kristen opinion

Ottilie Kafka, kallad Ottla och född 1892, var yngsta dottern i familjen Kafka. Hon var brodern Franz Kafkas älsklingssyster och kanske den person som stod honom närmast under hela hans liv. Dessa båda syskon utmanade den dominerande fadern och låg i ständiga konflikter med honom. Naturligtvis var de honom hopplöst underlägsna. Fast Ottla var 8 år yngre än Franz skildrar han henne som stark och stor. Ottla var konsekvent vegetarian, vilket hade sina komplikationer i det tidiga 1900-talets Prag. Hon drömde om livet i en palestinsk kibbutz och utbildade sig under en period på lantbruksskola. Franz försökte komplettera hennes utbildning genom att undervisa henne om Schopenhauer, Platon och Kirkegaard och andra tänkare han ansåg höra till det intellektuella livets basutrustning.
Ottla hyrde under en period ett litet hus där Franz kunde skriva ostört, hon kämpade för att få honom befriad från arbete när han började vara svårt sjuk i tuberkulos och hon skyddade honom under hela hans liv från faderns ständiga kritik. Hon försökte hjälpa sin bror genom att skapa förutsättningar för hans skrivande. När Franz var döende och urfattig Berlin samlade Ottla ihop pengar och skickade matpaket till honom. Hon trodde på hans begåvning, kanske mer än han gjorde själv.
1920 gifte sig Ottla med Josef David, katolik och konservativ nationalist. Hennes far motsatte sig giftermålet. David saknade pengar och framtid, han hade dessutom ingen judisk anknytning.  ”Han är säkert en bra och intelligent man men far har reservationer först och främst beträffande lönen men också religionen.” skriver modern Julie Kafka i ett brev till dottern.  Inför Ottlas giftemål skrev Franz: "Beide sollten wir nicht heiraten, das wäre abscheulich und da Du von uns beiden gewiß die geeignetere bist, tust Du es für uns. Das ist doch ganz einfach und die ganze Welt weiß es. Dafür bleibe wieder ich ledig für uns beide." (Fritt översatt: Vi bör inte gifta oss båda två, det vore förfärligt, och eftersom du är den av oss som är absolut mest lämpad får du göra det för oss båda. Det är helt okomplicerat och det vet alla. Därför förblir jag ogift för oss båda.) Detta uttrycker en mycket djup samhörighet. Franz försök att trotsa fadern sträckte sig aldrig lika långt som Ottlas. Fadern motsatte sig också Franz äktenskapsplaner och lyckades förhindra dessa.
Ottla fick två döttrar i äktenskapet, Vera och Helene. Franz stod nära dessa flickor och följde dem under de korta år som återstod av hans liv.
Äktenskapet mellan Ottla och Josef var olyckligt. 1942 skilde de sig och då var Ottla inte längre skyddad från nazisternas förföljelser. Hon deporterades samma år till Theresienstadt. 1943 anmälde sig Ottla som frivillig att följa en grupp polsk-judiska barn till Auschwitz. Där mördades hon tillsammans med dessa barn kort efter ankomsten.
Många av Franz brev till Ottla finns bevarade. En del finns att läsa här (på tyska): http://www.odaha.com/sites/default/files/BriefeAnOttlaUndDieFamilie.pdf .              2011 köptes breven in av museet i Marbach och förvaras nu i halvdunkel och jämn temperatur på 18 grader för omvärlden. ”Wenn mich alles in der Welt stören würde – fast ist es so weit –, Du nicht.“ (Ungefär: Om allt i världen stör mig - och så är det nästan - så stör inte du mig.) Så skriver Franz till Ottla i ett brev 1923, ett knappt år innan hans död. Ett vackert uttryck för närhet och förtrolighet mellan två syskon som delade en utsatthet, både i familjen och i en ond tid.

Johanna Andersson, präst