kristen opinion

De liberala kristna kyrkornas situation är över hela världen densamma: Nedgång och kris. Under rubriken "Can Liberal Christianity Be Saved?" i New York Times den 15 juli gör kolumnisten Ross Douthat en slående analys av läget. Hans exempel är den amerikanska episkopalkyrkan, men beskrivningarna kunde med lätthet överföras till vår egen Svenska kyrka. Vad nytänkande och nyorienteringar gett för följder i episkopalkyrkan uttrycker han så här:

As a result, today the Episcopal Church looks roughly how Roman Catholicism would look if Pope Benedict XVI suddenly adopted every reform ever urged on by liberal pundits and theologians. It still has priests and bishops, altars and stained-glass windows. But it is flexible to the point of indifference on dogma, friendly to sexual liberation in almost every form, willing to blend Christianity with other faiths, and eager to downplay theology entirely in favor of secualr political causes.

Denna gigantiska förändring har emellertid inte genererat de tillskott av yngre människor med modernt tänkesätt som kyrkans ledare nog hade föreställt sig. I stället står episkopalkyrkan på katastrofens brant. Samma vecka - förra veckan, närmare bestämt - som episkopalernas House of Bishops godkände en ordning för välsignelse av samkönade par redovisades nya alarmerande siffror: De senaste tio åren har gudstjänstdeltagandet på söndagarna minskat med 23 procent. Inte ett enda av stiften kunde visa upp något annat än en nedåtgående trend. Mönstret är likadant i de andra samfunden. Ross Douthat:

... liberal Christianity has simply collapsed. Practically every denomination - Methodist, Lutheran, Presbyterian - that has tried to adapt itself to contemporary liberal values has seen an Episcopal-style plunge in church attendance. Within the Catholic Church, too, the most progressive-minded religious orders have often failed to generate the vocations necessary to sustain themselves.

Oviljan att ta krisen och katastrofen på allvar är av samma slag hos de liberala kyrkoledarna i USA som hos oss. Douthat jämför med karskheten hos Monty Pythons riddare i filmen om Graal - han som, samtidigt som han blir av med extremitet efter extremitet och blodet sprutar, bara säger: "It's just a flesh wound!"

På samma gång, säger Ross Douthat, bör inte konservativa kristna vara självbelåtna inför detta tragiska skådespel. Den traditionella liberala kristendomens sociala samvete har historiskt sett betytt ofantligt mycket för Förenta staterna, menar han. Han exemplifierar med social gospel-rörelsen och medborgarrättsrörelsen. Det bleve fattigt om de teologiska stråk bara försvann från vilka sådana rörelser kom.

Vad som behövs - och här återklingar återigen Ross Douthats ord på svenskkyrkliga förhållanden - är att episkopalkyrkan återupptäcker en religiös orsak bakom sin existens, dvs att den kan erbjuda något som inte finns i vilken sekulär liberalism som helst. Douthat avslutar därför med detta råd till episkopalkyrkans ledare:

... perhaps they should pause, amid their frantic renovations, and consider not just what they would change about historic Christianity, but what they would defend and offer uncomromisingly to the world.

Absent such a reconsideration, their fate is nearly certain: they will change, and change, and die. 

Christer Hugo