Skapelse, frälsning och dop - och Hammar

16 jan kl 21:16, 2012

Skrivet av kristenopinion under kategorin Religion/Samhälle | 6 Kommentarer | Permalink

Svenska kyrkan behöver fördjupad teologisk reflektion - det är närmast en truism. Men desto mera välkommet var därför biskoparnas brev om dopet i höstas. Den bibliska traditionen liksom den lutherska bekännelsen kom äntligen till tals. Det fanns seriös argumentation som bottnade.

Annorlunda verkar det gå till när TD Anna Karin Hammar, stiftsadjunkt i Uppsala, arbetar teologiskt. Hon har själv vittnat om att hon går på magkänsla. Så blir också resultatet därefter. Som vid dopfestivalen i Stockholm i fredags. Där sade hon, enligt Kyrkans Tidnings rapport, att skapelse och frälsning inte kan skiljas åt. Det låter harmoniskt och fint. Och det stämmer förstås i den meningen att det är samme Gud som verkar både i skapelsen och i frälsningen. Men Hammars strömlinjeformade teologi gör knappast rättvisa åt den paradoxala och komplexa gudsbild som finns i Bibeln. Och inte heller åt vår ofta allt annat än idylliska vanliga, mänskliga verklighet. Bägge dessa realiteter har lutherska teologer av tradition tagit på allvar och brottats med. Därför de så viktiga distinktionerna: lag och evangelium, den fördolde och den uppenbarade Guden, dom och förlåtelse, nåd och tjänst - och skapelse och frälsning.

Bibeln och vårt liv vittnar dessutom om ytterligare en försvårande omständighet, tydligen fjärran från Hammars reflektion: Världen är inte som den borde vara, den är i någon mening fördärvad och vi lider under syndens dagliga plåga. Skapelsen är skadad. Därför behöver vi frälsas. Därför behövs Jesus. Därför dopet, också dopet av små barn.

Martin Luther uttrycker det med en pregnant formulering i Schmalkaldiska artiklarna: "Här lära vi, att man skall döpa barnen, ty även dessa äro inneslutna i den utlovade frälsningen, som blivit verklighet genom Kristus, och den får kyrkan icke undanhålla dem."

Se där en hel dopteologi i en enda mening, inte sprungen ur Luthers magkänsla som väl är - han lär ha haft ont av njursten - utan ur gammal beprövad och klassisk teologisk metod.

Christer Hugo

« Drop-in-dop och... | Hem | Uppmanar Svenska... »
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/kristenopinion/entry/skapelse_frälsning_och_dop_och

Kommentarer:

Christer Hugo: "Men Hammars strömlinjeformade teologi gör knappast rättvisa åt den paradoxala och komplexa gudsbild som finns i Bibeln."

Så här beskrivs ordet paradox i Wikipedia:
"En paradox är en oöverenstämmelse mellan vad en teori utsäger och vad sunda förnuftet förväntar."

Enligt min åsikt utgör bibelns texter inte grunden till en sammanhållen teori, alltså en som bygger på en mängd trovärdigt visade hypoteser. Vilken mening ger du ordet paradox, Christer?

Med vänlig hälsning / Erik Edlund

Skrivet av Erik Edlund / MatFrisk Blogg den 18 januari, 2012 kl. 18:21 #

Hej Christer! Jag skulle vilja uppmana dig att inte kommentera rumphuggna
tidningsreferat utan gå direkt till källan innan du kommenterar. Sen
ska jag gärna ta del av dina synpunkter! Anna-Karin Hammars mycket
hörvärda föredrag finns på stiftets hemsida under fliken webb-tv. För min personliga del fann jag Anna-Karins föredrag och Lars
Collmars seminarium "Såg du duvan kompis" (en hisnande mix av
stand up-comedy och kristen mystik) vara de mest givande under festivalen.
Kanske för att båda, om än på helt olika sätt,
förmår hålla ihop paradoxer istället för att
polarisera. Är det inte just detta som är teologins konst?
En klok kollega här i församlingen sa i morse att "teologi - det är som att jonglera och hålla flera bollar i luften i rörerlse." Vi strävar som människor naturligt efter att skapa logiska förbindelser mellan trons olika element, men så fort vi gör de logiska sambanden till huvudsak fastnar vi i dogmatism.
Det sistnämnda liksom den tidigare nämnda polariseringen gör sig
ju betydligt bättre i slagordsmässiga media- och internetdebatter,
men sådana leder sällan till mer av tankeklarhet och andligt liv.Jag
tycker att den aggressiva ton som tyvärr ofta präglar den teologiska
debatten (och ledsamt nog, ofta när kollega Annica Borg ger sig in i den
samma)är i långa stycken kontraproduktiv och skadar såväl
enskilda människor liksom möjligheterna till en produktiv och levande
teologisk dialog. Jag önskar mig mer just av dia-log (väg "genom orden") än de-batt (att "hugga i stycken")i teologin. Borde vi inte kunna verka lite mer i de gamla kyrko-farsornas anda och stå ut med paradoxer och spänningar mellan begreppen och mysteriet, orden och det
ordlösa, bekännelsen och den andliga erfarenheten?

