kristen opinion

Av Annika Borg

Vid midsommartid 2011 startade vi bloggen kristen opinion. Skälet var att vi saknade en fritänkande teologiskt reflekterande och kritisk kyrklig debatt om kyrkans och samtidens centrala frågor. 

Utifrån kristna värden och upplysningstänkandets ideal ville vi kommentera kyrkan och samhället, samt föra fördjupande teologiska diskussioner.

Vi såg båda hur en teologisk förflackning och slapphet i tanken brett ut sig, och hur bristen på precision i argument och ställningstagande verkade få leva sitt eget liv.

Hade kyrkan blivit en omsorgsaktör och multireligiös paraplyorganisation? Detta ville vi diskutera och kontrastera denna självbild med frågor om identitet och kärna.

Vi ville - och vill - slå vakt om den evangelisk-lutherska kyrkans historiska arv samt identitet och religiösa uppgifter i samtiden. "Luthersk" används i kyrklig debatt så vitt, brett och konturlöst att vi såg ett stort behov av teologisk precisering för att förhindra att begreppet och dess betydelse totalt luckras upp.

Tal om människovärde och kristen kärlek kan liksom inte ersätta tankereda och teologisk stringens. Kristendomen är nu inte ett formlöst fluidum. Alla religioner är inte samma sak - detta är en sekulariserad uppfattning som dessvärre fått fäste i en del kyrkliga läger.

Den så kallade identitetsdebatten böljade under lång tid från sommaren 2011. Och den visade på ett flertal företeelser. Bland annat ett stort glapp mellan kyrkliga ideologiproducenter (utnämnda och självutnämnda) och makthavare och kyrkliga medarbetare och engagerade. Många kristna skäms inte alls för evangeliet och menar att det finns en kärna och en stjärna: Jesus Kristus. En kärna som inte kan förstås hur som helst. 

Det framkom också (bland annat) att en del inom kyrkan ser det som kyrkans viktigaste uppgift att sprida kunskap om islam. Många studsade med rätta inför den tanken. Dels för att den är paternalistisk och patriarkal: Kunskap om muslimsk tro och islam är självklart en uppgift för muslimer, de torde vara bäst rustade för detta. Vad gäller strikt kunskapsförmedling är det en uppgift för skola och universitet. Och en kristen kyrkas uppgift är kristendomen. Det borde givetvis vara en självklarhet för alla. Men detta visade sig vara kontroversiellt, stötande och förtryckande mot andra att säga. Kullerbyttorna bland våra meningsmotståndare blev därmed halsbrytande.

Men som identitestdebatten kom att visa, fanns det inte så mycket man kunde ta för självklart. kristen opinion och andra synade de religionsdialogiska korten och fann mycket ogenomtänkt, och märkliga kompromisser. Den mest stötande kompromissen rör vilka man för dialog med inom andra religioner. Knappast de reformvänliga feministiska tänkarna inom islam, till exempel. Nej, religionsdialogproffsen (förbluffande ofta kvinnliga präster) samtalar med manliga företrädare/religiösa ledare.

En mycket viktig effekt av identitetsdebatten var att flera olika grupper inom svensk kristenhet sa "äntligen". Det gällde såväl katolska företrädare som så kallade högkyrkliga eller konservativa och frikyrkliga. kristen opinion ser med glädje på dialogen mellan olika kristna grupper och tror på en intensifiering av denna i framtiden. Det vill vi fortsätta att bidra till.

Vi har på bloggen diskuterat en mängd frågor rörande samhällsdebatten i stort. Bland annat lyfte vi under de stormande debatterna efter de vidriga händelserna i Norge den 22 juli fram att två aspekter av Behring Breiviks hat sällan blev synliga i diskussionerna: protestantisk kristendom och jämställdhet. Hans attentat riktade sig inte mot muslimer, utan i första hand mot norskfödda ungdomar med en kristen bakgrund. Vad betydde det hatet? Vi vände oss vidare emot att Behring Breivik snabbt överexploaterats i kyrklig debatt. Han blev osmakligt fort ett argument för egna politiska och kyrkliga agendor. Extremexemplet på detta är Seglora smedja.

Något vi också återkommit till på bloggen är kristnas situation i världen. Varför är det så tyst om detta i svenska medier har vi undrat, och velat bidra till att synliggöra kristnas utsatthet. Under sommaren hade vi även en livlig debatt om kyrkliga företrädare som engagerade sig i Ship to Gaza och den totala enögdhet som tycks prägla deras engagemang. Empatilösheten i förhållande till de judar som drabbas av palestinsk terror är stötande. kristen opinion drev här, som i många andra av våra debatter, att man måste kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt. 

Vi ser med tillförsikt fram emot det nya året. Identitetsfrågorna kommer att fortsätta att bränna till. Det bitvis synkretistiska tänkande som formulerats på olika håll kommer vi att fortsätta att syna, likaså könsblindheten inom religionsdialogen. Kyrkans inställning till sina pengar och vad man gör med dem är en annan diskussion vi kommer att få höra mer av. Kanske växer under 2012 en större respekt för de medlemmar som möjliggör kyrkans verksamhet? Det hoppas kristen opinion på.   

kristen opinion fick snabbt efter starten många läsare och det är vi väldigt glada för. Det behov vi såg - och ser - har mötts av våra läsares entusiasm och delats av dem - er!

Vi är också glada över att ha rekryterat fler skribenter. Prästen Johanna Andersson är sedan en tid tillbaka en mycket uppskattad medarbetare på bloggen kristen opinion.

Vi önskar våra läsare ett gott slut på år 2011 och allt gott inför 2012!

Guds välsignelse i liv och tjänst!

(P.S På förekommen anledning, då en av våra läsare trott att vi bedriver kommersiell verksamhet: kristen opinion har i dagsläget inget finansiellt stöd utan drivs helt av frivilliga insatser.)