- Skaffa en blogg du med!
- Anmäl denna sida
- Bli medlem | Logga in! Dina tjänster | Logga ut | Inloggad som
29 sep kl 17:55, 2011
Vigselrätten är återigen en högaktuell fråga i Svenska kyrkan. Denna vecka sammanträder kyrkomötet i Uppsala och behandlar inkomna motioner i utskotten. Det finns två om just vigselrätten.
I den ena föreslår prästen Håkan Sunnliden (Frimodig kyrka) m fl att det skrivs in i kyrkoordningen att präst ska ha möjlighet att avstå vigselrätt. Från statens sida är detta redan glasklart; Kammarkollegiet, som numera förordnar varje präst individuellt, har inte haft något att invända mot att just Håkan Sunnliden och andra skickat tillbaka sitt förordnande. Hos domkapitlet i Växjö blev han dock ett tillsynsärende.
S-ledamoten Olle Burell och C-ledamoten Karin Perers går i sin motion åt motsatt håll jämfört med Sunnliden m fl. Man vill "säkerställa" att samtliga präster i Svenska kyrkan innehar vigselrätt.
En lösning som nog skulle kunna skingra många orosmoln på den kyrkliga himlen vore att Svenska kyrkan helt enkelt släppte taget om vigselrätten, rakt av. Detta inte minst mot bakgrund av det faktum som Håkan Sunnliden uttrycker i motionen: "Svenska staten har genom riksdagsbeslut visat att den ensamt äger det juridiska äktenskapsbegreppet." Oavsett hur man ställde sig till beslutet om de förändrade relationerna mellan kyrkan och staten, så kan man inte komma ifrån att vigselrätten i sin nuvarande form är en inkonsekvens.
Och oavsett vad man tycker om den teologiska bearbetning som föregick kyrkomötesbeslutet 2009 om att viga även samkönade par, är det svårt att undgå intrycket att det hela hade karaktär av "snabbspolning". Det gällde helt enkelt att hänga med i riksdagsbeslutets spår. Att det faktiskt gick väldigt hastigt till vittnar de stegrade spänningarna och det uppskruvade tonläget präster emellan kring denna fråga om. Den minnesgode kommer säkert även ihåg en sordinerad ärkebiskop som vid det aktuella kyrkomötet konstaterade att segrarna inte hade anledning att jubla.
Nu är det statens juridiska äktenskapsbegrepp som gäller. Det blev så bråttom för Svenska kyrkan att det är fara värt att vi lät sekulariseringen komma rakt in i äktenskapsteologin, dvs staten blev de facto styrande, alla teologiska argument åt ena eller andra hållet åsido.
Av frukten känner man trädet. Splittringen har ökat i Svenska kyrkan. Och fördjupats. Men någon anstormning av samkönade par som vill vigas i Svenska kyrkans ordning har inte märkts. Tvärtom. Till en av Stockholms stifts mest efterfrågade vigselkyrkor, exempelvis, har det inte inkommit en enda förfrågan.
Vad Svenska kyrkan inte behöver är en ny strid á la frågan om kvinnliga präster på äktenskapsområdet. Debatterna bör hållas isär och inte slentrianmässigt kopplas samman. Bejakelsen av homosexuella i kyrkan är inte längre någon strid, det borde alla kunna se - vigselordning finns. På samma gång får vi - måste vi - acceptera att det råder olika syn i äktenskapsfrågan; att göra vigselrätt till vigseltvång gör bara ont värre. Tvång fungerar helt enkelt inte som metod. Åtminstone det kan vi väl lära av vår historia.
Christer Hugo Annika Borg
Copyright © 2008 kristen opinion. All Rights Reserved | Designed by Free CSS Templates
Template modified by Passagen | Powered by Roller Weblogger 4.0.
Ja, visst är det väl ändå konstigt att vissa skäller andra för att vara illojala mot kyrkan som helhet, baserat på om de vill utföra ett statligt uppdrag eller inte?
Man kan tycka att det finns viktigare frågor att vara osams om.
Vigslar hör väl trots allt inte till det mest centrala varken i kristen tro eller det prästerliga uppdraget? Att fira gudstjänst och mässa, döpa, arbeta med konfirmander och begrava är pastoralt och teologikt viktigare, eftersom dessa har en tydlig förankring i kyrkans ursprung och framtid.
Och anta att vigselrätten blev frivillig. Behöver det betyda att det per automatik blir svårare för par att hitta en präst MED vigselrätt? Många präster skulle ju trots allt välja att ha den.