Skrivet av Eva Cronsioe den 18 januari, 2012 kl. 20:58 #

Eva! Betr maningen om tidningsreferat: Det är - vill jag bestämt hävda - självfallet helt legitimt att kommentera sådana. Anna Karin Hammar har själv bara invänt mot en enda bokstav i referatet i Kyrkans Tidning. Journalisten visar dessutom i kommentarsfältet att hon är väl insatt i Hammars avhandling. (För övrigt har jag försökt lyssna av föredraget flera gånger på stiftets hemsida, men länken fungerar inte.)
Så detta med paradoxer: Känner mig inte träffad alls. Vi finns ju i en luthersk kyrka, med en teologisk tradition genomsyrad av paradoxer. De kan inte ha undgått dig: Simul iustus et peccator, den fördolde Guden och den uppenbarade Guden, Guds främmande verk (lagen) och Guds eget verk (evangeliet), Kristus på Guds högra sida och samtidigt i, med och under nattvardens bröd - finitum capax infiniti. Så det är alltså inte paradoxerna som gör det svårt att stå ut med mycken aktuell dopreflektion. Vad kritiken i stället handlar om framgår väl ändå ganska tydligt av mitt inlägg? /Christer Hugo

Skrivet av Christer Hugo den 18 januari, 2012 kl. 21:38 #

Erik! Norstedts svenska ordbok har en utmärkt definition på paradox: "skenbart orimligt men ändå (djupare sett) sant påstående".
/Christer Hugo

Skrivet av Christer Hugo den 18 januari, 2012 kl. 21:45 #

För mig är bibelns löften om bön och bönesvar paradoxala påståenden, om än ordet tolkas annorlunda av mig. I bibeln utlovas olika nivåer av bönesvar, från att man måste vara "troende" till att enbart behöva samarbeta med någon annan för att kvalificera till obligatoriska bönesvar. Även andra krav/kombinationer kan förekomma, vad vet jag som inte läser allt. I någon av texterna står det ungefär "...vadhelst...", vilket jag tolkar som att det inte finns några utsagda begränsningar i vad som kan uppfyllas.

Finns några tecken på att böner uppfylls i större utsträckning än vad slumpen tillåter? Om så sker, finns tecken på att "goda" böner uppfylls i större utsträckning än själviska eller "onda"?

Jag anser att det råder en dålig samstämmighet mellan bibelns löften och utfallet. Är detta ett exempel på en paradox enligt den definition du för fram eller helt enkelt fakta?

Med vänlig hälsning / Erik Edlund

Skrivet av Erik Edlund / MatFrisk Blogg den 22 januari, 2012 kl. 13:14 #

Sorry Christer - jag vill inte märka ord, men det blir faktiskt rörigt när du yttrar dig om ett tidningsreferat SOM OM det vore samma sak som A K Hammars föredrag. Som gammal journalist (yrkesverksam i media i nästan 3 decennier innan jag blev präst)vet jag mycket väl hur det går till att skriva referat.Det ständiga kravet på att skriva kort och fort tunnar ur sådant som kräver utrymme för att ges rättvisa.
För övrigt är det just av de skäl du anger som jag hamnat i den lutherska traditionen. Det är väldigt synd att den traditionens fantastiska förmåga att härbärgera paradoxer får så lite utslag i det svenska teologiska samtalet. Varför inte försöka praktisera detta lite mer t ex på bloggen Kristen Opinion?

Skrivet av Eva Cronsioe den 22 januari, 2012 kl. 13:14 #

Skriv en kommentar:
  • HTML Syntax: INTE tillåten