver inte Jesus som en historisk trollkarl att heja på för att skapa "identitet" eller för markera min gräns mot andra som hejar på andra figurer. För mig handlar det här med Jesus mera om att sudda gränserna och förenas i förlåtelse och kärlek med alla på ett mycket djupt plan.
Skrivet av En anonym en den 13 augusti, 2012 kl. 11:56 #
Jesus som historisk trollkarl eller som instrument för mänskliga gränsdragningar är nog synsätt som är främmande för de flesta. /Mvh, Annika B
Skrivet av Annika Borg den 13 augusti, 2012 kl. 14:24 #
"Jesus som historisk trollkarl eller som instrument för mänskliga gränsdragningar är nog synsätt som är främmande för de flesta." Varför är det så viktigt då för många kristna att få Jesus att ha gått på vatten om inte just därför att det bevisar att han hade övernaturliga förmågor?
Det som man borde fokusera på är drivkraften, dvs kärleken, bakom allt han gjorde och strunta i om det var övernaturligt eller ej.
Ni pratar om kristen identitet på den här sajten. Vad handlar det egentligen om? Är det inte just att definiera sig själv som någonting som man menar andra inte är? Att t ex påpeka att vi tror att Jesus är Guds son och att muslimerna inte tror att Jesus är Guds son. Eller något motsvarande. Då menar jag att man har använt Jesus för gränsdragning. Varför ska man ägna sig åt det? Alternativet är ju att se en annan människa som fullständig förlåten förtjänt av Guds kärlek OAVSETT dennes yttre tro eller frånvaro av tro. Jag tror att det är bättre att odla sådana tankar i sitt huvud när man går omkring på stan än att grubbla över de yttre skillnaderna.
Jag skulle säga att Gud ger oss en gemensam identitet som omfattar undantagslöst alla och som vi får del av genom att förlåta och att det är "satan" som fokuserar på skillnaderna för att skapa konkurrens, splittring och konflikter.
Skrivet av En anonym en den 13 augusti, 2012 kl. 15:19 #
Oavsett om man bokstavligen tror att Jesus gick på vatten eller inte, så är det en bild av tro och tillit som vill förmedlas. Petrus gick ut till Jesus men när han såg stormen så brast han i sin tro, tillit och började sjunka. Men han höll kvar blicken på Jesus som sin räddare. Att vara troende är inte en fråga om att tro på Guds existens, utan en fråga om att tro att löftena håller. Angående frågan vad som är centralt i NT eller inte så borde det vara Luk 2:11, att en frälsare är född, tror man inte på att Guds son kommit till Världen så anser jag då borde det vara svårt att tro på allt övrigt i NT.
Skrivet av Christer Eliasson den 13 augusti, 2012 kl. 18:15 #
Anonym,
precis som du är jag universalist och ansluter mig till ditt credo "att se en annan människa som fullständig förlåten förtjänt av Guds kärlek OAVSETT dennes yttre tro eller frånvaro av tro".
Men till skillnad mot dig anser jag som Annika Borg att vår gudstro måste vara förankrad i historisk verklighet för att vara meningsfull. Om Kristus inte dött och uppstått finns ingen försoning med Gud oavsett hur mycket tillit eller annat positivt tänkande vi uppammar. Sanningsfrågan är central.
Vår universalism följer ur vår kristendom. Samuel.
Skrivet av Samuel Johansson den 13 augusti, 2012 kl. 23:19 #
"Kristus inte dött och uppstått finns ingen försoning med Gud"
H u r kan död och uppståndelse försona? På vilka g r u n d e r har denna kombination en försonande effekt? Vad är lixom logiken? Om det nu inte är det att Gud är hämndlysten och behöver se någon lida och dö för att kunna förlåta.
Skulle vara intressant om prästerna kunde skriva om detta lite djupare.
Skrivet av En anonym en den 14 augusti, 2012 kl. 08:43 #
Anonym.
