- Skaffa en blogg du med!
- Anmäl denna sida
- Bli medlem | Logga in! Dina tjänster | Logga ut | Inloggad som
28 aug kl 18:31, 2011
Nu verkar det blåsa upp i den kyrkliga ankdammen. Skälet tycks vara kristen opinions debattartikel i Kyrkans tidning (länk HÄR) om Svenska kyrkans identitesfrågor. En artikel som INTE handlar om islam, INTE om att avvisa att andra religioner har sin gudstro, INTE om att vi INTE ska prata med varandra över religionsgränserna. Den handlar om vår egen kristna identitet. Att döma av många kommentarer på olika håll är det givetvis många som förstår detta och välkomnar denna debatt. Men en och annan har svårt att läsa innantill.
Domprost Åke Bonnier gör på sin blogg en alldeles egen (i ordets båda betydelser) läsning av vår text. Här avvisar vi helt plöstligt andra religioner, ja hatar dem. Att lovsjunga Jesus ska inte hindra människor av andra trosuppfattningar att lovsjunga sin Gud, menar Åke Bonnier. Nej, just det. Men det har aldrig vi sagt. Tvärtom: respekt för egen och andras trosidentitet är det vi reflekterar kring. Det finns bara en Gud, men Kristus är den ende, får vi också veta. Det blev lite oklart hur domprosten menar vad gäller treenigheten, förutom att allt är ett mysterium då. Vore intressant att se den tankegången klargjord och utvecklad.
Seglora smedja gör som de alltid brukar: ropar "här är vargen!". Och har det inte snart passerats något slags etisk gräns för att använda massmördaren Behring Breivik som argument för eller emot något? Det är osnyggt, för att uttrycka sig milt, att ständigt återanvända Berhing Breivik, som Seglora smedja gör, för att understödja allt från sitt Eid-firande till att hoppa på kollegor. Vi tillskrivs vidare en anemisk världsbild, är fientliga mot andra och verkar leva på en kylig plats, får vi veta. Här frestas man faktiskt att haka på språkbruket, för lite "kyla" och saklighet i debatten skulle inte skada. Biter nu Seglora tag i de teologiska frågor vi ställt? Icke. Men den danske teologen Grundtvig nämns. Oklart dock hur han ska användas mot oss eller alls i sammahanget. Kyrkans identitet och kristendomens identitet var ju hans hjärtefrågor om man säger så. Utveckla gärna detta spår, Seglora smedja. Spännande: Grundtvig och svenskkyrklig religionsdialog, vad kan inte det bli?
Centrum för Religionsdialog har en facebooksida. Där har man varit aktiv. Vi är rädda för religionsdialog, får man veta om man tar del av "samtalen" där. Och hur ska man nu komma i dialog med oss om denna rädsla? Ja, undertecknad har tidigare skrivit på den här bloggen att jag tar debatten närsomhelst och varsomhelst, men inte fått någon förfrågan. Den våndan behöver man således inte ha på Centrum för Religionsdialog. För sakens skull ska kanske nämnas att Helene Egnell, som är verksam på centret, gjorde ett så grovt påhopp på mig och Johanna Andersson (tidigare Almer) i samband med en debatt på Kulturhuset att när debatten sändes i Kunskapskanalen valde ansvarig utgivare att av pressetiska skäl klippa bort hennes påhopp (vi var inte själva där). Kanske ska man på Centrum för Religionsdialog var lite försiktig med att tillskriva andra rädsla och tala sig varm för dialog när man inte själv förmår föra dialog på ett civiliserat sätt med kollegor inom samma kyrka. På facebooksidan nämns också den första trosartikeln, och att vi missat något vad gäller den. Utveckla gärna den tanken, Centrum för religionsdialog. Vi diskuterar gärna trosartiklarna.
kristen opinion väntar tålmodigt på en bred och djup debatt, gärna med biskopar och läronämnd inblandade, om teologi, identitet och kristen trosreflektion. Att döma av att så många engagerar sig i debatten redan, och förmår läsa det vi faktiskt skriver, så är vi hoppfulla. Vi tror ju på dialog.
Annika Borg
Copyright © 2008 kristen opinion. All Rights Reserved | Designed by Free CSS Templates
Template modified by Passagen | Powered by Roller Weblogger 4.0.
Jag undrar om Seglora smedja verkligen har läst Grundtvig på egen hand. Psalmen jag antar att de anspelar på finns att läsa på internet:
Svennehttp://www.kalliope.org/digt.pl?longdid=grundtvigandresalmera15
Om man brytt sig om att titta närmare på Grundtvigs position tror jag inte att man hade valt att använda den.
På samma sätt menar jag att de inte har förstått eller missbrukar idén om en ständigt pågående reformation. Reformation handlar inte bara om att anpassa och att titta framåt. Det handlar också om att söka sig bakåt för att utmana sig själv och sin samtid - hoppar man över det steget så är det en neo-formation snarare än en reformation.
För att de kyrkliga debatterna ska kunna lyfta behövs det att vi inte slarvar med den intellektuella hederligheten, och att vi inte göra karikatyrer av varandra. På det sättet arbetar bloggen "kristen opinion" föredömligt. Keep up the good work!
