Parasitteologi?

31 jul kl 14:01, 2012

Skrivet av kristenopinion under kategorin Religion/Samhälle | 1 Kommentarer | Permalink

AV ANNIKA BORG

Under Almedalsveckan härförleden kunde man höra en domprost i ett seminariesamtal säga att religionsdialog (läs dialog med företrädare för islam) är så bra för att det hjälper oss (läs svenskkyrkliga kristna) att damma av vår egen tradition.

Ja, han sade så: damma av. Den egna tron får ny energi och lyskraft genom muslimers tro.

Där satt den, så att säga. För det är precis detta som man har kunnat misstänka: det finns ett slags parasiterande inställning inom religionsdialogen.

Det egna är insomnat och dammigt, så man kan tanka lite glöd och övertygelse från andra som har det.

Detta förklarar en del av de utspel vi bevittnar:

En prästkollega står i TV:s Aktuellt i samband med en diskussion om skolavslutningar och ropar på mer religion i samhället.

Biskopen i Lund ropar också på mer religion, för att just religion är nödvändigt för såväl demokrati som samhällsbygge slår hon fast utan vidare bevisföring.

Nota bene att det är religion man ropar efter. Man passar liksom på nu när andra trosbekännare än kristna lyfter fram sina behov och önskemål. Gör sig till talespersoner för all religiositet inom landets gränser. Sådär lagom paternalistiskt.

Svenska kyrkan ska vara en storasyster för alla andra, som prästkollegan i TV sade. Bevare oss väl.

Här kan alltså skönjas såväl parasiterande som paternalistiska drag hos en kyrka för vilken det är hög tid att se om sitt och sina anhängares hus.

Alltså: vad ska man ha sig själv till?

Det vore ju inte konstigt om man i sina rop hade lyft fram kristendomens, eller det lutherskas, betydelse för samhällsbygget och utvecklingen.

Om man hade formulerat vad man tycker att man som kristen kan bidra med i Sverige och världen 2012 och framledes.

I det lutherska tänkandet har ju exempelvis det sekulära samhällsbygget en central plats. Och det kritiska perspektiven. En teologi utvecklad i dialog med bland annat den tidens humanism.

Wo Christus ist, geht er allzeit wider den Strom, skrev Luther.

Mot strömmen är att bana en egen väg.

Om den egna tron och tradition nu är så igendammad och substanslös kommer i längden ingen annan än kyrkan själv att kunna avhjälpa det.

Håller det, eller håller det inte? Sanningsfrågorna kring det egna går inte att blanda bort eller skyla över. Människor vill veta. För det behöver kyrkan vara rustad.



 

 

 

 

 

 

« Kyrklig omvälvning -... | Hem | kristen opinion... »
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/kristenopinion/entry/parasitteologi

Kommentarer:

Man kanske kan se det så att kristendomen lyser kraftigare när den blir utsatt för en jämförelse. Ljuset lyser starkare i mörker, men likväl lyser det alltid!
Jesus är Värdens ljus, om det inte vore mörker vore han inget ljus. I Himmelen finns inte natt och dag, allt är ljus.

Skrivet av Christer Eliasson den 31 juli, 2012 kl. 20:00 #

Skriv en kommentar:
  • HTML Syntax: INTE tillåten