Dödsstraffet Jesus döms till är ett justitiemord. I rättvisans namn borde straffet drabbat den mordiska människan. Som Jesus visar har människan allierat sig med lögnens fader som varit en mördare från första början. Vilken människa kan säga att hon aldrig haft en mordisk intention? Vi är alla mer eller mindre depraverade.
Med Jesus dör mänskligheten och uppstår till nytt liv.
Samuel.
Skrivet av Samuel Johansson den 14 augusti, 2012 kl. 12:07 #
Samuel Johansson:
"Med Jesus dör mänskligheten och uppstår till nytt liv."
Vad menar du med "dör mänskligheten"?
Mänskligheten lever och förökar sig ännu idag.
Nu, din tur Samuel. :)
Skrivet av En anonym en den 14 augusti, 2012 kl. 12:26 #
A, det finns tusen sätt att säga det. Här är några.
I sin person förenar Jesus Gud och människa; det som händer honom har därför universell betydelse.
Om man betecknar Kristi liv, lära, död och uppståndelse med begreppet Kristushändelsen så sammanfattar det ordet skapelsens, i synnerhet människans, existentiella drama.
Vi lever i ett antropiskt universum och när skaparen och det skapade förenas i samma person får föreningen kosmiska dimensioner. Det som händer Jesus händer både Gud och människor. Med Jesus dör och uppstår, pånyttföds vi till ett evigt liv med Gud.
Poetiskt och mytiskt uttryckt är Kristi kors den gudomliga och mänskliga historiens gemensamma gravitationscentrum, nyckeln till förståelsen av vårt innersta existentiella öde.
S.
Skrivet av Samuel Johansson den 14 augusti, 2012 kl. 13:37 #
Det är intressant det som du skriver, Samuel! "I sin person förenar Jesus Gud och människa; det som händer honom har därför universell betydelse."
Och vad händer i denna förening? Jesus förlorar totalt sin individuella identitet och blir helt ett med Gud. I detta försvinner även allt lidande fullständigt. Därför är det helt meningslöst att dyrka lidande som man ibland tenderar att göra inom kristendomen.
Håller med om att detta har en "universell betydelse". Helt rätt! VI OCKSÅ ska förlora våra individuella identiteter och bli ett med Gud. Det här kan vara skrämmande för det är ju som att dö. Men det handlar inte om den fysiska döden utan måste hända innan den. Det är snarare att ge upp vårt behov av att vara speciella. Därför undrar jag ibland vad den här sajten menar när den pratar om "kristen identitet". Är det någonting som per definition är på väg att dö för att ersättas med Guds Identitet? Eller är det bara en sorts konstlad, pålagd identitet bland alla andra som man har byggt upp av luthersk teologi, feminism och allt möjligt. Lik en roll som man ska spela i samhället. Man letar bara lämpliga gränsdragningar mot alla andra och håller fast vid dem och då är man någon. Man måste försöka hitta "ett bra någon" att vara som klarar i konkurrensen för nu verkar alla andra vara duktigare på att vara någon. Men att bygga sådana identiteter leder inte till Gud. Det är precis tvärtom. Alla sådana byggen behöver rivas om man ska gå dit Jesus gick. Usch va jobbigt! Men det är ingen som tvingar.
Skrivet av En anonym en den 14 augusti, 2012 kl. 16:58 #
A.
Som universalister är vi ense om det viktigaste, men vad gäller din utläggning om identitet och individualitet är jag inte säker på att jag förstår dig. Så med den reservationen vill jag framhålla att Nya Testamentet talar tydligt om vår nya identitet i Kristus och om individualitetens bevarande.
Precis som Jesus kommer vi att förvandlas vid uppståndelsen och vår kropp befrias från sin dödlighet, men vi kommer inte att "gå förlorade" som de personligheter vi är. Se exv Upp.3:5: "Den som segrar skall alltså kläs i vita kläder, och jag skall inte stryka hans namn ur livets bok, och jag skall kännas vid hans namn inför min fader och inför hans änglar."