Skrivet av Erik Birath den 29 augusti, 2011 kl. 10:01 #
Av någon anledning så kom länken att få ett "svenne" (jag förstår inte varför, men i alla fall) före http. Om man tar bort det före http så fungerar länken utmärkt.
allt gott
Erik Birath
Skrivet av Erik Birath den 29 augusti, 2011 kl. 10:03 #
Tack för artikeln i KT! Äntligen börjar det grundläggande och centrala i vår tro och kyrka komma på tapeten på allvar. Vi kan inte möta andra religioner i dialog om vi inte själva vet vilka vi är - och står för det.
Den kristna kyrkans existens har ALLT att göra med Jesu liv, död och uppståndelse, samt att leva med och relatera till en levande, treenig Gud. Om inte detta var grunden skulle i alla fall inte JAG orka.
Som kyrka är det nu dax att ta PK-bladet från munnen, mötas och samtala om en hel del angelägna frågor. Och jag glädjer mig storligen.
Skrivet av Ulrika Zwaard den 29 augusti, 2011 kl. 10:06 #
Ansluter mig till Ulrikas kommentar.
Margaretha
Skrivet av Margaretha den 29 augusti, 2011 kl. 13:00 #
Efter att ha läst artikeln i KT av Hugo och Borg, och efter att ha läst Bonniers blogginlägg så kan jag bara ruska på huvudet.
Jag tillhör de som precis som ni efterlyser en tydligare kristen identitet i SvK och att vi kristna ska kunna "vila tryggt i vår tro", detta för att vi ska kunna föra en dialog med andra religioner baserat på respekt för varandras särarter och gemensamma intressen.
Men artikeln i KT och blogginlägget ovan skrämmer mig...
Här skrivs det skyttegravspolemik där de som inte håller med redan från början påklistras åsikter och demoniseras med negativa epiotet.
Det är en sällsynt dålig metod när man söker hitta en gemensam väg och en dialog.
Och när Åke Bonniers blogginlägg ovan beskrivs på följande sätt blir jag mörkrädd: "Här avvisar vi helt plöstligt andra religioner, ja hatar dem."
Jag läste Åke Bonniers inlägg ett par gånger till - INGENSTANS i det finns det täckning för det påståendet. INGENSTANS i det inlägget utmålas Hugo eller Borg som avvisande tillandra religioner eller hatiska.
Det är en mycket ful debatteknik att komma med sådana grundlösa påståenden om vad andra sagt/skrivit.
Jag vill precis som ni att vi ska hitta en tydlig identitet i SvK. Men snälla - försör inte det arbetet med polariserande artiklar och inlägg som förskjuter sanningen. Snälla....?
Skrivet av P-A Rudberg den 29 augusti, 2011 kl. 13:17 #
Bra inlägg i KT . Rune Pär Olofsson sade en gång att Svenska Kyrkans famn är så vid att man inte känner famntaget. Kyrkan har på många sätt mist sin sälta. Ett tydligt exempel på detta är den nedlagda missionen i utlandet. En kyrka som inte längre tror på sig själv har naturligtvis inget att berätta för omvärlden. Kyrkans mission är i bästa fall kyrkligt bistånd men utan kristet innehåll. Förfallet har gått fort. När jag vigdes till missionär 1978 hade SKM 150 missionärer på olika håll i världen.Idag är antalet obetydligt och missionärer är de inte utan katastrofhjälpsarbetare eller något liknande. Ett annat tydligt exempel på det kyrkliga förfallet är att alla siffror pekar nedåt. Detta låtsas man inte om. Ansvaret vilar tungt på våra biskopar och kyrkostyrelsen. ORA ET LABORA ! Göran Frisk
Skrivet av Göran Frisk den 29 augusti, 2011 kl. 23:12 #
Tack, Göran, för uppskattande ord! Är också mycket undrande (för att använda ett försiktigt ord) inför SKM:s försvinnande, liksom Lutherhjälpens. Kyrkans ledning missade av någon outgrundlig anledning helt att förvalta det strålande "varumärke" som Lutherhjälpen var. Alla kände till Lutherhjälpen. Alla hade förtroende för att pengarna kom fram. Lutherhjälpsbössan i fastan var ett begrepp. Nu går allt in ett stort anonymt "Svenska kyrkans internationella arbete" som är väldigt svårt att känna någon större värme för. Och, som du säger, missionstanken verkar helt ha försvunnit. Jag tänker också på alla missionsombud och Lutherhjälpsombud ute i församlingarna som idogt har arbetat - och bett - för sina hjärtefrågor genom åren. Det är ganska sorgligt alltihop. / Christer Hugo
Skrivet av Christer Hugo den 30 augusti, 2011 kl. 09:19 #
Min dystra beskrivning behöver nyanseras. Svenska Kyrkans Internationella Verksamhet har fått en ny utrikeschef Erik Lysén. Han har fattat rorkulten med båda händerna och börjat lägga om kursen mot att missionen åter ska bli en av kyrkans fyra uppgifter. Svenska Kyrkans Mission, SKM, hade för ett antal år sedan ett motto " GÖR KRISTUS KÄND ". För många år sedan fanns ett begrepp RELIGIONSSYNKRETISM. För mig är det tydligt att många kyrkliga företrädare vill se någon slags blandning av kristendom och islam. Detta väcker inte respekt varken hos muslimer eller inom kyrkan. Låt oss försöka göra Kristus känd, då blir Kyrkan åter det salt hon är ämnad att vara.
ORA ET LABORA
Göran Frisk
Skrivet av Göran Frisk den 01 september, 2011 kl. 07:37 #
Göran, blir så glad över dina ord och önskningar.
Margaretha
Skrivet av Margaretha den 01 september, 2011 kl. 09:41 #