Skrivet av Ulrika Z den 30 september, 2011 kl. 09:13 #
Att välsigna juridiskt ingångna äktenskap, är så mycket bättre
Skrivet av Margaretha den 30 september, 2011 kl. 09:40 #
Precis, Ulrika! Så är det ju även historiskt att inte själva vigselgudstjänsten varit särskilt väsentlig från luthersk synpunkt. Luther uppvärderade i och för sig dramatiskt äktenskap och familj jämfört med hur det ofta var i den medeltida kyrkan. Men äktenskapet är ju samtidigt inte något sakrament enligt evangelisk-luthersk lära. Ett äktenskap som ingås inför kommunstyrelsens ordförande är, utifrån luthersk synpunkt, precis lika mycket "värt" som ett kyrkligt ingånget äktenskap. Sedan vill man förstås som kristen också gärna få kyrkans förbön och Guds välsignelse. Be för och välsigna brudparet vill vi även gärna göra som kyrka. Men det har inte med äktenskapets väsen att göra. Eller med vigselrätten.
Skrivet av Christer Hugo den 30 september, 2011 kl. 17:14 #
Jag delar helt synen att SvK borde släppa vigselrätten. Inte minst eftersom ytterst få äktenskap faktiskt ingås med kristen övertygelse - även om det sker i kyrkan.
Om det sedan innebär att det blir mer accepterat att inom SvK särbehandla samkönade par så får vi helt enkelt leva med det. (Nog är det så att det blir mer odramatiskt för en präst att vägra välsigna ett samkönat par än att vägra att genomföra en vigsel.)
I samma veva så tror jag att det av ren konsekvens kan vara dags att fullt ut öppna möjligheten för manliga präster att vägra att tjänstgöra tillsammans med kvinnliga präster. Om den personliga övertygelsen och den ytliga organisatoriska enheten ska sättas i första rummet så vore det ju underligt om det bara ska tillämpas vad gäller samkönade par. (Fast å andra sidan så finns det fler kvinnor än homosexuella så det kan vara mindre kontroversiellt att bara tillåta gränsmarkering mot homosexuella.)
En annan tanke vad gäller antalet samkönade äktenskap i kyrkan.
Traditionen finns inte att samkönade par vigs i kyrkan så det kan vara ett steg för många att ta. Men för heterosexuella par så är traditionen stark, så många väljer kyrklig vigsel utan att de bryr sig ett dugg om det kristna innehållet.
Och vi ska inte skriva ner betydelsen av att samkönade par får vigas i SvK. För många av oss har det betytt obeskrivligt mycket. Jag och min man väntade och hoppades i tolv år innan vi kunde få lova varandra trohet "inför Gud och denna församling".
Skrivet av P-A Rudberg den 30 september, 2011 kl. 21:14 #
Att homosexuella ånyo skulle börja särbehandlas negativt i kyrkan vore en förfärlig utveckling. Det vi lyfter fram är att homosexuella är bejakade i kyrkan och i kyrkans ordningar. Det är det viktiga, inte vad ett fåtal som vänder sig mot detta tycker. Att män ska slippa tjänstgöra med kvinnor är en passerad diskussion. Din tanke om att vigseln inte ännu hunnit bli en tradition bland homosexuella är intressant. Tack för respons. //Annika Borg
Skrivet av Annika Borg den 01 oktober, 2011 kl. 18:03 #
Annika, tack för tydligheten! :-)
Dock ska vi vara klara över att det idag förekommer att homosexuella ställs utanför den kristna gemenskapen, t ex genom att istället för att få ta emot bröd och vin få ta emot välsignelsen. Och att präster vägrar att tjänstgöra tillsammans med homosexuella kyrkomusiker.
Så om vi vill ge större utrymme för enskilda prästers personliga övertygelse för att undvika en yttre konflikt så kanske vi måste tillåta att enskilda präster vägrar att tjänstgöra i vissa sammanhang.
Frågan är då hur det upplevs av oss vanliga församlingsmedlemmar - inkluderande eller exkluderande?
Och kan det leda till en segregering inom SvK där vi alla inte längre kan fira gudstjänst tillsammans?
Detta är något som SvK måste finna ut av - vad är viktigast: enskilda prästers övertygelse eller uppdraget att vara Guds och människors tjänare.