Vi kommer fortsätta vara speciella för varandra och för Gud.
S.
Skrivet av Samuel Johansson den 14 augusti, 2012 kl. 17:47 #
Angelägna eftertankar. Vad Annika Borg inte tycks gå in på, den planhalva som jag uppfattar att Hammar försöker spela på och som Jackelen med sin avhandling tycks röra sig ganska obehindrat i, är vad den "nya" fysiken gjort med villkoret på samtalet. Vårt traditionella faktatänk, det som Sturmark fortfarande bekänner som sekulär troslära, med teologen Newton i spetsen!, relateras.
Jesus är mitten i vårt universum. Intressant att få veta vad anonym har som centrum. Jesu människoblivande, lidande, död och uppståndelse är liksom portarna för att ö.h.t. komma nära. Den geografiska kontexten är odiskutabel. Hur vi räknar tidsperioderna kan diskuteras. I sakramentet möter han oss fysiskt som den levande och uppståndne. Det är underbart att få se(och läsa om!) hur Jesus denna dag träder fram i evangeliet och helar, upprättar och utmanar.
Skrivet av Jonas Nilsson den 15 augusti, 2012 kl. 10:43 #
Angelägna eftertankar. Vad Annika Borg inte tycks gå in på, den planhalva som jag uppfattar att Hammar försöker spela på och som Jackelen med sin avhandling tycks röra sig ganska obehindrat i, är vad den "nya" fysiken gjort med villkoret på samtalet. Vårt traditionella faktatänk, det som Sturmark fortfarande bekänner som sekulär troslära, med teologen Newton i spetsen!, relateras.
Jesus är mitten i vårt universum. Intressant att få veta vad anonym har som centrum. Jesu människoblivande, lidande, död och uppståndelse är liksom portarna för att ö.h.t. komma nära. Den geografiska kontexten är odiskutabel. Hur vi räknar tidsperioderna kan diskuteras. I sakramentet möter han oss fysiskt som den levande och uppståndne. Det är underbart att få se(och läsa om!) hur Jesus denna dag träder fram i evangeliet och helar, upprättar och utmanar.
Skrivet av Jonas Nilsson den 15 augusti, 2012 kl. 10:44 #
"Jesus är mitten i vårt universum."
Kanske i ditt, förmodligen inte i flertalet världsmedborgares. Vad stöder du din åsikt på?
Skrivet av LPA den 15 augusti, 2012 kl. 11:04 #
Efesierbrevet
Skrivet av Jonas Nilsson den 15 augusti, 2012 kl. 18:53 #
"Efesierbrevet"
OK, inget konkret alltså?
Skrivet av LPA den 15 augusti, 2012 kl. 22:43 #
Efesierbrevet är något konkret. Med det brevet sände Paulus sin broder och medhjälpare Tychikos. Snarare så att det var denne person som bar brevet till mottagarna.
Skrivet av Jonas Nilsson den 15 augusti, 2012 kl. 23:03 #
@ Jonas Nilsson: Vi har uppenbarligen olika värderingar av orden "konkret" och "stöd".
Hur stora delar av bibelns texter litar du på och hur mycket skulle du helst se inte borde finnas kvar då det ger motsägelsefulla budskap?
Skrivet av LPA den 15 augusti, 2012 kl. 23:23 #
Vad säger du själv om en sådan frågeformulering?
Vad betyder det att "lita på en text"?
Vad är den tänkt icke motsägelsefulla kärnan?
Vad är "konkret" för dig?
Skrivet av Jonas Nilsson den 16 augusti, 2012 kl. 09:10 #
http://blogg.passagen.se/kristenopinion/entry/kg_hammar_förenklar
Skrivet av test den 16 augusti, 2012 kl. 11:31 #
@ Jonas Nilsson: Konkret i motsats till abstrakt.
"Vad är den tänkt icke motsägelsefulla kärnan?"
