- Skaffa en blogg du med!
- Anmäl denna sida
- Bli medlem | Logga in! Dina tjänster | Logga ut | Inloggad som
10 aug kl 11:00, 2012
AV JOHANNA ANDERSSON, ANNIKA BORG OCH CHRISTER HUGO
(Uppdaterad 2012-08-11)
Helene Egnell vid Centrum för religionsdialog i Stockholm har på centrats Facebook-sida lagt ut material från en konferens om judisk-kristen dialog som hölls i Manchester i juli månad. Egnell höll där ett kortare anförande, som finns att läsa i sin helhet HÄR. Anförandet innehåller en rad påståenden och uttalanden som väcker frågor.
”Anti-islamic propaganda frequently alludes to the allegedly low status of women in Islam, and the official motivation for legislation against wearing burqa or niqab is a concern for the status of women”, säger Egnell och avslutar med att fastslå: “I would rather understand the ban of burqa and niqab as making women targets in anti-islamic campaigns.”
Burqa och niqab är ju inte förbjudna att bära i Sverige, så det är svårt att förstå varför en svensk representant på en internationell konferens tar upp just detta som ett exempel.
Angående kvinnors ”påstådda” låga status i islam ser Egnell det stora problemet som att feministisk kritik mot islam riskerar att utnyttjas av islamofober. Inte ett ord om analfabetism, mödradödlighet, begränsade politiska och juridiska rättigheter och andra inskränkningar i kvinnors mänskliga rättigheter som finns i en rad av de länder där islam är dominerande religion. Helt kort nämner Egnell kulturella hinder för kvinnors frihet, religion har tydligen inte något med dessa hinder att göra. Men sådana hårda distinktioner mellan kultur och religion går svårligen att göra.
Påståendena om Sverige och Egnells egna protestantiska tradition är också de starkt färgade. Här finns också den obligatoriska kängan mot det man envisas med att kalla ”New Atheism”. Där är det således inte fråga om dialog. Egnell ser en parallell mellan denna "New Atheism" och protestantism i exempelvis: "...its insistence on universal values that sholud be accepted by all". Vilka universella värden är det då Egnell menar är problematiska om de gäller alla? Demokrati? Jämställdhet? Idén om människors lika värde? Vilka människor ska av värderelativistiska skäl undantas från dessa friheter?
Den protestantiska hegemonin är således också av ondo, enligt Egnell. Alltså den egna traditionens starka ställning. Vän av ordning kan ju undra varför man behöver hälsa nedgången för och förminska den egna kyrkan. Den protestantiska kristendomstolkningen enligt svensk modell är väl dessutom den tradition som kanske mer än någon annan tagit in olika perspektiv och lyssnat till skilda röster.
Rent pinsamt är det när Egnell mot slutet läxar upp sina judiska bröder (och systrar?) för att hon stött på fördomar om muslimer bland dem. Gör hon likadant med muslimer angående judar, kan man undra. Och är det verkligen Svenska kyrkans uppgift att åka runt i världen och tala om för andra hur det ska vara inom områden och konflikter som är djupt komplexa?
Hennes tolkning av den kristna missionsbefallningen är ju inte överraskande den som blivit på modet: avskaffa den.
Respekten för andras identitet vet således inga gränser, men vad gäller den egna är den föränderlig intill utplåning. Vi har stött på det förut.
Det enda roande i Egnells tal är hennes uttalade uppskattning för dialog, diskussion och betonandet av att man inte behöver tycka samma. Detta säger hon samtidigt som Centrum för religionsdialog själva inte vill föra samtal med sådana som är det minsta kritiska till deras olika ställningstaganden i skilda frågor. De som problematiserar viftas bort som lidande av psykisk ohälsa i form av olika fobier eller tigs ihjäl. Så sent som häromdagen kunde man på deras Facebook-sida exempelvis se hur de länkar alla omskärelsepositiva inlägg men utelämnar kritiska inlägg från bl a barnläkare. Dialog är inte intrycket, utan tvärtom: Centrum för religionsmonolog?
Jag tackar för en väldigt intressant blogg som jag med stort nöje läser. Den ger en intressant inblick i SvKyrkans inre liv som jag inte hade en aning om. Man kan bara konstatera att, i MITT tycke SvK hamnar längr och länge bort från att vare en missionerande kyrka, gå ut och gör alla folk till lärjungar. Man verkar vilja sätta sig mer i knät på socaldemokratin än att stå på egna ben, att vilja utrota sin egen tro.