Skrivet av P-A Rudberg den 01 oktober, 2011 kl. 20:40 #
Hej P-A! Så här tänker jag, i all hast: Att inkludera alla i Guds nåd är inte detsamma som att tycka att alla Svenska kyrkans beslut är förenliga med den klassiska kristna läran och med Bibelns ord. Man kan ha en inkluderande hållning och samtidigt vara kritisk mot kyrkomötesbeslut och/eller det sätt på vilket de fattats. När det gäller vigsel av samkönade par kan jag tänka mig ett antal olika ståndpunkter bland Svenska kyrkans präster: Någon anser att det helt enkelt är fel med utlevd homosexualitet. Eller någon kunde tänka sig att enligt den tidigare - och kortvariga - ordningen välsigna ingånget partnerskap, men vill förbehålla termen äktenskap för förbundet mellan man och kvinna. Eller så bejakar man fullt ut den nya äktenskapssynen och menar att vilken term man använder betyder mindre. Eller så anser man att hur människor lever ut sin sexualitet är i och för sig en privatsak som kyrkan inte behöver ha en uppfattning om, mer än att framhålla den gyllene regeln och det monogama äktenskapet som den klassiska formen för trogen samlevnad. Eller så har man kanske en helt pragmatisk syn som säger att vad Svenska kyrkan beslutar, det gäller, punkt slut. Troligen finns även blandvarianter. Vi måste finna ett sätt att hantera denna spännvidd.
Men - sätta gränser för Guds nåd kan ingen människa - det vore förskräckligt om någon försökte.
När det gäller "segregeringen" i Svenska kyrkans gudstjänstliv är den sedan länge ett faktum. Tvångsåtgärder har inte kunna förändra detta, om det nu var någon som trodde det. Lika lite som det kommer att fungera med ett eventuellt vigseltvång, lika lite fungerar det med gudstjänsttvång. Människor måste få gå till den kyrka där de känner sig hemma och där en teologi gäller som de kan stå för. Människor måste få anlita den präst de har förtroende för, avstå från att lyssna på och anlita den präst de inte har förtroende för, avstå från att ta nattvarden om de så vill.
Skrivet av Christer Hugo den 02 oktober, 2011 kl. 13:10 #
Tack Christer, det är intressant att ta del av dina funderingar - även de gånger jag inte delar dem. :-)
Jag är kanske lite naiv, men jag tänker inte ge upp tanken på en kyrka där man inte behöver kolla vilken präst som tjänstgör för att man ska veta om man ska/kan gå i kyrkan eller inte.
Jag förstår inte hur vi ska kunna hålla ihop vår kyrka om vi ger varje präst rätten att baserat på den egna privata övertygelsen agera i egen riktning. (Kanske de måste göra ett val i sina egna liv när det gäller tjänst i SVK eller inte?)
Jag fattar inte hur vi som kyrka ska vara platsen för svar på människors frågor och längtan om vi inte vågar definiera en gemensam hållning i vissa frågor som rör och berör människor.
Du uttrycker det bra: "Vi måste finna ett sätt att hantera denna spännvidd."
Skrivet av P-A Rudberg den 02 oktober, 2011 kl. 23:09 #
Tänk vad det skulle kunna betyda för själva gudstjänsten i samband med vigsel/bröllop om den juridiska magin var avklarad vid kontakten med Skatteverket. Vi slapp bekymra oss om utgågna hindersprövningar eller glömda diton, vi slapp avisera vigslarna (till en kostnad av drygt fem kronor per tillfälle :-)) och fokus kunde läggas på att göra och fira en gudstjänst!
Som många andra skriver har den lagstiftande myndigheten talat om vad äktenskap är i deras ögon - då borde också det vara en statlig myndighet som åtar sig att stå som värd för jurdiken!
Skrivet av Åke Appelgren den 05 oktober, 2011 kl. 10:13 #
Åke! Tack för din kommentar! Jag har ju tidigare tyckt att detta med vigselrätten varit viktigt: givit en god kontaktyta, varit efterfrågad och smidig för brudparen. Men efter de förändrade relationerna mellan kyrkan och staten finns ju här en inkonsekvens. Och genom den nuvarande diskussionen om att i praktiken införa vigseltvång och koppla vigselrätten till prästbehörighetens innersida, har jag tänkt om. Finns mer att säga om detta, bara en kommentar till din kommentar!! //Annika B
Skrivet av Annika Borg den 05 oktober, 2011 kl. 13:07 #