kristen opinion

I oktober 1916 utkom Franz Kafkas novell Domen (Das Urteil) i bokform. Den omfattade 22 sidor, tillägnades fästmön Felice Bauer och utgavs i en serie som lämpligt nog kallades Domedagsserien. Förlaget låg i Leipzig, dess förläggare Kurt Wolff hade erbjudit Kafka anställning som redaktör vilket han tackat nej till av hälsoskäl.
I samband med utgivningen inbjöds Kafka att medverka med uppläsning vid en litterär afton i München. Han tackade ja och den 10 november åkte han fram och tillbaka Prag-München för att läsa ur den ännu opublicerade texten   I straffkolonien (In der Strafkolonie finns att läsa här: http://www.gutenberg.org/files/25791/25791-h/25791-h.htm). Hans fästmö Felice Bauer reste samtidigt från Berlin till München för att träffa honom. Enligt uppgift träffades de en kort stund på ett konditori där de grälade.
Kafkas uppläsning blev ett fullständigt fiasko. Förutom att läsa sin egen text fick han läsa upp poesi av vännen Max Brod, eftersom denne inte kunnat komma till München. Både Kafkas framförande och de texter han läste sågades av såväl publik och kritiker. Efter ” att inte ha skrivit på två år hade jag fräckheten att läsa för publik, medan jag under de gångna arton månaderna inte läst någonting ens för mina närmaste vänner”, skriver han i ett brev till Felice Bauer den 7 december samma år. Han tar själv på sig hela skulden för misslyckandet.
Men även om uppläsningen i München var helt misslyckad är den viktig ur en aspekt. Det kan ha varit så att diktaren Rainer Maria Rilke närvarade vid detta tillfälle. Han var i München vid tidpunkten, han och Kafka kan alltså ha träffats. (Rilke var liksom Kafka tyskspråkig författare från Prag med judisk bakgrund, även om Rilke var katolskt uppfostrad. Rilke föddes 1875 och dog 1926, han var alltså åtta år äldre än Kafka.) Några veckor efter uppläsningen berättar Kafka att Rilke uttalat sig positivt om några av hans texter. I övrigt nämner ingen av dem något om att de träffat varandra.
Rilke fortsatte sedan att visa intresse för Kafkas författarskap. I ett brev till förläggaren Kurt Wolff 1922 skriver Rilke att ha vill ha ”allt nytt av Franz Kafkas hand. Jag kan försäkra Er att jag tillhör hans mest hängivna läsare.” Detta var vid en tidpunkt när Kafka knappt var publicerad och inte känd vidare kretsar.
Münchenfiaskot gav Kafka ny energi. Hans älsklingsyster Ottla hyrde ett litet hus på Alkemistgränd i Prag för att komma undan föräldrahemmet och fadern. Där kunde han arbeta ostört på kvällarna under vintern. Han skrev en mängd korta prosastycken, bland dem Under byggandet av den kinesiska muren (Beim Bau der Chinesischen Mauer) som publicerades postumt och En läkare på landet (Ein Landarz) som utgavs under hans livstid och tillägnades fadern. Kafkas far läste dock aldrig någon av de texter sonen skrev. ”Lägg den på nattygsbordet”, var hans enda kommentar när sonen ville att han skulle läsa något. Inför detta ständigt upprepade misslyckande kanske fiaskot i München inte tedde sig så allvarligt.  

Johanna Andersson