Jag ger upp försöken att förstå på egen hand, hjälp mig, någon?
Jag omformulerar något. Är bibeln sann?
Skrivet av LPA den 16 augusti, 2012 kl. 20:05 #
"Är bibeln sann?" Nej, nej, nej!
Bibeln är en salig (?) blandning av allt möjligt! En del saker är säkert historiskt sanna. Är sagor om djur och och sanna? Nej! Kan de ändå hjälpa människan att förstå livet och sig själv lite bättre, att hjälpa henne att mogna andligt och moraliskt? Det tror jag.
Skrivet av En anonym en den 16 augusti, 2012 kl. 21:37 #
Eftersom inte LPA tycker sig kunna klargöra vad han menar med att bibelns texter ger motsägelsefulla budskap tycker jag att själva frågan faller. Du får väl hänvisa till de läroboksexempel som brukar lyftas fram. Men är det din egen fråga? Den typen av exempel som har lärts ut: "motsägelsefri" text och spänningslösa budskap är inte särskilt gångbart längre. Jag tycker att En anonyms svar är motsägelsefullt. Först tre nej och sedan ändå litet grand.
En verklig grundfråga tycker jag är hur vi ska närma oss sanningstanken. Jag tror att själva idén om sanning, såsom den spetsats hos oss, har sin rot i evangeliet om uppståndelsen. Om inte evangeliet om uppståndelsen får vara sanning tror jag att det mesta av en avläsbar sanningstanke faller, alltså även tanken om osanning. Vad säger du/ni om det?
Skrivet av Jonas Nilsson den 18 augusti, 2012 kl. 22:26 #
@ Jonas Nilsson: Många, kanske inte just du, vidhåller att bibeln är "sann", dock beskrivs vissa nyckelhändelser på olika sätt. Utan att gå in på om någon alls av skapelseberättelserna är "sann" så kan inte båda vara det.
För att angripa frågan ur logisk synvinkel, vilken av de två är falsk?
"...spänningslösa budskap är inte särskilt gångbart längre."
Är det i en sån miljö du vill leva, mångtydiga budskap och osäkerhet vad som skall gälla? Resonemanget om sanning/osanning känns väldigt desperat, ingen sanning kan byggas utifrån osanningar, oavsett hur många de är och oavsett hur många som förespråkar dem.
Skrivet av LPA den 19 augusti, 2012 kl. 10:12 #
Men visst är väl "ateistiska fundamentalister" bokstavstroende och ganska så fantasilösa. Man kräver ju naturvetenskapliga svar av den religiös/andlig tro. Fakta, belägg och bevis. Hammar förnekar inga sanningsfrågor men verkar vilja säga att Guds rike finns inom oss. Så Jag tycker inte alls Hammar gör det enkelt för sig men försöker nog göra det lite enklare för andra att förstå vad han menar, vilket han tyvärr ser ut att misslyckas med att döma av andras skriverier, eller så är det många som inte vill förstå. Hammar vill betona den egna inre erfarenheten och mystiken, det är den vi ska referera till när vi talar om tro. Det är ju inte alls oväsentligt om vi tror på Gud som väl också Hammar gör. Då blir ju också Jesus och Bibeln metaforer av en helt annan dignitet än vilka litterära gestalter som helst. När det gäller det historiska försanthållandet gällande naturlagar så är det givetvis sant att antingen har något hänt eller inte, men det går ju inte att verifiera med att tro. Så varför kräva något som är omöjligt. Då blir det ju snarare en lotteriverksamhet. Tron är något annat och annorlunda är vad Hammar försöker säga. Den finns inom varje människa, växer och fördjupas både som erfarenhet och mystik. Om däremot allt som sägs i Bibeln verkligen fysiskt har hänt och måste hända är en fråga för Gud att avgöra.
Skrivet av Nils den 19 augusti, 2012 kl. 13:19 #
"Om däremot allt som sägs i Bibeln verkligen fysiskt har hänt och måste hända är en fråga för Gud att avgöra."
