Konfirmationsundervisning igår - och i Sorsele

05 sep kl 22:33, 2011

Skrivet av kristenopinion under kategorin Religion/Samhälle | 12 Kommentarer | Permalink

Det fanns en tid då en präst som ansågs som en av de mest liberala i Svenska kyrkan skrev så här om konfirmandundervisningen:

Den vanliga skolans kristendomsundervisning skall vara objektiv, dvs den ska bara lära ut fakta och läraren får inte försöka påverka eleverna att tro eller inte tro. Konfirmandundervisningen är helt annorlunda. Det är kyrkans undervisning, den är helt frivillig och dess syfte är att lära människor, oftast på gränsen till de vuxnas värld, att tänka och leva som en kristen tänker och lever.

Prästen var Ingmar Ström, boken hans konfirmandlärobok Kom och se. Året var 1966. Det är, visar det sig, mycket länge sedan. I Sorsele har man i jakten på att förbättra en dålig konfirmandstatistik nu satsat på helt andra grepp. Ungdomsprästen Katrin Nymberg berättar för Seglora smedja:

Vi kommer att låta konfirmanderna möta flera olika trosinriktningar, också andra än kristendomen. De får då ställa sig frågan om detta passar just mig?

Fritidsgården och skolan är positiva. Och Luleå stift har skjutit till pengar. För nu skriver vi 2011 och syftet är högre än "att lära människor, oftast på gränsen till de vuxnas värld, att tänka och leva som en kristen tänker och lever." Nä, så bättrar man knappast på statistiken. Det verkar ju lite småtrist och inskränkt, inte sant? Syftet i Sorsele är "att förmedla till ungdomarna att olika trosuppfattningar kan existera tillsammans". Därav den religionernas buffé - som likväl dukas upp med kyrkans pengar.

"Kyrkans undervisning" kunde Ingmar Ström skriva för och om för 45 år sedan. Det är mycket länge sedan.

Christer Hugo

« Släpp loss nätkommen... | Hem | Konfirmation igår... »
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/kristenopinion/entry/konfirmationsundervisning_igår_och_i_sorsele

Kommentarer:

Jag upphör aldrig att förvåna mig - ingenting förvånar mig längre.
Not happy

Skrivet av Margaretha den 06 september, 2011 kl. 10:56 #

Så sant.

Skrivet av ann-sofi den 06 september, 2011 kl. 11:39 #

Du har naturligtvis helt rätt. Funderar kring vad man som vanlig medlem kan göra för att verka mer i Kristi riktning? Jag vill inte hamna i det där låt oss racka ned på svenska kyrkan träsket, ibland gör jag det, men försöker fundera konstruktivt. Finner inspiration i er blogg, men när jag läser ditt inlägg ovan blir jag bara ledsen.

Skrivet av Carolina den 06 september, 2011 kl. 23:19 #

Carolina!
Tror att det är viktigt att tala/skriva om det här sakerna, även om man kan känna ett stråk av missmod. Men modet återvänder, det är jag övertygad om. Det konstruktiva är centralt, men också det kritiska, att ringa in det man ser som problem, så ser jag det. //Annika

Skrivet av Annika Borg den 07 september, 2011 kl. 12:05 #

Fantastiskt att konfirmanderna får ta del av andra religioners sätt att tro och kommunicera med Gud.

Min erfarenhet är att det, om något, stärker nyfikenheten för kristendomen och den kristna identiteten!

Skrivet av Elise den 08 september, 2011 kl. 21:20 #

Det är väl strålande att ungdomarna under sin konfirmationstid får möta olika perspektiv och till sist göra sina egna preliminära val. Jag kan inte se hur det kristna budskapet skulle hotas av andra röster om Gud. Dessutom är den religiösa mångfalden en central komponent i ett kristet liv i det tjugoförsta århundradet. Det är en verklighet som var och en av oss måste hantera.

Pax et bonum

Skrivet av Linde Lindkvist den 09 september, 2011 kl. 17:17 #

Linde, kristen konfirmandundervisning är inte religionsundervisning. Det är en missionsundervisning om Jesu lära. Du får lära dig om de tre världsreligionerna i skolan, det behöver inte och ska inte kyrkan stå för.

Om du läser texten igen ser du även att man faktiskt inte ens vill bedriva mission: "De får då ställa sig frågan om detta passar just mig?" - vad ska prästen säga om konfirmanden säger: "äh, tusan, jag tror Islam passar mig bättre". Ska prästen då uppmuntra till det?

Du inser själv hur absurt det hela låter. Om du tror på Jesu lära vill du sprida den och inte någon annan lära, som per definition utifrån kristendomens perspektiv är IRRLÄROR. Det betyder inte att man ogillar andras läror, man kan till och med gilla vissa aspekter av dem, men man uppmuntrar inte dem.