Under det sista året när jag följt debatterna här, Newsmill, humanistbloggen känner jag en allt större motvilja mot den organisationen, en så stor motvilja att jag förmodligen komer att begära utträde. Dock kommer jag fortsatt att följa era intressanta debatter.
mvh
Anders Eliasson
Skrivet av Anders Eliasson den 10 augusti, 2012 kl. 13:44 #
Anders! Tack för din respons! Vi kommer att fortsätta att vända på stenarna i den kyrkliga sfären. Mvh, Annika B
Skrivet av 81.235.186.160 den 11 augusti, 2012 kl. 10:04 #
Ja, i missionsbefallningen finns ju många läskigheter för den som inte vill låta Uppenbarelsen tala:
* ”åt mig är given ALL MAKT himmelen och på jorden” – att det skulle finnas en yttersta auktoritet som faktiskt också ska döma alla människor på Jesu Kristi dag
* gå UT till alla folk, från Sion, där den messiastroende judiska församlingen är baserad och från vilket berg undervisning, torah, ska utgå – precis som om det fanns en tolkning som var överlägsen eller t o m konkurrerade ut alla andra tolkningar
* döpande i – hu! – två maskulina namn: Faderns, Sonens – puh! pneuma är neutrum…
* lärande dem att iaktta ALLT vad JAG befallt er – kan man tänka sig något mer auktoritärt?
Trösten är att liberal kristendomstolkning inte får några barn, bara några i en liten skrivbordselit, medan 9 av 10 som kommer till tro på Kristus gör det genom – hu igen! – pingskarismatiska sammanhang, främst i den södra hemisfären…
Skrivet av Anders Gerdmar den 11 augusti, 2012 kl. 10:15 #
Anders G! Tack för kommentar. Vi kommer att följa upp med mer om missionsbefallningen. Mvh, Annika
Skrivet av Annika Borg den 11 augusti, 2012 kl. 15:29 #
Det man idag ofta glömmer är att det var (enligt Nya Testamentet) Jesu egna lärjungar som fick den här befallningen. Dessa hade Jesus PERSONLIGEN undervisat i många år. Dessutom skulle lärjungarna göra alla till JESU lärjungar och inte till SINA egna lärjungar. Jag undrar hur många av dagens missionärer har blivit undervisade av JESUS personligen och blivit tillsagda att omvända alla till JESU lärjungar? Med tanke på den mångfald av läror som finns och sprids inom kristenheten (i Jesu namn!) så verkar det som om de flesta missionärer, präster och förkunnare kör sitt eget race och försöker göra alla till sin egen trosinriktnings lärjungar. Och det gör de alltså i Jesu namn.
I stället för att missionera (envägskommunikation) är det bättre att diskutera med människor. Vill man missionera så ska man vänta tills Jesus verkligen kommer och befaller att göra detta. Annars är det falsk marknadsföring.
Skrivet av En anonym en den 11 augusti, 2012 kl. 18:59 #
Du En Anonym En, först undervisade Jesus sina lärljungar som i sin tur skulle göra alla till Jesu lärljungar. Lärljungar gör andra till lärljungar, som i sin tur gör andra till lärljungar, som i sin tur ända in i vår tid tid gör andra till lärljungar. Det blir som ett Pyramidspel.Jag förstår då inte riktigt tanken på att vi skall vänta på att Jesus skall sända ut oss för att missionera? Har jag av en lärljunge blivit en lärljunge, då har jag som Jesu lärljungar i första led att lyda samma befallning som de fick.
Nu har jag inte lyckats träffa ngn som kan säga sig vara Jesu lärljunge, kanske är det ngt som gått snett under historiens gång, vad vet jag?
Skrivet av Christer Eliasson den 12 augusti, 2012 kl. 10:05 #
"Jag förstår då inte riktigt tanken på att vi skall vänta på att Jesus skall sända ut oss för att missionera?" Det finns en risk att budskapet ändras när varje länk i kedjan inte går direkt till "källan". Jag menar att det är just det som har hänt, något faktiskt har gått snett under historiens gång.
Om man nu tror att Jesus är verklig och kontaktbar - vilket jag, som troende fast inte kristen, tror - så är det möjligt att få reda på vad han tycker. Men det kräver massor med tålamod och ärlighet. Man måste vara beredd att ifrågsätta alla sina gamla idéer och be honom om vägledning. Helt förutsättningslöst. Problemet är att vi är så rädda för att möta Gud på riktigt så att vi inte vågar vara "nakna" inför honom. Vi säger med munnen att Gud är kärlek men innerst inne upplever vi Gud som ett hot och använder alla möjliga tankesätt och metoder och magi för att försvara oss mot honom. T ex har vi "offrat" Jesus i kristendomen och håller honom som en köttbit framför ett vilddjur för att det inte ska äta upp OSS.
Jag menar inte att Jesus skulle komma som ett ufo en kväll och visa sig eller någonting. Men i bön och meditation kan man ratta in på hans våglängd om man vågar undersöka de hinder och murar inom sig som man byggt upp mot honom. Man måste våga titta på det hat och den rädsla som man har inom sig istället för att skylla på omvärlden och oroa sig. Det är ingen fara, allt är förlåtbart! :)
Skrivet av En Anonym En den 12 augusti, 2012 kl. 11:22 #