Så frågan om guds ev. existens och verk är slutligen upp till gud att avgöra? Tala om ett Moment 22.
Skrivet av LPA den 19 augusti, 2012 kl. 14:28 #
Till Jonas Nilsson. Motsägelsefullt? Jag tror att Gud existerar men jag tror INTE att allt som påstås i Bibeln, OM Gud eller om annat, är sant. Bibeln är full av olika människors spekulationer om dittan och dattan och redogörelser vem som födde vem osv. För mig är mycket av detta fullkomligt ointressant.
I Bibeln ger också en snubbe en intressant teori om förlåtande och förlåtandes effekter. Det är fullt möjligt för mig att varje dag, varje ögonblick, laborera och testa om teorin fungerar i verkligheten. Jag kan se om och hur min upplevelse av världen och andra människor förändras när jag i allt större utsträckning går från att fördöma och kritisera dem till att acceptera dem som de är, att för ögonblicket bortse från deras brister.
Skrivet av En anonym en den 19 augusti, 2012 kl. 14:51 #
LPA: Var väl kanske onödigt av mig skriva så där. Försöker ju bara säga att det är ju fullt möjligt att frågan om Bibeln är bokstavligt sann i ett naturvetenskapligt sätt att se är av yttersta vikt nödvändig. Att allt rasar samman om exempelvis inte Jesus bokstavligt gick på vattnet. Men eftersom sådana frågor inte går att besvara för oss människor måste ju Gud göra det. Så varför tro något alls öht om den typen av frågor. Som jag skrev innan och vad jag tror Hammar försöker säga handlar ju tron om något annat. Jag talade alltså inte om Guds existens utan om Bibelns berättelser och att det finns utrymme för tolkningar och metaforer. Tron måste inte bara vara en fråga om antingen rätt eller fel om något hänt eller inte därute i den fysiska verkligheten.
Skrivet av Nils den 19 augusti, 2012 kl. 14:55 #
ps. Låt säga såhär. Om frågan om att gå på vattnet bokstavligen är viktig att tro på. Ja då är det dags för oss alla att börja öva på det. Är det några fundamentalister som gör det? Tar de inte sin tro på allvar?
Skrivet av Nils den 19 augusti, 2012 kl. 15:20 #
"Om frågan om att gå på vattnet bokstavligen är viktig att tro på....Är det några fundamentalister som gör det? Tar de inte sin tro på allvar?"
Ärligt talat tror jag inte att fundamentalisterna brukar gå på vatten. Det är en sak att låtsas att man tror på någonting och att verkligen tro på någonting. Det är så lätt för unga killar som är pastorer i frikyrkor att predika för gamla skröpliga tanter och farbröder om hur Jesus botar och helar när de själva ännu(!) aldrig behövt uppleva allvarliga sjukdomar. Det är också lätt att påstå att Jesus gick på vatten när man inte behöver ta ansvar för det. Det var ju Jesus som gjorde det! ;)
Men man kan glänta på luckan till det som vi kallar det mystiska, heliga och mirakulösa. Min egen erfarenhet är att detta har en koppling till Jesus och hans lära/läror. Fast det är svårt att hitta rätta ord och uttryck när man pratar om det. Man får lixom tassa runt försiktigt för annars kommer olika inriktningars fundamentalister som vilddjur ur buskarna och hoppar på en, och sätter på en en massa etiketter som antyder om "villoläror", som placerar en i olika "dåliga" kategorier. Då tenderar vidare gemensam sökande och diskussion att strypas hur ärlig jag än är. Här funkar det dock faktiskt bra.
Skrivet av En anonym en den 19 augusti, 2012 kl. 16:46 #
Ja man kan alltid säga att bara Jesus kan gå på vattnet. Men det håller ju inte eftersom även Petrus gjorde det. Tro utan handling är död, tro ska man praktisera. Den som inte godkänner annat än bokstavstro borde nog iallafall försöka gå på vattnet.