Skrivet av Anders den 12 september, 2011 kl. 21:38 #

Kära bloggare, (inlägg 1)

Intressant diskussion och relevant då den verkar röra upp många olika känslor. Min ståndpunkt är att det som är väsentligt här, samt kanske ett budskap i sig, är lärdomen om att respektera att människor har olika synsätt samt att också kunna ställa sig kritisk och utvärderande till sin egen tro om den absoluta sanningen. Jag har själv inte riktigt bestämt mig för hur jag står i denna fråga och hur jag vill att vår framtida konfirmationsundervisning skall vara, dock är jag väldigt kritisk mot bokstavstolkningar och absoluta sanningar. Tyvärr skapar enligt mig ovan text en tråkig stämning och bidrar nog snarare till ännu mer splittringar inom kyrkans väggar än till kärlek, förståelse och respekt, som för mig känns som centrala budskap i vår religion. Tråkigt om så blir fallet.

Skrivet av Larsson den 13 september, 2011 kl. 02:26 #

Vad mig anbeträffar, ser jag ingen nödvändig motstridighet i nedan citerade texter:

"Den vanliga skolans kristendomsundervisning skall vara objektiv, dvs den ska bara lära ut fakta och läraren får inte försöka påverka eleverna att tro eller inte tro. Konfirmandundervisningen är helt annorlunda. Det är kyrkans undervisning, den är helt frivillig och dess syfte är att lära människor, oftast på gränsen till de vuxnas värld, att tänka och leva som en kristen tänker och lever."

"Vi kommer att låta konfirmanderna möta flera olika trosinriktningar, också andra än kristendomen. De får då ställa sig frågan om detta passar just mig?"

Varför måste vi anta att lärdomen om andra trosinriktningar också skulle strida mot syftet att tänka och leva som en kristen tänker och lever? Kanske ingår lärdomen om andra inriktningar t.o.m under "att leva som en kristen"? Vad ingår föresten att leva som en kristen? Är denna definition uttömmande? Vem har rätt att definiera vad som ingår i begreppet "konfirmandundervisningen är helt annorlunda"? Vem kan egentligen uttala sig om vad som är rätt och vad som är fel - vem har rätt att göra tolkningar? Är det upp till oss människor eller är det upp till Gud? Vem kan i så fall tolka Guds vilja bäst? Kanske hade bäste herr Ingmar Ström hållit med bästa fröken Katrin Nymberg? Kanske inte? Men återigen - det känns inte rätt att två personer sätts i motsattsposition till varandra då de inte själva har kunnat resonera om varandras ställningstagande. Kanske hade de båda enats om en tredje ståndpunkt? Vem vet

Skrivet av Larsson, (fortsättning på inlägg 1) den 13 september, 2011 kl. 02:27 #

Jag tycker absolut att alla har rätt till en ståndpunkt i denna fråga - men snälla - var försiktiga med att leka med folks ordval. Det finns så mycket mer i ord som inte kommer fram om man bara tar dem utifrån ett sammanhang. Detta kan också göra folk väldigt upprörda och det ni kanske skapare här (trots era goda intentioner) är ytterligare konflikter, bitterhet, sorg, kanske till och med hat? Jag ber er - fundera över er roll utåt och hur ni agerar som "fåraherdar"...

Jag efterlyser mer fokus på hur man på ett konstruktivt sätt hanterar konflikter när sådana här situationer uppstår, dvs oenighet om vad som är rätt eller fel. Jag anser att detta är och bör vara huvudfokus för Christer Hugo, Annika Borg och Catrin Nymberg. Jag vill helst inte se fler blogginlägg i samma anda som ditt Christer, jag tror det skadar mer än hjälper folk trots att jag tror att du bara menar väl i slutändan (genom att strida för din åsikt, försvara andras synsätt samt stå för vad du tycker är rätt).

Skrivet av Larsson (fortsättning på inlägg 1) den 13 september, 2011 kl. 02:28 #

Min önskan är att se alla tre parter (Christer, Annika och Catrin) agera föredömen i denna konflikt och visa människor med upprörda känslor hur man faktiskt sätter sig ner och löser saker och ting tillsammans, som en riktig familj - med ingredienser som både kärlek och respekt inför varandra. Trots att ni har olika åsikter om vad som är rätt eller fel så skulle det vara nyttigt om ni istället först pratade ut tillsammans, sedan också samlade ihop alla människor med olika åsikter och löste det ihop. Detta skulle dessutom skapa en bättre stämning i hela byn samt kanske till och med leda till att Sorsele istället för att framstå som en splittrad församling - faktiskt (i media och utåt sett) istället framstår som en stark familj som tar hand om varandra och respekterar varandra, samt klarar av att enas om en möjlig kompromiss (alla parter kan inte få sin vilja fram).

Ta hand om varandra - vänd er inte emot varandra, detta trots olika uppfattningar. Kanske är ni mer lika än vad ni tror?

Skrivet av Larsson (fortsättning på inlägg 1) den 13 september, 2011 kl. 02:30 #

Larsson, du pratar om retorik, inte om argument. Det är inte HUR saker formuleras som är det essentiella, utan VAD som sägs. Och vad som sägs är klokt, eftertänksamt, och upprörande. Vi undervisar våra konfirmander till att likställa Jesu lära med andra religiösa läror. Det är inte bara obildat - det är livsfarligt för kyrkans framtid.

Skrivet av Anders den 14 september, 2011 kl. 22:18 #

Skriv en kommentar:
  • HTML Syntax: INTE tillåten