Skrivet av Nils den 19 augusti, 2012 kl. 17:51 #
Det verkliga problemet är väl ändå att alla dessa ideer och tankar om tro relaterat till Jesus har vi fått kännedom genom ord...
Historiskt handlar kristen fundamentalism i första hand om frågan vem Jesus är. Skrifterna som berättar om honom tycker jag är fantastiska. De öppnar upp på ett sätt som jag inte vet några andra böcker gör.
Skrivet av Jonas Nilsson den 19 augusti, 2012 kl. 23:33 #
@ Nils: "Den som inte godkänner annat än bokstavstro borde nog iallafall försöka gå på vattnet."
Antar att du avser "Den bokstavstroende borde nog iallafall försöka gå på vattnet."
Skrivet av LPA den 20 augusti, 2012 kl. 14:10 #
@LPA:Ja det är väl logiskt att tänka sig det. Och sen inse sitt beroende av Gud. Men den erfarenheten kan ju också göras om man läser berättelsen som metafor. Om det nu är godkänt att göra det. Det handlar ju om att lära sig och förstå tro och tillit som en verklighet i sitt eget liv. Inte om att berättelsen om att gå på vattnet är bokstavligt sann. Om den är det eller inte gör ju ingen skillnad i sig om jag bara nöjer mig med att tro på det ena eller det andra utan att det får några konsekvenser alls.
Skrivet av Nils den 20 augusti, 2012 kl. 14:49 #
En viktig sak att komma ihåg i sammanhanget är också att Kärleken (den med stort K) sorterar inte saker i kategorier naturliga och övernaturliga.
Det som ur Kärlekens synvinkel är meningsfullt och nödvändigt har skett och hänt oavsett hur omöjligt vi kan tycka att det måste ha varit ur naturvetenskapens synvinkel. Men vi kan blockera Kärleken, vilket vi också ofta gör, och sedan skylla på att Den inte fungerar.
Så när vi kräver att någon ska gå på vatten ska vi först fråga VARFÖR? Är det nödvändigt eller meningsfullt ur Kärlekens synvinkel? En annan fråga är: Ger vi kärleken en ärlig chans eller blockerar vi Dess möjligheter att få bli uttryckt? Tillit till Gud handlar inte om tro på trolleri och magi.
Skrivet av En anonym en den 20 augusti, 2012 kl. 15:09 #
Att få ha en levande tro tror jag är som att gå på vattnet. Så stor tror jag att skillnaden är. Men framför allt - att ha en som hjälper mig när jag sjunker.
Skrivet av Jonas Nilsson den 20 augusti, 2012 kl. 21:59 #
Hur kan K-G Hammar, en s.k hövding för kristen tro
ifrågasätta bibeln. 2 Timoteus 3:16 . Hela Skriften är inspirerad av Gud och nyttig till undervisning, till tillrättavisning, till korrigering, till tuktan i rättfärdighet. 40 män skrev under inspiration av Gud ned bilbeln för att vi människor skulle få en chans att få livet.
ex. En sekreterare skriver ner orden som Chefen/diriktören dikterar, vilkens ord är det? Chefens eller sekreterarens?
I Jesaja 40:22 står det att jorden är rund och hänger på ingenting.
Detta är mer än 1000 år före man ville avrätta Gallileo för sin upptäkt med teleskopet att jorden är rund.
Ronnie
Skrivet av Ronnie Schüttman den 07 oktober, 2012 kl. 12:25 #
Ronnie Schüttman: "Hela Skriften är inspirerad av Gud och nyttig till undervisning, till tillrättavisning, till korrigering, till tuktan i rättfärdighet."
Är detta din slutgiltiga åsikt? Skall vi föra ohörsamma barn till stadsporten att stenas?
Skrivet av LPA den 07 oktober, 2012 kl. 19:00 #